‘Abd ur-Rahmān ibn ‘Abdillāh al-Ba’lī al-Hanbalī (dog år 1192 hijrī) sa: ”Det är harām att prata medan imamen predikar (khutba).”
Sedan sa han: ”Och det är tillåtet när han är tyst mellan dem [1] eller under tiden han gör du’ā’.” [2] [3]
(Bidāyat ul-‘Ābid wa Kifāyat uz-Zāhid, s. 80)
Shaykh Sulaymān al-‘Alwān sa: ”Det är tillåtet att prata när imamen inte predikar. Exempelvis mellan de två predikningarna. Mellan de två predikningarna är det tillåtet att prata, besvara salām, påbjuda det goda och förbjuda det onda, dricka och liknande. Men när imamen predikar så ska man inte sysselsätta sig med något annat än att lyssna.”
(Min. 03.00-03.22)
ما حكم الأكل والشرب والإمام يخطب في الجمعة || العلامة سليمان العلوان
Översättarens fotnoter:
[1] Dvs mellan de två predikningarna när imamen sätter sig ner och är tyst i några sekunder.
Frågeställare: ”Hur skedde avvikelsen mellan metodiken (d v s hadīth manhaj) hos de tidiga hadīthlärda och de senare hadīthlärda? Och vem var den första som kom med det (d v s avvikelsen)?
Shaykh Sulaymān al-‘Alwān: Brodern frågar: ‘Hur uppstod avvikelsen från de tidiga lärdas metodik inom dessa frågor? Och vem var den första som kom med det (d v s avvikelsen)?’
De tidiga lärda hade en praktisk metodik och när de blev tillfrågade så svarade de. Och det är inte alla som kan läsa de tidiga lärdas böcker eller undersöka deras metodik.
Så en grupp bland de lärda och en av de var al-Khatīb [al-Baghdādī] i al-Kifāya. Han skrev en bok inom Hadīthvetenskap (Mustalah) och han nämnde de lärdas åsikter och al-Huffādhs uttalanden i frågor kopplade till hadīth. Och han inkluderade de fiqhlärdas uttalanden och uttalanden från personer som inte har någon erfarenhet av hadīthvetenskap. Det ledde till en mix av uttalanden från de stora imamerna inom hadīth och de lärda inom fiqh och de som blev påverkade av lärda inom ‘ilm ul-Kalām. Sedan efter det började denna metodik att utvecklas och Ibn us-Salāh, Ibn Daqīq il-‘Īd, de irakiska Huffādh, Ibn Hajar och många andra sammanfattade dessa uttalanden i sammanfattade böcker och i Mandhūmāt (diktform). Det ledde till att denna metodik blev utspridd och blev känd som de hadīthlärdas metodik. Men så är inte fallet i verkligheten. Om man gör en jämförelse mellan de tidiga lärdas metodik och de senare tids lärdas metodik så kommer man att se många skillnader. Vare sig när det gäller att klassa hadīther som autentiska eller att klassa dem som svaga. Därför är det som de tidiga lärda har kommit överens om när det kommer till att klassa en hadīth som autentisk eller svag, det korrekta. Det är inte möjligt att det korrekta är motsatsen till vad de har sagt.”
De flesta av dagens imamer reciterar du’ā’ i al-Witr under Tarāwīh på samma sätt som de reciterar qur’ānen, men de lärda har sagt att man inte ska göra det.
Shaykh Sulaymān al-‘Alwān sa: ”Grunden (al-asl) i du’ā’ al-Qunūt är att den inte ska reciteras med tartīl (på ett melodiaktigt sätt likt qur’ān recitation) [1]. Man ska göra du’ā’ med khushū’, på ett ödmjukt och vädjande sätt inför sin Herre, Den majestätiske, Den upphöjde. Eftersom al-tartīl är en anledning till bristen på khushū’.”
Shaykhen sa även: ”Hur som helst så känner jag inte till att det finns någon grund för att recitera du’ā’ al-Qunūt med tartīl. Och den är orsak till att ens khushū’ försvinner och därför är det bättre att inte göra det.”
[Sharh Sahīh al-Bukhārī, del 30 av 47, Min. 34.35-34.50 och 35.15-35.25]
Shaykh Ibn ‘Uthaymīn fick samma fråga.
Programledaren: ”Hon frågar: Är det tillåtet att recitera du’ā’ al-qunūt med tartīl?”
Shaykh Ibn ‘Uthaymīn: ”Nej, du’ā’ al-qunūt är du’ā’.”
(Sekund 27)
Flera andra lärda har sagt liknande.
_____________________
Översättarens fotnoter:
[1] D v s att man ska säga du’ā’ normalt utan att recitera/sjunga likt en melodi.
Fråga till Shaykh al-’Alwān: ”Utefter vilka bönetider bör man påbörja sin fastan (imsāk) och är Umm al-Quras tider legitima?”
Shaykh al-Alwān svarade: ”Det bästa för den fastande är att man påbörjar sin fastan (imsāk) utefter Umm al-Quras bönetider. Jag känner pålitliga kunskapssökare som har gått ut och sett att Umm al-Quras tider är korrekta. Man bör dock be [Fajr] utefter ISNA:s (Islamic Society of North America) tider för att vara säker på att tiden verkligen har slagit in. ISNA:s tider är cirka 20 minuter senare än Umm al-Quras tider.”
Shaykhen sa även: ”Man bör påbörja sin fastan (imsāk) utefter Umm al-Quras tider för att vara på den säkra sidan, men man bör dock avvakta [en stund] med bönen för att [även där] vara på den säkra sidan eftersom att bönetiden är för tidig.”
على ماذا يمسك الصائم ؟ وهل تقويم أم القرى معتبر؟
قال الشيخ سليمان العلوان: الأولى للصائم أن يمسك على تقويم أم القرى ، لأني أعرف من طلاب العلم الثقات من خرج ووجد تقويم أم القرى صحيحا ، ويصلي على تقويم أسنا احتياطا لدخول الوقت (وتقويم أسنا بعد تقويم أم القرى بحوالي عشرين دقيقة.
وقال أيضا: بالنسبة لتقويم أم القرى فإن الصائم يمسك على هذا التقويم احتياطا , وأما الصلاة فإنه يتأخر احتياطا لأن التقويم متقدم .
”Exempelvis profetens ﷺ födelsedag. Man ska inte specificera det med någonting. Inte med firande och inte med att komma närmare Allah och inget annat än det heller. Detta har ingen grund eftersom att profeten ﷺ inte brukade göra detta och han ﷺ vet bäst gällande saker som han gör och saker som han låter bli att göra. Om en specifik dyrkan var tillåten så skulle profeten ﷺ ha gjort det. Och när profeten ﷺ dog, var hans följeslagare de som var mest noggranna med hans sunnah och de gjorde ingenting av det här. Det var bland annat Abu Bakr, ’Omar, ’Othman och ’Ali och resterande av de tio som är lovade paradiset. Ingen av de specificerade hans (ﷺ) födelsedag med någon typ av dyrkan. Därför vet man att detta är en bid’a (innovation).” Slutciterat från shaykhen. [1] [2]
_________
Översättarens fotnoter:
[1] Det finns inget i islām som kallas för ”god innovation” (bid’a hasana).
Ibn al-Mājishūn sa: ”Jag hörde Mālik (93-179 H.) säga: ‘den som inför en innovation i islām och anser det vara en god innovation, har då påstått att Muhammad ﷺ svek budskapet, eftersom Allāh säger:
Idag har Jag fullbordat er religion (al-Mā’ida: 3).
Därför är det som på den tiden inte var [en del av vår] religion, inte heller [en del av vår] religion idag’.”
Se: [al-I’tisām av al-Shātibī, vol.1, s.62] och [Tahdhīb al-Furūq, vol.4, s.225]
قال إبن الماجشون: سمعت مالكا يقول: {من إبتدع في الإسلام بدعة يراها حسنة فقد زعم أن محمدا ﷺ خان الرسالة؛ لأن الله يقول 》الْيَوْمَ أَكْمَلْتُ لَكُمْ دِينَكُمْ《 (المائدة : ٣) فما لم يكن يومئذ دينا؛ فلا يكون اليوم دينا} اه أنظر (الإعتصام) (٦٢/١)، و(تهذيب الفروق) (٢٢٥/٤).
[2] Shaykh al-Alwans ord på arabiska:
حكم الاحتفال بمولد النبي ﷺ .
قال الشيخ سليمان العلوان: كمولد النبي ﷺ لا يخصص بشيء لا باحتفال، ولا بزيادة تقرب إلى الله جل وعلا، ولا بغير ذلك، فإن هذا لا أصل له لأن النبی ﷺ ما فعل ذلك، وهو أدرى بما يفعل وبما يذر. ولو كانت العبادة مشروعة لفعل النبي ﷺ ذلك. وحين توفي النبي ﷺ کان أحرص الناس على السنة هم صحابته، وما كانوا يفعلون شيء من هذا. فهذا ابو بكر وعمر وعثمان وعلي وبقية العشرة المبشرين بالجنة.. ما كانوا يخصون يوم مولده بشيء من العبادات ،فعُلِم أن ذلك من البدع.
al-Dhahabī sa: ”al-Mu’dal är när det saknas två eller fler i kedjan.” [al-Mūqidha]
المُعْضَل: هوماسَقَطمنإسنادِهاثنانِفصاعداً.
Shaykh al-‘Alwān kommenterade och sa: ”Det korrekta inom denna terminologi är att man säger att al-Mu’dal är när det saknas två på raken (dvs direkt efter varandra) eller fler, eftersom om det saknas två i kedjan men inte på raken, så klassas det som inqitā’ (dvs munqati’) och inte i’dāl (dvs mu’dal). Och al-Mu’dal är en form av svag hadīth, så länge det inte återberättas från ett annat håll som är autentiskt. Det sägs även att all sorters mu’dal är munqati’, men inte tvärtom. Dvs att det inte sägs att varje munqati’ är mu’dal.”
Shaykh al-‘Alwān sa även: ”Vi känner alltså till al-Mu’dal genom följande sätt:
• Det första sättet: Genom att det återberättas från ett annat håll.
• Det andra sättet: Genom ett uttalande från någon av de stora imamerna där han säger att det saknas två [personer] i kedjan.
• Det tredje sättet: Genom att känna till när de föddes och när de dog.”
[Sharh al-Mūqidha av Shaykh Sulaymān al-‘Alwān, s. 73]
”…och alla återberättelser som nämner att ‘Omar brukade be 23 [rak’ah] [1] är ma’lūla [2] (dvs svaga).”
[Sharh Kitāb al-Sawm min Jāmi’ al-Tirmidhī li al-Shaykh Sulaymān al-‘Alwān, kap. 38, s.143]
Shaykh Sulaymān al-‘Alwān sa även:
”Ibn ‘Abdel Barr nämnde i ‘al-istidhkār’ att det råder konsensus (ijmā’) gällande att det är tillåtet att överstiga 11 rak’ah i Ramadān [under Tarāwīh].”
Sedan sa Shaykh al-‘Alwān även:
”Även Ibn Taymiyya nämnde enigheten [bland de lärda gällande att det är tillåtet]. Oenigheten är gällande vilken av dessa åsikter som är bättre. Vissa anser att man ska be 11 [rak’ah], vissa ber 13, vissa ber mer än 20, vissa brukade be mer än 30 och vissa brukade be mer än 40. Denna oenighet är alltså en oenighet gällande vad som är bättre och inte gällande halāl och harām. Det korrekta gällande detta är att man ber 11 rak’ah eftersom ‘Omar, må Allāh vara nöjd med honom, brukade be 11 rak’ah med följeslagarna.”
[Sharh Kitāb al-Sawm min Jāmi’ al-Tirmidhī li al-Shaykh Sulaymān al-‘Alwān, kap. 38, s.143]
_______________________________
Översättarens fotnoter:
[1] Dvs 20 rak’ah + 3 med shaf’ och witr.
[2] Hadīthen som är ma’lūl är en hadīth som ytligt verkar vara autentisk, men som efter en närmare granskning visar sig ha en skadlig defekt (‘illa qādiha), men är dold.
”Lyftandet av händerna vid de extra takbīrāt (d.v.s. efter takbīrat al-ihrām*) under ‘Eid är inte återberättat från profeten ﷺ och inte heller från följeslagarna. Detta är en ijtihād-fråga som Ahmad [ibn Hanbal] och andra än honom har valt och folket av al-Kūfa höll inte med honom.”
قال الشيخ سليمان العلوان:
رفع اليدين في التكبيرات الزوائد في العيدين لم يرد عن النبي ﷺ ولا عن الصحابة فالمسألة اجتهادية قال به احمد وغيره وخالفه أهل الكوفة.
___
Översättarens kommentar:
* Takbīrat al-ihrām = Öppningstakbīren som man utför när man ska påbörja bönen.
”Till skillnad från vad lekmännen säger idag, så är al-Fitr endast en ‘Eid-dag. De har förvandlat dagen av ‘Eid al-Fitr till tre dagar. Detta är fel och har ingen grund. ‘Eid al-Fitr är endast en dag och det är dagen som kommer efter Ramadān. Dagarna som kommer efter det är däremot inte någon ‘Eid.”
[Sharh Kitāb as-Sawm min Jāmi’ at-Tirmidhi li ash-Shaykh Sulaymān al-‘Alwān, kap.8, s.35]
قال الشيخ سليمان العلوان: ”والفطر ليس له من العيد إلا يوم واحد خلاف للعامة الآن يجعلون ثلاثة أيام عيداً لعيد الفطر، وهذا غلط وليس له أصل، عيد الفطر ليس له إلا يوم واحد فقط وهو اليوم الذي يلي رمضان، وأما ما يليه فليس من العيد في شيء.”
SALAF NU 