Att fasta när man är på resande fot under Ramadān – Imām Ahmad

Publicerad den av

Abū Dāwūd al-Sijistānī sa: 

”Jag hörde Ahmad ibn Hanbal säga: 

‘Det är bättre att inte fasta om man är på resande fot.'”

[Masā’il al-Imām Ahmad Riwāyat Abī Dāwūd – Bāb al-Sawm fī al-Safar, nr. 650] 

Abū Dāwūd sa även: 

”Jag hörde Ahmad bli tillfrågad om den som fastar när han är på resande fot under Ramadān och han svarade:

‘Jag tycker inte om det varken under Ramadān eller utanför Ramadān. Jag anser att man inte ska fasta om man är på resande fot, men om han väljer att fasta så är hans fasta giltig.'”

[Masā’il al-Imām Ahmad Riwāyat Abī Dāwūd – Bāb al-Sawm fī al-Safar, nr. 651] 

Turordning i Wudoo’

Publicerad den av

Är det obligatoriskt att tvätta kroppsdelarna i Wudoo’ i den turordning som nämns i Qur’anen?

Såhär står det i Fiqh boken Bidaayat al-Mujtahid, 1/104-105 (som studeras i Medina universitetet):

”De hade olika åsikter om huruvida det är obligatoriskt att följa ordningen för tvagningshandlingarna enligt versens ordning.

En grupp sa: Det är sunnah. 

Detta är vad de senare lärda bland Maliks följare sa är rättsskolans åsikt. Även Abu Hanifa, al-Thawri och Dawood [al-Dhaahiri] höll denna åsikt. [1]

En grupp sa: Det är obligatoriskt.

al-Shafi’i, Ahmad och Abu ’Ubayd höll denna åsikt. [2]”

_____________

Fotnoter från ‘Abdullah al-Zaahem:

[1] Detta är även återberättat från ’Ali [Ibn Abi Talib] och Ibn Mas’ood, må Allah vara nöjd med dem. Även Ibn al-Musayyab, al-Hasan, ‘Ataa’, Mak-hool, al-Nakha’i, al-Zuhri, al-Awzaa’i, al-Layth [Ibn Sa’d] och al-Muzani. Det är även Ibn ul-Mundhirs åsikt och det är även en av återberättelserna från Ahmad [Ibn Hanbal].

[2] Detta är även återberättat från ’Othman [Ibn ‘Affan], ’Ali [Ibn Abi Talib] och Ibn ’Abbas. Även Qatada, Ishaq, Abu Thawr, Abu Mus’ab från Maliks följare och han nämnde att det är folket i Medinas åsikt och Ibn Ziyad sa att det är Maliks åsikt. Även Ibn Hazm valde denna åsikt och al-Qurtubi ansåg det vara den mer korrekta åsikten.  

Varför nämner de lärda svaga hadīther i sina böcker?

Publicerad den av

Vissa okunniga människor tror att bara för att en hadīth nämns i en bok så anser författaren av boken att hadīthen är autentisk, men så är nödvändigtvis inte fallet.

Sulaymān ibn ‘Abdillāh ibn Muhammad ibn ‘Abd il-Wahhāb sa:

“De lärda återberättar svaga och fabricerade hadīther för att klargöra deras status och kedja, inte för att förlita sig på dem eller för att de tror på dem. De hadīthlärdas böcker är fyllda med sådant. 

Vissa av dem nämner hadīthens defekt och klargör dess status och svaghet om den är svag, eller dess fabricering om den är fabricerad. Andra nöjer sig med att endast nämna hadīthen med dess kedja och anser att de då har gjort sig fria från ansvar genom att nämna den med dess kedja, då återberättarnas status är tydlig. Detta är något som exempelvis al-Hāfidh Abū Nu’aym, Abū al-Qāsim ibn ‘Asākir och andra gör. 

Så bara för att någon nämner en hadīth och förblir tyst om den så är det inte ett bevis på att han anser att den är autentisk eller godkänd (hasan) eller svag. Den kan till och med vara fabricerad enligt honom. Därför betyder inte hans tystnad kring hadīthen att han anser att det är tillåtet att implementera den.”

(Taysīr il-‘Azīz il-Hamīd fī Sharh Kitāb it-Tawhīd, s. 82)

قال سليمان بن عبد الله بن محمد بن عبد الوهاب:

أهل العلم يروون الأحاديث الضعيفة والموضوعة لبيان حالها وإسنادها لا للاعتماد عليها واعتقادها، وكتب المحدثين مشحونة بذلك، فبعضهم يذكر علة الحديث، ويبين حاله وضعفه إن كان ضعيفًا، ووضعه إن كان موضوعًا، وبعضهم يكتفي بإيراد الحديث بإسناده ويرى أنه قد برئ من عهدته إذا أورده بإسناده لظهور حال رواته، كما يفعل ذلك الحافظ أبو نعيم، وأبو القاسم بن عساكر وغيرهما، فليس في رواية من رواه وسكوته عنه دليل على أنه عنده صحيح أو حسن أو ضعيف، بل قد يكون موضوعًا عنده، فلا يدل سكوته عنه على جواز العمل به عنده.

(تيسير العزيز الحميد في شرح كتاب التوحيد، ص 82)

Hur skedde avvikelsen mellan metodiken hos de tidiga hadīthlärda och de senare hadīthlärda?

Publicerad den av

Frågeställare: ”Hur skedde avvikelsen mellan metodiken (d v s hadīth manhaj) hos de tidiga hadīthlärda och de senare hadīthlärda? Och vem var den första som kom med det (d v s avvikelsen)?

Shaykh Sulaymān al-‘Alwān: Brodern frågar: ‘Hur uppstod avvikelsen från de tidiga lärdas metodik inom dessa frågor? Och vem var den första som kom med det (d v s avvikelsen)?’

De tidiga lärda hade en praktisk metodik och när de blev tillfrågade så svarade de. Och det är inte alla som kan läsa de tidiga lärdas böcker eller undersöka deras metodik.

Så en grupp bland de lärda och en av de var al-Khatīb [al-Baghdādī] i al-Kifāya. Han skrev en bok inom Hadīthvetenskap (Mustalah) och han nämnde de lärdas åsikter och al-Huffādhs uttalanden i frågor kopplade till hadīth. Och han inkluderade de fiqhlärdas uttalanden och uttalanden från personer som inte har någon erfarenhet av hadīthvetenskap. Det ledde till en mix av uttalanden från de stora imamerna inom hadīth och de lärda inom fiqh och de som blev påverkade av lärda inom ‘ilm ul-Kalām. Sedan efter det började denna metodik att utvecklas och Ibn us-Salāh, Ibn Daqīq il-‘Īd, de irakiska Huffādh, Ibn Hajar och många andra sammanfattade dessa uttalanden i sammanfattade böcker och i Mandhūmāt (diktform). Det ledde till att denna metodik blev utspridd och blev känd som de hadīthlärdas metodik. Men så är inte fallet i verkligheten. Om man gör en jämförelse mellan de tidiga lärdas metodik och de senare tids lärdas metodik så kommer man att se många skillnader. Vare sig när det gäller att klassa hadīther som autentiska eller att klassa dem som svaga. Därför är det som de tidiga lärda har kommit överens om när det kommer till att klassa en hadīth som autentisk eller svag, det korrekta. Det är inte möjligt att det korrekta är motsatsen till vad de har sagt.”

(Min. 0.00 – 2.22)

Imām at-Tirmidhis förståelse av Allāhs attribut

Publicerad den av

at-Tirmidhī (Dog år 279 H.) [1] nämner följande hadīth [med komplett kedja]: 

Abū Hurayra sa: ”Allāhs sändebud (ﷺ) sa: ‘Allāh accepterar allmosa (sadaqa) och Han tar emot den med Sin högra Hand och tar hand om den åt er såsom ni tar hand om ert föl (hästunge etc) tills matbiten blir lika stor som [berget] Uhud.’

[Abū Hurayra sa:] ‘En bekräftelse av detta finns i Allāhs, Den allsmäktige, Den majestätiskes bok:

‏وهُوَ الَّذِي يَقبَلُ التَّوبَةَ عَنْ عِبَادِهِ ‏

‘Han är den som godtar ångern från Sina tjänare.’ (Sūrat ush-Shūra 42:25)

Och Han tar emot allmosorna.

 ‏(يَمْحَقُ الله الرَّبَا ويُرْبِي الصَّدَقَاتِ‏)‏‏.‏

‘Allāh utplånar ockret och utökar allmosorna.'” (Sūrat ul-Baqara 2:276)

(Jāmi’ ut-Tirmidhī, nr. 662, Kapitel 7)

at-Tirmidhī kommenterade under hadīthen och sa: ”Denna hadīth är hasan sahīh (d v s, autentisk). Det har återberättats en liknande [hadīth] genom ‘Ā’isha från profeten (ﷺ). Ett flertal lärda har kommenterat denna hadīth och andra liknande återberättelser gällande [Allāhs] attribut (sifāt) och Herrens, Den välsignades och upphöjdes, nedstigning (nuzūl) varje natt till dunyas himmel. De sa: ‘Dessa återberättelser är bekräftade, vi tror på dem, vi försöker inte föreställa oss dem och vi frågar inte ‘hur?’ (kayf).’ Detta har återberättats från Mālik (93-179 H.), Sufyān ibn ‘Uyayna (107-198 H.) och ‘Abdullāh ibn ul-Mubārak (118-181 H.). De sa att vi ska nämna dessa hadīther utan ‘hur’. Detta är vad de lärda från Ahl us-Sunnah wal-Jamā’a säger. Al-Jahmiyya däremot förnekade dessa återberättelser och sa att det är liknelse med skapelsen (tashbīh). Allāh, Den allsmäktige, Den majestätiske, nämnde ‘hand’ (al-Yadd) och ‘syn’ (al-Basar) ett flertal gånger i Sin bok, men al-Jahmiyya förvrängde dessa verser och förklarade dem på ett sätt som inte stämmer överens med de lärdas förklaring. De (al-Jahmiyya) sa att Allāh inte alls skapade Ādam med Sin hand och de sa att ‘hand’ i denna kontext betyder ‘styrka’ (al-Quwwa). 

Ishāq ibn Ibrāhīm (Ibn Rāhawayh) [2] sa: ‘Det anses vara liknelse med skapelsen om man säger ‘hand såsom [vår] hand eller lik vår hand’ eller ‘hörsel såsom [vår] hörsel eller lik vår hörsel.’ Så om han säger ‘hörsel såsom [vår] hörsel eller lik vår hörsel’ då anses det vara liknelse med skapelsen, men om man säger såsom Allāh, Den upphöjde, sa ‘hand, hörsel och syn’ utan att säga ‘hur’ och utan att säga ‘lik [vår] hörsel’ och inte heller ‘såsom [vår] hörsel’, då anses det inte vara liknelse med skapelsen. Det är såsom Allāh, Den upphöjde, sa i Sin bok: 

 لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ الْبَصِيرُ

‘Ingenting är Honom likt; Han är den Hörande, den Seende.’ [3] (Här tar at-Tirmidhis citering av Ibn Rāhawayh slut)

Översättarens fotnoter:

[1] at-Tirmidhī var al-Bukhāris elev.

[2] Ibn Rāhawayh dog år 238 Hijrī. Vissa lärda uttalar hans namn ”Ibn Rāhūyah”.

[3] Sūrat ush-Shūra, 42:11.

حَدَّثَنَا أَبُو كُرَيْبٍ، مُحَمَّدُ بْنُ الْعَلاَءِ حَدَّثَنَا وَكِيعٌ، حَدَّثَنَا عَبَّادُ بْنُ مَنْصُورٍ، حَدَّثَنَا الْقَاسِمُ بْنُ مُحَمَّدٍ، قَالَ سَمِعْتُ أَبَا هُرَيْرَةَ، يَقُولُ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم ‏”‏ إِنَّ اللَّهَ يَقْبَلُ الصَّدَقَةَ وَيَأْخُذُهَا بِيَمِينِهِ فَيُرَبِّيهَا لأَحَدِكُمْ كَمَا يُرَبِّي أَحَدُكُمْ مُهْرَهُ حَتَّى إِنَّ اللُّقْمَةَ لَتَصِيرُ مِثْلَ أُحُدٍ ‏”‏ ‏.‏ وَتَصْدِيقُ ذَلِكَ فِي كِتَابِ اللَّهِ عَزَّ وَجَلَّ‏ (وهُوَ الَّذِي يَقبَلُ التَّوبَةَ عَنْ عِبَادِهِ) ويَأْخُذُ الصَّدَقَاتِ‏‏ ‏(يَمْحَقُ الله الرَّبَا ويُرْبِي الصَّدَقَاتِ‏)‏‏.‏

قَالَ أَبُو عِيسَى (الترمذي) : هَذَا حَدِيثٌ حَسَنٌ صَحِيحٌ. وَقَدْ رُوِيَ عَنْ عَائِشَةَ عَنِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ نَحْوُ هَذَا. وَقَدْ قَالَ غَيْرُ وَاحِدٍ مِنْ أَهْلِ الْعِلْمِ فِي هَذَا الْحَدِيثِ وَمَا يُشْبِهُ هَذَا مِنَ الرِّوَايَاتِ مِنَ الصِّفَاتِ وَنُزُولِ الرَّبِّ تَبَارَكَ وَتَعَالَى كُلَّ لَيْلَةٍ إِلَى السَّمَاءِ الدُّنْيَا قَالُوا قَدْ تَثْبُتُ الرِّوَايَاتُ فِي هَذَا وَيُؤْمَنُ بِهَا وَلاَ يُتَوَهَّمُ وَلاَ يُقَالُ كَيْفَ هَكَذَا رُوِيَ عَنْ مَالِكٍ وَسُفْيَانَ بْنِ عُيَيْنَةَ وَعَبْدِ اللَّهِ بْنِ الْمُبَارَكِ أَنَّهُمْ قَالُوا فِي هَذِهِ الأَحَادِيثِ أَمِرُّوهَا بِلاَ كَيْفٍ. وَهَكَذَا قَوْلُ أَهْلِ الْعِلْمِ مِنْ أَهْلِ السُّنَّةِ وَالْجَمَاعَةِ. وَأَمَّا الْجَهْمِيَّةُ فَأَنْكَرَتْ هَذِهِ الرِّوَايَاتِ وَقَالُوا هَذَا تَشْبِيهٌ. وَقَدْ ذَكَرَ اللَّهُ عَزَّ وَجَلَّ فِي غَيْرِ مَوْضِعٍ مِنْ كِتَابِهِ الْيَدَ وَالسَّمْعَ وَالْبَصَرَ فَتَأَوَّلَتِ الْجَهْمِيَّةُ هَذِهِ الآيَاتِ فَفَسَّرُوهَا عَلَى غَيْرِ مَا فَسَّرَ أَهْلُ الْعِلْمِ وَقَالُوا إِنَّ اللَّهَ لَمْ يَخْلُقْ آدَمَ بِيَدِهِ. وَقَالُوا إِنَّ مَعْنَى الْيَدِ هَاهُنَا الْقُوَّةُ. 

وَقَالَ إِسْحَاقُ بْنُ إِبْرَاهِيمَ إِنَّمَا يَكُونُ التَّشْبِيهُ إِذَا قَالَ يَدٌ كَيَدٍ أَوْ مِثْلُ يَدٍ أَوْ سَمْعٌ كَسَمْعٍ أَوْ مِثْلُ سَمْعٍ. فَإِذَا قَالَ سَمْعٌ كَسَمْعٍ أَوْ مِثْلُ سَمْعٍ فَهَذَا التَّشْبِيهُ وَأَمَّا إِذَا قَالَ كَمَا قَالَ اللَّهُ تَعَالَى يَدٌ وَسَمْعٌ وَبَصَرٌ وَلاَ يَقُولُ كَيْفَ وَلاَ يَقُولُ مِثْلُ سَمْعٍ وَلاَ كَسَمْعٍ فَهَذَا لاَ يَكُونُ تَشْبِيهًا وَهُوَ كَمَا قَالَ اللَّهُ تَعَالَى فِي كِتَابِهِ: {لَيْسَ كَمِثْلِهِ شَيْءٌ وَهُوَ السَّمِيعُ الْبَصِيرُ}. (جامع الترمذي , 662)

Är bönen giltig om man inte strök (مسح) över hela ansiktet när man utförde tayammum?

Publicerad den av

ash-Shālanjī sa:

”‘Jag frågade Ahmad ibn Hanbal om den som inte stryker över hela ansiktet när han utför tayammum.’

Han sa: ‘Han måste ta om sin bön.’

Jag sa: ‘Hur kommer det sig att att det är tillräckligt att stryka över en del av huvudet [1] (d v s, i wudū’) men att det inte är tillåtet att utelämna något när man stryker över ansiktet i tayammum?’

Han sa: ‘Det har inte nått mig att någon utelämnade det i sin tayammum.'” [2]

(Fath ul-Bārī (2/246) av Ibn Rajab)

Översättarens fotnoter:

[1] D v s att man inte behöver stryka över hela huvudet.

[2] Vissa lärda ansåg att man inte behöver ta om sin bön om man bad utan ha strykit över hela ansiktet eller händerna när man utförde tayammum och orsaken är att de jämförde det med att stryka över huvudet i wudū’.

Andra lärda sa att man inte medvetet ska utelämna att stryka över hela ansiktet men att om man råkar utelämna något av ansiktet så behöver man inte ta om sin bön.

Det minsta man bör memorera från Qur’ānen – Imām Ahmad

Publicerad den av

‘Abdullāh ibn Ahmad sa: ”Jag läste för min far (dvs Ahmad ibn Hanbal) och sa: ‘Vad är det minsta man bör recitera från Qur’ānen i bönen?’ Han svarade: ‘al-Fātiha och en till Sūra.'” (Masā’il al-Imām Ahmad – Riwāyat ‘Abdillāh, återberättelse nr. 277)

I en annan återberättelse nämns det att Imām Ahmad ska ha sagt: ”Det minsta man måste lära sig från Qur’ānen är al-Fātiha och två Sūra.” (Tabaqāt al-Hanābila – Ibn abī Ya’la, 1/104)

Ibn Muflih nämnde den sista återberättelsen i sin bok ”al-Ādāb al-Shar’iyya” (2/34) och kommenterade efter det: ”Jag fann den (dvs citatet) sådär, men det kanske egentligen ska stå ‘och en Sūra’, annars vet jag inte vad som menas med det.”

Ibn Muflih nämnde samma återberättelse (dvs om två Sūra) i sin bok ”al-Furū'” (2/341) och efter det kommenterade han: ”Och det är långsökt. Jag finner ingen mening med det. Det kanske är ett misstag.”

Lekmän tolkar qur’ān och sunnah

Publicerad den av

Exempel på varför lekmän inte ska tolka Qur’ān verser och hadīther på egen hand utan de lärdas förklaring.

Jag såg nyligen en nypraktiserande broder som började ställa frågor till andra syskon under en live på TikTok för att ”testa” deras kunskap om islām. Han frågade: ”Vems far var det som dyrkade Shaytān?”. Han syftade på profeten Ibrāhīms (‘alayhi as-Salāms) far.

Men låt oss läsa vad Ibn Kathīr sa i sin tafsīr:

يَا أَبَتِ لَا تَعْبُدِ الشَّيْطَانَ ۖ إِنَّ الشَّيْطَانَ كَانَ لِلرَّحْمَٰنِ عَصِيًّا (سورة مريم، آية ٤٤)

Fader! Dyrka inte Djävulen – Djävulen som gjorde uppror mot den Nåderike. [Sūrat Maryam, vers 44]

”Fader! Dyrka inte Shaytān”, d v s lyd inte honom i dyrkandet av dessa statyer, eftersom det är han (Shaytān) som kallar till det och som är nöjd med det. Såsom Allāh, Den upphöjde, sa:

أَلَمْ أَعْهَدْ إِلَيْكُمْ يَا بَنِي آدَمَ أَن لَّا تَعْبُدُوا الشَّيْطَانَ

”Befallde Jag er inte, ni söner av Adam, att inte dyrka Shaytān” [Sūrat Yā Sīn, vers 60]

Och Han sa:

إِن يَدْعُونَ مِن دُونِهِ إِلَّا إِنَاثًا وَإِن يَدْعُونَ إِلَّا شَيْطَانًا مَّرِيدًا

Vad de anropar i Hans ställe är avgudabilder utan liv – ja, de anropar [i själva verket] Shaytān, den upproriske, [Sūrat an-Nisā’, vers 117]

Slutciterat från Tafsīr Ibn Kathīr.

Slutsats: Profeten Ibrāhīms (‘alayhi as-Salāms) far dyrkade statyer och inte Shaytān bokstavligen.

Allāh, Den upphöjde, har varnat oss för att tala om Hans religion utan kunskap även om just detta kanske ses som något som inte är så markvärdigt, men man har fortfarande sagt någonting om Allāhs ord som inte stämmer.

Allāh, Den upphöjde, sa:

وَلَا تَقْفُ مَا لَيْسَ لَكَ بِهِ عِلْمٌ ۚ إِنَّ السَّمْعَ وَالْبَصَرَ وَالْفُؤَادَ كُلُّ أُولَٰئِكَ كَانَ عَنْهُ مَسْئُولًا (سورة الإسراء، آية ٣٦)

Och befatta dig inte med något du inte har kunskap om. Hörseln, synen och hjärtat – ja, alla dessa kommer han att tillfrågas om. [Sūrat al-Isrā’, vers 36]

_______

Ibn Kathīrs tafsīr på arabiska:

يَا أَبَتِ لَا تَعْبُدِ الشَّيْطَانَ ۖ إِنَّ الشَّيْطَانَ كَانَ لِلرَّحْمَٰنِ عَصِيًّا (سورة مريم، آية ٤٤)

( يا أبت لا تعبد الشيطان ) أي : لا تطعه في عبادتك هذه الأصنام ، فإنه هو الداعي إلى ذلك ، والراضي به ، كما قال تعالى : ( ألم أعهد إليكم يا بني آدم أن لا تعبدوا الشيطان ) [ يس : 60 ] وقال : ( إن يدعون من دونه إلا إناثا وإن يدعون إلا شيطانا مريدا ) [ النساء : 117 ]

(تفسير ابن كثير)

Domen på att recitera/sjunga du’ā’

Publicerad den av

De flesta av dagens imamer reciterar du’ā’ i al-Witr under Tarāwīh på samma sätt som de reciterar qur’ānen, men de lärda har sagt att man inte ska göra det.

Shaykh Sulaymān al-‘Alwān sa: ”Grunden (al-asl) i du’ā’ al-Qunūt är att den inte ska reciteras med tartīl (på ett melodiaktigt sätt likt qur’ān recitation) [1]. Man ska göra du’ā’ med khushū’, på ett ödmjukt och vädjande sätt inför sin Herre, Den majestätiske, Den upphöjde. Eftersom al-tartīl är en anledning till bristen på khushū’.”

Shaykhen sa även: ”Hur som helst så känner jag inte till att det finns någon grund för att recitera du’ā’ al-Qunūt med tartīl. Och den är orsak till att ens khushū’ försvinner och därför är det bättre att inte göra det.”

[Sharh Sahīh al-Bukhārī, del 30 av 47, Min. 34.35-34.50 och 35.15-35.25]

Shaykh Ibn ‘Uthaymīn fick samma fråga.

Programledaren: ”Hon frågar: Är det tillåtet att recitera du’ā’ al-qunūt med tartīl?”

Shaykh Ibn ‘Uthaymīn: ”Nej, du’ā’ al-qunūt är du’ā’.”

(Sekund 27)

Flera andra lärda har sagt liknande.

_____________________

Översättarens fotnoter:

[1] D v s att man ska säga du’ā’ normalt utan att recitera/sjunga likt en melodi.

Olika bönetider under Ramadān

Publicerad den av

Fråga till Shaykh al-’Alwān: ”Utefter vilka bönetider bör man påbörja sin fastan (imsāk) och är Umm al-Quras tider legitima?”

Shaykh al-Alwān svarade: ”Det bästa för den fastande är att man påbörjar sin fastan (imsāk) utefter Umm al-Quras bönetider. Jag känner pålitliga kunskapssökare som har gått ut och sett att Umm al-Quras tider är korrekta. Man bör dock be [Fajr] utefter ISNA:s (Islamic Society of North America) tider för att vara säker på att tiden verkligen har slagit in. ISNA:s tider är cirka 20 minuter senare än Umm al-Quras tider.”

Shaykhen sa även: ”Man bör påbörja sin fastan (imsāk) utefter Umm al-Quras tider för att vara på den säkra sidan, men man bör dock avvakta [en stund] med bönen för att [även där] vara på den säkra sidan eftersom att bönetiden är för tidig.”

على ماذا يمسك الصائم ؟ وهل تقويم أم القرى معتبر؟

قال الشيخ سليمان العلوان: الأولى للصائم أن يمسك على تقويم أم القرى ، لأني أعرف من طلاب العلم الثقات من خرج ووجد تقويم أم القرى صحيحا ، ويصلي على تقويم أسنا احتياطا لدخول الوقت (وتقويم أسنا بعد تقويم أم القرى بحوالي عشرين دقيقة.

وقال أيضا: بالنسبة لتقويم أم القرى فإن الصائم يمسك على هذا التقويم احتياطا , وأما الصلاة فإنه يتأخر احتياطا لأن التقويم متقدم .

فتاوى_الصيام_الشيخ_سليمان_العلوان_

https://t.me/salafsforstaelse2