Kategoriarkiv: Shaykh ‘Alī al-Khudayr

”Makthavarnas handlingar är kufr men jag gör inte takfīr” – ‘Alī al-Khudayr

Publicerad den av

Fråga 25: ”Vissa personer säger: ‘Tawāghīts (kāfir makthavare) handlingar är kufr, men jag gör inte takfīr (med ursäkten att han inte har islamisk kunskap eller med ursäkten att Allāh inte kommer att fråga honom om dem).’ Är detta uttalande irjā’ (dvs från murji’as ‘aqīdah)?”

Svar av Shaykh ‘Alī al-Khudayr: ”Ja, det är irjā’.”

(As’ilat al-Liqā’ al-Maftūh fī Muntada al-Salafiyyūn)

 س ٢٥ – بعض الأشخاص يقول أن أفعال الطواغيت كفر وأنا لا أكفرهم ( بحجة أنه لا يمتلك علم شرعي أو بحجة أن الله لن يسأله عنهم) هل هذا القول من الأرجاء ؟ 

جواب الشيخ علي الخضير: نعم من الإرجاء . 

(أسئلة اللقاء المفتوح في منتدى السلفيون)

Är det tillåtet för lekmän att göra takfīr?

Publicerad den av

Shaykh ’Alī al-Khudayr fick följande fråga:

”Vem har endast rätt till att göra takfīr på en specifik person? Och är det tillåtet för en vanlig person (dvs lekman) att göra specifik takfīr på en person som har hamnat i klar och tydlig otro (kufr) om han känner till reglerna för takfīr och dess legitima hinder (mawāni’)? Eller säger vi till honom: ’nej, gör inte det och lämna detta till domaren [i en islamisk domstol], eller muftin eller den lärde med följare?’.”

Shaykhen svarade:

”Precis som du nämnde så är det tillåtet för den vanlige personen som känner till reglerna för takfīr och dess legitima hinder att göra takfīr och detta är vad man har gjort ända sedan profetens ﷺ tid och fram till vår nuvarande tid.

Däremot är det inte tillåtet för den som inte har kunskap om detta (dvs takfīrs regler och hinder) på grund av hadīthen: ’När någon säger ’åh kāfir’ till sin broder, så har en av dem hamnat i det.’ [1]

Och takfīr är inte något exklusivt för domaren, eller muftin eller den lärde med följare. Detta är fel.” [2]

[200 Q & A i Muntada al-Salafiyyūn, fråga nr. 61]

Även Shaykh Nāsir al-Fahd svarade på denna missuppfattning och sa:

”Alla som har kunskap inom ett [specifikt] ämne får döma i det [ämnet], även om man bara är en lekman. Ett exempel på det är att den som vet att den som inte ber är kāfir, har rätt till att göra takfīr om han ser en person som inte ber. Ett annat exempel är den som hör någon göra narr av religionen och liknande.” [3] [Dawābit al-Takfīr]

___________

Översättarens fotnoter:

[1] Shaykh ’Alī al-Khudayr förklarade innebörden av denna hadīth och sa: ”Detta betyder inte att den som säger ‘åh kāfir’ till sin bror har begått kufr (otro) som tar en ut ur religionen. Nej, detta är fel. Det är inte detta som är betydelsen av texterna (d.v.s. hadītherna). Det har nämnts av al-Nawawī, Abdullāh Abā Butayn och andra lärda att detta tillhör hadītherna om wa’īd (d.v.s. Allāhs hot om ett straff i det nästkommande livet). Så den som säger ‘åh kāfir’ till en muslim som inte har begått en handling av kufr, för honom finns det en allvarlig och stor wa’īd. Men detta betyder inte att han har lämnat religionen”.

[Sharh Kitāb al-Haqāiq fī al-Tawhīd, Lektion #12, Min. 1.20.35- 1.22.20]

[2] Ni kan läsa Shaykh al-Khudayrs fatwa på arabiska om ni klickar på länken nedan:

https://justpaste.it/takfiralmu3ayyanalialkhudayr

[3] Shaykh al-Fahds ord på arabiska:

قال الشيخ ناصر الفهد:

وكل من لديه علم بمسألة فله أن يحكم فيها، حتى لو كان من العامة، وذلك مثل الذي يعلم أن تارك الصلاة كافر ثم يرى من لا يصلي فله أن يكفره، ومثل الذي يسمع من يستهزيء بالدين، ونحو ذلك.

[ضوابط التكفير]

Att försvara icke-muslimska makthavare – Shaykh ’Ali al-Khudayr

Publicerad den av

Fråga nr. 8: ”En person försvarar tawaghit [1] dag och natt och hujjah [2] har etablerats på honom ett tiotal gånger och han fortsätter med att rättfärdiga tawaghits handlingar. Vad är Allahs dom på en sådan person?”

Shaykh ’Ali al-Khudayr svarade följande:

”Om dessa tawaghit är kuffar (icke-troende) vars kufr (otro) har blivit bekräftad och även har bekräftats av honom själv [3] och han ändå försvarar dem, då är även han kafir (icke-troende) precis som dem. Allah Den upphöjde sa:

وَالَّذينَ كَفَرُواْ بَعْضُهُمْ أَوْلِيَاء بَعْضٍ

’De icke-troende är varandras allierade’. [4]

Detta eftersom hans försvarande av dem är Tawalli [5]. Den upphöjde (Allah) sa:

وَكَذَٰلِكَ نُوَلِّي بَعْضَ الظَّالِمِينَ بَعْضًا بِمَا كَانُوا يَكْسِبُونَ

`Och så låter Vi några av förtryckarna bli varandras allierade, på grund av de [onda] handlingar som de har begått´. [6]

Den upphöjde sa även:

وَإِنَّ الظَّالِمِينَ بَعْضُهُمْ أَوْلِيَاءُ بَعْضٍ ۖ وَاللَّهُ وَلِيُّ الْمُتَّقِينَ

`Och förtryckarna är varandras allierade, men Allah är de gudsfruktigas Beskyddare´. [7]

Men om han tror att de är muslimer eller om han har en felaktig och oklar uppfattning om deras verklighet och du har rådgivit honom, då har du utfört din obligation. Och om han inte anser dem vara kuffar, men känner dock till deras förtryck och förräderi och ändå väljer att försvara dem, så är han inkluderad i [Allahs] Den upphöjdes ord:

 وَلاَ تُجَادِلْ عَنِ الَّذِينَ يَخْتَانُونَ أَنفُسَهُمْ

`Och tala inte till förmån för dem som bedrar sig själva´. [8]

Han (Allah) sa även:

وَلَا تَكُن لِّلْخَائِنِينَ خَصِيمًا

´Och försvara inte förrädarna´. [9]

Den upphöjde sa även:

رَبِّ بِمَا أَنْعَمْتَ عَلَيَّ فَلَنْ أَكُونَ ظَهِيرًا لِّلْمُجْرِمِينَ

‘”Herre! Jag svär vid allt gott som Du har skänkt mig att jag aldrig mer skall komma de obotfärdiga syndarna till hjälp!’ [10]” [11]

[Slutciterat]

Källa: [200 Q & A i Muntada al-Salafiyoon, fråga nr. 8]

__________________________________

Översättarens fotnoter:

[1] Plural av Taghoot. Det betyder ungefär falsk gud, men i detta sammanhang syftar man på makthavare som har begått större kufr och har lämnat islam.

[2] Dvs att man har förklarat för personen och framfört bevis på att hans handlande går emot islam.

[3] Dvs att personer som försvarar dessa ledare vet själv om att de är kuffar.

[4] Surat al-Anfal (8): 73. Det arabiska ordet för allierade som nämns i Qur’anen i denna vers är ordet ”Awliyaa’”. Det kan även översättas som ”bundsförvanter” och ”beskyddare”.

[5] Tawalli till kuffar betyder att man har allierat sig med kuffar och har lojalitet till dem istället för till de troende. Detta är större kufr som tar en ut ur islam.

[6] Surat al-An’aam (6): 129. Det finns olika åsikter gällande tolkningen på versen. Vissa tolkade versen till att betyda att Allah låter förtryckarna (al-Dhaalimoon) få makten över varandra och att de på så sätt förstör/förintar varandra.

[7] Surat al-Djaathiya (45): 19.

[8] Surat al-Nisaa’ (4): 107. Ungefärlig översättning av hela versen: ”Och tala inte till förmån för dem som bedrar sig själva; Allah är inte bedragares och förhärdade syndares vän”.

[9] Surat al-Nisaa’ (4): 105.

[10] Surat al-Qasas (28): 17. I denna vers berättar Allah vad profeten Moosa (frid vara över honom) sa till Honom.

[11] Nedan kan ni läsa fatwan på arabiskan:

س ٨ – شخص يدافع عن الطواغيت ليل نهار وأقيمت عليه الحجة عشرات المرات ويبرر للطواغيت أفعالهم فما هو حكم الله في هذا الشخص؟

ج – إن كان هؤلاء الطواغيت كفارا ثبت كفرهم وقد ثبت

عنده كفرهم ثم دافع عنهم

فهذا كافر مثلهم قال الله تعالى ( وَالَّذِينَ كَفَرُوا بَعْضُهُمْ أَوْلِيَاءُ بَعْضٍ ) ولأن دفاعه

عنهم تولي لهم قال تعالى ( وَكَذَٰلِكَ نُوَلِّي بَعْضَ الظَّالِمِينَ بَعْضًا بِمَا كَانُوا يَكْسِبُونَ )

وقال تعالى ( وَإِنَّ الظَّالِمِينَ بَعْضُهُمْ أَوْلِيَاءُ بَعْضٍ ۖ وَاللَّهُ وَلِيُّ الْمُتَّقِينَ ) أما إن كان يظن إسلامهم أو قد التبس عليه أمرهم فما دام أنك نصحته فقد برئت ذمتك وإن كان لا يظن كفرهم لكن يعرف ظلمهم وخيانتهم ثم دافع عنهم ففيه قوله تعالى ( وَلاَ تُجَادِلْ عَنِ الَّذِينَ يَخْتَانُونَ أَنفُسَهُمْ ) وقال ( وَلَا تَكُن لِّلْخَائِنِينَ خَصِيمًا ) وقال تعالى ( رَبِّ بِمَا أَنْعَمْتَ عَلَيَّ فَلَنْ أَكُونَ ظَهِيرًا لِّلْمُجْرِمِينَ ).

[ إجابة الشيخ علي الخضير على أسئلة اللقاء المفتوح في منتدى السلفيون ، ٢٠٠ سؤال وجواب ، سؤال ٨]

Judar och kristna är kuffar – Shaykh ’Ali al-Khudayr

Publicerad den av

Är judarna och de kristna kuffar (icke-troende)? Är Ahl ul-Kitaab (bokens folk) kuffar? Vad är de detaljerade bevisen på det?

Svar av Shaykh ’Ali al-Khudayr:

”Ja, de är kuffar enligt qur’anen, sunnahn och ijmaa’ (konsensus).

När det kommer till qur’anen så har Allah Den högste sagt: De som säger: ”Gud är den tredje av ett tretal” har begått kufr (otro) [1].

Den högste sa även: De som säger: ”Gud är Kristus, Marias son” har begått kufr (otro) [2].

Den högste sa även: Strid mot dem som fick ta emot en uppenbarad Skrift, som varken tror på Gud eller på den Yttersta dagen och som inte anser som förbjudet det som Gud och Hans sändebud har förbjudit och inte iakttar den sanna religionens bud – [strid mot dem] till dess de frivilligt betalar jizya (skyddsskatten) medan de är förödmjukade [3]. Judarna sa: ”Esra (’Uzayr), Guds son”, medan de kristna sa: ”Kristus (al-Masih), Guds son” [4].

Den högste sa även: Säg: Åh, bokens folk! Låt oss samlas kring en regel, gemensam för oss och för er – att vi inte skall dyrka någon utom Gud och inte sätta något vid Guds sida [5].

Den högste sa även: Åh, bokens folk! Varför avvisar ni Guds budskap fastän ert eget vittnesbörd [bekräftar deras sanning]? [6].

En grupp bland de lärda har även nämnt att det råder ijmaa’ (konsensus) gällande bokens folks, judarnas och de kristnas, kufr (otro). Bland dem [som nämnde konsensus] är al-Qaadhi ’Iyaadh [7] i [sin bok] al-Shifaa, Ibn Hazm [8] i [sin bok] al-Fisal och Ibn Taymiyya [9] i al-Fataawa och många fler än dem. Och judarna och de kristna är Ahl ul-Kitaab och det finns ingen skillnad mellan dem.” [*]

[200 Q & A i Muntada al-Salafiyyoon, fråga nr. 15]

___________

Översättarens fotnoter:

[1] Surat al-Maa’ida, 5:73.

[2] Surat al-Maa’ida, 5:72.

[3] Surat al-Tawba, 9:29.

[4] Surat al-Tawba, 9:30.

[5] Surat Aal ’Imraan, 3:64.

[6] Surat Aal ’Imraan, 3:70.

[7] al-Qaadhi ‘Iyaadh (476-544 H.) sa: ”Det råder ijmaa’ (konsensus) gällande otron av den som inte gör takfir på de kristna och judarna och den som lämnar muslimernas religion eller avstår från att göra takfir på dem eller tvekar [på deras kufr]. [al-Shifaa, 2/281].

قال القاضي عياض – رحمه الله – :

” الإجماع على كفر من لم يكفر أحداً من النصارى واليهود ، وكل من فارق دين المسلمين ، أو وقف في تكفيرهم ، أو شك ” انتهى من ” الشفا ” (2/281) .

[8] Ibn Hazm (384-456 H.) sa: ”De [lärda] är överens om att judarna och de kristna kallas för kuffar”. [Maraatib al-Ijmaa’, s.119]

قال ابن حزم – رحمه الله – : واتفقوا على تسمية اليهود والنصارى كفاراً . ” مراتب الإجماع ” ( ص 119 ) .

[9] Ibn Taymiyya (661-728 H.) sa: ”Det är känt och etablerat inom islam att judarna och de kristna är kuffar”. [Majmoo’ al-Fataawa, 35/201]

قال شيخ الإسلام ابن تيمية – رحمه الله – : إن اليهود والنصارى كفار كفراً معلوماً بالاضطرار من دين الإسلام . ” مجموع الفتاوى ” ( 35 / 201 ) .

[*] Shaykh ’Ali al-Khudayrs fatwa på arabiska: https://justpaste.it/Ahlulkitabkuffaralkhudayr

Är det tillåtet att begå shirk och kufr vid nödvändighet och nytta? – Shaykh ‘Alī al-Khudayr

Publicerad den av

”Är det tillåtet att begå shirk och kufr vid nödvändighet (idtirār) och nytta (maslaha)?”

Shaykh ‘Alī al-Khudayr sa:

”Svaret är: nej!

Det här är en fråga [som har dykt upp] i modern tid. Det är inte tillåtet att begå shirk och kufr vid nödvändighet och nytta. Gå inte till domstolar som dömer med människoskapta lagar för att söka domslut (tahākum) hos dem, med ursäkten av att du är ‘tvungen’ [1]. Det är inte tillåtet. Gå inte med i parlament och svär trohetsed till grundlagen, vi söker skydd hos Allāh från detta, med ursäkten av att ’gynna da’wahn’. Eller att du stiftar lagar, det är inte tillåtet, det är shirk. Att begå shirk och kufr blir alltså inte tillåtet vid nödvändighet och nytta.

När är det tillåtet att begå shirk och kufr? Endast vid tvång (ikrāh), vid nödvändighet däremot blir det inte tillåtet. Exempelvis att man säger: ’Jag är tvungen (mudtarr, inte under ikrāh) och jag gick och sökte domslut i deras domstolar’. Att man gör det självmant. Det här är absolut inte tillåtet!

Det är inte heller tillåtet att alliera sig med sekularisterna, acceptera deras kufr och vara tyst om den, med ursäkten av att ’gynna da’wahn’. De hamnar i shirk med ursäkten av att ’gynna da’wahn’ och de hamnar i kufr, med ursäkten av att ’gynna da’wahn’. Det här är klar och tydlig vilseledning. Det finns ingen nytta [i det här fallet]! Det finns ingen nytta efter [att man har begått] shirk. Den största skadan (mafsada) är shirk och den största nyttan (maslaha) är din tawhīd. Vad är nyttan om [din] tawhīd är borta?

Det här är en fråga [som har dykt upp] i modern tid. Vissa människor begår shirk, vi söker skydd hos Allāh från det, och kufr med ursäkten av ‘nyttan’ [för islām och muslimerna] och nödvändighet. Det är inte tillåtet! I qur’ānen tillåts shirk och kufr endast vid tvång (ikrāh). Om hans hjärta förblir tryggt i sin tro (imān)”.

Allāh säger:

مَن كَفَرَ بِاللّهِ مِن بَعْدِ إيمَانِهِ إِلاَّ مَنْ أُكْرِهَ وَقَلْبُهُ مُطْمَئِنٌّ بِالإِيمَانِ 

Den som begår otro (kufr) efter att ha antagit tron – förutom den som är utsatt för tvång, fastän hans hjärta förblir tryggt i sin tro, [2]

”Det är det här som gör det tillåtet att begå kufr och shirk, endast tvång. Var finns det bevis för [att man får begå kufr och shirk vid] nödvändighet och nytta? Om nyttan går emot ett tydligt bevis, blir den (nyttan) i detta fall illegitim och om den (nyttan) går emot konsensus (ijmā’), är dess illegitimitet grövre.” [3]

___________________

Översättarens fotnoter:

[1] Mudtarr, kommer från ursprungsordet idtirār. Ordet betyder att man är i starkt behov av något och att man anser att man inte har något val. Men det når inte upp till nivån av tvång (ikrāh). 

[2] Sūrat al-Nahl [16:106]

[3] Källa: ”Sharh Kitāb al-Haqā’iq fī al-Tawhīd”, lektion nr. 12, min. 1.04.25 – 1.06.30.