Kategoriarkiv: Fiqh

Historian bakom fastan på dagen av Ashuraa

Publicerad den av

Ashuraa är den 10:e dagen av månaden al-Muharram. Det är också rekommenderat att fasta en dag innan, den 9:e dagen av Muharram.

Aisha säger: ”Quraysh brukade fasta dagen av Ashuraa under Jahiliyya (innan Islam) och Allahs sändebud (ﷺ) brukade också fasta. Han fastade även den (Ashuraa) när han emigrerade till Madinah och han befallde att man fastar den. När Allah föreskrev fastan av månaden Ramadan sa han: Den som vill kan fasta den (Ashuraa) och den som vill behöver inte fasta (Ashuraa).” (Återberättad av Imam al-Bukhari och Imam Muslim)

عَنْ عَائِشَةَ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهَا قَالَتْ كَانَتْ قُرَيْشٌ تَصُومُ عَاشُورَاءَ فِي الْجَاهِلِيَّةِ وَكَانَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَصُومُهُ فَلَمَّا هَاجَرَ إِلَى الْمَدِينَةِ صَامَهُ وَأَمَرَ بِصِيَامِهِ فَلَمَّا فُرِضَ شَهْرُ رَمَضَانَ قَالَ مَنْ شَاءَ صَامَهُ وَمَنْ شَاءَ تَرَكَهُ . رواه البخاري، ومسلم.

Att fasta Ashuraa var obligatoriskt i början tills Allah föreskrev fastan av Ramadan, därav slutade Profeten (ﷺ) med att fasta Ashuraa. Han ville visa att det inte var obligatoriskt längre.

Fastan på dagen av Ashuraa har varken med Karbala’ att göra, eller Shi’as (Rafidas) innovationer och dumheter.

Ibn Abbas sa: ”När Allahs sändebud (ﷺ) kom till al-Madinah såg han att judarna brukade fasta dagen av Ashuraa. De blev frågade varför de fastar och de svarade: ”På denna dag räddade Allah Moosa och Banu Israil från Fir’awn, och vi upphöjer denna dagen genom att fasta”. Profeten (ﷺ) sa då: ”Vi har mer rätt till Moosa än vad ni har, och han (ﷺ) beordrade att man fastar den”. (Återberättad av Imam al-Bukhari och Imam Muslim)

عَنْ ابْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ قَدِمَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ الْمَدِينَةَ فَوَجَدَ الْيَهُودَ يَصُومُونَ يَوْمَ عَاشُورَاءَ فَسُئِلُوا عَنْ ذَلِكَ فَقَالُوا هَذَا الْيَوْمُ الَّذِي أَظْهَرَ اللَّهُ فِيهِ مُوسَى وَبَنِي إِسْرَائِيلَ عَلَى فِرْعَوْنَ فَنَحْنُ نَصُومُهُ تَعْظِيمًا لَهُ فَقَالَ النَّبِيُّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ نَحْنُ أَوْلَى بِمُوسَى مِنْكُمْ فَأَمَرَ بِصَوْمِهِ. رواه البخاري، ومسلم.

Abu Qatadah al-Ansari återberättar att Allahs sändebud (ﷺ) blev frågad om fastan på dagen av Ashuraa, och han (ﷺ) svarade: ”Fastan på dagen av Ashuraa stryker bort synderna för året som har passerat”. (Återberättad av Imam Muslim)

عَنْ أَبِي قَتَادَةَ الْأَنْصَارِيِّ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ سُئِلَ عَنْ صَوْمِ يَوْمِ عَاشُورَاءَ فَقَالَ يُكَفِّرُ السَّنَةَ الْمَاضِيَةَ. رواه ومسلم.

Ibn Abbas återberättar att Allahs sändebud (ﷺ) sa: ”Om jag är vid liv fram tills nästa år, då kommer jag även att fasta den 9:e dagen”. (Återberrättad av Imam Muslim)

عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَبَّاسٍ رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُمَا قَالَ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ لَئِنْ بَقِيتُ إِلَى قَابِلٍ لَأَصُومَنَّ التَّاسِعَ. رواه ومسلم.

Ibn Abbas återberättar att Allahs sändebud (ﷺ) sa: ”Fasta dagen av Ashuraa och särskilj er från judarna i det. Fasta en dag innan, eller en dag efter”. (Återberättad av Imam Ahmad)

عَنْ ابْنِ عَبَّاسٍ قَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ صُومُوا يَوْمَ عَاشُورَاءَ وَخَالِفُوا فِيهِ الْيَهُودَ صُومُوا قَبْلَهُ يَوْمًا أَوْ بَعْدَهُ يَوْمًا. رواه أحمد.

Hadithen är svag. I kedjan återfinns Muhammad ibn Abdirahman ibn abi Layla. Han är en svag återberättare med ett svagt minne. Detta enligt Ahmad ibn Hanbal, Yahya ibn Ma’in, Abu Hatim ar-Razi, Shu’ba ibn Hajjaj, al-Nasa’i, al-Daraqutni, Ibn Hibban, Ibn Hajar m.fl.

Man kan enbart fasta den 10:e dagen av Ashuraa om man så vill, eller så kan man kombinera den 9:e och 10:e tillsammans, vilket är ännu bättre.

Hadithen ovan som nämner att man kan fasta en dag efter Ashuraa, det vill säga den 11:e, är svag.

De tio första dagarna av Dhul Hijjah eller de tio sista dagarna av Ramadān?

Publicerad den av

Shaykh Sulaymān al-‘Alwān sa följande i sin förklaring av kapitlet ”īmān” i Sahīh Al-Bukhārī:

”De lärda, må Allāh ha barmhärtighet över dem, var oense gällande vilken som har större dygd: de tio sista av Ramadān eller de tio [första] av Dhul Hijjah.

En grupp bland Fuqahā’ (lärda inom fiqh) sa att de tio sista av Ramadān har större dygd.
Och en grupp sa att de tio första dagarna av Dhul Hijjah har större dygd.

En annan grupp förklarade mer detaljerat och sa att de tio nätterna av Ramadān har större dygd än de tio nätterna av Dhul Hijjah, och att de tio dagarna (dvs under dagtid) av Dhul Hijjah har större dygd än de tio dagarna av Ramadān. Denna åsikt valde Shaykh ul-islām Ibn Taymiyya och en grupp [bland de lärda]. Denna [åsikt] är tveksam, eftersom profeten sa, och hadithen finns i al-Bukhārī och är återberättad av Ibn ‘Abbās: ”Det finns inga dagar [som har större dygd än de tio första av Dhul Hijjah]” [1]. Och här nämns ”dag” allmänt, vilket inkluderar både natten och dagen.

Och det mest korrekta att säga är att de tio [första] dagarna av Dhul Hijjah har större dygd än de tio [sista] dagarna av Ramadān, och det finns ingen skillnad mellan natten och dagen. Och Laylat ul-Qadr när den inträffar har större dygd än de tio [dagarna och nätterna] av Dhul Hijjah, därför har denna natt självständigt större dygd än de tio [första dagarna och nätterna] av Dhul Hijjah och när det gäller resten av nätterna, nej [de har inte större dygd].”

Översättarens fotnoter:

[1] Hadīthen: ”Det finns inga dagar där de rättfärdiga gärningarna är mer omtyckta av Allāh än under dessa tio dagar (dvs de tio första dagarna av Dhul Hijjah)”. Återberättad av Al-Bukhārī (969).

Att be ’Eidbönen i sitt hem – Shaykh Abu al-Baraa’ al-Tunusi

Publicerad den av

Shaykh Abu al-Baraa’ Noor al-Haqq al-Tunusi sa:

”Det är tillåtet att be ’Eidbönen hemma i de länder där det är förbjudet att uträtta den i moskéerna eller i bönelokalerna.

I Mukhtasar al-Muzani nämns det att al-Shafi’i sa: ‘’Den som är ensam, den resande, kvinnorna och slavarna ber de två ’Eidbönerna i sitt hem”.

Och han ber den i sitt hem, på samma sätt som han [vanligtvis] ber den med imamen och det är två rak’aat (bönenheter) med de extra takbiraat, och han ber den utan khutbah (predikan) eftersom det återberättas i Musannaf ‘Abd ul-Razzaaq om Anas Ibn Malik (följeslagaren): ‘’När han var i sitt hem i al-Zaawiyah (ett område i Irak), och inte bevittnade ’Eid (bönen) i al-Basra (en stad i Irak), samlade han sin familj, barn och tjänare och befallde sedan sin tjänare ‘Abdullah Ibn Abi ‘Utbah att leda dem i bönen med två rak’aat”. Det som är uppenbart från återberättelsen är att han inte höll någon predikan för dem. Denna återberättelse, fastän den kommer genom Hashim Ibn Bashir och han är en mudallis (en person som döljer en brytning i berättarkedjan) [1], och återberättade genom ’an’ana det [2], så stärks han genom en annan väg (kedja) hos Ibn Abi Shayba från Isma’il Ibn ’Aliyya från Yunus Ibn ’Ubayd från vissa från Anas familj. Och Yunus träffade Anas Ibn Malik och han har återberättat från en av hans söner.

Om någon säger: Du har tidigare sagt att man inte kan be fredagsbönen hemma och att grundregeln är att man ber den i moskén eller på en plats som folket har tillgång till.

Då svarar jag att det är korrekt och att det där är fredagsbönen och detta är ’Eidbönen och att ta ’Eidbönen och utföra en analogi (Qiyaas) på fredagsbönen är en felaktig analogi. ’Eidbönen skiljer sig från fredagsbönen på många sätt, bland dem är domen för bönen. Alla är överens om att fredagsbönen är obligatorisk medan det råder oenighet angående om ’Eidbönen är en individuell obligation, kommunal obligation eller sunnah. En annan skillnad är att fredagsbönen ersätter Dhuhrbönen medan ’Eidbönen inte ersätter någon bön, även om vissa sa att den ersätter Duhabönen, men detta är en svag åsikt. En annan skillnad är att fredagspredikan är obligatorisk medan det råder en enighet angående att ’Eidpredikan inte är obligatorisk etc.

Alltså är inte allt som är bekräftat för fredagsbönen även bekräftat för ’Eidbönen, utan varje bön har sina egna regler som är specifik för den.

Och angående att fredagsbönens obligation försvinner på grund av ’Eidbönen och att reglerna för dem två i så fall måste vara samma, så är svaret att det råder oenighet angående detta eftersom vissa lärda klassade haditherna som nämner detta, som svaga och de sa inte att fredagsbönens obligation försvinner på grund av ’Eidbönen. Och OM de är autentiska, så är det mesta som man kan få ut från dem, att man begränsar sig till den domen utan att expandera det genom att ta villkoren för fredagsbönen och applicera det på villkoren för ’Eidbönen i och med de många skillnaderna”. [3]

_____________________________

Översättarens fotnoter:

[1] En mudallis är en person som utför tadlis. En form av tadlis är att någon av återberättarna i hadithkedjan till exempel döljer namnet på den person i kedjan som återberättade hadithen till honom så att de hadithlärda inte kan lista ut vem han verkligen är och sedan kanske klassa hadithen som svag. Han kanske kallar återberättaren för något annat än vad han är känd som så att de hadithlärda kanske blandar ihop honom med någon annan som är pålitlig. En annan form av tadlis är till exempel att han helt och hållet hoppar över personen som berättade hadithen till honom och istället påstår att han hörde hadithen från personen som var ovanför honom i kedjan. Orsaken till att man gör detta kan till exempel vara att personen som man försöker dölja har blivit kritiserad av andra hadithlärda.

[2] ’An’ana innebär att någon av återberättarna i hadithkedjan säger ”från Omar” eller ”från Ahmad” istället för att vara tydlig med att han verkligen hörde hadithen från Omar genom att säga ”Omar sa till mig” eller ”Ahmad sa till mig”.

Shaykh Al-’Alwaan sa:

”Det är inte känt från någon av imamerna att de sa att en hadith innehåller en defekt (’illa) på grund av en återberättelse genom ’an’ana från mudallis eller en person som tillskrivs tadlis. Istället sa de tidiga lärda ’han utförde tadlis’ och de sa inte ’han återberättade med ’an’ana’. Så om det bevisas att han utförde tadlis, så säger vi att hadithen har en defekt eftersom detta är en brytning (inqitaa’). Och om han återberättade genom ’an’ana’ och inte utförde tadlis, endast ’an’ana’, så påverkar det inte [hadithens autenticitet]. Detta var vad de tidiga lärda följde och detta är en av de stora skillnaderna mellan de lärda från de tidiga generationerna och senare generations lärda”.

[3] Fatwan på arabiska:

”صلاة العيد في البيوت”

تشرع صلاة العيد في البيوت في البلاد التي منعت من إقامتها في المساجد أو المصليات.

قال الشافعي كما في مختصر المزني ”ويصلي العيدين الْمُنْفَرِدُ فِي بَيْتِهِ، وَالْمَسَافِرُ وَالْمَرْأَةُ وَالْعَبْدُ”.

ويصليها في بيته كصلاته مع الإمام وهي ركعتان مع التكبيرات الزوائد، ويصليها من غير خطبة لما جاء في مصنف عبد الرزاق عن أنس بن مالك ”أَنَّهُ كَانَ يَكُونُ فِي مَنْزِلِهِ بِالزَّاوِيَةِ، فَإِذَا لَمْ يَشْهَدِ الْعِيدَ بِالْبَصْرَةِ جَمَعَ أَهْلَهُ وَوَلَدَهُ وَمَوَالِيَهُ، ثُمَّ يَأْمُرُ مَوْلَاهُ عَبْدَ اللَّهِ بْنَ أَبِي عُتْبَةَ فَصَلَّى بِهِمْ رَكْعَتَيْنِ” فالظاهر من النقل أنه لم يخطب بهم، وهذا الأثر وإن كان من طريق هشيم بن بشير وهو مدلس وقد عنعن إلا أنه يتقوى بطريق أخرى عند ابن أبي شيبة عن إسماعيل بن علية عن يونس بن عبيد عن بعض آل أنس، ويونس قد رأى أنس بن مالك وله رواية عن بعض أبنائه.

فإن قال قائل قلت سابقا أن صلاة الجمعة لا تشرع في البيوت والأصل أن تصلى في المسجد أو في مكان يمكن أن يرتاده الناس.

قلت هذا صحيح فتلك صلاة الجمعة وهذه صلاة العيد، وقياس صلاة العيد على صلاة الجمعة قياس مع الفارق، فصلاة العيد تختلف عن الجمعة من وجوه كثيرة منها حكم الصلاة فالجمعة واجبة اتفاقا والعيد مختلف فيها بين الوجوب العيني والكفائي والسنية ومنها أن الجمعة بدل من الظهر والعيد ليست بدلا من أي صلاة وإن قال بعضهم أنها بدل من صلاة الضحى لكنه قول ضعيف، ومنها أن الخطبة في الجمعة واجبة وفي العيد ليست واجبة اتفاقا…إلخ

فليس كل ما ثبت للجمعة يثبت للعيد بل تأخذ كل صلاة الأحكام التي تختص بها.

وكون صلاة العيد تسقط صلاة الجمعة وعليه فأحكامهما لا بد أن تكون واحدة فهذا أصلا متنازع فيه لأن بعض العلماء ضعفوا الأحاديث الواردة في ذلك ولم يقولوا بإسقاط العيد لصلاة الجمعة، ولو ثبت ذلك فغاية ما فيه هو الاقتصار على ذلك الحكم دون توسع بسحب شروط الجمعة على شروط العيد للفروق الكثيرة.

الشيخ أبو البراء نور الحق التونسي

Är det tillåtet att betala Zakāt al-Fitr med pengar istället för mat? – Shaykh al-‘Alwān

Publicerad den av

Shaykh Sulaymān al-‘Alwān blev frågad [1]:

”Har någon från Salaf sagt att man kan betala [Zakāt al-Fitr] med pengar istället för mat? Och är det bättre att man betalar Zakāt al-Fitr med pengar för att den fattige föredrar det?”

Shaykh Sulaymān al-‘Alwān svarade med att säga: 

”Detta är ett ämne där det finns olika åsikter och imamerna från salaf var oeniga gällande domen på att betala Zakāt al-Fitr med pengar. Att säga att den ena eller den andra åsikten är mer korrekt är en Ijtihād fråga och därför kan man inte kalla personen som håller en annan åsikt [i detta ämne] vilseledd eller en innovatör.

Grundprincipen [al-Asl] när det kommer till olika åsikter i liknande frågor, är att det inte bör förstöra kärleken mellan de oeniga och inte heller orsaka ilska i deras bröst, eftersom dem alla är bra, och det är inte någon klander på den som väljer en åsikt som han har hört. Många av imamerna brukade, i ämnen där det finns olika åsikter, säga: ’Vår åsikt är korrekt, men den kan möjligtvis vara felaktig, och de andras åsikt är felaktig, men den kan möjligtvis vara korrekt’.

Majoriteten av imamerna ansåg att det inte är tillåtet att betala Zakāt al-Fitr med pengar. Imām Ahmad sa: ’Jag fruktar att det inte kommer att vara giltigt. Det är inte i enlighet med Allāhs sändebuds ﷺ sunnah’. Detta är även Māliks och al-Shāfi’īs rättsskola. Imām Ibn Hazm (رحمه الله) sa: ‘Pengar är inte giltigt överhuvudtaget, eftersom att det är inte vad Allāhs sändebud ﷺ har befallt’ . 

‘Atā’, al-Hasan al-Basrī, ‘Omar ibn ‘Abd il-’Azīz, al-Thawrī, Abū Hanīfa och andra ansåg att det är tillåtet att betala [Zakāt al-Fitr] med pengar istället för mat. Abū Ishāq al-Sabī’ī, som är en av Tābi’īns lärda, sa: ’Jag har sett dem betala Ramadān sadaqan (dvs Zakāt al-Fitr) med pengar i dess [likvärdiga] värde för mat’. Återberättat av Ibn abī Shayba i al-Musannaf.

Och argumenten för det är:

1 – Att det inte finns någon bekräftad text från profeten ﷺ och inte heller från någon av följeslagarna gällande förbudet mot att betala med pengar.

2 – Haditherna som finns och som nämner specifika sorter av mat, tyder inte på att det inte är tillåtet med andra sorter [att ge i Zakāt]. Beviset för detta är att följeslagarna, må Allāh vara nöjd med dem, tillät att man betalar med vete, som inte nämns i texterna, istället för korn, dadlar och liknande sorter som nämns i de autentiska hadītherna.

3 – Många av följeslagarna, snarare de flesta av dem, under Mu’āwiyas styre, ansåg att det är tillåtet att betala med en halv Sā’ [2.5-3.0 kg] brunt vete från ash-Shām istället för med en Sā’ dadlar. Detta är ett bevis på att de ansåg att en halv Sā’ har samma värde som en Sā’ dadlar eller korn eller liknande.

4 – Syftet med Zakāt är att hjälpa de fattiga och pengar är mer fördelaktigt än mat för vissa av dem. Därför ska man ta hänsyn till den fattiges situation i varje land.

5 – Många av de fattiga tar maten och säljer det under samma dag eller dagen efter för ett lägre pris [än vad det egentligen är värt]. I detta fall har han varken fått någon nytta av maten eller fått det likvärdiga värdet av denna Sā’, och Allāh vet bäst”.

_______________

Översättarens fotnoter:

[1] Hela frågan som ställdes till shaykhen:

”Oenighet har skett mellan några bröder gällande domen för att betala Zakāt i pengar istället för mat. Vardera sida har sin egna åsikt ur ett kunskapsperspektiv och jag tänkte sammanfatta snabbt det för dig:

Den första personen säger att det är förbjudet att betala Zakāt al-Fitr med pengar eftersom att det inte är i enlighet med sändebudets ﷺ handling. Den andra personen säger att det är bättre att betala med mat, men att det även är tillåtet att betala det med pengar, men att detta inte är i enlighet med Sunnahn. Den tredje personen säger att det är bättre att ta hänsyn till den fattiges situation och situationen i hans land, eftersom att pengar kan vara bättre för honom. 

Så min fråga, åh respekterade Shaykh, är: Har någon från Salaf sagt att man kan betala med pengar istället för mat? Och är det bättre att man betalar Zakāt al-Fitr med pengar för att den fattige föredrar det?”

”God innovation” (bid’a hasana)? – Imām Mālik

Publicerad den av

Finns det någonting i islām som kallas för ”god innovation” (bid’a hasana)?

Ibn al-Mājishūn [1] sa: ”Jag hörde Mālik säga: ‘den som inför en innovation i islām och anser det vara en god innovation, har då påstått att Muhammad, må Allāhs frid och välsignelser vara över honom, svek budskapet [2], eftersom Allāh säger:

الْيَوْمَ أَكْمَلْتُ لَكُمْ دِينَكُمْ (المائدة : ٣)

Idag har Jag fullbordat er religion (al-Mā’ida: 3).

Därför är det som på den tiden inte var [en del av vår] religion, inte heller [en del av vår] religion idag’.” [3]

Se: [al-I’tisām av al-Shātibī, vol.1, s.62] och [Tahdhīb al-Furūq, vol.4, s.225]

____________________________

Översättarens fotnoter:

[1] Al-Dhahabī nämner att han var Imām Māliks elev och att han var Madīnas muftī. Se: Siyar A’lām al-Nubalā’, vol.10, s.359.

[2] D.v.s. att han påstår detta indirekt även om han inte menar det.

[3] Citatet på arabiska:

قال إبن الماجشون: سمعت مالكا يقول: {من إبتدع في الإسلام بدعة يراها حسنة فقد زعم أن محمدا ﷺ خان الرسالة؛ لأن الله يقول 》الْيَوْمَ أَكْمَلْتُ لَكُمْ دِينَكُمْ《 (المائدة : ٣) فما لم يكن يومئذ دينا؛ فلا يكون اليوم دينا} اه أنظر (الإعتصام) (٦٢/١)، و(تهذيب الفروق) (٢٢٥/٤).

Domen på att be i en moské som har en grav inuti – Shaykh Sulaymān al-‘Alwān

Publicerad den av

Det återberättas från Ibn Mas’ūd (må Allāh vara nöjd med honom) att profeten ﷺ sa: ”Bland de värsta människorna är de som lever när ‘timmen’ (d.v.s. domedagen) inträffar och de som tar gravar som moskéer (d.v.s. platser för dyrkan)”. [Återberättad av imām Ahmad]

روى الإمام أحمد (3844) عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بن مسعود رضي الله عنه قَالَ : سَمِعْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ : ( إِِنَّ مِنْ شِرَارِ النَّاسِ مَنْ تُدْرِكُهُ السَّاعَةُ وَهُمْ أَحْيَاءٌ وَمَنْ يَتَّخِذُ الْقُبُورَ مَسَاجِدَ ) 

Shaykh Sulaymān al-‘Alwān kommenterade denna hadīth och sa:

”Shaykh ul-Islām Ibn Taymiyyah och al-Hāfidh adh-Dhahabī sa att dess kedja är hasan (acceptabel). Den relevanta delen från denna hadīth är ‘och de som tar gravar som moskéer (d.v.s. platser för dyrkan)’. Detta är ett bevis på att det inte är tillåtet att ta gravar som platser för dyrkan och att en moské och en grav inte kan kombineras i islām. Därför måste man ta bort den som kom till efter den andra* och det är därför harām att be i en moské som har en grav. Det är delade åsikter bland al-fuqahā’ (de lärda inom fiqh) gällande den som ber [i en sådan moské]:

Är hans bön ogiltig och måste han be om den igen?

Eller är den giltig, men att det är en synd?

Det finns två åsikter hos al-fuqahā’:

● Den första åsikten: att bönen är ogiltig och att han måste be om den. Imām Ahmad och Abū Muhammad Ibn Hazm, må Allāh vara barmhärtig över dem, höll denna åsikt.

● Imām ash-Shāfi’ī, Mālik och en grupp bland de lärda, och det är till och med majoritetens åsikt, anser att bönen är giltig. En grupp [bland dem] ansåg att det är ogillat (makrūh) och den andra gruppen ansåg att det är harām. Detta är Shaykh ul-Islām Ibn Taymiyyahs åsikt, må Allāh vara barmhärtig över honom, att bönen är giltig, men att det är harām.

Men oavsett vilken åsikt man följer, den första eller den andra, så ska man inte ens be [där] överhuvudtaget, eftersom oenigheten råder gällande bönens giltighet och inte gällande om man ska be där till att börja med. De tillåter inte att man ber i en moské som har en grav inuti, men det finns två åsikter gällande om bönen är giltig eller inte OM man väl ber där. Men till att börja med, så ska man inte ens be där och man ska inte ens gå in i den moskén, även om det innebär att man i så fall kommer att be ensam. Att du ber ensam är bättre än att du ber i en moské där det finns en grav, även om det till och med är bön i församling (jamā’ah). Orsaken till detta är att skydda statusen av tawhīd och att om man ber i en moské som har en grav, så kan det vara en väg som leder till att man börjar glorifiera denna grav. Eftersom de som placerar gravarna i moskéerna tror att bönen i en sådan moské är mer rekommenderad än i andra moskéer [utan gravar]. Och att det som accepteras [av Allāh] i denna moské, kanske inte accepteras i andra moskéer [utan gravar]. Och [de tror även] att du’ā’ är accepterad eftersom att det finns en waliy (‘helgon’) i denna moské. Därför ser vi idag hur utspritt det är med gravar i den muslimska världen och i synnerhet i de afrikanska länderna. I länder som tillskrivs islām, finns det tusentals gravar inuti moskéer, med syftet att glorifiera dem. Om en person som de tror är en waliy dör, så bygger de en kupol och en moské över honom. De gör även det till en plats för besök och tawāf som de anser vara en bättre plats att göra tawāf runt än al-Bayt al-‘Atīq (Ka’ba). Den som säger/gör någonting mot denna ‘waliy’ blir utsatt för hårda attacker eller på ett sätt som inte går att beskriva. Och tusentals okunniga människor gör tawāf (cirkulerar i dyrkan) runt denna grav, ber till den, utför nadhr** (löften) till den och gör sujūd på den. De hoppas på att de ska få någon nytta från denna ‘waliy’ och få något av hans barakah (välsignelse). Därför är det obligatoriskt för de lärda att klargöra tawhīd och det som sändebuden kom med, eftersom denna handling är en annullering av det som sändebuden kom med och det som skrifterna har sänts ner med. Denna handling är bātil (felaktig) och Allāh, Den glorifierade och upphöjde, skickade sändebuden och skrifterna för att klargöra tawhīd och för att klargöra det som är i enlighet med fitra (människans naturliga tillstånd som han föds med) och sunt förnuft. Dessa människor gick emot det som sändebuden kom med och gick emot fitra och gick även emot sunt förnuft.”

Källa: Sharh Kitāb Tajrīd al-Tawhīd al-Mufīd li al-Shaykh Sulaymān ibn Nāsir al-‘Alwān, Lektion 9, Min. 20.35 – 24.30.

________________

Översättarens fotnoter:

* D.v.s. riva moskén om den byggdes ovanpå graven eller flytta på graven om den blev placerad i moskén.

** Nadhr = Till exempel att man säger: om si och så händer, så ska jag fasta för din skull (d.v.s. för någon annan än Allāhs skull).