Ibn Rajab al-Hanbalī (må Allāh förbarma sig över honom) sa:
”När det gäller att be i ett plagg med bilder på, så finns det två åsikter bland de lärda och de baserade det (dvs sin åsikt) på om det [allmänt] är tillåtet att bära sådant eller inte. En grupp [lärda] tillät det, däribland Ahmad [ibn Hanbal] enligt al-Shālanjis återberättelse. Samma sak sa Abū Khaythama och Sulaymān ibn Dāwūd al-Hāshimī.”
‘Det är bättre att inte fasta om man är på resande fot.'”
[Masā’il al-Imām Ahmad Riwāyat Abī Dāwūd – Bāb al-Sawm fī al-Safar, nr. 650]
Abū Dāwūd sa även:
”Jag hörde Ahmad bli tillfrågad om den som fastar när han är på resande fot under Ramadān och han svarade:
‘Jag tycker inte om det varken under Ramadān eller utanför Ramadān. Jag anser att man inte ska fasta om man är på resande fot, men om han väljer att fasta så är hans fasta giltig.'”
[Masā’il al-Imām Ahmad Riwāyat Abī Dāwūd – Bāb al-Sawm fī al-Safar, nr. 651]
Abū Ismā’īl al-Ansārī al-Harawī (396-481 H.) sa följande om Ashā’ira: ”De kallade bekräftandet [av Allāhs attribut] tashbīh (liknandet av Allāh med skapelsen) och på det sättet kritiserade de [indirekt] qur’ānen och anklagade sändebudet (ﷺ) för att vara vilseledd.” (Dhamm al-Kalām, 5/140)
قال أبو إسماعيل الأنصاري الهروي في ذم الكلام (5/140) واصفاً حال الأشاعرة :”وسموا الإثبات تشبيهاً فعابوا القرآن وضللوا الرسول.”
_____________
Lärdas åsikter om Abū Ismā’īl al-Harawī:
1. Ibn Taymiyya sa följande om Abū Ismā’īl al-Harawī:
”Shaykh al-Islām Abū Ismā’īl ‘Abdullāh ibn Muhammad al-Ansārī al-Harawī.”
Och kort därefter i samma stycke sa han:
”Han var en Imām inom Hadīth, Tafsīr och annat.” (Al-Istiqāma, 1/104)
قال ابن تيمية: إن الذين أدركوا عصر أبي القاسم (يعني القشيري) من مشايخ القوم لم يكن فيهم أقوم بهذا الباب من شيخ الإسلام أبى إسماعيل عبد الله بن محمد الأنصاري الهروي لا سيما في المعرفة بأخبار القوم وكلامهم وطريقهم فإنه في ذلك ونحوه من أعلم الناس وكان إماما في الحديث والتفسير وغير ذلك.
ينظر: (الاستقامة لابن تيمية، تحقيق محمد رشاد سالم،1/104).
2. Al-Dhahabī sa följande om honom:
”Shaykh ul-Islām, Imamen, förebilden och den stora Hāfidh, Abū Ismā’īl ‘Abdullāh ibn Muhammad ibn ‘Alī ibn Muhammad ibn Ahmad ibn ‘Alī ibn Ja’far ibn Mansūr ibn Matt al-Ansārī al-Harawī. Författaren av ”Dhamm al-Kalām”, Khurāsāns shaykh och ättling till profetens (ﷺ) följeslagare Abū Ayyūb al-Ansārī.” (Siyar a’lām an-Nubalā’, 18/503)
قال الذهبي: ”شيخ الإسلام ، الإمام القدوة ، الحافظ الكبير أبو إسماعيل ، عبد الله بن محمد بن علي بن محمد بن أحمد بن علي بن جعفر بن منصور بن مت الأنصاري الهروي ، مصنف كتاب ” ذم الكلام ” ، وشيخ خراسان من ذرية صاحب النبي – صلى الله عليه وسلم – أبي أيوب الأنصاري . [سير أعلام النبلاء، ١٨ / ٥٠٣]
3. Ibn ul-Qayyims bok ”Madārij as-Sālikīn” är en förklaring av Abū Ismā’īl al-Harawīs bok ”Manāzil as-Sā’irīn”.
Profeten ﷺ varnade oss för över 1400 år sedan om att det kommer att komma tider av fitna och att vissa människor kommer att gå vilse ”helt plötsligt” och att vissa till och med kommer att lämna islām helt och hållet.
Profeten ﷺ sa: ”Skynda på med att utföra goda gärningar eftersom att det kommer att komma tider av prövningar (fitna) som kommer att vara som en del av den mörka natten. Under den tiden kommer en person att vara en troende på morgonen, men en icke-troende [senare] på kvällen eller en troende på kvällen, men en icke-troende [senare] på morgonen. Han kommer att sälja sin religion för en världslig sak”. [Sahīh Muslim, hadīth nr. 118] [1]
Profeten ﷺ sa även: ”Vid Allāh, vissa av er eller vissa män bland er kommer att utföra gärningar av eldens folk ända fram till att det endast återstår en aln eller en armslängd mellan honom och det (dvs helvetet) och då kommer det som är skrivet att slå in och han kommer då att utföra gärningar av paradisets folk och han kommer [istället] att hamna där (dvs i paradiset). Och vissa kommer att utföra gärningar av paradisets folk ända fram till att det endast återstår en armslängd eller två mellan honom och det (dvs paradiset) och då kommer det som är skrivet att slå in och han kommer då att utföra gärningar av eldens folk och han kommer [istället] att hamna där (dvs i helvetet)”. [Sahīh al-Bukhārī, hadīth nr. 6594] [2]
När Ibn Rajab al-Hanbalī förklarade hadīth nr. 2 ovan så nämnde han bland annat följande hadīth:
”Profeten ﷺ iakttog en man som stred mot månggudadyrkarna (al-Mushrikūn) och han var en av muslimerna som presterade bäst [på krigsfältet] å deras (dvs muslimernas) vägnar. Då sa han (dvs profeten ﷺ): ’Låt den som vill se på en man från eldens invånare, titta på han här [mannen]’. En man följde då efter honom och fortsatte att följa honom tills han (dvs krigaren) skadades och försökte då dö på ett snabbt sätt genom att placera svärdets spets mellan sina bröst och han lutade sig över det tills det passerade genom hans axlar. Profeten ﷺ sa då: ’En tjänare kan utföra handlingar som förefaller folket som paradisets handlingar medan han i själva verket är från eldens invånare och på liknande sätt kan en tjänare utföra handlingar som förefaller folket som handlingarna av eldens invånare medan han i själva verket är från paradisets invånare. Sannerligen beror [resultatet av] utförda handlingar på de sista handlingarna’”. [Sahīh al-Bukhārī, nr. 6493] [3]
Ibn Rajab al-Hanbalī kommenterade sedan och sa: ”Hans ord ’som förefaller folket’ tyder på att det inre tillståndet är motsatsen [till det yttre] och att orsaken till ett dåligt slut är att tjänaren döljer lömskhet/falskhet inombords som människorna inte känner till och det kan exempelvis vara onda handlingar eller liknande. Denna dolda egenskap nödvändiggör därför ett dåligt slut vid dödstidpunkten”. [Jāmi’ al-’Ulūm wa al-Hikam, hadīth nr. 4, s.58, Bokförlag: al-Maktaba al-’Asriyya] [4]
____________________________
Fotnoter:
[1] Första hadīthen på arabiska:
عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ، أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم قَالَ ” بَادِرُوا بِالأَعْمَالِ فِتَنًا كَقِطَعِ اللَّيْلِ الْمُظْلِمِ يُصْبِحُ الرَّجُلُ مُؤْمِنًا وَيُمْسِي كَافِرًا أَوْ يُمْسِي مُؤْمِنًا وَيُصْبِحُ كَافِرًا يَبِيعُ دِينَهُ بِعَرَضٍ مِنَ الدُّنْيَا ” . [صحيح مسلم, رقم ١١٨ , كتاب الإيمان]
[2] Andra hadīthen på arabiska:
عَنْ عَبْدِ اللَّهِ، قَالَ حَدَّثَنَا رَسُولُ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم وَهْوَ الصَّادِقُ الْمَصْدُوقُ قَالَ ” فَوَاللَّهِ إِنَّ أَحَدَكُمْ ـ أَوِ الرَّجُلَ ـ يَعْمَلُ بِعَمَلِ أَهْلِ النَّارِ، حَتَّى مَا يَكُونُ بَيْنَهُ وَبَيْنَهَا غَيْرُ بَاعٍ أَوْ ذِرَاعٍ، فَيَسْبِقُ عَلَيْهِ الْكِتَابُ، فَيَعْمَلُ بِعَمَلِ أَهْلِ الْجَنَّةِ، فَيَدْخُلُهَا، وَإِنَّ الرَّجُلَ لَيَعْمَلُ بِعَمَلِ أَهْلِ الْجَنَّةِ، حَتَّى مَا يَكُونُ بَيْنَهُ وَبَيْنَهَا غَيْرُ ذِرَاعٍ أَوْ ذِرَاعَيْنِ، فَيَسْبِقُ عَلَيْهِ الْكِتَابُ، فَيَعْمَلُ بِعَمَلِ أَهْلِ النَّارِ، فَيَدْخُلُهَا ”. [صحيح البخاري، رقم ٦٥٩٤ , كتاب القدر[
قال إبن رجب الحنبلي: ”وقوله : فيما يبدو للناس إشارة إلى أن باطن الأمر يكون بخلاف ذلك، وإن خاتمة السوء تكون بسبب دسيسة باطنة للعبد لا يطلع عليها الناس، أما من جهة عمل سیئ ونحو ذلك، فتلك الخصلة الخفية توجب سوء الخاتمة عند الموت…”
[جامع العلوم والحكم ، حديث رقم ٤ ، ص ٥٨ ، المكتبة العصرية]
HAR DE [som förnekar uppståndelsen] aldrig ägnat en tanke åt kamelens skapnad?
وَإِلَى السَّمَاء كَيْفَ رُفِعَتْ
Och åt himlens valv, hur det har rests.
وَإِلَى الْأَرْضِ كَيْفَ سُطِحَتْ
Och åt jordens [yta], hur den har bretts ut. [4]
Så han använder denna vers som bevis på att jorden är platt och inte sfärisk. Finns det något som är oklart?”
Brodern svarar: ”Nej, men nu med all teknologi, anser de jorden vara sfärisk.”
Shaykh al-‘Alwān svarar: ”Detta är al-Qahtānis åsikt, må Allāh vara barmhärtig över honom, i hans ’Nūniyyah’ och en grupp bland de lärda höll med honom i detta.
Men Ibn Taymiyya nämner att de lärda är överens om att den är rund. Han nämnde detta från Ibn al-Munādī som var en av Imām Ahmads vänner. Även han (dvs Ibn al-Munādī) nämner att de lärda är överens. Det nämns i ’al-Fatāwa’ [5] och av Ibn al-Munādī.
Detta är en åsikt. Sedan gällande att det går emot teknologin, så är detta något som upptäcktes nyligen medan Ibn al-Munādī levde till och med innan al-Qahtānīs farfar föddes, och han sa att jorden är sfärisk.” [6]
______________________
Översättarens fotnoter:
[1] Abū Muhammad al-Andalusī al-Qahtānī. Det sägs att han dog antingen år 378, 379 eller 383 Hijrī.
[2] En känd islamisk dikt som kallas för Nūniyyat al-Qahtānī.
Följande uttalanden har översatts från adh-Dhahabīs bok ”Siyar a’lām al-nubalā’”.
adh-Dhahabī (673-748 H.) sa: ”Han hade en egen känd rättsskola (madhhab) som de fiqhlärda i ash-Shām och al-Andalus följde under en viss period, men senare dog den ut (dvs rättsskolan)”. [1]
adh-Dhahabī sa även: ”Shaykh ul-Islām och ash-Shāms lärd”. [2]
Imām Mālik (92/93-179 H.) sa: ”al-Awzā’ī är en imām som man bör följa”. [3]
’Abd ur-Rahmān Ibn Mahdī (föddes 138 H.) sa: ”Fyra personer var de bästa människorna under sin tid: Hammād Ibn Zayd i al-Basra, ath-Thawrī i al-Kūfa, Mālik i al-Hijāz och al-Awzā’ī i ash-Shām”. [4]
Ishāq Ibn Rāhawayh (dog 238 H.) sa: ”Om ath-Thawrī, al-Awzā’ī och Mālik har samma åsikt gällande ett visst ämne så är det sunnah”. [5]
adh-Dhahabī kommenterade detta uttalande och förklarade den korrekta betydelsen av sunnah och ijmā’ (konsensus) och sa sedan: ”Man kan inte säga att den som väljer en annan åsikt än [åsikten av] dessa tre ovannämnda stora imamer har gått emot konsensus eller sunnahn, men Ishāq menar att om de har samma åsikt gällande ett visst ämne så är det oftast korrekt. På samma sätt som vi idag säger: ’Det är extremt sällan att det korrekta svaret inte är det som de fyra imamerna av ijtihād (dvs Abū Hanīfa, Mālik, ash-Shāfi’ī och Ahmad) har kommit överens om’. Fast vi medger dock att deras samstämmiga åsikt inte räknas som ummahns konsensus”. [6]
Ismā’īl Ibn ‘Ayyāsh (föddes 108 H.) sa: ”År 140 [efter hijra] hörde jag folket säga: ‘al-Awzā’ī är idag ummahns lärd’”. [7]
al-Khuraybī (dog 213 H.) sa: ”al-Awzā’ī var den bäste under sin tid”. [8]
SALAF NU 