Sammanslagning av bönerna när man är på resande fot

Publicerad den av

Ibn Taymiyya frågades: ‘Är det bättre att slå ihop två böner när man är på resande fot eller är det bättre att [endast] förkorta [bönen]?’

Han svarade: ‘Att be varje bön inom dess bestämda tid är bättre så länge personen inte är i behov av att slå ihop. Detta eftersom att profeten (ﷺ) i majoriteten av fallen brukade be sina böner inom dess bestämda tid när han var på resande fot. Däremot slog han ihop sina böner endast vid ett fåtal tillfällen.’ [Majmū’ al-Fatāwa, 24/19] [1]

Ibn Taymiyya sa även: ”Detta bevisar att sammanslagning av bönerna inte är en del av sunnahn för den som är på resande fot såsom det dock är när det kommer till att förkorta dem. Det (sammanslagning av bönerna) är något som ska göras vid behov oavsett om man är på resande fot eller befinner sig i sin hemstad.” [Majmū’ al-Fatāwa, 24/64] [2]

_________________

Översättarens fotnoter:

[1]

وسئل شيخ الإسلام ابن تيمية رحمه الله :

هَلْ الْجَمْعُ بَيْنَ الصَّلَاتَيْنِ فِي السَّفَرِ أَفْضَلُ أَمْ الْقَصْرُ ؟

فَأَجَابَ :

”بَلْ فِعْلُ كُلِّ صَلَاةٍ فِي وَقْتِهَا أَفْضَلُ إذَا لَمْ يَكُنْ بِهِ حَاجَةٌ إلَى الْجَمْعِ ، فَإِنَّ غَالِبَ صَلَاةِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ الَّتِي كَانَ يُصَلِّيهَا فِي السَّفَرِ إنَّمَا يُصَلِّيهَا فِي أَوْقَاتِهَا . وَإِنَّمَا كَانَ الْجَمْعُ مِنْهُ مَرَّاتٍ قَلِيلَةً” انتهى .

”مجموع الفتاوى” (24/19) .

[2]

قال ابن تيمية :

”وَهَذَا يُبَيِّنُ أَنَّ الْجَمْعَ لَيْسَ مِنْ سُنَّةِ السَّفَرِ كَالْقَصْرِ ؛ بَلْ يُفْعَلُ لِلْحَاجَةِ سَوَاءٌ كَانَ فِي السَّفَرِ أَوْ الْحَضَرِ” انتهى .

”مجموع الفتاوى” (24 / 64) .

Placerandet av händerna efter rukou’

Publicerad den av

Ska man hålla om sina händer (höger över vänster) när man reser sig efter rukou’, innan man går ner till sujoud, eller ska man släppa ner dem och låta dem hänga?

En del lärda anser att man ska hålla om sina händer. De använder sig av generella argument. De menar på att när man reser sig efter rukou’ så räknas det som qiyam, och när man befinner sig på qiyam, ska man hålla om sina händer. De gör ingen skillnad på qiyam efter Takbir al-Ihram när man inleder bönen, eller när man står upp efter rukou’.

Det finns dock inga detaljerade återberättelser som styrker att Allahs Sändebud ﷺ brukade hålla om sina händer efter rukou’.

Andra menar på att man ska släppa ner sina händer. Deras motargument är, ”Hur kommer det sig att ingen av Profetens ﷺ följeslagare som beskriver hans bön i detalj, inte nämner att han brukade hålla om sina händer efter rukou’?. Hade han hållit om sina händer hade det varit dokumenterat, och det hade nått oss.”

Med det sagt, finns det inga argument.

Detta är utan tvekan ett starkt motargument.

Man kan hålla om sina händer efter rukou’, eller släppa ner dem om man vill.

Salih ibn Ahmad säger: ”Jag frågade min far, ”Var ska man hålla händerna när man reser sig efter rukou’, ska man lägga sin högra hand över sin vänstra, eller ska man släppa ner dem? Ahmad sade, ”Jag hoppas att båda är godtagbara – In sha Allah.” [Masaa’il Salih ibn Ahmad; 615]

قَالَ صَالِح بْنُ أَحْمَد : قُلْت لِأَبِي: كيفَ يضعُ الرجلُ يَدهُ بعدَ مَا يَرْفَعُ رَأْسَهُ مِنْ الرُّكُوعِ، أَيَضَع الْيُمْنَى عَلَى الشِّمَالِ، أَم يُسدِلها؟ قَالَ أَحْمَد : أرجوا أَنْ لَا يَضِيقَ ذَلِك – إنْ شَاءَ اللَّهُ.

[مَسَائِلُ صَالِح إبنُ أَحْمَد ؛ 615]

al-Mardawi säger: ”Ahmad sade, ”När man reser sig efter rukou’ kan man släppa ner sina händer, eller placera sin högra över sin vänstra om man så vill.” [al-Insaf; 2/47]

قَال المَرداويُّ : قَالَ الْإِمَامُ أَحْمَد : إذَا رفَع رَأْسَهُ مِنْ الرُّكُوعِ ، إنْ شَاءَ أرسَلَ يَدَيْه ، وَإِنْ شَاءَ وضَع يَمِينَهُ عَلَى شِمَالِه. [الإنصاف ؛ 2/47]

Makthavarnas lärda – Ibn Taymiyya

Publicerad den av

Ibn Taymiyya sa:

”Och när en lärd lämnar det han känner till i Allāhs bok och Hans sändebuds sunnah och istället följer makthavarens dom som skiljer sig från Allāhs och Hans sändebuds dom, så blir han en murtadd kāfir som förtjänar bestraffning i detta liv och i det nästkommande.

Den upphöjde (dvs Allāh) sa:

المص

Alif Lām Mīm Sād.

كِتَابٌ أُنزِلَ إِلَيْكَ فَلاَ يَكُن فِي صَدْرِكَ حَرَجٌ مِّنْهُ لِتُنذِرَ بِهِ وَذِكْرَى لِلْمُؤْمِنِينَ

En skrift har uppenbarats för dig – ängslas inte i ditt hjärta över detta – för att du med den skall varna [de icke-troende] och förmana de troende:

اتَّبِعُوا مَا أُنْزِلَ إلَيْكُمْ مِنْ رَبِّكُمْ وَلَا تَتَّبِعُوا مِنْ دُونِهِ أَوْلِيَاءَ قَلِيلًا مَا تَذَكَّرُونَ

”Följ det som har uppenbarats för er av er Herre, och följ inte [andra som ni har tagit till] beskyddare i Hans ställe.” – Men det är sällan ni ägnar någon eftertanke [åt Våra varningar]! [1]

Och om han blir slagen, fängslad och utsatt för olika sorters skada för att lämna det som han känner till av Allāhs- och Hans sändebuds lagar som måste följas och istället följer andras domar, så är han förtjänt av Allāhs straff. Han måste ha tålamod även om han utsätts för skada för Allāhs sak eftersom detta är Allāhs sunnah när det kommer till profeterna och deras följare.

Allāh, Den upphöjde, sa:

الم

Alif Lām Mīm.

أَحَسِبَ النَّاسُ أَن يُتْرَكُوا أَن يَقُولُوا آمَنَّا وَهُمْ لَا يُفْتَنُونَ

Tror människorna att de efter att ha förklarat ”Vi tror” skall lämnas i fred utan att få utstå prövningar.

وَلَقَدْ فَتَنَّا الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ فَلَيَعْلَمَنَّ اللَّهُ الَّذِينَ صَدَقُوا وَلَيَعْلَمَنَّ الْكَاذِبِينَ

Vi satte också deras föregångare på prov. Ja, Allāh ska ge till känna dem som talar sanning och Han skall ge till känna de lögnaktiga. [2]

Den upphöjde (dvs Allāh) sa även:

وَلَنَبْلُوَنَّكُمْ حَتَّى نَعْلَمَ المُجَاهِدِينَ مِنْكُمْ والصَّابِرِينَ وَنَبْلُوَ أَخْبَارَكُمْ

Vi skall helt visst pröva er tills vi gett till känna vilka kämparna (al-Mujāhidīn) och de tålmodiga bland er är, och Vi skall pröva era påståenden. [3]

Och Allāh, Den upphöjde, sa även:

أَمْ حَسِبْتُمْ أَنْ تَدْخُلُوا الْجَنَّةَ وَلَمَّا يَأْتِكُمْ مَثَلُ الَّذِينَ خَلَوْا مِنْ قَبْلِكُمْ مَسَّتْهُمُ الْبَأْسَاءُ وَالضَّرَّاءُ وَزُلْزِلُوا حَتَّى يَقُولَ الرَّسُولُ وَالَّذِينَ آمَنُوا مَعَهُ مَتَى نَصْرُ اللَّهِ أَلَا إنَّ نَصْرَ اللَّهِ قَرِيبٌ

Eller räknar ni med att träda in i paradiset utan att först ha gått igenom detsamma som de som levde före er? De drabbades av fattigdom och lidande och skakades så mycket att sändebudet och de med honom som hade antagit tron sade: ”När kommer Allāhs hjälp?” Men Allāhs hjälp är alltid nära.” [4] [5]

[Majmū’ al-Fatāwa, 35/372]

___________

Översättarens fotnoter:

[1] Sūrat ul-A’rāf [7], verser 1-3.

[2] Sūrat ul-‘Ankabūt [29], verser 1-3.

[3] Sūrat Muhammad [47], vers 31.

[4] Sūrat al-Baqara [2], vers 214.

[5] OBS! Syftet med publiceringen av denna fatwa är inte att uppmuntra till takfīr på alla lärda och imamer som är anställda hos staten eller som försvarar makthavarna. Det finns regler och villkor för takfīr som måste uppfyllas innan man kan göra takfīr på en specifik individ. Syftet är endast att visa hur farligt det är att som lärd förvränga religionen för att göra makthavaren nöjd såsom vissa av dagens lärda gör som exempelvis madākhila och även andra som exempelvis många sūfis.

يقول شيخ الإسلام ابن تيمية: ”ومتى ترك العَالِمُ مَا عَلِمَهُ من كتاب الله وسنة رسوله، واتبع حكم الحاكم المُخالف لحكم الله ورسوله كان مرتدًا كافرًا يستحق العقوبة في الدنيا والآخرة. قال تعالى: {المص. كِتَابٌ أُنْزِلَ إلَيْكَ فَلَا يَكُنْ فِي صَدْرِكَ حَرَجٌ مِنْهُ لِتُنْذِرَ بِهِ وَذِكْرَى لِلْمُؤْمِنِينَ} {اتَّبِعُوا مَا أُنْزِلَ إلَيْكُمْ مِنْ رَبِّكُمْ وَلَا تَتَّبِعُوا مِنْ دُونِهِ أَوْلِيَاءَ قَلِيلًا مَا تَذَكَّرُونَ}. وَلَوْ ضُرِبَ وَحُبِسَ وَأُوذِيَ بأنواع الأذى ليدع ما علمه من شرع الله ورسوله الذي يجب اتباعه واتبع حكم غيره كان مستحقًا لعذاب الله، بل عليه أن يصبر وإن أوذي في الله فهذه سنة الله في الأنبياء وأتباعهم . قال الله تعالى: {الم. أَحَسِبَ النَّاسُ أَنْ يُتْرَكُوا أَنْ يَقُولُوا آمَنَّا وَهُمْ لَا يُفْتَنُونَ} {وَلَقَدْ فَتَنَّا الَّذِينَ مِنْ قَبْلِهِمْ فَلَيَعْلَمَنَّ اللَّهُ الَّذِينَ صَدَقُوا وَلَيَعْلَمَنَّ الْكَاذِبِينَ}، وقال تَعَالَى: {وَلَنَبْلُوَنَّكُمْ حَتَّى نَعْلَمَ المُجَاهِدِينَ مِنْكُمْ والصَّابِرِينَ وَنَبْلُوَ أَخْبَارَكُمْ} وقالَ تَعَالى: {أَمْ حَسِبْتُمْ أَنْ تَدْخُلُوا الْجَنَّةَ وَلَمَّا يَأْتِكُمْ مَثَلُ الَّذِينَ خَلَوْا مِنْ قَبْلِكُمْ مَسَّتْهُمُ الْبَأْسَاءُ وَالضَّرَّاءُ وَزُلْزِلُوا حَتَّى يَقُولَ الرَّسُولُ وَالَّذِينَ آمَنُوا مَعَهُ مَتَى نَصْرُ اللَّهِ أَلَا إنَّ نَصْرَ اللَّهِ قَرِيبٌ}”. (مجموع الفتاوى, 35 / 372)

Ashā’iras tashbīh anklagelse mot Ahl us-Sunnah – Abū Ismā’īl al-Harawī

Publicerad den av

Abū Ismā’īl al-Ansārī al-Harawī (396-481 H.) sa följande om Ashā’ira: ”De kallade bekräftandet [av Allāhs attribut] tashbīh (liknandet av Allāh med skapelsen) och på det sättet kritiserade de [indirekt] qur’ānen och anklagade sändebudet (ﷺ) för att vara vilseledd.” (Dhamm al-Kalām, 5/140)

قال أبو إسماعيل الأنصاري الهروي في ذم الكلام (5/140) واصفاً حال الأشاعرة :”وسموا الإثبات تشبيهاً فعابوا القرآن وضللوا الرسول.”

_____________

Lärdas åsikter om Abū Ismā’īl al-Harawī:

1. Ibn Taymiyya sa följande om Abū Ismā’īl al-Harawī:

”Shaykh al-Islām Abū Ismā’īl ‘Abdullāh ibn Muhammad al-Ansārī al-Harawī.”

Och kort därefter i samma stycke sa han:

”Han var en Imām inom Hadīth, Tafsīr och annat.” (Al-Istiqāma, 1/104)

قال ابن تيمية: إن الذين أدركوا عصر أبي القاسم (يعني القشيري) من مشايخ القوم لم يكن فيهم أقوم بهذا الباب من شيخ الإسلام أبى إسماعيل عبد الله بن محمد الأنصاري الهروي لا سيما في المعرفة بأخبار القوم وكلامهم وطريقهم فإنه في ذلك ونحوه من أعلم الناس وكان إماما في الحديث والتفسير وغير ذلك.

ينظر: (الاستقامة لابن تيمية، تحقيق محمد رشاد سالم،1/104).

2. Al-Dhahabī sa följande om honom:

”Shaykh ul-Islām, Imamen, förebilden och den stora Hāfidh, Abū Ismā’īl ‘Abdullāh ibn Muhammad ibn ‘Alī ibn Muhammad ibn Ahmad ibn ‘Alī ibn Ja’far ibn Mansūr ibn Matt al-Ansārī al-Harawī. Författaren av ”Dhamm al-Kalām”, Khurāsāns shaykh och ättling till profetens (ﷺ) följeslagare Abū Ayyūb al-Ansārī.” (Siyar a’lām an-Nubalā’, 18/503)

قال الذهبي: ”شيخ الإسلام ، الإمام القدوة ، الحافظ الكبير أبو إسماعيل ، عبد الله بن محمد بن علي بن محمد بن أحمد بن علي بن جعفر بن منصور بن مت الأنصاري الهروي ، مصنف كتاب ” ذم الكلام ” ، وشيخ خراسان من ذرية صاحب النبي – صلى الله عليه وسلم – أبي أيوب الأنصاري . [سير أعلام النبلاء، ١٨ / ٥٠٣]

3. Ibn ul-Qayyims bok ”Madārij as-Sālikīn” är en förklaring av Abū Ismā’īl al-Harawīs bok ”Manāzil as-Sā’irīn”.

Vikten av att gifta sig med människor som praktiserar sunnah

Publicerad den av

Vikten av att gifta sig med människor som praktiserar sunnah, samt faran med att gifta sig med innovatörer och de som följer sina begär.

Innovationer och irrläror följs nästan uteslutet på grund av lust-dyrkan och vägran att acceptera klar sanning. Det handlar väldigt sällan om ignorans idag. Människor som följer sunnah så gott de kan, och som verkligen strävar efter att lära sig och följer det som är rätt, är väldigt väldigt få till antal idag.

Shaykh al-Islam Ibn Taymiyyah رحمه الله sade: ”Den som vägrar acceptera sanningen, honom kommer Allah straffa med att han accepterar falskhet och lögn istället.” [Majmu’ al-Fatawa]

قَالَ شَيْخُ الْإِسْلَامِ ابْنُ تَيْمِيَّةَ رَحِمَهُ اللَّهُ : مَنْ لَمْ يَقْبَلِ الْحَقِّ، ابْتَلَاهُ اللَّهُ بِقَبُولِ الْبَاطِلِ. [مجموع الفتاوى]

En del tror att de kan ändra på någon efter ett giftermål. Människor som är djupt inrotade i villfarelser och innovationer ska man inte gifta sig med. Handlar det om innovationer som nollställer Islam (بدع شركية), är det inte tillåtet att förhandla med sådana människor om giftermål över huvud taget. Detta är särskilt farligt för systrar, då det oftast blir att de följer det som deras män anser vara korrekt.

Sådana äktenskap brukar ofta sluta upp med att den ena viker sig för den andra, eller skilsmässa.

– Imran ibn Hittan tillhör tabi’ins generation. Han återberättar bland annat hadither från Aisha.

Han blev kär i en kvinna från khawarij. Han ville gifta sig med henne och hade planer på att omvända henne till rätt väg. De gifte sig, men det blev inte riktigt som han hade tänkt sig. Hon omvände honom, och han blev en av dem ledande figurerna för khawarij.

– Abu Hasan al-Ash’aris far var en rättfärdig man. När Abu Hasan var liten dog hans far och hans mor gifte om sig med Abu Ali al-Jubba’i. Abu Ali var en av ledarna för Mu’tazilah*. Som barn växte Abu Hasan upp med sin styvfar, och han annamade också hans lära. Han skulle komma att följa Mu’tazilas irrläror i fyrtio år..

*Mu’tazilah är en sekt som avviker från Ahli Sunnahs läror på många punkter. De tror bland annat på att Quranen är skapad, och de anser den inte vara Allahs ord. De anser också att Allah inte befinner sig ovanför tronen. De förnekar även och vantolkar Allahs egenskaper.

Malik ibn Anas sade: ”Man ska inte gifta bort sina döttrar till innovatörer, eller gifta sig med dem. Man ska inte heller hälsa på dem, be med dem, eller be begravningsbön över dem.” [al-Mudawwanah al-Kubra]

قَالَ مَالِكٌ : لَا يُنْكَحُ أَهْلُ الْبِدَعِ ، وَلَا يُنْكَحُ إِلَيْهِمْ ، وَلَا يُسَلَّمُ عَلَيْهِمْ ، وَلَا يُصَلَّى خَلْفَهُمْ ، وَلَا تُشْهَدُ جَنَائِزُهُمْ. [المدونة الكبرى]

Abu Abdillah (al-Bukhari) sade: ”Att be bakom en jahmi eller en rafidi, är för mig samma sak som att be bakom judar eller kristna. Det är inte tillåtet att hälsa på dem (jahmiyyah och shi’ah), besöka dem när dem insjuknar, gifta sig med dem, be begravningsbön över dem, eller äta kött från djur som de har offrat.” [Khalq af’al al-‘Ibad]

قَالَ أَبُو عَبْدِ اللَّهِ : مَا أُبَالِي صَلَّيْتُ خَلْفَ الْجَهْمِيِّ الرَّافِضِيِّ أَمْ صَلَّيْتُ خَلْفَ الْيَهُودِ وَالنَّصَارَى، وَلَا يُسَلَّمُ عَلَيْهِمْ، وَلَا يُعَادُونَ، وَلَا يُنَاكَحُونَ، وَلَا يَشْهَدُونَ، وَلَا تُؤْكَلُ ذَبَائِحُهُمْ. [خلق أفعال العباد]

Falsk berättelse om ‘Omar och hans fru.

Publicerad den av

”Det kom en man till ’Omar för att klaga över sin frus beteende, men när han kom fram till ’Omars dörr så hörde han hans (‘Omars) fru prata med honom på ett respektlöst sätt (eller höja rösten).”

Shaykh ‘Abd ul-‘Azīz al-Khudayr sa:

”Den är falsk och man känner inte till någon bekräftad berättelsekedja till denna händelse. al-Samarqandī nämnde den utan någon kedja.”

قصة: جاء رجلٌ إلى عمر يشكو إليه زوجته فلما بلغ بابه سمع امرأته تطاولت عليه. باطلة لايعرف لهذا القصة إسناد ثابت وقد ذكرها السمرقندي بلا إسناد

Finner vatten efter att ha utfört tayammum

Publicerad den av

Ibn ul-Mundhir (242-318 H.) sa:

”De [lärda] är överens om att den som utför tayammum och ber och sedan finner vatten efter att bönens tid har passerat, inte behöver upprepa bönen. De är även överens om att den som utför tayammum precis så som han har blivit beordrad att göra och sedan finner vatten innan han påbörjar bönen, att hans tahāra (rena tillstånd) har brytits och han måste göra om sin tahāra [1] [2] och sedan be.”

[al-Ijmā’ li Ibn il-Mundhir, nr. 31-32]

Fotnoter:

[1] Dvs genom att använda vattnet för att utföra wudū’.

[2] I en annan bok som heter ”Ikhtilāf al-’Ulamā’” så säger dock Ibn ul-Mundhir: ”Med undantag av ett par ord som nämndes av Abū Salama ibn ’Abd il-Rahmān, där det har nått mig att han ska ha sagt att den som befinner sig i ett tillstånd av janāba (större orenhet efter samlag etc) och utför tayammum och sedan finner vatten, inte behöver utföra ghusl.”

Den judiska toran förespråkar dödandet av icke-judars spädbarn

Publicerad den av

Nedan har ni ett par verser från gamla testamentet (Tora) som förespråkar dödandet av spädbarn, kvinnor och förintandet av hela befolkningar:

Döda nu alla barn av manligt kön, och döda alla kvinnor som har haft samlag med en man. (Fjärde Moseboken 31:17)

Dra nu ut och krossa amalekiterna och vig dem åt förintelse med allt som tillhör dem. Skona ingen utan döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar och får, kameler och åsnor. (Första Samuelsboken 15:3)

Döda gammal och ung, barn och kvinnor, förgör dem, men rör ingen som bär tecknet. Börja vid min helgedom. Då började de med männen, de äldste, som stod framför templet. Orena templet och fyll förgårdarna med dräpta, sade han till dem, gå sedan ut i staden och slå ihjäl. (Hesekiel 9: 6-7)

Samarien har trotsat sin Gud och får sona sin skuld. De skall falla för svärdet, deras spädbarn skall krossas, havande kvinnor skäras upp. (Hosea 14:1)

Men i städer som tillhör dessa folk och som Herren, din Gud, vill göra till din egendom får du inte skona en enda levande varelse. I enlighet med Herrens, din Guds, befallning skall du viga dem alla åt förintelse, hettiterna och amoreerna, kanaaneerna och perisseerna, hiveerna och jevuseerna. (Femte Moseboken 20:16-17)

När Herren, din Gud, har låtit dig få ro för alla fiender runt omkring, i det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom och låta dig ta i besittning, skall du utplåna minnet av amalekiterna från jorden. Glöm aldrig detta! (Femte Moseboken 25:19)

Firandet av Mawlid är en bid’a

Publicerad den av

Shaykh Sulayman al-‘Alwan sa:

”Exempelvis profetens ﷺ födelsedag. Man ska inte specificera det med någonting. Inte med firande och inte med att komma närmare Allah och inget annat än det heller. Detta har ingen grund eftersom att profeten ﷺ inte brukade göra detta och han ﷺ vet bäst gällande saker som han gör och saker som han låter bli att göra. Om en specifik dyrkan var tillåten så skulle profeten ﷺ ha gjort det. Och när profeten ﷺ dog, var hans följeslagare de som var mest noggranna med hans sunnah och de gjorde ingenting av det här. Det var bland annat Abu Bakr, ’Omar, ’Othman och ’Ali och resterande av de tio som är lovade paradiset. Ingen av de specificerade hans (ﷺ) födelsedag med någon typ av dyrkan. Därför vet man att detta är en bid’a (innovation).” Slutciterat från shaykhen. [1] [2]

_________

Översättarens fotnoter:

[1] Det finns inget i islām som kallas för ”god innovation” (bid’a hasana).

Ibn al-Mājishūn sa: ”Jag hörde Mālik (93-179 H.) säga: ‘den som inför en innovation i islām och anser det vara en god innovation, har då påstått att Muhammad ﷺ svek budskapet, eftersom Allāh säger:

الْيَوْمَ أَكْمَلْتُ لَكُمْ دِينَكُمْ (المائدة : ٣)

Idag har Jag fullbordat er religion (al-Mā’ida: 3).

Därför är det som på den tiden inte var [en del av vår] religion, inte heller [en del av vår] religion idag’.”

Se: [al-I’tisām av al-Shātibī, vol.1, s.62] och [Tahdhīb al-Furūq, vol.4, s.225]

قال إبن الماجشون: سمعت مالكا يقول: {من إبتدع في الإسلام بدعة يراها حسنة فقد زعم أن محمدا ﷺ خان الرسالة؛ لأن الله يقول 》الْيَوْمَ أَكْمَلْتُ لَكُمْ دِينَكُمْ《 (المائدة : ٣) فما لم يكن يومئذ دينا؛ فلا يكون اليوم دينا} اه أنظر (الإعتصام) (٦٢/١)، و(تهذيب الفروق) (٢٢٥/٤).

[2] Shaykh al-Alwans ord på arabiska:

حكم الاحتفال بمولد النبي ﷺ .

قال الشيخ سليمان العلوان: كمولد النبي ﷺ لا يخصص بشيء لا باحتفال، ولا بزيادة تقرب إلى الله جل وعلا، ولا بغير ذلك، فإن هذا لا أصل له لأن النبی ﷺ ما فعل ذلك، وهو أدرى بما يفعل وبما يذر. ولو كانت العبادة مشروعة لفعل النبي ﷺ ذلك. وحين توفي النبي ﷺ کان أحرص الناس على السنة هم صحابته، وما كانوا يفعلون شيء من هذا. فهذا ابو بكر وعمر وعثمان وعلي وبقية العشرة المبشرين بالجنة.. ما كانوا يخصون يوم مولده بشيء من العبادات ،فعُلِم أن ذلك من البدع.

Den bästa Tafsīr boken

Publicerad den av

Ibn Taymiyya sa: ”Den bästa tafsīr boken bland tafsīr böckerna som finns tillgängliga bland folket är Tafsīr Muhammad ibn Jarīr al-Tabarī [*]. Han nämner salafs åsikter genom bekräftade kedjor, den innehåller inga innovationer och han nämner inte återberättelser från personer som har blivit anklagade för att ljuga.”

(Majmū’ al-Fatāwa, 13/385)

Översättarens fotnot:

[*] al-Tabarī föddes antingen år 224 eller 225 Hijrī och dog år 310 Hijrī.

قال ابن تيمية: ”وأما التفاسير ، التي في أيدي الناس فأصحها تفسير محمد بن جرير الطبري ، فإنه يذكر مقالات السلف بالأسانيد الثابتة ، وليس فيه بدعة ، ولا ينقل عن المتهمين …” (مجموع الفتاوى ، ١٣ / ٣٨٥)