Den första innovationen inom islām.

Ibn Taymiyya sa: ”Den första innovationen som uppstod inom islām var innovationen hos Khawāridj och Shī’a. Båda [innovationerna] uppstod under Amīr al-Mu’minīn ’Alī Ibn Abī Tālibs kalifat och han straffade båda grupperna. När det kommer till Khawāridj så krigade de mot honom och han dödade dem. Men när det kommer till Shī’a så brände han de extrema bland dem och efterlyste att ’Abdullāh ibn Saba’ [1] skulle dödas, men han flydde från honom. Han beordrade också att den som föredrog honom framför Abū Bakr och ’Omar skulle bli piskad.” [2]

[Majmū’ al-Fatāwa (3/279)]

______________

Admins fotnoter:

[1] Ibn Saba’ var grundaren till shī’ismen och hans följare påstod att ’Alī var ’Allāh och det var orsaken till att han dödade dem.

Ibn Taymiyya sa: ”Den första personen att introducera åsikten om ‘Alīs ofelbarhet och att han borde ha varit [den första] kalifen var dessa hycklares ledare, ‘Abdullāh ibn Saba’, som var en jude som utgav sig för att vara muslim och hade som mål att korrumpera islām på samma sätt som Paulus hade korrumperat de kristnas religion.” [Majmū’ al-Fatāwa (4/518)]

يقول شيخ الإسلام ابن تيمية رحمه الله : ”وأول من ابتدع القول بالعصمة لعلي وبالنص عليه في الخلافة : هو رأس هؤلاء المنافقين عبد الله بن سبأ ، الذي كان يهوديا فأظهر الإسلام وأراد إفساد دين الإسلام كما أفسد بولص دين النصارى ” انتهى من ”مجموع الفتاوى” (4 /518).

[2] Första citatet på arabiska:

قال شيخ الإسلام ابن تيمية : ”وأول بدعة حدثت في الإسلام بدعة الخوارج والشيعة ، حدثتا في أثناء خلافة أمير المؤمنين علي بن أبي طالب ، فعاقب الطائفتين . أما الخوارج فقاتلوه فقتلهم ، وأما الشيعة فحرق غاليتهم بالنار وطلب قتل عبد الله بن سبأ فهرب منه ، وأمر بجلد من يفضله على أبي بكر وعمر .”

”مجموع الفتاوى” (3/ 279) .

Īmān (tro) existerar inte utan handling – al-Ājurrī

al-Murji’a påstår att det räcker med att man uttalar trosbekännelsen för att räknas som en muslim och hamna i paradiset och att goda handlingar inte är ett villkor för ens islam. Salaf och de lärda som kom efter dem i många olika generationer har förklarat att denna trosuppfattning går emot Ahl us-Sunnahs trosuppfattning. Jag har tidigare bevisat att Imām Ahmad kritiserade denna trosuppfattning [*]. Även al-Ājurrī (och andra lärda vars uttalanden jag kommer att dela med mig vid senare tillfällen) har kritiserat detta.

al-Ājurrī (dog år 360 H.) sa: ”Om någon använder sig av de återberättade hadītherna ’Den som säger: Lā ilāha illa Allāh kommer att inträda paradiset’ som bevis, då ska det sägas till honom att så var fallet innan de obligatoriska handlingarna uppenbarades såsom jag tidigare har nämnt. Detta är vad muslimernas lärda har sagt. Lärda som Allāh Den upphöjde har gynnat med kunskap och som var imamer som togs som goda exempel. Till skillnad från al-Murji’a som gick emot följeslagarna och de [lärda] som följde dem i det goda och imamernas åsikt i vartenda land vars namn vi inte är rädda för att nämna.” [Kitāb al-Sharī’a, s. 554-555]

قال الآجري (ت ٣٦٠ هـ): فإن احتجَ محتج بالأحاديث التي رُويت : ( من قال : لا إله إلا الله دخل الجنة ). قيل له : هذه كـانـت قـبـل نـزول الفرائض على مـا تقـدم ذكـرنا [ له ] وهذا قول علماء المسلمين مِمَّنْ نَفَعَهُم الله تعالى بالعلم، وكانوا أئمة يُقْتَدَى بهم، سِوى المرجئة الذين خرجوا عن جملة ما عليه الصحابة والتابعون لهم بإحسان، وقول الأئمة الذين لا يستوحش من ذكرهم في كلِّ بلد .

[كتاب الشريعة ، ص ٥٥٤-٥٥٥]

________________________

Översättarens fotnoter:

[*] https://salaf.nu/2021/09/21/imam-ahmad-ibn-hanbals-forstaelse-av-iman/

Var finns Allāh ﷻ enligt al-Tabarī?

Vissa sūfī ashā’ira i Sverige har tidigare försökt påstå att den store tafsīr lärde Ibn Jarīr al-Tabarī (224/225-310 H.) likt dem själva inte tror på att Allāh befinner sig i himlen (ovanför universums himlar) såsom Allāh har bekräftat åt Sig själv i qur’ānen och såsom det även har bekräftats i ett flertal autentiska hadīther.

Låt oss därför se vad al-Tabarī säger i sin tafsīr av vers 16-17 i Sūrat al-Mulk:

Allāh ﷻ sa:

[67:16]  أَأَمِنتُم مَّن فِي السَّمَاء أَن يَخْسِفَ بِكُمُ الأَرْضَ فَإِذَا هِيَ تَمُورُ

[67:16] Kan ni vara säkra mot att Han som finns i himlen inte skall låta er uppslukas av jorden då den plötsligt börjar skälva?

[67:17]  أَمْ أَمِنتُم مَّن فِي السَّمَاء أَن يُرْسِلَ عَلَيْكُمْ حَاصِبًا فَسَتَعْلَمُونَ كَيْفَ نَذِيرِ

[67:17] Eller kan ni vara säkra mot att Han som finns i himlen inte skall skicka en orkan av småsten över er? Då får ni veta hur Min varning är.

När al-Tabarī kommenterade vers 17 i sin tafsīr så sa han:

”’Eller kan ni vara säkra mot att Han som finns i himlen’:

Och det är Allāh.”

Slutciterat från al-Tabarī.

قال الطبري: (أَمْ أَمِنْتُمْ مَنْ فِي السَّمَاءِ ) وهو الله .

I tafsīren av denna vers ser vi klart och tydligt att al-Tabarī, likt Ahl us-Sunnah, bekräftar att Allāh är i (ovanför) himlen. Eftersom Ashā’ira förnekar att Allāh är ovanför Sin skapelse och ovanför himlen så försökte de hitta en utväg och då sa de att verserna handlar om änglar i himlen och inte Allāh.

Länk till versens tafsīr på arabiska:

https://quran.ksu.edu.sa/tafseer/tabary/sura67-aya17.html#tabary

Var placerar man händerna under bönens gång?

En del lärda anser att man ska hålla händerna på bröstkorgen.

Deras argument är följande;

1- Tawus säger: ”Allahs Sändebud ﷺ brukade placera sin högra hand över sin vänstra. Han pressade ihop sina händer och lade dem på sin bröstkorg. Detta gjorde han när han befann sig i bönen.” [Abu Dawud, nr. 759]

759 حَدَّثَنَا أَبُو تَوْبَةَ حَدَّثَنَا الْهَيْثَمُ يَعْنِي ابْنَ حُمَيْدٍ عَنْ ثَوْرٍ عَنْ سُلَيْمَانَ بْنِ مُوسَى عَنْ طَاوُسٍ قَالَ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَضَعُ يَدَهُ الْيُمْنَى عَلَى يَدِهِ الْيُسْرَى ثُمَّ يَشُدُّ بَيْنَهُمَا عَلَى صَدْرِهِ وَهُوَ فِي الصَّلَاةِ. [رواه أبو داود]

Den här hadithen är svag på grund av avbrott i kedjan. Tawus ibn Kaysan (död, H.106) är tabi’i. Han har inte träffat eller hört Allahs Budbärare.

Sulayman ibn Musa – som finns i kedjan – har kritiserats av; al-Bukhari, Abu Hatim ar-Razi och Nasai’.

2- Wa’il ibn Hujr säger: ”När jag bad tillsammans med Allahs Sändebud ﷺ lade han sin högra hand över sin vänstra, på hans bröstkorg.” [Sahih Ibn Khuzaymah, nr. 479]

479 أَخْبَرَنَا أَبُو طَاهِرٍ ، نَا أَبُو بَكْرٍ ، نَا أَبُو مُوسَى ، نَا مُؤَمَّلٌ ، نَا سُفْيَانُ ، عَنْ عَاصِمِ بْنِ كُلَيْبٍ ، عَنْ أَبِيهِ ، عَنْ وَائِلِ بْنِ حُجْرٍ قَالَ : صَلَّيْتُ مَعَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ، وَوَضَعَ يَدَهُ الْيُمْنَى عَلَى يَدِهِ الْيُسْرَى عَلَى صَدْرِهِ. [رواه ابن خزيمة فِي صحيحه]

Den här hadithen är inte autentisk. Mu’ammal ibn Isma’il som finns i kedjan är svag. Han anses vara svag enligt; al-Bukhari, Abu Hatim ar-Razi, Abu Dawud, Nasai’, Daraqutni, Dhahabi, m.fl.

Ibn al-Qayyim säger: ”Ingen annan återberättar (den här hadithen) med orden ”på hans bröstkorg”, förutom Mu’ammal ibn Isma’il.” [I’lam al-Muwaqq’in; 2/290]

قَالَ إبْن القَيّم : وَلَمْ يَقُلْ عَلَى صَدْرِهِ غَيْرُ مُؤَمَّلِ بْنِ إسْمَاعِيلَ. [إعْلَام المُوَقِّعِينَ ؛ 2/290]

3- Qabisah ibn Hulb återberättar att hans far sade: ”Jag såg Profeten ﷺ vända sig mot sin högra och sin vänstra sida (taslim), och jag såg också hur han placerade ”det här” på bröstet.” Yahya (en av återberättarna) illustrerade genom att lägga sin högra hand på sin vänstra, över handleden.” [Musnad Imam Ahmad, nr. 21460]

21460 حَدَّثَنَا يَحْيَى بْنُ سَعِيدٍ عَنْ سُفْيَانَ حَدَّثَنِي سِمَاكٌ عَنْ قَبِيصَةَ بْنِ هُلْبٍ عَنْ أَبِيهِ قَالَ رَأَيْتُ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَنْصَرِفُ عَنْ يَمِينِهِ وَعَنْ يَسَارِهِ وَرَأَيْتُهُ قَالَ يَضَعُ هَذِهِ عَلَى صَدْرِهِ وَصَفَّ يَحْيَى الْيُمْنَى عَلَى الْيُسْرَى فَوْقَ الْمِفْصَلِ. [رواه أحمد في مسنده]

Den här hadithen är också svag.

Ali ibn al-Madani och Nasai’ säger: Qabisah ibn Hulb är okänd (مجهول) som återberättare.

Andra anser att man bör hålla händerna strax naveln.

Deras argument;

1- Abu Juhayfah återberättar att Ali sade: ”Det tillhör Profetens ﷺ tradition (sunnah) att hålla händerna (höger över vänster) under naveln i bönen.” [Abu Dawud, nr. 756]

756 حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ مَحْبُوبٍ حَدَّثَنَا حَفْصُ بْنُ غِيَاثٍ عَنْ عَبْدِ الرَّحْمَنِ بْنِ إِسْحَقَ عَنْ زِيَادِ بْنِ زَيْدٍ عَنْ أَبِي جُحَيْفَةَ أَنَّ عَلِيًّا رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ مِنْ السُّنَّةِ وَضْعُ الْكَفِّ عَلَى الْكَفِّ فِي الصَّلَاةِ تَحْتَ السُّرَّةِ. [رواه أبو داود]

2- Abu Hurayrah säger: ”Man ska hålla den ena handen över den andra i bönen, under naveln. Abu Dawud sade: ”Jag hörde Ahmed ibn Hanbal säga, ”Abdurahman ibn Ishaq al-Kufi är svag.” [Abu Dawud, nr. 758]

758 حَدَّثَنَا مُسَدَّدٌ حَدَّثَنَا عَبْدُ الْوَاحِدِ بْنُ زِيَادٍ عَنْ عَبْدِ الرَّحْمَنِ بْنِ إِسْحَقَ الْكُوفِيِّ عَنْ سَيَّارٍ أَبِي الْحَكَمِ عَنْ أَبِي وَائِلٍ قَالَ قَالَ أَبُو هُرَيْرَةَ أَخْذُ الْأَكُفِّ عَلَى الْأَكُفِّ فِي الصَّلَاةِ تَحْتَ السُّرَّةِ قَالَ أَبُو دَاوُد سَمِعْت أَحْمَدَ بْنَ حَنْبَلٍ يُضَعِّفُ عَبْدَ الرَّحْمَنِ بْنَ إِسْحَقَ الْكُوفِيَّ. [رواه أبو داود]

Dessa hadither är svaga. I båda kedjor finns en och samma återberättare vid namn Abdurahman ibn Ishaq al-Kufi. Han är svag enligt; al-Bukhari, Ahmed ibn Hanbal, Abu Hatim ar-Razi, Yahya ibn Ma’in, al-Bayhaqi, m.fl.

En del anser att man ska hålla händerna strax ovanför naveln.

Deras argument;

1- Ibn Jarir Dabiyy återberättar att hans far såg Ali hålla sin vänstra hand med sin högra över handleden, ovanför naveln.” Abu Dawud säger, ”Det sägs att Sa’id ibn Jubayr ska ha sagt, ”Ovanför naveln”, medan Abu Mijlaz sade, ”Under naveln”, och detta berättas också som ett svagt utlåtande från Abu Hurayrah.” [Abu Dawud, nr. 757]

757 حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ قُدَامَةَ يَعْنِي ابْنَ أَعْيَنَ عَنْ أَبِي بَدْرٍ عَنْ أَبِي طَالُوتَ عَبْدِ السَّلَامِ عَنْ ابْنِ جَرِيرٍ الضَّبِّيِّ عَنْ أَبِيهِ قَالَ رَأَيْتُ عَلِيًّا رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ يُمْسِكُ شِمَالَهُ بِيَمِينِهِ عَلَى الرُّسْغِ فَوْقَ السُّرَّةِ قَالَ أَبُو دَاوُد وَرُوِيَ عَنْ سَعِيدِ بْنِ جُبَيْرٍ فَوْقَ السُّرَّةِ قَالَ أَبُو مِجْلَزٍ تَحْتَ السُّرَّةِ وَرُوِيَ عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ وَلَيْسَ بِالْقَوِيِّ. [رواه أبو داود]

Den här återberättelsen är inte heller autentisk.

Det finns inga autentiska argument som talar om var man ska hålla händerna under bönens gång. Det mest autentiska (bland alla svaga återberättelser) är det som Tawus nämner (på bröstkorgen). Shaykh Sulayman al-Ulwan nämner också detta på en av sina föreläsningar.

Ibn al-Mundhir säger: ”Inget av det som tillskrivs Allahs Sändebud ﷺ kring ämnet, är autentiskt. Man kan själv välja var man ska placera sina händer.” [Awn al-Ma’boud]

قَالَ ابْنُ الْمُنْذِرِ : لَمْ يَثْبُتْ عَنِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فِي ذَلِكَ شَيْءٌ فَهُوَ مُخَيَّر. [عون المعبود]

Det är tillåtet att placera händerna på bröstkorgen, på magen ovanför naveln, eller strax under naveln.

Abu Isa (Tirmidhi) säger: ”Lärda från Profetens ﷺ följeslagare, tabi’in och de som kom efter, anser att man ska hålla sin högra hand över sin vänstra under bönens gång. En del anser att man ska placera händerna ovanför naveln, medan andra säger att man ska placera dem strax under naveln. Båda dessa (sätt) är godtagbara hos dem.” [Tirmidhi Hadith; 252]

قَالَ أَبُو عِيسَى وَالْعَمَلُ عَلَى هَذَا عِنْدَ أَهْلِ الْعِلْمِ مِنْ أَصْحَابِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَالتَّابِعِينَ وَمَنْ بَعْدَهُمْ يَرَوْنَ أَنْ يَضَعَ الرَّجُلُ يَمِينَهُ عَلَى شِمَالِهِ فِي الصَّلَاةِ وَرَأَى بَعْضُهُمْ أَنْ يَضَعَهُمَا فَوْقَ السُّرَّةِ وَرَأَى بَعْضُهُمْ أَنْ يَضَعَهُمَا تَحْتَ السُّرَّةِ وَكُلُّ ذَلِكَ وَاسِعٌ عِنْدَهُمْ. [الترمذي الحديث ؛ 252]

Imam Ahmed anser att man kan välja om man vill hålla sina händer ovanför naveln, eller strax under naveln. Han brukade dock placera sina händer ovanför naveln.

Abu Dawud säger: ”Jag hörde när han (Ahmed) blev frågad om var man ska placera sina händer. Han sade, ”Strax ovanför naveln, men om man skulle placera dem under naveln är det ingen fara.” [Masaa’il Abu Dawud; 220]

قَالَ أَبُو دَاوُد: سَمِعْتُه سُئِلَ عَنْ وَضْعِهِ فَقَال : فَوْقَ السُّرَّةِ قليلاً، وَإِنْ كَانَتْ تَحْتَ السُّرَّةِ فَلَا بَأْسَ. [مسائل أَبُو دَاوُد ؛ 220]

Abdullah säger: ”Jag såg min far lägga hans ena hand över den andra när han bad. Han placerade sina händer ovanför naveln.” [Masaa’il Abdullah ibn Ahmed; 260]

قَالَ عَبْدُ اللَّهِ : رَأَيْتُ أَبِي إذَا صَلَّى وَضَعَ يَدَيْهِ إِحْدَاهُمَا عَلَى الْأُخْرَى فَوْقَ السُّرَّةِ. [مسائل عَبدِلله ابْنُ أَحْمَد ؛ 260]


al-Balqani

Mu’dal hadīth

al-Dhahabī sa: ”al-Mu’dal är när det saknas två eller fler i kedjan.” [al-Mūqidha]

المُعْضَل: هو ما سَقَط من إسنادِه اثنانِ فصاعداً.

Shaykh al-‘Alwān kommenterade och sa: ”Det korrekta inom denna terminologi är att man säger att al-Mu’dal är när det saknas två på raken (dvs direkt efter varandra) eller fler, eftersom om det saknas två i kedjan men inte på raken, så klassas det som inqitā’ (dvs munqati’) och inte i’dāl (dvs mu’dal). Och al-Mu’dal är en form av svag hadīth, så länge det inte återberättas från ett annat håll som är autentiskt. Det sägs även att all sorters mu’dal är munqati’, men inte tvärtom. Dvs att det inte sägs att varje munqati’ är mu’dal.”

Shaykh al-‘Alwān sa även: ”Vi känner alltså till al-Mu’dal genom följande sätt:

• Det första sättet: Genom att det återberättas från ett annat håll.

• Det andra sättet: Genom ett uttalande från någon av de stora imamerna där han säger att det saknas två [personer] i kedjan.

• Det tredje sättet: Genom att känna till när de föddes och när de dog.”

[Sharh al-Mūqidha av Shaykh Sulaymān al-‘Alwān, s. 73]

Påhittad hadīth om den judiska grannen

Shaykh ‘Abd ul-‘Azīz al-Khudayr [1] sa: ”Berättelsen om den judiska grannen som brukade störa profeten ﷺ och kasta sopor och taggbuskar framför hans ﷺ dörr är falsk och har ingen grund. Den har ingen bekräftad kedja i denna dunya.”

قال الشيخ عبد العزيز الخضير: قصة : الجار اليهودي الذي كان يؤذي النبي ﷺ : ويَضع القُمامة والشوك أمام باب بيته ﷺ . هذه القصة باطلة لا أصل لها ، وليس لها في الدنيا إسناد ثابت .!

Shaykh Khāled al-Hāyek sa: ”Berättelsen om den judiska grannen som brukade kasta sopor har ingen grund. Det som dock är autentiskt är att profeten ﷺ hade en judisk tjänare som blev sjuk och som han då besökte och kallade till islam och han blev muslim.”

قال الشيخ خالد الحايك: قصة الجار اليهودي صاحب القمامة لا أصل لها، والصحيح أنه كان للنبيّ صلى الله عليه وسلم خادماً يهودياً مرض فعاده ودعاه للإسلام فأسلم.

Shaykh al-Hārith Abū ’Alī al-Hasanī sa: ”Detta är en lögn och jag känner inte till någon kedja till denna berättelse. Den har ingen kedja.”

_____________________

Översättarens fotnoter:

[1] Shaykh ’Abd ul-‘Azīz al-Khudayr är bland annat en av Shaykh al-’Alwāns elever.

1 eller 2 taslim under begravningsbönen?

Avslutar man begravningsbönen genom att säga taslim på både höger och vänster sida eller enbart på höger sida?

al-Sha’bi, Ibrahim al-Nakha’i, Hanafi- och Shafi’i-skolan (i en av deras åsikter inom skolan), anser att man ska avsluta bönen med taslim på både höger och vänster sida.

En överväldigande majoritet av de lärda anser att man avslutar bönen med en taslim på höger sida.

De som håller denna åsikt är; Sa’id ibn Jubayr, al-Hasan al-Basri, Muhammad ibn Sirin, Sufyan at-Thawri, Sufyan ibn ’Uyaynah, ’Abdullah ibn al-Mubarak, Abdurahman ibn Mahdi, Ishaq ibn Rahawayh, Malik, Imam Ahmad med flera.

1 – Ibn ’Abd al-Barr säger: ”En stor majoritet bland lärda från Salaf och Khalaf (lärda som kom efter Salaf) anser att man avslutar bönen med endast en taslim.” [al-Istidhkaar; 3/32]

2 – al-Hakim al-Naysaburi säger: ”Det finns autentiska återberättelser som styrker att ’Ali ibn abi Talib, ’Abdullah Ibn ’Umar, ’Abdullah ibn ’Abbas, Jabir ibn ’Abdillah, Ibn abi Awfa och Abu Hurayrah, brukade avsluta begravningsbönen med endast en taslim.” [al-Mustadrak ‘ala al-Sahihayn; 1/479]

3 – Ibn al-Qayyim säger: ”Ahmad ibn al-Qasim återberättar att någon frågade Abu ’Abdillah [Imam Ahmad], ”Känner du till att någon av profetens ﷺ följeslagare brukade avsluta begravningsbönen med att säga taslim på både höger och vänster sida?. Han sade, ”Nej, det gör jag inte, men det återberättas att sex följeslagare brukade avsluta bönen med en lätt taslim på höger sida. Han nämnde följande följeslagare; Ibn ’Umar, Ibn ’Abbas, Abu Hurayrah, Wathilah ibn al-Asqa’, Ibn abi Awfa och Zayd ibn Thabit.” Ibn al-Qayyim sa sedan, ”al-Bayhaqi nämner ytterligare fyra följeslagare; ’Ali ibn abi Talib, Jabir ibn ’Abdillah, Anas ibn Malik och Abu Umamah ibn Sahl ibn Hunayf – vilket summerar det till tio följeslagare sammanlagt.” [Zaad al-Ma’ad; 1/490]

4 – Ibn Qudamah säger: ”Begravningsbönen avslutar man med endast en taslim. Detta nämns från sex av profetens ﷺ följeslagare. Det är inte känt att någon av dem hade en annan åsikt – vilket innebär att det råder enighet kring detta. Imam Ahmad sade, ”Det finns ingen oenighet kring detta, förutom det som tillskrivs Ibrahim [al-Nakha’i].” [al-Mughni; 3/418]

5 – Abu Dawud säger: ”Jag hörde när Ahmad blev frågad om taslim under begravningsbönen. Han sade, ”Så här, han vände därefter huvudet mot höger sida och sade: as-Salam ’alaykum wa rahmatullah.” [Abu Dawud al-Masaa’il; 1025]

6 – Ibn al-Mubarak säger: ”Den som avslutar begravningsbönen med två taslim [höger och vänster sida], är förvisso okunnig. Han är okunnig.” [Abu Dawud, al-Masaa’il; 1030]

Om man ber med en imam som har en vana att avsluta begravningsbönen med taslim på höger och vänster sida, ska man följa honom.

Profeten ﷺ sade: ”Imamen är till för att följas (under bönens gång), avvik därför inte från honom.” (Sahih al-Bukhari, nr. 722)

(إنَّما جُعِلَ الإمَامُ لِيُؤْتَمَّ به، فلا تَخْتَلِفُوا عليه) (صحيح البخاري ، رقم ٧٢٢)

_________

1 – قال إبن عبد البر : فَجُمْهُورُ أَهْلِ الْعِلْمِ ، مِنَ السَّلَفِ وَالْخَلْفِ عَلَى تَسْلِيمَةٍ وَاحِدَةٍ. [الاستذكار؛ 3/32]

2 – قال الحاكم النيسابوري : قَدْ صَحَّتِ الرِّوَايَةُ فِيهِ ، عَنْ عَلِيِّ بْنِ أَبِي طَالِبٍ ، وَعَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ ، وَعَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَبَّاسٍ ، وَجَابِرِ بْنِ عَبْدِ اللَّهِ ، إبْنِ أَبِي أَوْفَى ، وَأَبِي هُرَيْرَةَ ، أَنَّهُمْ كَانُوا يُسَلِّمُونَ عَلَى الْجِنَازَةِ تَسْلِيمَةً وَاحِدَةً. [المستدرك على الصحيحين؛ 1/479]

3 – قَالَ إبن القيم : ..قَالَ أَحْمَدُ بْنُ الْقَاسِمِ ، قِيلَ لأبي عبد الله أَتَعْرِفُ عَنْ أَحَدٍ مِنَ الصَّحَابَةِ أَنَّهُ كَانَ يُسَلِّمُ عَلَى الْجِنَازَةِ تَسْلِيمَتَيْنِ ؟ قَالَ : لَا وَلَكِنْ عَنْ سِتَّةٍ مِنَ الصَّحَابَةِ أَنَّهُمْ كَانُوا يُسَلِّمُونَ تَسْلِيمَةً وَاحِدَةً خَفِيفَةً عَنْ يَمِينِهِ ، فَذَكَرَ ابْنَ عُمَرَ وَابْنَ عَبَّاسٍ وَأَبَا هُرَيْرَةَ ، وَوَاثِلَةَ بْنَ الْأَسْقَعِ ، وَابْنَ أَبِي أَوْفَى ، وَزَيْدَ بْنَ ثَابِتٍ. وَزَادَ البيهقي : عَلِيَّ بْنَ أَبِي طَالِبٍ ، وَجَابِرَ بْنَ عَبْدِ اللَّهِ ، وَأَنَسَ بْنَ مَالِكٍ ، وأبا أمامة بن سهل بن حنيف ، فَهَؤُلَاءِ عَشَرَةٌ مِنَ الصَّحَابَةِ. [زاد المعاد; 1/490]

4 – قال إبن قدامة : التَّسْلِيمُ عَلَى الْجِنَازَةِ تَسْلِيمَةٌ وَاحِدَةٌ ، عَنْ سِتَّةٍ مِنْ أَصْحَابِ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم… وَلَمْ يُعْرَفْ لَهُمْ مُخَالِفٌ فِي عَصْرِهِمْ ، فَكَانَ إجْمَاعًا .قَالَ أَحْمَدُ : لَيْسَ فِيهِ اخْتِلَافٌ إلَّا عَنْ إبْرَاهِيمَ [النخعي]. [المغني; 3/418]

5 – قال أبو داود : سمعت أحمد سئل عن التسليم على الجنازة , فقال: هكذا، ولوى عنقه عن يمينه وقال: السلام عليكم ورحمة الله. [أبو داود في المسائل؛ 1025]

6 – قال إبن المبارك : من سلم على الجنازة بتسليمتين فهو جاهل جاهل. [أبو داود في المسائل؛ 1030]

al-Jahmiyya påstår att Ahl us-Sunnah är mushabbiha [1] – Ibn Khuzayma

Ibn Khuzayma (223-311 H.) [2] sa: ”al-Jahmiyya [3], må Allāhs förbannelser vara över dem, påstod på grund av sin okunnighet gällande vår Herres bok, vår profets ﷺ sunnah och på grund av deras bristfälliga kunskap inom det arabiska språket, som är det språk som vi har blivit tilltalade med, att Ahl us-Sunnah är mushabbiha. De som följer det som står i återberättelserna (al-āthār), som säger det som finns i deras Herres bok och i deras profets ﷺ sunnah, som bekräftar de attribut som Allāh, Den allsmäktige, Den majestätiske, har beskrivit Sig själv med i Sin uppenbarelse och som är bekräftat innanför bokbindningen (dvs i qur’ānen) och av Hans utvalde profets ﷺ yttrande återberättat av pålitliga personer [i en kedja] ända fram till honom (dvs profeten ﷺ).” Slutciterat. [4]

[Tahdhīb Kitāb al-Tawhīd av Ibn Khuzayma, s. 32]

Vi ser alltså att Ibn Khuzayma sa att det är al-Jahmiyya som kommer med denna anklagelse mot Ahl us-Sunnah. Detta innebär att al-Ashā’ira och al-Māturīdiyya håller med al-Jahmiyya i denna avvikande ’aqīdan eftersom att de också anklagar Ahl us-Sunnah för att vara mushabbiha pga samma orsak.

”Fakhr ul-Dīn al-Rāzī” (dog år 606 H.) som är en av de Ash’arī lärda som har haft störst inflytande på Ash’arī ’aqīdans utveckling gick till och med så långt att han kallade Ibn Khuzaymas bok för ”Kitāb al-Shirk” istället för ”Kitāb al-Tawhīd”, endast pga av att Ibn Khuzayma bekräftade Allāhs attribut och accepterade dem såsom Allāh själv har nämnt i Qur’ānen och såsom profeten ﷺ nämnde i sunnahn, utan att förvränga dess betydelse såsom bland annat al-Ashā’ira och al-Māturīdiyya gör.

_______________________

Översättarens fotnoter:

[1] al-Mushabbiha är de som liknar Allāhs attribut med skapelsens utseende. Tex att de säger att Allāhs hand ser ut som människans hand etc.

[2] Kort info om Ibn Khuzayma:

Ibn Kathīr sa: ”Han kallas för ’imamernas imam’.” [al-Bidāya wa al-Nihāya, 15/9]

Ibn Kathīr sa även: ”Han är en av islāms mujtahidūn.” [al-Bidāya wa al-Nihāya, 15/9]

al-Dhahabī sa följande om honom: ”al-Hāfidh al-Hujjah, al-Faqīh, Shaykh al-Islām, Imām al-A’imma (imamernas imam).” [Siyar a’lām al-Nubalā’, 14/365]

al-Dhahabī sa även: ”al-Bukhārī och Muslim återberättade hadīth från honom i andra böcker än Sahīh al-Bukhārī och Sahīh Muslim.” [Siyar a’lām al-Nubalā’, 14/366]

al-Dhahabī sa även: ”Han hörde [hadīther] från Ishāq Ibn Rāhawayh.” [Siyar a’lām al-Nubalā’, 14/365]

al-Dhahabī nämnde även citat från stora lärda som al-Dāraqutnī (306-385 H.), al-Hākim (321-405 H.), Ibn Hibbān (270-354 H.) och Ibn Abī Hātim al-Rāzī (dog 327 H.) där de ska ha prisat Ibn Khuzayma.

[3] För mer info om vilka al-Jahmiyya är: https://salaf.nu/2021/07/01/salafs-takfir-pa-jahmiyya-sulayman-al-alwaan/

[4] Ibn Khuzaymas ord på arabiska:

تهذيب كتاب التوحيد لابن خزيمة ، ص ٣٢ .

När brukade profeten ﷺ lyfta sina händer under bönen?

al-Bukhārī sa: ”Nāfi’ sa att Ibn ’Omar [1] brukade säga Allāhu akbar och lyfta sina händer när han påbörjade bönen och om han gick ner i rukū’ så lyfte han även då sina händer. Han lyfte även sina händer när han sa ’sami’a Allāhu liman hamidah’ och även när han ställde sig upp från sin andra rak’a [2]. Ibn ’Omar sa att profeten ﷺ brukade göra på det här viset. [3]

[Sahīh al-Bukhārī, ”Kapitel (86): Att lyfta händerna när man går upp från sin andra rak’a”, nr. 739]

_____________________________

Översättarens fotnoter:

[1] Följeslagaren ’Abdullāh ibn ’Omar som är son till följeslagaren och muslimernas andra khalīfa ’Omar ibn al-Khattāb.

[2] Dvs när han ställde sig upp efter första tashahhud-sittningen för att påbörja sin tredje rak’a.

[3] Hadīthen på arabiska:

قال البخاري : باب رَفْعِ الْيَدَيْنِ إِذَا قَامَ مِنَ الرَّكْعَتَيْنِ

حَدَّثَنَا عَيَّاشٌ، قَالَ حَدَّثَنَا عَبْدُ الأَعْلَى، قَالَ حَدَّثَنَا عُبَيْدُ اللَّهِ، عَنْ نَافِعٍ، أَنَّ ابْنَ عُمَرَ، كَانَ إِذَا دَخَلَ فِي الصَّلاَةِ كَبَّرَ وَرَفَعَ يَدَيْهِ، وَإِذَا رَكَعَ رَفَعَ يَدَيْهِ، وَإِذَا قَالَ سَمِعَ اللَّهُ لِمَنْ حَمِدَهُ‏.‏ رَفَعَ يَدَيْهِ، وَإِذَا قَامَ مِنَ الرَّكْعَتَيْنِ رَفَعَ يَدَيْهِ‏.‏ وَرَفَعَ ذَلِكَ ابْنُ عُمَرَ إِلَى نَبِيِّ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم‏.‏ رَوَاهُ حَمَّادُ بْنُ سَلَمَةَ عَنْ أَيُّوبَ عَنْ نَافِعٍ عَنِ ابْنِ عُمَرَ عَنِ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم‏.‏ وَرَوَاهُ ابْنُ طَهْمَانَ عَنْ أَيُّوبَ وَمُوسَى بْنِ عُقْبَةَ مُخْتَصَرًا‏.‏

Ska barn fasta under Ramadān?

Abū Dāwūd al-Sijistānī sa: ”Jag sa till Ahmad [ibn Hanbal]: ’När ska pojken beordras att fasta?’ Han svarade: ’När han klarar av det.’ Då sa man [till Ahmad]: ’Även om han inte har kommit in i puberteten?’ Han svarade: ‘Ja.’” [1]

[Masā’il al-Imām Ahmad, Riwāyat Abī Dāwūd, nr. 660 – Bāb mata yu’mar al-Ghulām bi al-Siyām]

Shaykh Sulaymān al-‘Alwān sa: ”Det är bra att träna barnen på att fasta. Exempelvis att de fastar till dhuhr eller ‘asr, så att de vänjer sig. Det har återberättats att en grupp bland följeslagarna brukade göra detta.” [2]

______________________________

Översättarens fotnoter:

[1]

قال أبو داود السجستاني : قلت لأحمد : متى يُؤمر الغلام بالصيام ؟ قال : إذا أطاقه . قيل : وإن لم يحتلم ؟ قال : نعم .

{ مسائل الإمام أحمد ، رواية أبي داود ، رقم ٦٦٠ – باب متى يُؤمر الغلام بالصيام }

[2]

قال الشيخ سليمان العلوان: من الأفضل تدريب الأطفال على الصيام ، كأن يصوم إلى الظهر أو العصر ، حتى يتعودوا ، وقد ورد ذلك عن طائفة من الصحابة.