Frågeställare: ”Hur skedde avvikelsen mellan metodiken (d v s hadīth manhaj) hos de tidiga hadīthlärda och de senare hadīthlärda? Och vem var den första som kom med det (d v s avvikelsen)?

Shaykh Sulaymān al-‘Alwān: Brodern frågar: ‘Hur uppstod avvikelsen från de tidiga lärdas metodik inom dessa frågor? Och vem var den första som kom med det (d v s avvikelsen)?’

De tidiga lärda hade en praktisk metodik och när de blev tillfrågade så svarade de. Och det är inte alla som kan läsa de tidiga lärdas böcker eller undersöka deras metodik.

Så en grupp bland de lärda och en av de var al-Khatīb [al-Baghdādī] i al-Kifāya. Han skrev en bok inom Hadīthvetenskap (Mustalah) och han nämnde de lärdas åsikter och al-Huffādhs uttalanden i frågor kopplade till hadīth. Och han inkluderade de fiqhlärdas uttalanden och uttalanden från personer som inte har någon erfarenhet av hadīthvetenskap. Det ledde till en mix av uttalanden från de stora imamerna inom hadīth och de lärda inom fiqh och de som blev påverkade av lärda inom ‘ilm ul-Kalām. Sedan efter det började denna metodik att utvecklas och Ibn us-Salāh, Ibn Daqīq il-‘Īd, de irakiska Huffādh, Ibn Hajar och många andra sammanfattade dessa uttalanden i sammanfattade böcker och i Mandhūmāt (diktform). Det ledde till att denna metodik blev utspridd och blev känd som de hadīthlärdas metodik. Men så är inte fallet i verkligheten. Om man gör en jämförelse mellan de tidiga lärdas metodik och de senare tids lärdas metodik så kommer man att se många skillnader. Vare sig när det gäller att klassa hadīther som autentiska eller att klassa dem som svaga. Därför är det som de tidiga lärda har kommit överens om när det kommer till att klassa en hadīth som autentisk eller svag, det korrekta. Det är inte möjligt att det korrekta är motsatsen till vad de har sagt.”

(Min. 0.00 – 2.22)

al-Dhahabī sa: ”al-Mu’dal är när det saknas två eller fler i kedjan.” [al-Mūqidha]

المُعْضَل: هو ما سَقَط من إسنادِه اثنانِ فصاعداً.

Shaykh al-‘Alwān kommenterade och sa: ”Det korrekta inom denna terminologi är att man säger att al-Mu’dal är när det saknas två på raken (dvs direkt efter varandra) eller fler, eftersom om det saknas två i kedjan men inte på raken, så klassas det som inqitā’ (dvs munqati’) och inte i’dāl (dvs mu’dal). Och al-Mu’dal är en form av svag hadīth, så länge det inte återberättas från ett annat håll som är autentiskt. Det sägs även att all sorters mu’dal är munqati’, men inte tvärtom. Dvs att det inte sägs att varje munqati’ är mu’dal.”

Shaykh al-‘Alwān sa även: ”Vi känner alltså till al-Mu’dal genom följande sätt:

• Det första sättet: Genom att det återberättas från ett annat håll.

• Det andra sättet: Genom ett uttalande från någon av de stora imamerna där han säger att det saknas två [personer] i kedjan.

• Det tredje sättet: Genom att känna till när de föddes och när de dog.”

[Sharh al-Mūqidha av Shaykh Sulaymān al-‘Alwān, s. 73]

Shaykh Sulayman Al-’Alwaan sa:

”Det är inte känt från någon av imamerna att de ansåg att en hadith innehåller en defekt (’illa) på grund av en återberättelse genom ’an’ana [1] från en mudallis [2] eller en person som tillskrivs tadlis. Istället sa de tidiga lärda ’han utförde tadlis’ och de sa inte ‘han återberättade med ’an’ana’. Så om det bevisas att han utförde tadlis, så säger vi att hadithen har en defekt eftersom detta är en brytning (inqitaa’). Och om han återberättade genom ’an’ana’ och inte utförde tadlis, endast ’an’ana’, så påverkar det inte [hadithens autenticitet]. Detta är vad de tidiga lärda ansåg och detta är en av de stora skillnaderna mellan de lärda från de tidiga generationerna och senare generations lärda.” [3]

Översättarens fotnoter:

[1] An’ana innebär att någon av återberättarna i hadithkedjan säger ”från Omar” eller ”från Ahmad” istället för att vara tydlig med att han verkligen hörde hadithen från Omar genom att säga ”Omar sa till mig” eller ”Ahmad sa till mig”.

[2] En mudallis är en person som utför tadlis. En form av tadlis är att någon av återberättarna i hadithkedjan till exempel döljer namnet på den person i kedjan som återberättade hadithen till honom så att de hadithlärda inte kan lista ut vem han verkligen är och sedan kanske klassa hadithen som svag. Han kanske kallar återberättaren för något annat än vad han är känd som så att de hadithlärda kanske blandar ihop honom med någon annan som är pålitlig. En annan form av tadlis är till exempel att han helt och hållet hoppar över personen som berättade hadithen till honom och istället påstår att han hörde hadithen från personen som var ovanför honom i kedjan. Orsaken till att man gör detta kan till exempel vara att personen som man försöker dölja har blivit kritiserad av andra hadithlärda.

[3] Källa: Is Shaykh al-Albani’s Authenticating of Hadith Accurate? – Shaykh al-’Alwan.

هل منهج الشيخ الألباني في التصحيح والتضعيف دقيقا الشيخ سليمان علوان

[Min. 2.15 – 2.46]