Shaykh Abu al-Baraa’ Noor al-Haqq al-Tunusi sa:
”Det är tillåtet att be ’Eidbönen hemma i de länder där det är förbjudet att uträtta den i moskéerna eller i bönelokalerna.
I Mukhtasar al-Muzani nämns det att al-Shafi’i sa: ‘’Den som är ensam, den resande, kvinnorna och slavarna ber de två ’Eidbönerna i sitt hem”.
Och han ber den i sitt hem, på samma sätt som han [vanligtvis] ber den med imamen och det är två rak’aat (bönenheter) med de extra takbiraat, och han ber den utan khutbah (predikan) eftersom det återberättas i Musannaf ‘Abd ul-Razzaaq om Anas Ibn Malik (följeslagaren): ‘’När han var i sitt hem i al-Zaawiyah (ett område i Irak), och inte bevittnade ’Eid (bönen) i al-Basra (en stad i Irak), samlade han sin familj, barn och tjänare och befallde sedan sin tjänare ‘Abdullah Ibn Abi ‘Utbah att leda dem i bönen med två rak’aat”. Det som är uppenbart från återberättelsen är att han inte höll någon predikan för dem. Denna återberättelse, fastän den kommer genom Hashim Ibn Bashir och han är en mudallis (en person som döljer en brytning i berättarkedjan) [1], och återberättade genom ’an’ana det [2], så stärks han genom en annan väg (kedja) hos Ibn Abi Shayba från Isma’il Ibn ’Aliyya från Yunus Ibn ’Ubayd från vissa från Anas familj. Och Yunus träffade Anas Ibn Malik och han har återberättat från en av hans söner.
Om någon säger: Du har tidigare sagt att man inte kan be fredagsbönen hemma och att grundregeln är att man ber den i moskén eller på en plats som folket har tillgång till.
Då svarar jag att det är korrekt och att det där är fredagsbönen och detta är ’Eidbönen och att ta ’Eidbönen och utföra en analogi (Qiyaas) på fredagsbönen är en felaktig analogi. ’Eidbönen skiljer sig från fredagsbönen på många sätt, bland dem är domen för bönen. Alla är överens om att fredagsbönen är obligatorisk medan det råder oenighet angående om ’Eidbönen är en individuell obligation, kommunal obligation eller sunnah. En annan skillnad är att fredagsbönen ersätter Dhuhrbönen medan ’Eidbönen inte ersätter någon bön, även om vissa sa att den ersätter Duhabönen, men detta är en svag åsikt. En annan skillnad är att fredagspredikan är obligatorisk medan det råder en enighet angående att ’Eidpredikan inte är obligatorisk etc.
Alltså är inte allt som är bekräftat för fredagsbönen även bekräftat för ’Eidbönen, utan varje bön har sina egna regler som är specifik för den.
Och angående att fredagsbönens obligation försvinner på grund av ’Eidbönen och att reglerna för dem två i så fall måste vara samma, så är svaret att det råder oenighet angående detta eftersom vissa lärda klassade haditherna som nämner detta, som svaga och de sa inte att fredagsbönens obligation försvinner på grund av ’Eidbönen. Och OM de är autentiska, så är det mesta som man kan få ut från dem, att man begränsar sig till den domen utan att expandera det genom att ta villkoren för fredagsbönen och applicera det på villkoren för ’Eidbönen i och med de många skillnaderna”. [3]
_____________________________
Översättarens fotnoter:
[1] En mudallis är en person som utför tadlis. En form av tadlis är att någon av återberättarna i hadithkedjan till exempel döljer namnet på den person i kedjan som återberättade hadithen till honom så att de hadithlärda inte kan lista ut vem han verkligen är och sedan kanske klassa hadithen som svag. Han kanske kallar återberättaren för något annat än vad han är känd som så att de hadithlärda kanske blandar ihop honom med någon annan som är pålitlig. En annan form av tadlis är till exempel att han helt och hållet hoppar över personen som berättade hadithen till honom och istället påstår att han hörde hadithen från personen som var ovanför honom i kedjan. Orsaken till att man gör detta kan till exempel vara att personen som man försöker dölja har blivit kritiserad av andra hadithlärda.
[2] ’An’ana innebär att någon av återberättarna i hadithkedjan säger ”från Omar” eller ”från Ahmad” istället för att vara tydlig med att han verkligen hörde hadithen från Omar genom att säga ”Omar sa till mig” eller ”Ahmad sa till mig”.
Shaykh Al-’Alwaan sa:
”Det är inte känt från någon av imamerna att de sa att en hadith innehåller en defekt (’illa) på grund av en återberättelse genom ’an’ana från mudallis eller en person som tillskrivs tadlis. Istället sa de tidiga lärda ’han utförde tadlis’ och de sa inte ’han återberättade med ’an’ana’. Så om det bevisas att han utförde tadlis, så säger vi att hadithen har en defekt eftersom detta är en brytning (inqitaa’). Och om han återberättade genom ’an’ana’ och inte utförde tadlis, endast ’an’ana’, så påverkar det inte [hadithens autenticitet]. Detta var vad de tidiga lärda följde och detta är en av de stora skillnaderna mellan de lärda från de tidiga generationerna och senare generations lärda”.
[3] Fatwan på arabiska:
”صلاة العيد في البيوت”
تشرع صلاة العيد في البيوت في البلاد التي منعت من إقامتها في المساجد أو المصليات.
قال الشافعي كما في مختصر المزني ”ويصلي العيدين الْمُنْفَرِدُ فِي بَيْتِهِ، وَالْمَسَافِرُ وَالْمَرْأَةُ وَالْعَبْدُ”.
ويصليها في بيته كصلاته مع الإمام وهي ركعتان مع التكبيرات الزوائد، ويصليها من غير خطبة لما جاء في مصنف عبد الرزاق عن أنس بن مالك ”أَنَّهُ كَانَ يَكُونُ فِي مَنْزِلِهِ بِالزَّاوِيَةِ، فَإِذَا لَمْ يَشْهَدِ الْعِيدَ بِالْبَصْرَةِ جَمَعَ أَهْلَهُ وَوَلَدَهُ وَمَوَالِيَهُ، ثُمَّ يَأْمُرُ مَوْلَاهُ عَبْدَ اللَّهِ بْنَ أَبِي عُتْبَةَ فَصَلَّى بِهِمْ رَكْعَتَيْنِ” فالظاهر من النقل أنه لم يخطب بهم، وهذا الأثر وإن كان من طريق هشيم بن بشير وهو مدلس وقد عنعن إلا أنه يتقوى بطريق أخرى عند ابن أبي شيبة عن إسماعيل بن علية عن يونس بن عبيد عن بعض آل أنس، ويونس قد رأى أنس بن مالك وله رواية عن بعض أبنائه.
فإن قال قائل قلت سابقا أن صلاة الجمعة لا تشرع في البيوت والأصل أن تصلى في المسجد أو في مكان يمكن أن يرتاده الناس.
قلت هذا صحيح فتلك صلاة الجمعة وهذه صلاة العيد، وقياس صلاة العيد على صلاة الجمعة قياس مع الفارق، فصلاة العيد تختلف عن الجمعة من وجوه كثيرة منها حكم الصلاة فالجمعة واجبة اتفاقا والعيد مختلف فيها بين الوجوب العيني والكفائي والسنية ومنها أن الجمعة بدل من الظهر والعيد ليست بدلا من أي صلاة وإن قال بعضهم أنها بدل من صلاة الضحى لكنه قول ضعيف، ومنها أن الخطبة في الجمعة واجبة وفي العيد ليست واجبة اتفاقا…إلخ
فليس كل ما ثبت للجمعة يثبت للعيد بل تأخذ كل صلاة الأحكام التي تختص بها.
وكون صلاة العيد تسقط صلاة الجمعة وعليه فأحكامهما لا بد أن تكون واحدة فهذا أصلا متنازع فيه لأن بعض العلماء ضعفوا الأحاديث الواردة في ذلك ولم يقولوا بإسقاط العيد لصلاة الجمعة، ولو ثبت ذلك فغاية ما فيه هو الاقتصار على ذلك الحكم دون توسع بسحب شروط الجمعة على شروط العيد للفروق الكثيرة.
الشيخ أبو البراء نور الحق التونسي
SALAF NU 