Räknas Imām Ahmads hadīther i hans Musnad som hans åsikt?

Ibn Muflih sa: ”Det som Ahmad [ibn Hanbal] har återberättat i al-Musnad [1], utan att uttryckligen nämna något som går emot det, räknas det då som hans åsikt? Det finns en meningsskiljaktighet bland följeslagarna (dvs de hanbalitiska lärda) om detta, men det mest framträdande är att han inte motsätter sig det.” (al-Ādāb al-Shar’iyya, 1/58) Slutciterat från Ibn Muflih. [2]

Dvs att om Imām Ahmad nämner en eller flera hadīther om en specifik fråga och han inte nämner något annat om samma fråga som går emot det som nämns i dessa hadīther, då anses detta vara hans åsikt.

Samma sak gäller för Imām Mālik i hans hadīthsamling ”al-Muwatta'” (4/393).

Och Allāh vet bäst.

Översättarens fotnoter:

[1] Dvs i hadīthsamlingen ”Musnad al-Imām Ahmad”.

[2] 

قال ابن مفلح: ”ما رواه أحمد في المسند ولم يصرّح بخلافه، فهل يكون مذهبًا له؟ فيه خلاف بين الأصحاب، والظاهر أنه لا يخالفه.” (الآداب الشرعية، ١ / ٥٨)

Varför nämner de lärda svaga hadīther i sina böcker?

Vissa okunniga människor tror att bara för att en hadīth nämns i en bok så anser författaren av boken att hadīthen är autentisk, men så är nödvändigtvis inte fallet.

Sulaymān ibn ‘Abdillāh ibn Muhammad ibn ‘Abd il-Wahhāb sa:

“De lärda återberättar svaga och fabricerade hadīther för att klargöra deras status och kedja, inte för att förlita sig på dem eller för att de tror på dem. De hadīthlärdas böcker är fyllda med sådant. 

Vissa av dem nämner hadīthens defekt och klargör dess status och svaghet om den är svag, eller dess fabricering om den är fabricerad. Andra nöjer sig med att endast nämna hadīthen med dess kedja och anser att de då har gjort sig fria från ansvar genom att nämna den med dess kedja, då återberättarnas status är tydlig. Detta är något som exempelvis al-Hāfidh Abū Nu’aym, Abū al-Qāsim ibn ‘Asākir och andra gör. 

Så bara för att någon nämner en hadīth och förblir tyst om den så är det inte ett bevis på att han anser att den är autentisk eller godkänd (hasan) eller svag. Den kan till och med vara fabricerad enligt honom. Därför betyder inte hans tystnad kring hadīthen att han anser att det är tillåtet att implementera den.”

(Taysīr il-‘Azīz il-Hamīd fī Sharh Kitāb it-Tawhīd, s. 82)

قال سليمان بن عبد الله بن محمد بن عبد الوهاب:

أهل العلم يروون الأحاديث الضعيفة والموضوعة لبيان حالها وإسنادها لا للاعتماد عليها واعتقادها، وكتب المحدثين مشحونة بذلك، فبعضهم يذكر علة الحديث، ويبين حاله وضعفه إن كان ضعيفًا، ووضعه إن كان موضوعًا، وبعضهم يكتفي بإيراد الحديث بإسناده ويرى أنه قد برئ من عهدته إذا أورده بإسناده لظهور حال رواته، كما يفعل ذلك الحافظ أبو نعيم، وأبو القاسم بن عساكر وغيرهما، فليس في رواية من رواه وسكوته عنه دليل على أنه عنده صحيح أو حسن أو ضعيف، بل قد يكون موضوعًا عنده، فلا يدل سكوته عنه على جواز العمل به عنده.

(تيسير العزيز الحميد في شرح كتاب التوحيد، ص 82)

Hur skedde avvikelsen mellan metodiken hos de tidiga hadīthlärda och de senare hadīthlärda?

Frågeställare: ”Hur skedde avvikelsen mellan metodiken (d v s hadīth manhaj) hos de tidiga hadīthlärda och de senare hadīthlärda? Och vem var den första som kom med det (d v s avvikelsen)?

Shaykh Sulaymān al-‘Alwān: Brodern frågar: ‘Hur uppstod avvikelsen från de tidiga lärdas metodik inom dessa frågor? Och vem var den första som kom med det (d v s avvikelsen)?’

De tidiga lärda hade en praktisk metodik och när de blev tillfrågade så svarade de. Och det är inte alla som kan läsa de tidiga lärdas böcker eller undersöka deras metodik.

Så en grupp bland de lärda och en av de var al-Khatīb [al-Baghdādī] i al-Kifāya. Han skrev en bok inom Hadīthvetenskap (Mustalah) och han nämnde de lärdas åsikter och al-Huffādhs uttalanden i frågor kopplade till hadīth. Och han inkluderade de fiqhlärdas uttalanden och uttalanden från personer som inte har någon erfarenhet av hadīthvetenskap. Det ledde till en mix av uttalanden från de stora imamerna inom hadīth och de lärda inom fiqh och de som blev påverkade av lärda inom ‘ilm ul-Kalām. Sedan efter det började denna metodik att utvecklas och Ibn us-Salāh, Ibn Daqīq il-‘Īd, de irakiska Huffādh, Ibn Hajar och många andra sammanfattade dessa uttalanden i sammanfattade böcker och i Mandhūmāt (diktform). Det ledde till att denna metodik blev utspridd och blev känd som de hadīthlärdas metodik. Men så är inte fallet i verkligheten. Om man gör en jämförelse mellan de tidiga lärdas metodik och de senare tids lärdas metodik så kommer man att se många skillnader. Vare sig när det gäller att klassa hadīther som autentiska eller att klassa dem som svaga. Därför är det som de tidiga lärda har kommit överens om när det kommer till att klassa en hadīth som autentisk eller svag, det korrekta. Det är inte möjligt att det korrekta är motsatsen till vad de har sagt.”

(Min. 0.00 – 2.22)

Falsk berättelse om ‘Omar och hans fru.

”Det kom en man till ’Omar för att klaga över sin frus beteende, men när han kom fram till ’Omars dörr så hörde han hans (‘Omars) fru prata med honom på ett respektlöst sätt (eller höja rösten).”

Shaykh ‘Abd ul-‘Azīz al-Khudayr sa:

”Den är falsk och man känner inte till någon bekräftad berättelsekedja till denna händelse. al-Samarqandī nämnde den utan någon kedja.”

قصة: جاء رجلٌ إلى عمر يشكو إليه زوجته فلما بلغ بابه سمع امرأته تطاولت عليه. باطلة لايعرف لهذا القصة إسناد ثابت وقد ذكرها السمرقندي بلا إسناد

Mu’dal hadīth

al-Dhahabī sa: ”al-Mu’dal är när det saknas två eller fler i kedjan.” [al-Mūqidha]

المُعْضَل: هو ما سَقَط من إسنادِه اثنانِ فصاعداً.

Shaykh al-‘Alwān kommenterade och sa: ”Det korrekta inom denna terminologi är att man säger att al-Mu’dal är när det saknas två på raken (dvs direkt efter varandra) eller fler, eftersom om det saknas två i kedjan men inte på raken, så klassas det som inqitā’ (dvs munqati’) och inte i’dāl (dvs mu’dal). Och al-Mu’dal är en form av svag hadīth, så länge det inte återberättas från ett annat håll som är autentiskt. Det sägs även att all sorters mu’dal är munqati’, men inte tvärtom. Dvs att det inte sägs att varje munqati’ är mu’dal.”

Shaykh al-‘Alwān sa även: ”Vi känner alltså till al-Mu’dal genom följande sätt:

• Det första sättet: Genom att det återberättas från ett annat håll.

• Det andra sättet: Genom ett uttalande från någon av de stora imamerna där han säger att det saknas två [personer] i kedjan.

• Det tredje sättet: Genom att känna till när de föddes och när de dog.”

[Sharh al-Mūqidha av Shaykh Sulaymān al-‘Alwān, s. 73]

Påhittad hadīth om den judiska grannen

Shaykh ‘Abd ul-‘Azīz al-Khudayr [1] sa: ”Berättelsen om den judiska grannen som brukade störa profeten ﷺ och kasta sopor och taggbuskar framför hans ﷺ dörr är falsk och har ingen grund. Den har ingen bekräftad kedja i denna dunya.”

قال الشيخ عبد العزيز الخضير: قصة : الجار اليهودي الذي كان يؤذي النبي ﷺ : ويَضع القُمامة والشوك أمام باب بيته ﷺ . هذه القصة باطلة لا أصل لها ، وليس لها في الدنيا إسناد ثابت .!

Shaykh Khāled al-Hāyek sa: ”Berättelsen om den judiska grannen som brukade kasta sopor har ingen grund. Det som dock är autentiskt är att profeten ﷺ hade en judisk tjänare som blev sjuk och som han då besökte och kallade till islam och han blev muslim.”

قال الشيخ خالد الحايك: قصة الجار اليهودي صاحب القمامة لا أصل لها، والصحيح أنه كان للنبيّ صلى الله عليه وسلم خادماً يهودياً مرض فعاده ودعاه للإسلام فأسلم.

Shaykh al-Hārith Abū ’Alī al-Hasanī sa: ”Detta är en lögn och jag känner inte till någon kedja till denna berättelse. Den har ingen kedja.”

_____________________

Översättarens fotnoter:

[1] Shaykh ’Abd ul-‘Azīz al-Khudayr är bland annat en av Shaykh al-’Alwāns elever.

Antal profeter som har funnits – Shaykh al-Hāshimī

Shaykh al-Sādiq ibn ‘Abdillāh al-Hāshimī sa:

”Det finns ingen autentisk hadīth gällande antalet profeter och sändebud [*]

——————————-

Översättarens fotnot:

[*] Det är återberättat att det har funnits 124 000 profeter, men shaykhen anser alltså att det inte finns någon autentisk återberättelse gällande detta. Även andra både klassiska och nutida lärda och har sagt att hadītherna är svaga.

Khuraasaan – En gång i tiden centrum för hadithkunskap.

Shaykh ’Abdul-’Aziz al-Tarifi sa:

”De flesta av imamerna av sunnah, hadithsamlarna och författarna inom detta (dvs fältet av hadith) är från Khuraasaan [1]. Exempelvis Ibn ul-Mubaarak [2], al-Bukhaari [3], Muslim [4], al-Tirmidhi [5], al-Daarimi [6], al-Nasaa’i [7], de två al-Raazi: Abu Zur’ah [8] och Abu Haatim [9]. Ishaaq ibn Raahawayh [10], Sa’id ibn Mansoor [11], Ibn Hibbaan [12], Ibn ul-Sunni [13], Ibn ul-Mundhir [14] och andra bland folket av Naysaaboor [15], Bukhaara [16], Samarqand [17], Tirmidh [18], Balkh [19], Marw ul-Roodh [20], Toos [21], Haraat [22] Jorjaan [23], Aamul [24], al-Rayy [25], Nasa’ [26], Sunn och andra [städer]”. [*]

[al-Khuraasaaniyya fi Sharh ’Aqidat al-Raaziyayn, s.34]

_________

Översättarens fotnoter:

[1] Khuraasaan är en del av gamla Persien och inkluderar ungefär de södra delarna av Centralasien och stora delar av Afghanistan och delar av Iran.

[2] (118-181 H).

[3] (194-256 H).

[4] (204-261 H).

[5] (209-279 H).

[6] (181-255 H).

[7] (215-303 H).

[8] (200-264 H).

[9] (195-277 H).

[10] (161-238 H).

[11] (dog 227 H).

[12] (270-354 H).

[13] (280-364 H).

[14] (242-319 H).

[15] En stad i Iran.

[16] En stad i Uzbekistan.

[17] En stad i Uzbekistan.

[18] En stad i Uzbekistan.

[19] Det ligger i Afghanistan.

[20] Det ligger i Turkmenistan.

[21] Mashhad. Det ligger i Iran.

[22] Det ligger i Afghanistan.

[23] Gorgan. En stad i norra Iran.

[24] En stad i norra Iran.

[25] Rayy/Reyy. Det ligger i den sydöstra delen av Tehran.

[26] Det ligger i södra Turkmenistan.

[*] Allt inom parantes och även fotnoterna är mina (dvs översättarens) egna tillägg och inte från shaykh al-Tarifi. Jag vill även tillägga att bara för att jag delar något från al-Tarifi så betyder det inte att jag delar samma manhaj som honom.

’An’ana från en mudallis – Shaykh al-‘Alwaan

Shaykh Sulayman Al-’Alwaan sa:

”Det är inte känt från någon av imamerna att de ansåg att en hadith innehåller en defekt (’illa) på grund av en återberättelse genom ’an’ana [1] från en mudallis [2] eller en person som tillskrivs tadlis. Istället sa de tidiga lärda ’han utförde tadlis’ och de sa inte ‘han återberättade med ’an’ana’. Så om det bevisas att han utförde tadlis, så säger vi att hadithen har en defekt eftersom detta är en brytning (inqitaa’). Och om han återberättade genom ’an’ana’ och inte utförde tadlis, endast ’an’ana’, så påverkar det inte [hadithens autenticitet]. Detta är vad de tidiga lärda ansåg och detta är en av de stora skillnaderna mellan de lärda från de tidiga generationerna och senare generations lärda.” [3]

Översättarens fotnoter:

[1] An’ana innebär att någon av återberättarna i hadithkedjan säger ”från Omar” eller ”från Ahmad” istället för att vara tydlig med att han verkligen hörde hadithen från Omar genom att säga ”Omar sa till mig” eller ”Ahmad sa till mig”.

[2] En mudallis är en person som utför tadlis. En form av tadlis är att någon av återberättarna i hadithkedjan till exempel döljer namnet på den person i kedjan som återberättade hadithen till honom så att de hadithlärda inte kan lista ut vem han verkligen är och sedan kanske klassa hadithen som svag. Han kanske kallar återberättaren för något annat än vad han är känd som så att de hadithlärda kanske blandar ihop honom med någon annan som är pålitlig. En annan form av tadlis är till exempel att han helt och hållet hoppar över personen som berättade hadithen till honom och istället påstår att han hörde hadithen från personen som var ovanför honom i kedjan. Orsaken till att man gör detta kan till exempel vara att personen som man försöker dölja har blivit kritiserad av andra hadithlärda.

[3] Källa: Is Shaykh al-Albani’s Authenticating of Hadith Accurate? – Shaykh al-’Alwan.

هل منهج الشيخ الألباني في التصحيح والتضعيف دقيقا الشيخ سليمان علوان

[Min. 2.15 – 2.46]