Kategoriarkiv: Manhaj

Domen på nationsflaggor – Shaykh al-Hāshimī

Publicerad den av

Fråga:

”As-Salāmu ‘alaykum wa rahmatullāhi wa barakātuh. Må Allāh välsigna er, vår ärade shaykh, och må Han visa dig godhet.

Shaykh, jag har en fråga, om ni tillåter. Här hos oss finns det da’wah- och välgörenhetsorganisationer som gör ett gott arbete när det gäller Palestinafrågan, må Allāh befria det. Det som fångade min uppmärksamhet är att de placerar den palestinska flaggan på sina annonser och broschyrer. Vi har tidigare hört att dessa flaggor inte har något med islām att göra, så jag ber er om en förklaring.

Må Allāh belöna er med gott.”

⸻

Svar från Shaykh al-Sādiq Abū ‘Abdillāh al-Hāshimī:

”Wa ‘alaykum as-Salām wa rahmatullāhi wa barakātuh.

Ja, utan tvekan är dessa flaggor något som infördes av den lömska och otrogna kolonialmakten. De representerar dess agenda i att splittra de muslimska länderna och placera dem i ”kycklingburar” där en muslim inte har något att göra med en annan muslim, så länge deras ”bur” (dvs. land) är annorlunda. Detta är ett tydligt och direkt motstånd mot islām, en form av lagstiftning utan Allāh och en grov form av apostasi från religionen.

Därför kallade de också Jerusalemfrågan och dess ockuperade mark för ”den palestinska frågan”, när det i själva verket är en fråga som rör alla muslimer.

Dessa flaggor bär i sitt väsen Tāghūti (avgudadyrkande) betydelser, eftersom de representerar det ateistiska ”Förenta Nationerna” och detta är Dajjāls och Shaytāns verk. Och Allāh är den man vänder sig till för hjälp.

De är alltså inte bara ”neutrala” flaggor som vissa föreställer sig, som enbart är till för att särskilja [mellan olika länder och folk].

Därför bör muslimerna vara extremt försiktiga med Shaytāns inspirationer och försköningar, och de bör implementera kufr bit-Tāghūt (förnekandet av falska gudar), och inte känna stolthet över det och så gott de kan inte heller identifiera sig med det.

Och Allāh vet bäst.”

Källa: Shaykhens Telegram kanal: 

https://t.me/alhekmahwalather

(Datum: 30 juli 2024)

س/ السلام عليكم ورحمة الله وبركاته حياكم الله شيخنا الفاضل وأحسن الله إليكم 

شيخنا عندي سؤال لو تكرمت، عندنا توجد مؤسسات دعوية وخيرية ولهم جهود طيبة بخصوص قضية فلسطين حررها الله، الشيء الذي لفت نظري أنهم يضعون العلم الفلسطيني في إعلاناتهم ومطوياتهم وقد سمعنا من قبل أن هذه الأعلام لا علاقة لها بالإسلام فأرجو منكم التوضيح 

جزاك الله خيرا.

الجواب: وعليكم السلام ورحمة الله وبركاته.

نعم ولا شك أن هذه الأعلام إنما وضعها المستعمر الخبيث الكافر ، وهي تمثل أجندته في تفريق بلاد المسلمين، وجعلهم في أقفاص الدجاج، فلا دخل لمسلم بمسلم طالما أن القفص مختلف، وهذه معارضة صريحة واضحة للدين الإسلامي، وتشريع من دون الله وردة جامحة عنه.

ولهذا سَمَّوا قضية القدس وأرضها السليبة بالقضية الفلسطينية، وإنما هي قضية المسلمين أجمعين.

فهذه الأعلام تحمل معاني طاغوتية أصيلة في وضعها، إذ هي تمثل الأمم المتحدة (الملحدة)، وهذا وضع الدجال والشيطان. والله المستعان.

وليست هي أعلاما مجردة كما يتوهم البعض من أنها لمجرد التمييز.

ولهذا على المسلمين الحذر كل الحذر من وحي الشيطان وزخرفه، وأن يحققوا الكفر بالطاغوت، فلا يفخرون به ولا ينتسبون إليه مهما استطاعوا إلى ذلك سبيلا.

والله أعلم.

(الشيخ الصادق أبو عبد الله الهاشمي)

Makthavarnas lärda – Ibn Taymiyya

Publicerad den av

Ibn Taymiyya sa:

”Och när en lärd lämnar det han känner till i Allāhs bok och Hans sändebuds sunnah och istället följer makthavarens dom som skiljer sig från Allāhs och Hans sändebuds dom, så blir han en murtadd kāfir som förtjänar bestraffning i detta liv och i det nästkommande.

Den upphöjde (dvs Allāh) sa:

المص

Alif Lām Mīm Sād.

كِتَابٌ أُنزِلَ إِلَيْكَ فَلاَ يَكُن فِي صَدْرِكَ حَرَجٌ مِّنْهُ لِتُنذِرَ بِهِ وَذِكْرَى لِلْمُؤْمِنِينَ

En skrift har uppenbarats för dig – ängslas inte i ditt hjärta över detta – för att du med den skall varna [de icke-troende] och förmana de troende:

اتَّبِعُوا مَا أُنْزِلَ إلَيْكُمْ مِنْ رَبِّكُمْ وَلَا تَتَّبِعُوا مِنْ دُونِهِ أَوْلِيَاءَ قَلِيلًا مَا تَذَكَّرُونَ

”Följ det som har uppenbarats för er av er Herre, och följ inte [andra som ni har tagit till] beskyddare i Hans ställe.” – Men det är sällan ni ägnar någon eftertanke [åt Våra varningar]! [1]

Och om han blir slagen, fängslad och utsatt för olika sorters skada för att lämna det som han känner till av Allāhs- och Hans sändebuds lagar som måste följas och istället följer andras domar, så är han förtjänt av Allāhs straff. Han måste ha tålamod även om han utsätts för skada för Allāhs sak eftersom detta är Allāhs sunnah när det kommer till profeterna och deras följare.

Allāh, Den upphöjde, sa:

الم

Alif Lām Mīm.

أَحَسِبَ النَّاسُ أَن يُتْرَكُوا أَن يَقُولُوا آمَنَّا وَهُمْ لَا يُفْتَنُونَ

Tror människorna att de efter att ha förklarat ”Vi tror” skall lämnas i fred utan att få utstå prövningar.

وَلَقَدْ فَتَنَّا الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ فَلَيَعْلَمَنَّ اللَّهُ الَّذِينَ صَدَقُوا وَلَيَعْلَمَنَّ الْكَاذِبِينَ

Vi satte också deras föregångare på prov. Ja, Allāh ska ge till känna dem som talar sanning och Han skall ge till känna de lögnaktiga. [2]

Den upphöjde (dvs Allāh) sa även:

وَلَنَبْلُوَنَّكُمْ حَتَّى نَعْلَمَ المُجَاهِدِينَ مِنْكُمْ والصَّابِرِينَ وَنَبْلُوَ أَخْبَارَكُمْ

Vi skall helt visst pröva er tills vi gett till känna vilka kämparna (al-Mujāhidīn) och de tålmodiga bland er är, och Vi skall pröva era påståenden. [3]

Och Allāh, Den upphöjde, sa även:

أَمْ حَسِبْتُمْ أَنْ تَدْخُلُوا الْجَنَّةَ وَلَمَّا يَأْتِكُمْ مَثَلُ الَّذِينَ خَلَوْا مِنْ قَبْلِكُمْ مَسَّتْهُمُ الْبَأْسَاءُ وَالضَّرَّاءُ وَزُلْزِلُوا حَتَّى يَقُولَ الرَّسُولُ وَالَّذِينَ آمَنُوا مَعَهُ مَتَى نَصْرُ اللَّهِ أَلَا إنَّ نَصْرَ اللَّهِ قَرِيبٌ

Eller räknar ni med att träda in i paradiset utan att först ha gått igenom detsamma som de som levde före er? De drabbades av fattigdom och lidande och skakades så mycket att sändebudet och de med honom som hade antagit tron sade: ”När kommer Allāhs hjälp?” Men Allāhs hjälp är alltid nära.” [4] [5]

[Majmū’ al-Fatāwa, 35/372]

___________

Översättarens fotnoter:

[1] Sūrat ul-A’rāf [7], verser 1-3.

[2] Sūrat ul-‘Ankabūt [29], verser 1-3.

[3] Sūrat Muhammad [47], vers 31.

[4] Sūrat al-Baqara [2], vers 214.

[5] OBS! Syftet med publiceringen av denna fatwa är inte att uppmuntra till takfīr på alla lärda och imamer som är anställda hos staten eller som försvarar makthavarna. Det finns regler och villkor för takfīr som måste uppfyllas innan man kan göra takfīr på en specifik individ. Syftet är endast att visa hur farligt det är att som lärd förvränga religionen för att göra makthavaren nöjd såsom vissa av dagens lärda gör som exempelvis madākhila och även andra som exempelvis många sūfis.

يقول شيخ الإسلام ابن تيمية: ”ومتى ترك العَالِمُ مَا عَلِمَهُ من كتاب الله وسنة رسوله، واتبع حكم الحاكم المُخالف لحكم الله ورسوله كان مرتدًا كافرًا يستحق العقوبة في الدنيا والآخرة. قال تعالى: {المص. كِتَابٌ أُنْزِلَ إلَيْكَ فَلَا يَكُنْ فِي صَدْرِكَ حَرَجٌ مِنْهُ لِتُنْذِرَ بِهِ وَذِكْرَى لِلْمُؤْمِنِينَ} {اتَّبِعُوا مَا أُنْزِلَ إلَيْكُمْ مِنْ رَبِّكُمْ وَلَا تَتَّبِعُوا مِنْ دُونِهِ أَوْلِيَاءَ قَلِيلًا مَا تَذَكَّرُونَ}. وَلَوْ ضُرِبَ وَحُبِسَ وَأُوذِيَ بأنواع الأذى ليدع ما علمه من شرع الله ورسوله الذي يجب اتباعه واتبع حكم غيره كان مستحقًا لعذاب الله، بل عليه أن يصبر وإن أوذي في الله فهذه سنة الله في الأنبياء وأتباعهم . قال الله تعالى: {الم. أَحَسِبَ النَّاسُ أَنْ يُتْرَكُوا أَنْ يَقُولُوا آمَنَّا وَهُمْ لَا يُفْتَنُونَ} {وَلَقَدْ فَتَنَّا الَّذِينَ مِنْ قَبْلِهِمْ فَلَيَعْلَمَنَّ اللَّهُ الَّذِينَ صَدَقُوا وَلَيَعْلَمَنَّ الْكَاذِبِينَ}، وقال تَعَالَى: {وَلَنَبْلُوَنَّكُمْ حَتَّى نَعْلَمَ المُجَاهِدِينَ مِنْكُمْ والصَّابِرِينَ وَنَبْلُوَ أَخْبَارَكُمْ} وقالَ تَعَالى: {أَمْ حَسِبْتُمْ أَنْ تَدْخُلُوا الْجَنَّةَ وَلَمَّا يَأْتِكُمْ مَثَلُ الَّذِينَ خَلَوْا مِنْ قَبْلِكُمْ مَسَّتْهُمُ الْبَأْسَاءُ وَالضَّرَّاءُ وَزُلْزِلُوا حَتَّى يَقُولَ الرَّسُولُ وَالَّذِينَ آمَنُوا مَعَهُ مَتَى نَصْرُ اللَّهِ أَلَا إنَّ نَصْرَ اللَّهِ قَرِيبٌ}”. (مجموع الفتاوى, 35 / 372)

Vikten av att gifta sig med människor som praktiserar sunnah

Publicerad den av

Vikten av att gifta sig med människor som praktiserar sunnah, samt faran med att gifta sig med innovatörer och de som följer sina begär.

Innovationer och irrläror följs nästan uteslutet på grund av lust-dyrkan och vägran att acceptera klar sanning. Det handlar väldigt sällan om ignorans idag. Människor som följer sunnah så gott de kan, och som verkligen strävar efter att lära sig och följer det som är rätt, är väldigt väldigt få till antal idag.

Shaykh al-Islam Ibn Taymiyyah رحمه الله sade: ”Den som vägrar acceptera sanningen, honom kommer Allah straffa med att han accepterar falskhet och lögn istället.” [Majmu’ al-Fatawa]

قَالَ شَيْخُ الْإِسْلَامِ ابْنُ تَيْمِيَّةَ رَحِمَهُ اللَّهُ : مَنْ لَمْ يَقْبَلِ الْحَقِّ، ابْتَلَاهُ اللَّهُ بِقَبُولِ الْبَاطِلِ. [مجموع الفتاوى]

En del tror att de kan ändra på någon efter ett giftermål. Människor som är djupt inrotade i villfarelser och innovationer ska man inte gifta sig med. Handlar det om innovationer som nollställer Islam (بدع شركية), är det inte tillåtet att förhandla med sådana människor om giftermål över huvud taget. Detta är särskilt farligt för systrar, då det oftast blir att de följer det som deras män anser vara korrekt.

Sådana äktenskap brukar ofta sluta upp med att den ena viker sig för den andra, eller skilsmässa.

– Imran ibn Hittan tillhör tabi’ins generation. Han återberättar bland annat hadither från Aisha.

Han blev kär i en kvinna från khawarij. Han ville gifta sig med henne och hade planer på att omvända henne till rätt väg. De gifte sig, men det blev inte riktigt som han hade tänkt sig. Hon omvände honom, och han blev en av dem ledande figurerna för khawarij.

– Abu Hasan al-Ash’aris far var en rättfärdig man. När Abu Hasan var liten dog hans far och hans mor gifte om sig med Abu Ali al-Jubba’i. Abu Ali var en av ledarna för Mu’tazilah*. Som barn växte Abu Hasan upp med sin styvfar, och han annamade också hans lära. Han skulle komma att följa Mu’tazilas irrläror i fyrtio år..

*Mu’tazilah är en sekt som avviker från Ahli Sunnahs läror på många punkter. De tror bland annat på att Quranen är skapad, och de anser den inte vara Allahs ord. De anser också att Allah inte befinner sig ovanför tronen. De förnekar även och vantolkar Allahs egenskaper.

Malik ibn Anas sade: ”Man ska inte gifta bort sina döttrar till innovatörer, eller gifta sig med dem. Man ska inte heller hälsa på dem, be med dem, eller be begravningsbön över dem.” [al-Mudawwanah al-Kubra]

قَالَ مَالِكٌ : لَا يُنْكَحُ أَهْلُ الْبِدَعِ ، وَلَا يُنْكَحُ إِلَيْهِمْ ، وَلَا يُسَلَّمُ عَلَيْهِمْ ، وَلَا يُصَلَّى خَلْفَهُمْ ، وَلَا تُشْهَدُ جَنَائِزُهُمْ. [المدونة الكبرى]

Abu Abdillah (al-Bukhari) sade: ”Att be bakom en jahmi eller en rafidi, är för mig samma sak som att be bakom judar eller kristna. Det är inte tillåtet att hälsa på dem (jahmiyyah och shi’ah), besöka dem när dem insjuknar, gifta sig med dem, be begravningsbön över dem, eller äta kött från djur som de har offrat.” [Khalq af’al al-‘Ibad]

قَالَ أَبُو عَبْدِ اللَّهِ : مَا أُبَالِي صَلَّيْتُ خَلْفَ الْجَهْمِيِّ الرَّافِضِيِّ أَمْ صَلَّيْتُ خَلْفَ الْيَهُودِ وَالنَّصَارَى، وَلَا يُسَلَّمُ عَلَيْهِمْ، وَلَا يُعَادُونَ، وَلَا يُنَاكَحُونَ، وَلَا يَشْهَدُونَ، وَلَا تُؤْكَلُ ذَبَائِحُهُمْ. [خلق أفعال العباد]

Är det tillåtet för lekmän att göra takfīr?

Publicerad den av

Shaykh ’Alī al-Khudayr fick följande fråga:

”Vem har endast rätt till att göra takfīr på en specifik person? Och är det tillåtet för en vanlig person (dvs lekman) att göra specifik takfīr på en person som har hamnat i klar och tydlig otro (kufr) om han känner till reglerna för takfīr och dess legitima hinder (mawāni’)? Eller säger vi till honom: ’nej, gör inte det och lämna detta till domaren [i en islamisk domstol], eller muftin eller den lärde med följare?’.”

Shaykhen svarade:

”Precis som du nämnde så är det tillåtet för den vanlige personen som känner till reglerna för takfīr och dess legitima hinder att göra takfīr och detta är vad man har gjort ända sedan profetens ﷺ tid och fram till vår nuvarande tid.

Däremot är det inte tillåtet för den som inte har kunskap om detta (dvs takfīrs regler och hinder) på grund av hadīthen: ’När någon säger ’åh kāfir’ till sin broder, så har en av dem hamnat i det.’ [1]

Och takfīr är inte något exklusivt för domaren, eller muftin eller den lärde med följare. Detta är fel.” [2]

[200 Q & A i Muntada al-Salafiyyūn, fråga nr. 61]

Även Shaykh Nāsir al-Fahd svarade på denna missuppfattning och sa:

”Alla som har kunskap inom ett [specifikt] ämne får döma i det [ämnet], även om man bara är en lekman. Ett exempel på det är att den som vet att den som inte ber är kāfir, har rätt till att göra takfīr om han ser en person som inte ber. Ett annat exempel är den som hör någon göra narr av religionen och liknande.” [3] [Dawābit al-Takfīr]

___________

Översättarens fotnoter:

[1] Shaykh ’Alī al-Khudayr förklarade innebörden av denna hadīth och sa: ”Detta betyder inte att den som säger ‘åh kāfir’ till sin bror har begått kufr (otro) som tar en ut ur religionen. Nej, detta är fel. Det är inte detta som är betydelsen av texterna (d.v.s. hadītherna). Det har nämnts av al-Nawawī, Abdullāh Abā Butayn och andra lärda att detta tillhör hadītherna om wa’īd (d.v.s. Allāhs hot om ett straff i det nästkommande livet). Så den som säger ‘åh kāfir’ till en muslim som inte har begått en handling av kufr, för honom finns det en allvarlig och stor wa’īd. Men detta betyder inte att han har lämnat religionen”.

[Sharh Kitāb al-Haqāiq fī al-Tawhīd, Lektion #12, Min. 1.20.35- 1.22.20]

[2] Ni kan läsa Shaykh al-Khudayrs fatwa på arabiska om ni klickar på länken nedan:

https://justpaste.it/takfiralmu3ayyanalialkhudayr

[3] Shaykh al-Fahds ord på arabiska:

قال الشيخ ناصر الفهد:

وكل من لديه علم بمسألة فله أن يحكم فيها، حتى لو كان من العامة، وذلك مثل الذي يعلم أن تارك الصلاة كافر ثم يرى من لا يصلي فله أن يكفره، ومثل الذي يسمع من يستهزيء بالدين، ونحو ذلك.

[ضوابط التكفير]

Ahl us-Sunnahs glädje när deras fiender dör eller råkar ut för katastrofer

Publicerad den av

  • Allah عزّ وجلّ‎ sa till profeten ﷺ och följeslagarna när de blev omringade vid al-Khandaq:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا اذْكُرُوا نِعْمَةَ اللَّهِ عَلَيْكُمْ إِذْ جَاءَتْكُمْ جُنُودٌ فَأَرْسَلْنَا عَلَيْهِمْ رِيحاً وَجُنُوداً لَمْ تَرَوْهَا وَكَانَ اللَّهُ بِمَا تَعْمَلُونَ بَصِيراً

( سورة الأحزاب ، أية ٩ )

”TROENDE! Minns att Allah visade er Sin nåd när [fiendens] styrkor ryckte fram mot er och Vi sände en [isande] vind mot dem och [himmelska] härskaror som ni inte kunde se. Men Allah såg vad ni gjorde.” [Surat al-Ahzaab, vers 9]

  • Allah عزّ وجلّ sa även till profeten Moosa (frid vare över honom):

    فَلَا تَأْسَ عَلَى الْقَوْمِ الْفَاسِقِينَ


( سورة المائدة ، أية ٢٦ )

”men sörj inte över sådana trotsiga syndare.” [Surat al-Maa’ida, vers 26]

  • Abu Qatada ibn Rib’iy al-Ansari sa att en begravningsprocession (janaaza) passerade förbi Allahs sändebud ﷺ och att han då sa: ”Han är lättad och slipper och man är lättad över att slippa honom”. Då sa de (dvs följeslagarna): ”Åh Allahs sändebud, vad menar du med: ’Han är lättad och slipper och man är lättad över att slippa honom’?” Då sa han: ”Den troende tjänaren är lättad över att slippa det världsliga livets problem och svårigheter och komma till Allahs barmhärtighet. När det däremot kommer till den onda tjänaren, så slipper människorna, länderna, träden och djuren honom.” [1] [Sahih al-Bukhari, kapitel 81: al-Riqaaq, hadith 6512]

Denna hadith finns även i Sunan al-Nasaa’i och al-Nasaa’i namngav kapitlet:
”Kapitel: Att slippa kuffar” باب الاِسْتِرَاحَةِ مِنَ الْكُفَّارِ )‏ ).
[Hadith 1931, kapitel 21:49]

  • Ibn ul-Qayyim (691-751 H.) sa: ”Och Abu Bakr al-Siddiq gick ner i sujood när han fick höra att Musaylama al-Kadhaab (den falske profeten) hade blivit dödad.” [2] [Zaad al-Ma’aad, 3/511]

    I Musannaf ’Abd al-Razzaq (nr. 5777) står det: ”Abu ’Awn sa: ‘Abu Bakr gick ner i sujood när han fick nyheten om att man hade erövrat al-Yamaama’.” [3]

    Musaylama al-Kadhaab levde i al-Yamaama.

  • Ibn Taymiyya (661-728 H.) sa: ”De troendes ledare, ’Ali ibn abi Talib, må Allah vara nöjd med honom, stred mot Khawaridj och då nämnde han Allahs sändebuds sunnah där det nämns att man ska strida mot dem. Han blev glad när de dödades och han gick ner i sujood av tacksamhet till Allah när han såg att deras fader Dhul Thadiyya var död.” [4] [Majmoo’ al-Fataawa, 20/395]

    Återberättelsen som Ibn Taymiyya syftar på finns bland annat i ”Ta’dhim Qadr al-Salaat” av Muhammad ibn Nasr al-Marwazi (nr. 246 och 247) och ”Musannaf ibn abi Shayba”, 15/317-319.

    I ”Sahih Muslim” (hadith nr. 1066) står det: ”’Ali sa: ’Leta rätt på den lemlästade mannen’. De letade men kunde inte hitta honom. ’Ali, må Allah vara nöjd med honom, ställde sig då upp och gick tills han kom fram till ett antal människor som hade blivit dödade och som låg ovanpå varandra. Då sa han: ’Kolla igenom varenda en av dem’. Då hittade de honom vid marken och då sa han: ’Allahu akbar (Allah är störst). Allah har talat sanning och Hans sändebud ﷺ förmedlade det’.” [5]
  • Hammaad ibn abi Salama sa: ”Jag förmedlade de goda nyheterna om al-Hajjaajs [6] död till Ibrahim [al-Nakha’i] (dog år 96 H.) och då gick han ner i sujood och jag såg honom gråta av glädje.” [7] [Tabaqaat ibn Sa’d, 6/240, Siyar A’laam al-Nubalaa’, 4/514]

  • Salama ibn Shabib sa: ”Jag befann mig hos ’Abd ul-Razzaq [al-San’ani] (126-211 H.) när vi fick höra att ’Abd ul-Majid [8] hade dött. Då sa han (dvs ’Abd ul-Razzaq): ’Alhamdulillah (prisad vare Allah) som fick Muhammads nation att slippa ’Abd ul-Majid.” [9] [Siyar A’laam al-Nubalaa’, 9/435]
  • När ’Abd ul-Rahman ibn Mahdi (135-198 H.) fick nyheten om den vilseledde Wahb al-Qurashis död så sa han: ”Alhamdulillah (prisad vare Allah) som fick muslimerna att slippa honom”. [10] [Lisaan ul-Mizaan av Ibn Hajar, 8/402]

  • Det återberättas att Bishr al-Haafi ibn al-Harith (152-227 H.) sa: ”Dödsnyheten om han som kallas för ‘al-Marisi’ kom medan jag var ute i marknaden och om det inte vore för att detta inte är en plats där man går ner i sujood så hade jag gått ner i sujood av tacksamhet. Alhamdulillah (prisad vare Allah) som tog hans liv. Det är såhär ni ska säga.” [11]

    [Talbis Iblis av Ibn al-Jawzi: Kapitel: ”Återberättade uttalanden gällande den negativa kritiken av innovationer och innovatörerna”, s.24. Återberättelsen nämns även [men med några få ords skillnad] i Tarikh Baghdad av al-Khatib al-Baghdadi, 7/544 och Lisaan ul-Mizaan av Ibn Hajar, 2/308.]
  • Det sades till Imam Ahmad ibn Hanbal (164-241 H.): ”Syndar man om man gläds åt det som händer Ibn abi Du’aads [12] följare?’ Han svarade: ’Vem gläds inte åt detta?’.” [13] [Kitab al-Sunnah av al-Khallaal, 5/121]
  • al-Khatib al-Baghdadi (392-463 H.) sa i sin biografi av ’Ubaydullah Ibn ’Abdillah al-Husayn Abu al-Qasim al-Haffaaf som är känd som Ibn al-Naqib (305-405 H.): ”Jag skrev ner [återberättelser] från honom och han var pålitlig och även strikt i följandet av sunnahn. Jag fick höra att han tog emot folk för gratulationer när rafidhas shaykh, Ibn ul-Mu’allim, dog och sa: ’Efter att ha bevittnat Ibn ul-Mu’allims död så bryr jag mig inte längre om när jag dör’.” [14] [Tarikh Baghdad, 10/382. Berättelsen nämns även av Ibn Kathir i al-Bidaaya wan-Nihaaya, 12/20]
  • Ibn Kathir (700-774 H.) sa om al-Hasan ibn Saafi ibn Bazdan al-Turki (dog år 568 H.): ”Han var en av Baghdads högsta ledare som styrde och ställde inom staten, men han var en vidrig rafidhi och hade fanatism gentemot rafidha och de var under hans beskydd tills Allah fick muslimerna att slippa honom detta år under Dhul Hijjah och han begravdes i sitt hem och flyttades senare till Qurayshs gravplats. Prisad vare Allah och all nåd kommer från Honom (lillah il-hamd wal-minna). När han dog blev Ahl us-Sunnah extremt glada och de visade sin tacksamhet till Allah och man såg inte någon av dem förutom att han prisade och tackade Allah.” [15] [al-Bidaaya wan-Nihaaya, 12/338]

____________________

Översättarens fotnoter:

[1] Hadithen (arabiska):

عَنْ أَبِي قَتَادَةَ بْنِ رِبْعِيٍّ الأَنْصَارِيِّ، أَنَّهُ كَانَ يُحَدِّثُ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم مُرَّ عَلَيْهِ بِجِنَازَةٍ فَقَالَ ‏”‏ مُسْتَرِيحٌ، وَمُسْتَرَاحٌ مِنْهُ ‏”‏‏.‏ قَالُوا يَا رَسُولَ اللَّهِ مَا الْمُسْتَرِيحُ وَالْمُسْتَرَاحُ مِنْهُ قَالَ ‏”‏ الْعَبْدُ الْمُؤْمِنُ يَسْتَرِيحُ مِنْ نَصَبِ الدُّنْيَا وَأَذَاهَا إِلَى رَحْمَةِ اللَّهِ، وَالْعَبْدُ الْفَاجِرُ يَسْتَرِيحُ مِنْهُ الْعِبَادُ وَالْبِلاَدُ وَالشَّجَرُ وَالدَّوَابُّ ‏”‏‏.‏
( صحيح البخاري: (٨١) كتاب الرقاق، (٤٢) باب سَكَرَاتِ الْمَوْتِ, حديث رقم ٦٥١٢ )

[2] Ibn ul-Qayyims ord om Abu Bakrs glädje (arabiska):

قال ابن القيم : ” وَفِي سُجُودِ كعب حِينَ سَمِعَ صَوْتَ الْمُبَشِّرِ دَلِيلٌ ظَاهِرٌ أَنَّ تِلْكَ كَانَتْ عَادَةَ الصَّحَابَةِ، وَهِيَ سُجُودُ الشُّكْرِ عِنْدَ النِّعَمِ الْمُتَجَدِّدَةِ وَالنِّقَمِ الْمُنْدَفِعَةِ، وَقَدْ سَجَدَ أَبُو بَكْرٍ الصِّدِّيقُ لَمَّا جَاءَهُ قَتْلُ مسيلمة الكذاب، وَسَجَدَ عَلِيُّ بْنُ أَبِي طَالِبٍ لَمَّا وَجَدَ ذَا الثُّدَيَّةِ مَقْتُولًا فِي الْخَوَارِجِ، 
[ زاد المعاد ، ٣ / ٥١١ ]

[3] Återberättelsen om Abu Bakr i Musannaf ‘Abd al-Razzaq (arabiska):

عَبْدُ الرَّزَّاقِ ، عَنِ الثَّوْرِيِّ ، عَنْ أَبِي سَلَمَةَ ، عَنْ أَبِي عَوْنٍ قَالَ : سَجَدَ أَبُو بَكْرٍ حِينَ جَاءَهُ فَتْحُ الْيَمَامَةِ .
( مصنف عبد الرزاق , رقم ٥٧٧٧ , كتاب صلاة العيدين , باب سجود الرجل شكرا )

[4] Ibn Taymiyyas ord om ‘Alis glädje (arabiska):

قال شيخ الإسلام ابن تيمية – رحمه الله – : وقاتل أمير المؤمنين علي بن أبى طالب رضي الله عنه الخوارجَ ، وذكر فيهم سنَّة رسول الله المتضمنة لقتالهم ، وفرح بقتلهم ، وسجد لله شكراً لما رأى أباهم مقتولاً وهو ذو الثُّدَيَّة .
( مجموع الفتاوى , 20 / 395 )

[5] Återberättelsen om ’Ali i Sahih Muslim (arabiska):

فَقَالَ عَلِيٌّ رضى الله عنه الْتَمِسُوا فِيهِمُ الْمُخْدَجَ ‏.‏ فَالْتَمَسُوهُ فَلَمْ يَجِدُوهُ فَقَامَ عَلِيٌّ – رضى الله عنه – بِنَفْسِهِ حَتَّى أَتَى نَاسًا قَدْ قُتِلَ بَعْضُهُمْ عَلَى بَعْضٍ قَالَ أَخِّرُوهُمْ ‏.‏ فَوَجَدُوهُ مِمَّا يَلِي الأَرْضَ فَكَبَّرَ ثُمَّ قَالَ صَدَقَ اللَّهُ وَبَلَّغَ رَسُولُهُ 
( صحيح مسلم ، رقم الحديث ١٠٦٦ )

[6] al-Hajjaaj ibn Yusuf al-Thaqafi var en minister i Irak inom ‘Abbasi kalifatet och han var en tyrann som bland annat dödade följeslagaren ’Abdullah ibn al-Zubayr och den store lärde taabi’in Sa’id ibn Jubayr som var elev hos Ibn ’Abbas. De lärda under hans tid var oeniga gällande om han var muslim eller murtadd kafir.

al-Dhahabi (673-748 H.) sa: ”Allah förstörde honom (dvs tog hans liv) under Ramadan, år 95 [H.] då han var en gammal man. Han var en förtryckare, en tyrann, en naasibi [*], lömsk och en man som spillde mycket blod.”

Lite längre ner i samma stycke sa al-Dhahabi även: ”Vi talar därför illa om honom och vi älskar inte honom. Vi hatar honom för Allahs skull och det är bland det starkaste bandet av tro.” [Siyar A’laam al-Nubalaa’, 4/342, Kapitlet om al-Hajjaaj]

[*] En naasibi är en person som ogillar följeslagaren ’Ali ibn abi Talib och hans barn och ättlingar eller förminskar ’Alis dygd, som en motreaktion av shi’as extremism i deras påstådda kärlek till profetens ﷺ hushåll (Ahl ul-Bayt).

al-Dhahabis ord om al-Hajjaaj (arabiska):

قال الذهبي: أَهْلَكَهُ اللَّهُ فِي رَمَضَانَ سَنَةَ خَمْسٍ وَتِسْعِينَ . كَهْلًا ، وَكَانَ ظَلُومًا ، جَبَّارًا ، نَاصِبِيًّا ، خَبِيثًا ، سَفَّاكًا لِلدِّمَاءِ ، وَكَانَ ذَا شَجَاعَةٍ وَإِقْدَامٍ وَمَكْرٍ وَدَهَاءٍ ، وَفَصَاحَةٍ وَبَلَاغَةٍ ، وَتَعْظِيمٍ لِلْقُرْآنِ . قَدْ سُقْتُ مِنْ سُوءِ سِيرَتِهِ فِي تَارِيخِي الْكَبِيرِ ، وَحِصَارَهُ لِابْنِ الزُّبَيْرِ  بِالْكَعْبَةِ  ، وَرَمْيَهُ إِيَّاهَا بِالْمَنْجَنِيقِ ، وَإِذْلَالَهُ لِأَهْلِ الْحَرَمَيْنِ ، ثُمَّ وِلَايَتَهُ عَلَى الْعِرَاقِ  وَالْمَشْرِقِ كُلِّهِ عِشْرِينَ سَنَةً ، وَحُرُوبَ ابْنِ الْأَشْعَثِ  لَهُ ، وَتَأْخِيرَهُ لِلصَّلَوَاتِ إِلَى أَنِ اسْتَأْصَلَهُ اللَّهُ . فَنَسُبُّهُ وَلَا نُحِبُّهُ ، بَلْ نُبْغِضُهُ فِي اللَّهِ ; فَإِنَّ ذَلِكَ مِنْ أَوْثَقِ عُرَى الْإِيمَانِ .
[سير أعلام النبلاء ، ٤ / ٣٤٢]

[7] Ibrahim al-Nakha’is glädje (arabiska):

أخرج ابنُ سعدٍ في ” طبقاته ” (6 / 280) قال : أخبرنا عبدُ الحميدِ بنُ عبدِ الرحمنِ الحِماني ، عن أبي حَنِيْفَةَ : عَنْ حَمَّادٍ ، قَالَ : بَشَّرْتُ إِبْرَاهِيْمَ بِمَوْتِ الحَجَّاجِ ، فَسَجَدَ ، وَرَأَيْتُهُ يَبْكِي مِنَ الفَرَحِ .

[8] Denne ’Abd ul-Majid är Ibn ’Abd ul-’Aziz ibn abi Rawwaad och han var en av ledarfigurerna inom sekten al-Murji’a.

[9] ‘Abd ul-Razzaq al-San’anis glädje (arabiska):

قال سَلَمةُ بنُ شَبيبٍ : كنتُ عند عبد الرَّزَّاقِ- يعني الصَّنعانيَّ – ، فجاءَنا موتُ عبد المجيدِ، فقال : الحمدُ للهِ الذي أراحَ أُمَّةَ محمَّدٍ مِن عَبدِ المجيدِ .
[سير أعلام النبلاء 9 / 435 ]
وعبدُ المجيدِ هذا هو ابنُ عبد العَزيزِ بنِ أبي رَوَّاد، وكان رأسًا في الإرجاءِ.

[10] ’Abd ul-Rahman ibn Mahdis glädje (arabiska):

ولَمّا جاءَ نعيُ وَهبٍ القُرشيِّ – وكان ضالًّا مُضِلًّا – لعبدِ الرَّحمنِ بنِ مَهديٍّ، قال : ( الحمدُ للهِ الذي أراحَ المُسلِمينَ منه ).
[لسان الميزان لابن حجر، ٨ / ٤٠٢].

[11] Bishr al-Haafis glädje (arabiska):

وعن بشر بن الحارث أنه قال : «جاء موت هذا الذي يقال له المريسي وأنا في السوق، فلولا أن الموضع ليس موضع سجود لسجدت شكرا ، الحمد لله الذي أماته هكذا قولوا .»
( تاريخ بغداد : ٧ / ٧٠ ، تلبيس إبليس : فصل : أقوال مأثورة في ذم البدعة والمبتدعين ، ص ٢٤ )

[12] Ibn abi Du’aad var en vilseledd mu’tazili lärd. Han var en högt uppsatt domare hos ‘Abbasi kalifatet och han var huvudorsaken till att Imam Ahmad fängslades och torterades. Han dog år 240 H.

al-Dhahabi sa om honom: ”Jahmin, Ahmad ibn Hanbals fiende. Han var en person som spred [påståendet om] att Qur’anen är skapad.” [Siyar A’laam al-Nubalaa’, 12/169]

al-Dhahabi sa även: ”Ibn Abi Du’aad motsatte sig Imam Ahmad och visade fiendskap gentemot honom under prövningen [som Ahmad utsattes för] och han brukade säga: ’Åh, de troendes ledare, avrätta honom. Han är vilseledd och han vilseleder andra’.” [Siyar A’laam al-Nubalaa’, 12/170]

al-Dhahabis ord om Ibn abi Du’aad (arabiska):

قال الذهبي : الجهمي ، عدو أحمد بن حنبل. كان داعية إلى خلق القرآن ،
[سير أعلام النبلاء، ١٢ / ١٦٩]

وقال أيضاً : وقد كان ابن أبي دواد يوم المحنة إلبا على الإمام أحمد يقول : يا أمير المؤمنين ، اقتله ، هو ضال مضل.
[سير أعلام النبلاء، ١٢ / ١٧٠]

[13] Ahmad ibn Hanbals ord (arabiska):

قال الخلاَّل – رحمه الله – : وقيل للإمامِ أحمدَ بنِ حَنبلٍ: الرَّجُلُ يَفرَحُ بما يَنزِلُ بأصحابِ ابنِ أبي دُؤاد؛ عليه في ذلك إثمٌ؟
!قال : ومَن لا يَفرَحُ بهذا ؟
( كتاب السنَّة , 5 / 121 )

[14] Ibn al-Naqibs glädje (arabiska):

وقال الخطيب البغدادي – رحمه الله – في ترجمة عبيد الله بن عبد الله بن الحسين أبو القاسم الحفَّاف المعروف بابن النقيب – : كتبتُ عنه ، وكان سماعه صحيحاً ، وكان شديداً في السنَّة ، وبلغني أنه جلس للتهنئة لما مات ابن المعلم شيخ الرافضة وقال : ما أبالي أي وقت مت بعد أن شاهدت موت ابن المعلم .
( تاريخ بغداد , 10 / 382 ) .

[15] Ibn Kathir om al-Hasan ibn Saafi ibn Bazdan al-Turki (arabiska):

قال ابن كثير – رحمه الله – فيمن توفي سنة 568 هـ – :الحسن بن صافي بن بزدن التركي ، كان من أكابر أمراء بغداد المتحكمين في الدولة ، ولكنه كان رافضيّاً خبيثاً متعصباً للروافض ، وكانوا في خفارته وجاهه ، حتى أراح الله المسلمين منه في هذه السنَة في ذي الحجة منها ، ودفن بداره ، ثم نقل إلى مقابر قريش ، فلله الحمد والمنَّة . وحين مات فرح أهل السنة بموته فرحاً شديداً ، وأظهروا الشكر لله ، فلا تجد أحداً منهم إلا يحمد الله .
( البداية والنهاية , ١٢ / ٣٣٨ )

Kufr dūna kufr i dömande – Shaykh al-Tarīfī

Publicerad den av

Shaykh ’Abd ul-‘Azīz al-Tarīfī [1] sa:

”Denna dom (kufr dūna kufr, d v s mindre kufr) har återberättats från vissa av Salaf [2] och man syftar på den som lagstiftar i enlighet med Allāhs styre, men är bristfällig när det kommer till praktiken. Han informerar folket om att Allāh lagstiftade si och så och att det är obligatoriskt [att styra i enlighet med sharī’ah], men begår själv överträdelser. Hans överträdelse är därför praktisk. Det är återberättat från vissa av Salaf som till exempel ‘Abdullāh ibn ‘Abbās, Ibn Jarīr al-Tabarī, Qatāda och Mujāhid bin Jabar att detta är kufr dūna kufr. Det återberättas även från ‘Abdullāh ibn ‘Abbās att han sa: ‘Det är inte den kufr som ni syftar på’. Detta inkluderar två situationer:

● När det gäller lagstiftning (tashrī’), så menar man att det är förnekelse av Allāh och kufr akbar (stor kufr).

● När det gäller att praktisera/implementera lagstiftningen eller att man har bristfälligheter i vissa delar, så inkluderas det i denna cirkel (d.v.s. kufr dūna kufr).

Därför säger vi att en stat befinner sig i en av två situationer:

● En stat som lagstiftar i enlighet med Allāhs styre och varken överskrider eller går emot Allāhs styre i fundamenten av Hans lagstiftning, men som begår fel i implementeringen [av vissa lagar]. Detta är då en islamisk stat och dess ledare är muslim. Men hans (d.v.s. ledarens) dom fastställs beroende på omfattningen av hans överträdelser och överskridande i implementeringen av det som Allāh har lagstiftat åt honom. Om han ökar i dhulm (orättvisa) gällande detta, så ökar därmed också hans straff och kritiken gentemot honom.

● Den andra staten och den andra situationen handlar om en stat som lagstiftar i enlighet med något annat än Allāhs styre, vare sig det är helt och hållet eller delvis, även om det vore endast en enda lag. Exempelvis att de förklarar zina vara tillåtet om båda personerna är okej med det. Vi säger då att detta inte är en islamisk stat eller ett islamiskt styre och att ledaren inte heller är muslim.”

Shaykh al-Tarīfī sa även vid ett annat tillfälle:

”Bland det som det inte finns någon tvekan om är att stiftandet av lagar (tashrī’) och att påtvinga folket till att dömas (tahākum) inom det är tydlig kufr, även om det utifrån verkar som att makthavaren erkänner trosbekännelsen. Detta på grund av att hans handling förnekar detta erkännande. Därför är det omöjligt att en muwahhid (monoteist) påtvingar kufr.” [3]

_______________

Översättarens fotnoter:

[1] Jag vill tillägga att bara för att jag delar något från al-Tarīfī så betyder det inte att jag delar samma manhaj som honom.

[2] De tre första generationerna som inkluderar generationen av profetens (ﷺ) följeslagare och de två generationerna som kom efter dem.


[3]
 قال الطريفي: ”ومما لا ريب فيه أن تشريع قوانين وإجبار الناس على التحاكم إليها كفر بين، وإن أقر الحاكم بالشهادتين ظاهراً، فإن عمله هذا ينفي ذلك الإقرار، إذ يستحيل الإكراه على الكفر من موحد.”

Att spionera åt kuffar och samarbeta med dem i deras krig mot muslimerna – Shaykh al-’Alwaan

Publicerad den av

Shaykh Sulaymaan al-’Alwaan sa: 

”Om han är spion åt icke-muslimerna och spionerar på muslimerna och pekar ut åt icke-muslimerna vad som förstör muslimernas shari’a och ger seger åt icke-muslimerna mot muslimerna och kommer överens med dem om att föra krig mot muslimerna. Vad är domen för en muslim som kommer överens med icke-muslimerna om att kriga tillsammans med dem mot muslimerna och peka ut muslimernas sårbarheter och hemligheter? Detta är större otro (kufr akbar) och större hyckleri (nifaaq akbar). Varför är det större otro? Eftersom det går emot trons fundament (Asl al-Imaan)”.

[Sharh Sahih al-Bukhari 27/47, min. 37.07 – 37.36]

Att varna för innovatörer – Ahmad ibn Hanbal

Publicerad den av

Ibn Taymiyya sa: ”Vissa personer sa till Ahmad ibn Hanbal: ’Det är svårt för mig att säga: ’Den personen är si och den där personen är så’. Han svarade: ’Om du är tyst och jag är tyst, hur ska den okunnige då veta vem som är autentisk och vem som är svag?!’”.

Ibn Taymiyya fortsätter: ”Muslimerna är överens om att det är obligatoriskt att varna ummahn för innovatörernas imamer som bär på uttalanden som går emot qur’ānen och sunnahn, eller som utför dyrkan som går emot qur’ānen och sunnahn och att klargöra deras tillstånd. Till den grad att det sades till Ahmad ibn Hanbal: ’Vad är mer kärt för dig: en person som fastar, ber och isolerar sig själv i moskén för dyrkan eller en person som varnar för innovatörerna?’. Han svarade: ’Om han ber och isolerar sig själv i moskén för dyrkan så är det [endast] han själv som drar nytta av det, men om han varnar för innovatörerna så drar muslimerna nytta av det och det är bättre’”.

Ibn Taymiyya fortsätter: ”Han klargjorde alltså att nyttan med detta omfattar muslimerna överlag i deras religion och att detta är en typ av jihād för Allāhs sak eftersom det är en kollektiv obligation att rena Allāhs väg, religion, metodik, lag och att stå emot dessa människors överträdelser och angrepp på detta. Det här är något som muslimerna är enade kring. Och om inte Allāh hade orsakat att någon står emot dessa människors skada så hade det skett sedefördärv i religionen. Och denna skada hade varit värre än skadan som hade orsakats av fienden om de hade tagit över [muslimernas länder] i krig. Orsaken är att dessa människor (den externa fienden) inte hade orsakat fördärv i [muslimernas] hjärtan och religion förutom med tiden. Men de andra däremot (innovatörerna) fördärvar [muslimernas] hjärtan redan från första början”.

[Majmū’ al-Fatāwa, 28/231-232]

Att styra med människoskapta lagar – Mufti Muhammad Ibn Ibrahim Aal al-Shaykh.

Publicerad den av

Shaykh Muhammad Ibn Ibrahim Aal al-Shaykh [1] sa:

”Någon kanske säger: tänk om den som styr med människoskapta lagar säger: jag anser det vara fel (baatil).

Det har ingen betydelse [2] eftersom han har avlägsnat shari’an. Det är samma sak som om någon hade sagt: jag dyrkar idoler men jag anser det vara fel”.

[Fataawa wa rasaa’il samaahat al-shaykh Muhammad Ibn Ibrahim, 6/189]

____

Översättarens fotnoter:

[1] Shaykhen var Saudiarabiens mufti fram till att han gick bort år 1969. Han var bland annat Ibn Baazs shaykh. Det var även han som öppnade islamiska universitetet i Medina.

[2] Dvs det är större kufr oavsett vad han säger eller tycker.

Att försvara icke-muslimska makthavare – Shaykh ’Ali al-Khudayr

Publicerad den av

Fråga nr. 8: ”En person försvarar tawaghit [1] dag och natt och hujjah [2] har etablerats på honom ett tiotal gånger och han fortsätter med att rättfärdiga tawaghits handlingar. Vad är Allahs dom på en sådan person?”

Shaykh ’Ali al-Khudayr svarade följande:

”Om dessa tawaghit är kuffar (icke-troende) vars kufr (otro) har blivit bekräftad och även har bekräftats av honom själv [3] och han ändå försvarar dem, då är även han kafir (icke-troende) precis som dem. Allah Den upphöjde sa:

وَالَّذينَ كَفَرُواْ بَعْضُهُمْ أَوْلِيَاء بَعْضٍ

’De icke-troende är varandras allierade’. [4]

Detta eftersom hans försvarande av dem är Tawalli [5]. Den upphöjde (Allah) sa:

وَكَذَٰلِكَ نُوَلِّي بَعْضَ الظَّالِمِينَ بَعْضًا بِمَا كَانُوا يَكْسِبُونَ

`Och så låter Vi några av förtryckarna bli varandras allierade, på grund av de [onda] handlingar som de har begått´. [6]

Den upphöjde sa även:

وَإِنَّ الظَّالِمِينَ بَعْضُهُمْ أَوْلِيَاءُ بَعْضٍ ۖ وَاللَّهُ وَلِيُّ الْمُتَّقِينَ

`Och förtryckarna är varandras allierade, men Allah är de gudsfruktigas Beskyddare´. [7]

Men om han tror att de är muslimer eller om han har en felaktig och oklar uppfattning om deras verklighet och du har rådgivit honom, då har du utfört din obligation. Och om han inte anser dem vara kuffar, men känner dock till deras förtryck och förräderi och ändå väljer att försvara dem, så är han inkluderad i [Allahs] Den upphöjdes ord:

 وَلاَ تُجَادِلْ عَنِ الَّذِينَ يَخْتَانُونَ أَنفُسَهُمْ

`Och tala inte till förmån för dem som bedrar sig själva´. [8]

Han (Allah) sa även:

وَلَا تَكُن لِّلْخَائِنِينَ خَصِيمًا

´Och försvara inte förrädarna´. [9]

Den upphöjde sa även:

رَبِّ بِمَا أَنْعَمْتَ عَلَيَّ فَلَنْ أَكُونَ ظَهِيرًا لِّلْمُجْرِمِينَ

‘”Herre! Jag svär vid allt gott som Du har skänkt mig att jag aldrig mer skall komma de obotfärdiga syndarna till hjälp!’ [10]” [11]

[Slutciterat]

Källa: [200 Q & A i Muntada al-Salafiyoon, fråga nr. 8]

__________________________________

Översättarens fotnoter:

[1] Plural av Taghoot. Det betyder ungefär falsk gud, men i detta sammanhang syftar man på makthavare som har begått större kufr och har lämnat islam.

[2] Dvs att man har förklarat för personen och framfört bevis på att hans handlande går emot islam.

[3] Dvs att personer som försvarar dessa ledare vet själv om att de är kuffar.

[4] Surat al-Anfal (8): 73. Det arabiska ordet för allierade som nämns i Qur’anen i denna vers är ordet ”Awliyaa’”. Det kan även översättas som ”bundsförvanter” och ”beskyddare”.

[5] Tawalli till kuffar betyder att man har allierat sig med kuffar och har lojalitet till dem istället för till de troende. Detta är större kufr som tar en ut ur islam.

[6] Surat al-An’aam (6): 129. Det finns olika åsikter gällande tolkningen på versen. Vissa tolkade versen till att betyda att Allah låter förtryckarna (al-Dhaalimoon) få makten över varandra och att de på så sätt förstör/förintar varandra.

[7] Surat al-Djaathiya (45): 19.

[8] Surat al-Nisaa’ (4): 107. Ungefärlig översättning av hela versen: ”Och tala inte till förmån för dem som bedrar sig själva; Allah är inte bedragares och förhärdade syndares vän”.

[9] Surat al-Nisaa’ (4): 105.

[10] Surat al-Qasas (28): 17. I denna vers berättar Allah vad profeten Moosa (frid vara över honom) sa till Honom.

[11] Nedan kan ni läsa fatwan på arabiskan:

س ٨ – شخص يدافع عن الطواغيت ليل نهار وأقيمت عليه الحجة عشرات المرات ويبرر للطواغيت أفعالهم فما هو حكم الله في هذا الشخص؟

ج – إن كان هؤلاء الطواغيت كفارا ثبت كفرهم وقد ثبت

عنده كفرهم ثم دافع عنهم

فهذا كافر مثلهم قال الله تعالى ( وَالَّذِينَ كَفَرُوا بَعْضُهُمْ أَوْلِيَاءُ بَعْضٍ ) ولأن دفاعه

عنهم تولي لهم قال تعالى ( وَكَذَٰلِكَ نُوَلِّي بَعْضَ الظَّالِمِينَ بَعْضًا بِمَا كَانُوا يَكْسِبُونَ )

وقال تعالى ( وَإِنَّ الظَّالِمِينَ بَعْضُهُمْ أَوْلِيَاءُ بَعْضٍ ۖ وَاللَّهُ وَلِيُّ الْمُتَّقِينَ ) أما إن كان يظن إسلامهم أو قد التبس عليه أمرهم فما دام أنك نصحته فقد برئت ذمتك وإن كان لا يظن كفرهم لكن يعرف ظلمهم وخيانتهم ثم دافع عنهم ففيه قوله تعالى ( وَلاَ تُجَادِلْ عَنِ الَّذِينَ يَخْتَانُونَ أَنفُسَهُمْ ) وقال ( وَلَا تَكُن لِّلْخَائِنِينَ خَصِيمًا ) وقال تعالى ( رَبِّ بِمَا أَنْعَمْتَ عَلَيَّ فَلَنْ أَكُونَ ظَهِيرًا لِّلْمُجْرِمِينَ ).

[ إجابة الشيخ علي الخضير على أسئلة اللقاء المفتوح في منتدى السلفيون ، ٢٠٠ سؤال وجواب ، سؤال ٨]