Kategoriarkiv: Takfir

Är det tillåtet för lekmän att göra takfīr?

Publicerad den av

Shaykh ’Alī al-Khudayr fick följande fråga:

”Vem har endast rätt till att göra takfīr på en specifik person? Och är det tillåtet för en vanlig person (dvs lekman) att göra specifik takfīr på en person som har hamnat i klar och tydlig otro (kufr) om han känner till reglerna för takfīr och dess legitima hinder (mawāni’)? Eller säger vi till honom: ’nej, gör inte det och lämna detta till domaren [i en islamisk domstol], eller muftin eller den lärde med följare?’.”

Shaykhen svarade:

”Precis som du nämnde så är det tillåtet för den vanlige personen som känner till reglerna för takfīr och dess legitima hinder att göra takfīr och detta är vad man har gjort ända sedan profetens ﷺ tid och fram till vår nuvarande tid.

Däremot är det inte tillåtet för den som inte har kunskap om detta (dvs takfīrs regler och hinder) på grund av hadīthen: ’När någon säger ’åh kāfir’ till sin broder, så har en av dem hamnat i det.’ [1]

Och takfīr är inte något exklusivt för domaren, eller muftin eller den lärde med följare. Detta är fel.” [2]

[200 Q & A i Muntada al-Salafiyyūn, fråga nr. 61]

Även Shaykh Nāsir al-Fahd svarade på denna missuppfattning och sa:

”Alla som har kunskap inom ett [specifikt] ämne får döma i det [ämnet], även om man bara är en lekman. Ett exempel på det är att den som vet att den som inte ber är kāfir, har rätt till att göra takfīr om han ser en person som inte ber. Ett annat exempel är den som hör någon göra narr av religionen och liknande.” [3] [Dawābit al-Takfīr]

___________

Översättarens fotnoter:

[1] Shaykh ’Alī al-Khudayr förklarade innebörden av denna hadīth och sa: ”Detta betyder inte att den som säger ‘åh kāfir’ till sin bror har begått kufr (otro) som tar en ut ur religionen. Nej, detta är fel. Det är inte detta som är betydelsen av texterna (d.v.s. hadītherna). Det har nämnts av al-Nawawī, Abdullāh Abā Butayn och andra lärda att detta tillhör hadītherna om wa’īd (d.v.s. Allāhs hot om ett straff i det nästkommande livet). Så den som säger ‘åh kāfir’ till en muslim som inte har begått en handling av kufr, för honom finns det en allvarlig och stor wa’īd. Men detta betyder inte att han har lämnat religionen”.

[Sharh Kitāb al-Haqāiq fī al-Tawhīd, Lektion #12, Min. 1.20.35- 1.22.20]

[2] Ni kan läsa Shaykh al-Khudayrs fatwa på arabiska om ni klickar på länken nedan:

https://justpaste.it/takfiralmu3ayyanalialkhudayr

[3] Shaykh al-Fahds ord på arabiska:

قال الشيخ ناصر الفهد:

وكل من لديه علم بمسألة فله أن يحكم فيها، حتى لو كان من العامة، وذلك مثل الذي يعلم أن تارك الصلاة كافر ثم يرى من لا يصلي فله أن يكفره، ومثل الذي يسمع من يستهزيء بالدين، ونحو ذلك.

[ضوابط التكفير]

Allians med kuffar mot muslimer – Muhammad Ibn ’Abdil-Wahhab

Publicerad den av

Madaakhila och Jaamiyya påstår att det inte är kufr akbar (större otro) att alliera sig med kuffar mot muslimer så länge man inte gör det med avsikten att förstöra islam eller på grund av kärlek till kuffars religion och liknande. De anser till och med att det är Khawaridj och Takfiris som anser motsatsen.

I och med att de påstår att de har samma ‘aqida som Muhammad Ibn ’Abdil-Wahhab, så tycker jag därför att vi ska läsa vad Muhammad Ibn ’Abdil-Wahhab har sagt om detta.

Muhammad Ibn ’Abdil-Wahhab sa:

”Låt oss [för argumentationens skull] säga att ash-Shaams [1] meningsskiljaktigheter med Ali [Ibn Abi Taalib] motiverade dem (dvs ash-Shaam) till att alliera sig med dem [2] och att komma på ursäkter åt dem och strida på deras sida om de [3] vägrade [den islamiska domen]. Kan du då föreställa dig att någon av följeslagarna hade tvivlat på otron (kufr) av de (dvs ash-Shaam) som gick över till dem [4], även om de visade att de tar avstånd från deras trosuppfattning och att de endast gick över till dem och förfinade deras metodologi för att kunna hämnas på ’Othmaans mördare? [5] Du bör därför fundera djupt över denna fråga, eftersom detta endast förblir en tveksamhet för den som Allah vill utsätta för prövning (fitna).” [6]

[al-Durar al-Saniyya, 10/79-80, Taarikh Najd, s. 338]

Översättarens fotnoter:

[1] Dvs följeslagaren Mu’aawiya Ibn Abi Sufyaan och de som var med honom.

[2] Dvs gruppen som Ali Ibn Abi Taalib brände till döds när de vägrade sluta säga att Ali är Allah.

[3] Dvs gruppen som dyrkade Ali.

[4] Dvs gruppen som dyrkade Ali.

[5] Konflikten mellan Ali Ibn Abi Taalib och Mu’aawiya (dvs ash-Shaam) inträffade efter att Khalifan Othmaan Ibn ’Affaan blev mördad och Ali blev därefter den nya Khalifan. Mu’aawiya och de som var med honom ville hämnas direkt på mördarna, men Ali ville avvakta lite. Då inträffade konflikten mellan dessa två läger.

[6] Vi ser att shaykhen säger att Mu’awiya hade begått kufr om han allierade sig med dessa shi’a mushrikoon mot ‘Ali även om de gjorde det endast för att hämnas ‘Othmans död utan att göra det på grund av kärlek till kufr eller kuffar eller liknande. Han säger även att sahaba inte hade tvekat på att göra takfir på honom och att de som säger annat har blivit utsatta för fitna d v s att de är på fel väg.

Judar och kristna är kuffar – Shaykh ’Ali al-Khudayr

Publicerad den av

Är judarna och de kristna kuffar (icke-troende)? Är Ahl ul-Kitaab (bokens folk) kuffar? Vad är de detaljerade bevisen på det?

Svar av Shaykh ’Ali al-Khudayr:

”Ja, de är kuffar enligt qur’anen, sunnahn och ijmaa’ (konsensus).

När det kommer till qur’anen så har Allah Den högste sagt: De som säger: ”Gud är den tredje av ett tretal” har begått kufr (otro) [1].

Den högste sa även: De som säger: ”Gud är Kristus, Marias son” har begått kufr (otro) [2].

Den högste sa även: Strid mot dem som fick ta emot en uppenbarad Skrift, som varken tror på Gud eller på den Yttersta dagen och som inte anser som förbjudet det som Gud och Hans sändebud har förbjudit och inte iakttar den sanna religionens bud – [strid mot dem] till dess de frivilligt betalar jizya (skyddsskatten) medan de är förödmjukade [3]. Judarna sa: ”Esra (’Uzayr), Guds son”, medan de kristna sa: ”Kristus (al-Masih), Guds son” [4].

Den högste sa även: Säg: Åh, bokens folk! Låt oss samlas kring en regel, gemensam för oss och för er – att vi inte skall dyrka någon utom Gud och inte sätta något vid Guds sida [5].

Den högste sa även: Åh, bokens folk! Varför avvisar ni Guds budskap fastän ert eget vittnesbörd [bekräftar deras sanning]? [6].

En grupp bland de lärda har även nämnt att det råder ijmaa’ (konsensus) gällande bokens folks, judarnas och de kristnas, kufr (otro). Bland dem [som nämnde konsensus] är al-Qaadhi ’Iyaadh [7] i [sin bok] al-Shifaa, Ibn Hazm [8] i [sin bok] al-Fisal och Ibn Taymiyya [9] i al-Fataawa och många fler än dem. Och judarna och de kristna är Ahl ul-Kitaab och det finns ingen skillnad mellan dem.” [*]

[200 Q & A i Muntada al-Salafiyyoon, fråga nr. 15]

___________

Översättarens fotnoter:

[1] Surat al-Maa’ida, 5:73.

[2] Surat al-Maa’ida, 5:72.

[3] Surat al-Tawba, 9:29.

[4] Surat al-Tawba, 9:30.

[5] Surat Aal ’Imraan, 3:64.

[6] Surat Aal ’Imraan, 3:70.

[7] al-Qaadhi ‘Iyaadh (476-544 H.) sa: ”Det råder ijmaa’ (konsensus) gällande otron av den som inte gör takfir på de kristna och judarna och den som lämnar muslimernas religion eller avstår från att göra takfir på dem eller tvekar [på deras kufr]. [al-Shifaa, 2/281].

قال القاضي عياض – رحمه الله – :

” الإجماع على كفر من لم يكفر أحداً من النصارى واليهود ، وكل من فارق دين المسلمين ، أو وقف في تكفيرهم ، أو شك ” انتهى من ” الشفا ” (2/281) .

[8] Ibn Hazm (384-456 H.) sa: ”De [lärda] är överens om att judarna och de kristna kallas för kuffar”. [Maraatib al-Ijmaa’, s.119]

قال ابن حزم – رحمه الله – : واتفقوا على تسمية اليهود والنصارى كفاراً . ” مراتب الإجماع ” ( ص 119 ) .

[9] Ibn Taymiyya (661-728 H.) sa: ”Det är känt och etablerat inom islam att judarna och de kristna är kuffar”. [Majmoo’ al-Fataawa, 35/201]

قال شيخ الإسلام ابن تيمية – رحمه الله – : إن اليهود والنصارى كفار كفراً معلوماً بالاضطرار من دين الإسلام . ” مجموع الفتاوى ” ( 35 / 201 ) .

[*] Shaykh ’Ali al-Khudayrs fatwa på arabiska: https://justpaste.it/Ahlulkitabkuffaralkhudayr