Det återberättas från Ibn Mas’ūd (må Allāh vara nöjd med honom) att profeten ﷺ sa: ”Bland de värsta människorna är de som lever när ‘timmen’ (d.v.s. domedagen) inträffar och de som tar gravar som moskéer (d.v.s. platser för dyrkan)”. [Återberättad av imām Ahmad]

روى الإمام أحمد (3844) عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بن مسعود رضي الله عنه قَالَ : سَمِعْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ : ( إِِنَّ مِنْ شِرَارِ النَّاسِ مَنْ تُدْرِكُهُ السَّاعَةُ وَهُمْ أَحْيَاءٌ وَمَنْ يَتَّخِذُ الْقُبُورَ مَسَاجِدَ ) 

Shaykh Sulaymān al-‘Alwān kommenterade denna hadīth och sa:

”Shaykh ul-Islām Ibn Taymiyyah och al-Hāfidh adh-Dhahabī sa att dess kedja är hasan (acceptabel). Den relevanta delen från denna hadīth är ‘och de som tar gravar som moskéer (d.v.s. platser för dyrkan)’. Detta är ett bevis på att det inte är tillåtet att ta gravar som platser för dyrkan och att en moské och en grav inte kan kombineras i islām. Därför måste man ta bort den som kom till efter den andra* och det är därför harām att be i en moské som har en grav. Det är delade åsikter bland al-fuqahā’ (de lärda inom fiqh) gällande den som ber [i en sådan moské]:

Är hans bön ogiltig och måste han be om den igen?

Eller är den giltig, men att det är en synd?

Det finns två åsikter hos al-fuqahā’:

● Den första åsikten: att bönen är ogiltig och att han måste be om den. Imām Ahmad och Abū Muhammad Ibn Hazm, må Allāh vara barmhärtig över dem, höll denna åsikt.

● Imām ash-Shāfi’ī, Mālik och en grupp bland de lärda, och det är till och med majoritetens åsikt, anser att bönen är giltig. En grupp [bland dem] ansåg att det är ogillat (makrūh) och den andra gruppen ansåg att det är harām. Detta är Shaykh ul-Islām Ibn Taymiyyahs åsikt, må Allāh vara barmhärtig över honom, att bönen är giltig, men att det är harām.

Men oavsett vilken åsikt man följer, den första eller den andra, så ska man inte ens be [där] överhuvudtaget, eftersom oenigheten råder gällande bönens giltighet och inte gällande om man ska be där till att börja med. De tillåter inte att man ber i en moské som har en grav inuti, men det finns två åsikter gällande om bönen är giltig eller inte OM man väl ber där. Men till att börja med, så ska man inte ens be där och man ska inte ens gå in i den moskén, även om det innebär att man i så fall kommer att be ensam. Att du ber ensam är bättre än att du ber i en moské där det finns en grav, även om det till och med är bön i församling (jamā’ah). Orsaken till detta är att skydda statusen av tawhīd och att om man ber i en moské som har en grav, så kan det vara en väg som leder till att man börjar glorifiera denna grav. Eftersom de som placerar gravarna i moskéerna tror att bönen i en sådan moské är mer rekommenderad än i andra moskéer [utan gravar]. Och att det som accepteras [av Allāh] i denna moské, kanske inte accepteras i andra moskéer [utan gravar]. Och [de tror även] att du’ā’ är accepterad eftersom att det finns en waliy (‘helgon’) i denna moské. Därför ser vi idag hur utspritt det är med gravar i den muslimska världen och i synnerhet i de afrikanska länderna. I länder som tillskrivs islām, finns det tusentals gravar inuti moskéer, med syftet att glorifiera dem. Om en person som de tror är en waliy dör, så bygger de en kupol och en moské över honom. De gör även det till en plats för besök och tawāf som de anser vara en bättre plats att göra tawāf runt än al-Bayt al-‘Atīq (Ka’ba). Den som säger/gör någonting mot denna ‘waliy’ blir utsatt för hårda attacker eller på ett sätt som inte går att beskriva. Och tusentals okunniga människor gör tawāf (cirkulerar i dyrkan) runt denna grav, ber till den, utför nadhr** (löften) till den och gör sujūd på den. De hoppas på att de ska få någon nytta från denna ‘waliy’ och få något av hans barakah (välsignelse). Därför är det obligatoriskt för de lärda att klargöra tawhīd och det som sändebuden kom med, eftersom denna handling är en annullering av det som sändebuden kom med och det som skrifterna har sänts ner med. Denna handling är bātil (felaktig) och Allāh, Den glorifierade och upphöjde, skickade sändebuden och skrifterna för att klargöra tawhīd och för att klargöra det som är i enlighet med fitra (människans naturliga tillstånd som han föds med) och sunt förnuft. Dessa människor gick emot det som sändebuden kom med och gick emot fitra och gick även emot sunt förnuft.”

Källa: Sharh Kitāb Tajrīd al-Tawhīd al-Mufīd li al-Shaykh Sulaymān ibn Nāsir al-‘Alwān, Lektion 9, Min. 20.35 – 24.30.

________________

Översättarens fotnoter:

* D.v.s. riva moskén om den byggdes ovanpå graven eller flytta på graven om den blev placerad i moskén.

** Nadhr = Till exempel att man säger: om si och så händer, så ska jag fasta för din skull (d.v.s. för någon annan än Allāhs skull).