Kategoriarkiv: Fiqh

Var placerar man händerna under bönens gång?

Publicerad den av

En del lärda anser att man ska hålla händerna på bröstkorgen.

Deras argument är följande;

1- Tawus säger: ”Allahs Sändebud ﷺ brukade placera sin högra hand över sin vänstra. Han pressade ihop sina händer och lade dem på sin bröstkorg. Detta gjorde han när han befann sig i bönen.” [Abu Dawud, nr. 759]

759 حَدَّثَنَا أَبُو تَوْبَةَ حَدَّثَنَا الْهَيْثَمُ يَعْنِي ابْنَ حُمَيْدٍ عَنْ ثَوْرٍ عَنْ سُلَيْمَانَ بْنِ مُوسَى عَنْ طَاوُسٍ قَالَ كَانَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَضَعُ يَدَهُ الْيُمْنَى عَلَى يَدِهِ الْيُسْرَى ثُمَّ يَشُدُّ بَيْنَهُمَا عَلَى صَدْرِهِ وَهُوَ فِي الصَّلَاةِ. [رواه أبو داود]

Den här hadithen är svag på grund av avbrott i kedjan. Tawus ibn Kaysan (död, H.106) är tabi’i. Han har inte träffat eller hört Allahs Budbärare.

Sulayman ibn Musa – som finns i kedjan – har kritiserats av; al-Bukhari, Abu Hatim ar-Razi och Nasai’.

2- Wa’il ibn Hujr säger: ”När jag bad tillsammans med Allahs Sändebud ﷺ lade han sin högra hand över sin vänstra, på hans bröstkorg.” [Sahih Ibn Khuzaymah, nr. 479]

479 أَخْبَرَنَا أَبُو طَاهِرٍ ، نَا أَبُو بَكْرٍ ، نَا أَبُو مُوسَى ، نَا مُؤَمَّلٌ ، نَا سُفْيَانُ ، عَنْ عَاصِمِ بْنِ كُلَيْبٍ ، عَنْ أَبِيهِ ، عَنْ وَائِلِ بْنِ حُجْرٍ قَالَ : صَلَّيْتُ مَعَ رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ، وَوَضَعَ يَدَهُ الْيُمْنَى عَلَى يَدِهِ الْيُسْرَى عَلَى صَدْرِهِ. [رواه ابن خزيمة فِي صحيحه]

Den här hadithen är inte autentisk. Mu’ammal ibn Isma’il som finns i kedjan är svag. Han anses vara svag enligt; al-Bukhari, Abu Hatim ar-Razi, Abu Dawud, Nasai’, Daraqutni, Dhahabi, m.fl.

Ibn al-Qayyim säger: ”Ingen annan återberättar (den här hadithen) med orden ”på hans bröstkorg”, förutom Mu’ammal ibn Isma’il.” [I’lam al-Muwaqq’in; 2/290]

قَالَ إبْن القَيّم : وَلَمْ يَقُلْ عَلَى صَدْرِهِ غَيْرُ مُؤَمَّلِ بْنِ إسْمَاعِيلَ. [إعْلَام المُوَقِّعِينَ ؛ 2/290]

3- Qabisah ibn Hulb återberättar att hans far sade: ”Jag såg Profeten ﷺ vända sig mot sin högra och sin vänstra sida (taslim), och jag såg också hur han placerade ”det här” på bröstet.” Yahya (en av återberättarna) illustrerade genom att lägga sin högra hand på sin vänstra, över handleden.” [Musnad Imam Ahmad, nr. 21460]

21460 حَدَّثَنَا يَحْيَى بْنُ سَعِيدٍ عَنْ سُفْيَانَ حَدَّثَنِي سِمَاكٌ عَنْ قَبِيصَةَ بْنِ هُلْبٍ عَنْ أَبِيهِ قَالَ رَأَيْتُ النَّبِيَّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَنْصَرِفُ عَنْ يَمِينِهِ وَعَنْ يَسَارِهِ وَرَأَيْتُهُ قَالَ يَضَعُ هَذِهِ عَلَى صَدْرِهِ وَصَفَّ يَحْيَى الْيُمْنَى عَلَى الْيُسْرَى فَوْقَ الْمِفْصَلِ. [رواه أحمد في مسنده]

Den här hadithen är också svag.

Ali ibn al-Madani och Nasai’ säger: Qabisah ibn Hulb är okänd (مجهول) som återberättare.

Andra anser att man bör hålla händerna strax naveln.

Deras argument;

1- Abu Juhayfah återberättar att Ali sade: ”Det tillhör Profetens ﷺ tradition (sunnah) att hålla händerna (höger över vänster) under naveln i bönen.” [Abu Dawud, nr. 756]

756 حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ مَحْبُوبٍ حَدَّثَنَا حَفْصُ بْنُ غِيَاثٍ عَنْ عَبْدِ الرَّحْمَنِ بْنِ إِسْحَقَ عَنْ زِيَادِ بْنِ زَيْدٍ عَنْ أَبِي جُحَيْفَةَ أَنَّ عَلِيًّا رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ قَالَ مِنْ السُّنَّةِ وَضْعُ الْكَفِّ عَلَى الْكَفِّ فِي الصَّلَاةِ تَحْتَ السُّرَّةِ. [رواه أبو داود]

2- Abu Hurayrah säger: ”Man ska hålla den ena handen över den andra i bönen, under naveln. Abu Dawud sade: ”Jag hörde Ahmed ibn Hanbal säga, ”Abdurahman ibn Ishaq al-Kufi är svag.” [Abu Dawud, nr. 758]

758 حَدَّثَنَا مُسَدَّدٌ حَدَّثَنَا عَبْدُ الْوَاحِدِ بْنُ زِيَادٍ عَنْ عَبْدِ الرَّحْمَنِ بْنِ إِسْحَقَ الْكُوفِيِّ عَنْ سَيَّارٍ أَبِي الْحَكَمِ عَنْ أَبِي وَائِلٍ قَالَ قَالَ أَبُو هُرَيْرَةَ أَخْذُ الْأَكُفِّ عَلَى الْأَكُفِّ فِي الصَّلَاةِ تَحْتَ السُّرَّةِ قَالَ أَبُو دَاوُد سَمِعْت أَحْمَدَ بْنَ حَنْبَلٍ يُضَعِّفُ عَبْدَ الرَّحْمَنِ بْنَ إِسْحَقَ الْكُوفِيَّ. [رواه أبو داود]

Dessa hadither är svaga. I båda kedjor finns en och samma återberättare vid namn Abdurahman ibn Ishaq al-Kufi. Han är svag enligt; al-Bukhari, Ahmed ibn Hanbal, Abu Hatim ar-Razi, Yahya ibn Ma’in, al-Bayhaqi, m.fl.

En del anser att man ska hålla händerna strax ovanför naveln.

Deras argument;

1- Ibn Jarir Dabiyy återberättar att hans far såg Ali hålla sin vänstra hand med sin högra över handleden, ovanför naveln.” Abu Dawud säger, ”Det sägs att Sa’id ibn Jubayr ska ha sagt, ”Ovanför naveln”, medan Abu Mijlaz sade, ”Under naveln”, och detta berättas också som ett svagt utlåtande från Abu Hurayrah.” [Abu Dawud, nr. 757]

757 حَدَّثَنَا مُحَمَّدُ بْنُ قُدَامَةَ يَعْنِي ابْنَ أَعْيَنَ عَنْ أَبِي بَدْرٍ عَنْ أَبِي طَالُوتَ عَبْدِ السَّلَامِ عَنْ ابْنِ جَرِيرٍ الضَّبِّيِّ عَنْ أَبِيهِ قَالَ رَأَيْتُ عَلِيًّا رَضِيَ اللَّهُ عَنْهُ يُمْسِكُ شِمَالَهُ بِيَمِينِهِ عَلَى الرُّسْغِ فَوْقَ السُّرَّةِ قَالَ أَبُو دَاوُد وَرُوِيَ عَنْ سَعِيدِ بْنِ جُبَيْرٍ فَوْقَ السُّرَّةِ قَالَ أَبُو مِجْلَزٍ تَحْتَ السُّرَّةِ وَرُوِيَ عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ وَلَيْسَ بِالْقَوِيِّ. [رواه أبو داود]

Den här återberättelsen är inte heller autentisk.

Det finns inga autentiska argument som talar om var man ska hålla händerna under bönens gång. Det mest autentiska (bland alla svaga återberättelser) är det som Tawus nämner (på bröstkorgen). Shaykh Sulayman al-Ulwan nämner också detta på en av sina föreläsningar.

Ibn al-Mundhir säger: ”Inget av det som tillskrivs Allahs Sändebud ﷺ kring ämnet, är autentiskt. Man kan själv välja var man ska placera sina händer.” [Awn al-Ma’boud]

قَالَ ابْنُ الْمُنْذِرِ : لَمْ يَثْبُتْ عَنِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فِي ذَلِكَ شَيْءٌ فَهُوَ مُخَيَّر. [عون المعبود]

Det är tillåtet att placera händerna på bröstkorgen, på magen ovanför naveln, eller strax under naveln.

Abu Isa (Tirmidhi) säger: ”Lärda från Profetens ﷺ följeslagare, tabi’in och de som kom efter, anser att man ska hålla sin högra hand över sin vänstra under bönens gång. En del anser att man ska placera händerna ovanför naveln, medan andra säger att man ska placera dem strax under naveln. Båda dessa (sätt) är godtagbara hos dem.” [Tirmidhi Hadith; 252]

قَالَ أَبُو عِيسَى وَالْعَمَلُ عَلَى هَذَا عِنْدَ أَهْلِ الْعِلْمِ مِنْ أَصْحَابِ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ وَالتَّابِعِينَ وَمَنْ بَعْدَهُمْ يَرَوْنَ أَنْ يَضَعَ الرَّجُلُ يَمِينَهُ عَلَى شِمَالِهِ فِي الصَّلَاةِ وَرَأَى بَعْضُهُمْ أَنْ يَضَعَهُمَا فَوْقَ السُّرَّةِ وَرَأَى بَعْضُهُمْ أَنْ يَضَعَهُمَا تَحْتَ السُّرَّةِ وَكُلُّ ذَلِكَ وَاسِعٌ عِنْدَهُمْ. [الترمذي الحديث ؛ 252]

Imam Ahmed anser att man kan välja om man vill hålla sina händer ovanför naveln, eller strax under naveln. Han brukade dock placera sina händer ovanför naveln.

Abu Dawud säger: ”Jag hörde när han (Ahmed) blev frågad om var man ska placera sina händer. Han sade, ”Strax ovanför naveln, men om man skulle placera dem under naveln är det ingen fara.” [Masaa’il Abu Dawud; 220]

قَالَ أَبُو دَاوُد: سَمِعْتُه سُئِلَ عَنْ وَضْعِهِ فَقَال : فَوْقَ السُّرَّةِ قليلاً، وَإِنْ كَانَتْ تَحْتَ السُّرَّةِ فَلَا بَأْسَ. [مسائل أَبُو دَاوُد ؛ 220]

Abdullah säger: ”Jag såg min far lägga hans ena hand över den andra när han bad. Han placerade sina händer ovanför naveln.” [Masaa’il Abdullah ibn Ahmed; 260]

قَالَ عَبْدُ اللَّهِ : رَأَيْتُ أَبِي إذَا صَلَّى وَضَعَ يَدَيْهِ إِحْدَاهُمَا عَلَى الْأُخْرَى فَوْقَ السُّرَّةِ. [مسائل عَبدِلله ابْنُ أَحْمَد ؛ 260]

al-Balqani

1 eller 2 taslim under begravningsbönen?

Publicerad den av

Avslutar man begravningsbönen genom att säga taslim på både höger och vänster sida eller enbart på höger sida?

al-Sha’bi, Ibrahim al-Nakha’i, Hanafi- och Shafi’i-skolan (i en av deras åsikter inom skolan), anser att man ska avsluta bönen med taslim på både höger och vänster sida.

En överväldigande majoritet av de lärda anser att man avslutar bönen med en taslim på höger sida.

De som håller denna åsikt är; Sa’id ibn Jubayr, al-Hasan al-Basri, Muhammad ibn Sirin, Sufyan at-Thawri, Sufyan ibn ’Uyaynah, ’Abdullah ibn al-Mubarak, Abdurahman ibn Mahdi, Ishaq ibn Rahawayh, Malik, Imam Ahmad med flera.

1 – Ibn ’Abd al-Barr säger: ”En stor majoritet bland lärda från Salaf och Khalaf (lärda som kom efter Salaf) anser att man avslutar bönen med endast en taslim.” [al-Istidhkaar; 3/32]

2 – al-Hakim al-Naysaburi säger: ”Det finns autentiska återberättelser som styrker att ’Ali ibn abi Talib, ’Abdullah Ibn ’Umar, ’Abdullah ibn ’Abbas, Jabir ibn ’Abdillah, Ibn abi Awfa och Abu Hurayrah, brukade avsluta begravningsbönen med endast en taslim.” [al-Mustadrak ‘ala al-Sahihayn; 1/479]

3 – Ibn al-Qayyim säger: ”Ahmad ibn al-Qasim återberättar att någon frågade Abu ’Abdillah [Imam Ahmad], ”Känner du till att någon av profetens ﷺ följeslagare brukade avsluta begravningsbönen med att säga taslim på både höger och vänster sida?. Han sade, ”Nej, det gör jag inte, men det återberättas att sex följeslagare brukade avsluta bönen med en lätt taslim på höger sida. Han nämnde följande följeslagare; Ibn ’Umar, Ibn ’Abbas, Abu Hurayrah, Wathilah ibn al-Asqa’, Ibn abi Awfa och Zayd ibn Thabit.” Ibn al-Qayyim sa sedan, ”al-Bayhaqi nämner ytterligare fyra följeslagare; ’Ali ibn abi Talib, Jabir ibn ’Abdillah, Anas ibn Malik och Abu Umamah ibn Sahl ibn Hunayf – vilket summerar det till tio följeslagare sammanlagt.” [Zaad al-Ma’ad; 1/490]

4 – Ibn Qudamah säger: ”Begravningsbönen avslutar man med endast en taslim. Detta nämns från sex av profetens ﷺ följeslagare. Det är inte känt att någon av dem hade en annan åsikt – vilket innebär att det råder enighet kring detta. Imam Ahmad sade, ”Det finns ingen oenighet kring detta, förutom det som tillskrivs Ibrahim [al-Nakha’i].” [al-Mughni; 3/418]

5 – Abu Dawud säger: ”Jag hörde när Ahmad blev frågad om taslim under begravningsbönen. Han sade, ”Så här, han vände därefter huvudet mot höger sida och sade: as-Salam ’alaykum wa rahmatullah.” [Abu Dawud al-Masaa’il; 1025]

6 – Ibn al-Mubarak säger: ”Den som avslutar begravningsbönen med två taslim [höger och vänster sida], är förvisso okunnig. Han är okunnig.” [Abu Dawud, al-Masaa’il; 1030]

Om man ber med en imam som har en vana att avsluta begravningsbönen med taslim på höger och vänster sida, ska man följa honom.

Profeten ﷺ sade: ”Imamen är till för att följas (under bönens gång), avvik därför inte från honom.” (Sahih al-Bukhari, nr. 722)

(إنَّما جُعِلَ الإمَامُ لِيُؤْتَمَّ به، فلا تَخْتَلِفُوا عليه) (صحيح البخاري ، رقم ٧٢٢)

_________

1 – قال إبن عبد البر : فَجُمْهُورُ أَهْلِ الْعِلْمِ ، مِنَ السَّلَفِ وَالْخَلْفِ عَلَى تَسْلِيمَةٍ وَاحِدَةٍ. [الاستذكار؛ 3/32]

2 – قال الحاكم النيسابوري : قَدْ صَحَّتِ الرِّوَايَةُ فِيهِ ، عَنْ عَلِيِّ بْنِ أَبِي طَالِبٍ ، وَعَبْدِ اللَّهِ بْنِ عُمَرَ ، وَعَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَبَّاسٍ ، وَجَابِرِ بْنِ عَبْدِ اللَّهِ ، إبْنِ أَبِي أَوْفَى ، وَأَبِي هُرَيْرَةَ ، أَنَّهُمْ كَانُوا يُسَلِّمُونَ عَلَى الْجِنَازَةِ تَسْلِيمَةً وَاحِدَةً. [المستدرك على الصحيحين؛ 1/479]

3 – قَالَ إبن القيم : ..قَالَ أَحْمَدُ بْنُ الْقَاسِمِ ، قِيلَ لأبي عبد الله أَتَعْرِفُ عَنْ أَحَدٍ مِنَ الصَّحَابَةِ أَنَّهُ كَانَ يُسَلِّمُ عَلَى الْجِنَازَةِ تَسْلِيمَتَيْنِ ؟ قَالَ : لَا وَلَكِنْ عَنْ سِتَّةٍ مِنَ الصَّحَابَةِ أَنَّهُمْ كَانُوا يُسَلِّمُونَ تَسْلِيمَةً وَاحِدَةً خَفِيفَةً عَنْ يَمِينِهِ ، فَذَكَرَ ابْنَ عُمَرَ وَابْنَ عَبَّاسٍ وَأَبَا هُرَيْرَةَ ، وَوَاثِلَةَ بْنَ الْأَسْقَعِ ، وَابْنَ أَبِي أَوْفَى ، وَزَيْدَ بْنَ ثَابِتٍ. وَزَادَ البيهقي : عَلِيَّ بْنَ أَبِي طَالِبٍ ، وَجَابِرَ بْنَ عَبْدِ اللَّهِ ، وَأَنَسَ بْنَ مَالِكٍ ، وأبا أمامة بن سهل بن حنيف ، فَهَؤُلَاءِ عَشَرَةٌ مِنَ الصَّحَابَةِ. [زاد المعاد; 1/490]

4 – قال إبن قدامة : التَّسْلِيمُ عَلَى الْجِنَازَةِ تَسْلِيمَةٌ وَاحِدَةٌ ، عَنْ سِتَّةٍ مِنْ أَصْحَابِ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم… وَلَمْ يُعْرَفْ لَهُمْ مُخَالِفٌ فِي عَصْرِهِمْ ، فَكَانَ إجْمَاعًا .قَالَ أَحْمَدُ : لَيْسَ فِيهِ اخْتِلَافٌ إلَّا عَنْ إبْرَاهِيمَ [النخعي]. [المغني; 3/418]

5 – قال أبو داود : سمعت أحمد سئل عن التسليم على الجنازة , فقال: هكذا، ولوى عنقه عن يمينه وقال: السلام عليكم ورحمة الله. [أبو داود في المسائل؛ 1025]

6 – قال إبن المبارك : من سلم على الجنازة بتسليمتين فهو جاهل جاهل. [أبو داود في المسائل؛ 1030]

Fredagsbönen – Shaykh al-‘Alwān

Publicerad den av

Shaykh Sulaymān al-‘Alwān:

● Att parfymera sig är rekommenderat generellt och det är extra rekommenderat på fredagar.

● Om imamen gör du’ā under fredagen, så ska de som lyssnar säga ‘āmīn’ tyst för sig själv och inte högt.

● Den som vill be [sunnah] bönen som bes efter fredagsbönen i moskén, ska be fyra rak’ah och den som ber den hemma ska be två rak’ah. 

مسائل في الجمعة:

■‏الطــيب مسـتحب مـطلـقاً ، ويـــــوم الجمعة يتأكد .

■‏إذا دعا الإمام يوم الجمعة .. يؤمن المستمعون سراً لا جهراً 

■‏من أراد أن يصلي الصلاة البعدية بعد الجمعة في المسجد

فإنه يصلي 4 ركعات ، ومن صلاها في البيت فإنه يصليها ركعتين.

#سليمان_بن_ناصر_العلوان ثبته الله وفك أسره

Antalet rak’ah som man kan be under Salāt al-Tarāwīh – Shaykh al-‘Alwān

Publicerad den av

Shaykh Sulaymān al-‘Alwān sa:

”…och alla återberättelser som nämner att ‘Omar brukade be 23 [rak’ah] [1] är ma’lūla [2] (dvs svaga).”

[Sharh Kitāb al-Sawm min Jāmi’ al-Tirmidhī li al-Shaykh Sulaymān al-‘Alwān, kap. 38, s.143]

Shaykh Sulaymān al-‘Alwān sa även:

”Ibn ‘Abdel Barr nämnde i ‘al-istidhkār’ att det råder konsensus (ijmā’) gällande att det är tillåtet att överstiga 11 rak’ah i Ramadān [under Tarāwīh].”

Sedan sa Shaykh al-‘Alwān även:

”Även Ibn Taymiyya nämnde enigheten [bland de lärda gällande att det är tillåtet]. Oenigheten är gällande vilken av dessa åsikter som är bättre. Vissa anser att man ska be 11 [rak’ah], vissa ber 13, vissa ber mer än 20, vissa brukade be mer än 30 och vissa brukade be mer än 40. Denna oenighet är alltså en oenighet gällande vad som är bättre och inte gällande halāl och harām. Det korrekta gällande detta är att man ber 11 rak’ah eftersom ‘Omar, må Allāh vara nöjd med honom, brukade be 11 rak’ah med följeslagarna.”

[Sharh Kitāb al-Sawm min Jāmi’ al-Tirmidhī li al-Shaykh Sulaymān al-‘Alwān, kap. 38, s.143]

_______________________________

Översättarens fotnoter:

[1] Dvs 20 rak’ah + 3 med shaf’ och witr.

[2] Hadīthen som är ma’lūl är en hadīth som ytligt verkar vara autentisk, men som efter en närmare granskning visar sig ha en skadlig defekt (‘illa qādiha), men är dold.

Lyfta händerna under ‘Eid-bönen vid extra takbīr – Shaykh al-‘Alwān

Publicerad den av

Shaykh Sulaymān al-‘Alwān:

”Lyftandet av händerna vid de extra takbīrāt (d.v.s. efter takbīrat al-ihrām*) under ‘Eid är inte återberättat från profeten ﷺ och inte heller från följeslagarna. Detta är en ijtihād-fråga som Ahmad [ibn Hanbal] och andra än honom har valt och folket av al-Kūfa höll inte med honom.”

قال الشيخ سليمان العلوان:

رفع اليدين في التكبيرات الزوائد في العيدين لم يرد عن النبي ﷺ ولا عن الصحابة فالمسألة اجتهادية قال به احمد وغيره وخالفه أهل الكوفة. 

___

Översättarens kommentar:

* Takbīrat al-ihrām = Öppningstakbīren som man utför när man ska påbörja bönen.

Ett par frågor som rör den som läser Adhaan

Publicerad den av

1. Är det tillåtet att ropa Adhaan och Iqamah utan Wudu`?

Abu Hurayrah återberättar att Allahs Budbärare (ﷺ) sade: ”Den som är utan Wudu` ska inte ropa Adhaan”. (Tirmidhi)

Hadithen är svag enligt Tirmidhi och andra Hadith-experter.

Hadithen har flera brister i kedjan.

a- Mu`awiya ibn Yahya Sadafi är svag som återberättare 

b- al-Walid ibn Muslim är Mudallis*

c- Zuhri har inte hört Hadither från Abu Hurayrah

*Tadlees kan översättas till bedrägeri eller förvillelse. Det finns olika former av Tadlees. En av dessa är när man med avsikt skippar att nämna en återberättare som är svag, och som befinner sig mellan två pålitliga återberättare i kedjan, för att på så sätt framställa Hadithen som autentisk. Detta kallas för Tadlees Taswiyah. Detta är något al-Walid ibn Muslim var känd för. 

Tirmidhi återberättar även Hadithen som Abu Hurayrah`s ord (Mawqouf). Även den är svag. 

Det är tillåtet att ropa Adhaan och Iqamah utan Wudu`. Majoriteten av dem lärda anser det vara tillåtet, bland annat; Ahmed, Ibn Mubarak, Sufyan Thawri m.fl. Shafi’ och Ishaq anser det vara orekommenderat.

بَاب مَا جَاءَ فِي كَرَاهِيَةِ الْأَذَانِ بِغَيْرِ وُضُوءٍ

200 حَدَّثَنَا عَلِيُّ بْنُ حُجْرٍ حَدَّثَنَا الْوَلِيدُ بْنُ مُسْلِمٍ عَنْ مُعَاوِيَةَ بْنِ يَحْيَى الصَّدَفِيِّ عَنْ الزُّهْرِيِّ عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ عَنْ النَّبِيِّ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ قَالَ لَا يُؤَذِّنُ إِلَّا مُتَوَضِّئٌ.

201 حَدَّثَنَا يَحْيَى بْنُ مُوسَى حَدَّثَنَا عَبْدُ اللَّهِ بْنُ وَهْبٍ عَنْ يُونُسَ عَنْ ابْنِ شِهَابٍ قَالَ قَالَ أَبُو هُرَيْرَةَ لَا يُنَادِي بِالصَّلَاةِ إِلَّا مُتَوَضِّئٌ قَالَ أَبُو عِيسَى وَهَذَا أَصَحُّ مِنْ الْحَدِيثِ الْأَوَّلِ قَالَ أَبُو عِيسَى وَحَدِيثُ أَبِي هُرَيْرَةَ لَمْ يَرْفَعْهُ ابْنُ وَهْبٍ وَهُوَ أَصَحُّ مِنْ حَدِيثِ الْوَلِيدِ بْنِ مُسْلِمٍ وَالزُّهْرِيُّ لَمْ يَسْمَعْ مِنْ أَبِي هُرَيْرَةَ وَاخْتَلَفَ أَهْلُ الْعِلْمِ فِي الْأَذَانِ عَلَى غَيْرِ وُضُوءٍ فَكَرِهَهُ بَعْضُ أَهْلِ الْعِلْمِ وَبِهِ يَقُولُ الشَّافِعِيُّ وَإِسْحَقُ وَرَخَّصَ فِي ذَلِكَ بَعْضُ أَهْلِ الْعِلْمِ وَبِهِ يَقُولُ سُفْيَانُ الثَّوْرِيُّ وَابْنُ الْمُبَارَكِ وَأَحْمَدُ.

2. Är det ett krav att den som ropar Adhaan även måste ropa Iqamah? 

Ziyad ibn al-Harith Suda`i säger: ”Profeten (ﷺ) befallde mig att ropa Adhaan för Fajr-bönen. När jag skulle läsa Iqamah ville Bilal läsa den istället. Profeten (ﷺ) sade till honom: ”Suda`i har redan ropat Adhaan. Den som ropar Adhaan ska även ropa Iqamah”. (Tirmidhi)

Hadithen är svag på grund av Ziyad ibn An`um al-Afriqi som befinner sig i kedjan. Han är svag enligt; Yahya ibn Sa`id al-Qattan och Ahmed.

Majoriteten av dem lärda anser att den som läser Adhaan även ska ropa Iqamah. Detta är mer som en rekommendation, inte ett måste då Hadithen är svag. Det är tillåtet för två olika personer att läsa Adhaan och Iqamah för en och samma bön.

 بَاب مَا جَاءَ أَنَّ مَنْ أَذَّنَ فَهُوَ يُقِيمُ

199 حَدَّثَنَا هَنَّادٌ حَدَّثَنَا عَبْدَةُ وَيَعْلَى بْنُ عُبَيْدٍ عَنْ عَبْدِ الرَّحْمَنِ بْنِ زِيَادِ بْنِ أَنْعُمٍ الْأَفْرِيقِيِّ عَنْ زِيَادِ بْنِ نُعَيْمٍ الْحَضْرَمِيِّ عَنْ زِيَادِ بْنِ الْحَارِثِ الصُّدَائِيِّ قَالَ أَمَرَنِي رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ أَنْ أُؤَذِّنَ فِي صَلَاةِ الْفَجْرِ فَأَذَّنْتُ فَأَرَادَ بِلَالٌ أَنْ يُقِيمَ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ إِنَّ أَخَا صُدَاءٍ قَدْ أَذَّنَ وَمَنْ أَذَّنَ فَهُوَ يُقِيمُ قَالَ وَفِي الْبَاب عَنْ ابْنِ عُمَرَ قَالَ أَبُو عِيسَى وَحَدِيثُ زِيَادٍ إِنَّمَا نَعْرِفُهُ مِنْ حَدِيثِ الْأَفْرِيقِيِّ وَالْأَفْرِيقِيُّ هُوَ ضَعِيفٌ عِنْدَ أَهْلِ الْحَدِيثِ ضَعَّفَهُ يَحْيَى بْنُ سَعِيدٍ الْقَطَّانُ وَغَيْرُهُ قَالَ أَحْمَدُ لَا أَكْتُبُ حَدِيثَ الْأَفْرِيقِيِّ قَالَ وَرَأَيْتُ مُحَمَّدَ بْنَ إِسْمَعِيلَ يُقَوِّي أَمْرَهُ وَيَقُولُ هُوَ مُقَارِبُ الْحَدِيثِ وَالْعَمَلُ عَلَى هَذَا عِنْدَ أَكْثَرِ أَهْلِ الْعِلْمِ أَنَّ مَنْ أَذَّنَ فَهُوَ يُقِيمُ.

3. Måste den som ropar Adhaan hålla sina fingrar i öronen?

Det är rekommenderat att hålla fingrar i sina öron om man ropar Adhaan, men är inte ett krav. Man kan välja att hålla fingrar i sina öron om man ropar Adhaan, eller låta bli. Båda är tillåtna.

Bilal brukade ha sina fingrar i öronen när han ropade Adhaan, medan Ibn Umar brukade ropa Adhaan utan att hålla sina fingrar i sina öron. (Bukhari)

يُذْكَرُ عَنْ بِلَالٍ أَنَّهُ جَعَلَ إِصْبَعَيْهِ فِي أُذُنَيْهِ وَكَانَ ابْنُ عُمَرَ لَا يَجْعَلُ إِصْبَعَيْهِ فِي أُذُنَيْهِ. رواه البخاري.

Hadither som påpekar att Profeten (ﷺ) beordrade Bilal att hålla sina fingrar i öronen när han skulle ropa Adhaan är svaga. Allahu ‘alam.

Svar på Anas Khalifas lögn om att Ibn Taymiyya ska ha tillåtit firandet av kuffārs högtider

Publicerad den av

Anas Khalifa spred en stor lögn (oavsett om det var avsiktligt eller inte) i en av sina live-sändningar om varför han lämnade salafismen (del 3, min 41.15). 

Han påstod nämligen att Ibn Taymiyya i sin bok ”Iqtidā’ al-Sirāt al-Mustaqīm” tillät firandet av icke-muslimers högtider om man befinner sig i icke-muslimska länder.

Jag kommer först börja med att visa Ibn Taymiyyas citat som Anas syftar på och sedan kommer jag också att visa vad Ibn Taymiyya har sagt gällande firandet av icke-muslimers högtider eller att man deltar i dem på något sätt.

Nedan har vi citatet som Anas felaktigt försökte citera:

Ibn Taymiyya sa: ”Om en muslim befinner sig i Dār ul-Harb [1] eller Dār ul-Kufr [2] som inte är Dār Harb så är han inte befalld att urskilja sig [från icke-muslimerna] i sitt yttre utseende på grund av skadan som kan inträffa i och med detta. Ibland kan det till och med vara rekommenderat eller obligatoriskt för honom att se ut som dem i deras yttre utseende om det finns en religiös nytta i detta, som exempelvis att kalla dem till religionen och liknande goda ändamål. Men i de islamiska länderna där Allāh har gett ära till Sin religion och förödmjukat de icke-troende och tvingat dem att betala jizya (skyddsskatten), så måste man urskilja sig från dem”. [3] [Iqtidā’ al-Sirāt al-Mustaqīm, 1/471-472]

Ni ser alltså att Ibn Taymiyya inte nämnde något om att fira icke-muslimers högtider och att det enda han nämnde var att man inte behöver urskilja sig från icke-muslimer när det kommer till utseende om man befinner sig i icke-muslimska länder och det finns en nytta med det och även risk för att utsättas för skada.

Nedan har vi Ibn Taymiyyas åsikt om domen på att fira icke-muslimers högtider:

Ibn Taymiyya sa: ”Det är inte tillåtet för muslimerna att efterlikna dem i något som är unikt för deras högtider, vare sig när det kommer till mat, klädsel, tvättning, tända ljus, avstå från vardagliga sysslor eller i dyrkan etc. Det är inte heller tillåtet att anordna festmåltider, utbyta gåvor eller sälja saker som hjälper dem i det (dvs i firandet av deras högtider). Inte heller är det tillåtet att låta barnen och andra delta i lekarna som leks under dessa högtider eller att sätta upp utsmyckningar/dekorationer”. [Majmū’ al-Fatāwa, 25/329] 

Ibn Taymiyya säger sedan något intressant typ 4-5 rader längre ner i texten:

”Det finns ingen oenighet bland de lärda gällande utförandet av dessa ovannämnda handlingar och en grupp bland de lärda ansåg till och med att den som utför dessa handlingar har begått KUFR (otro) eftersom dessa handlingar innebär glorifiering av kufr ritualer”. [Majmū’ al-Fatāwa, 25/330]  

Fatwan från Majmū’ al-Fatāwa kan ni se på arabiska i de bifogade bilderna längst ner. [4]

Vi ser alltså att Ibn Taymiyya sa att det INTE är tillåtet att fira icke-muslimers högtider och att vissa lärda till och med ansåg det vara kufr!

________

Översättarens fotnoter: 

[1] Dār Harb = Ett icke-muslimskt land som inte har ingått i något avtal med det islamiska kalifatet eller den islamiska staten och anses därför vara ett fiendeland i ett krigstillstånd med muslimerna även om det inte pågår något krig mellan dem för tillfället.  

[2] Dār Kufr = Ett icke-muslimskt land som till skillnad från Dār ul-Harb har ingått i något avtal med det islamiska kalifatet eller den islamiska staten och anses därför inte befinna sig i ett krigstillstånd med muslimerna.

[3]

قال شيخ الإسلام ابن تيمية رحمه الله :

” لو أن المسلم بدار حرب ، أو دار كفر غير حرب ؛ لم يكن مأمورا بالمخالفة لهم في الهدي الظاهر ، لما عليه في ذلك من الضرر .

بل قد يستحب للرجل ، أو يجب عليه ، أن يشاركهم أحيانا في هديهم الظاهر إذا كان في ذلك مصلحة دينية : من دعوتهم إلى الدين ، ونحو ذلك من المقاصد الصالحة .

فأما في دار الإسلام والهجرة ، التي أعز الله فيها دينه ، وجعل على الكافرين بها الصغار والجزية ، ففيها شرعت المخالفة ” انتهى من ” اقتضاء الصراط المستقيم ” (١ / ٤٧١-٤٧٢).

[4]

Längden på skägget

Publicerad den av

När Mar’ī al-Karmī (dog år 1033 H.) radade upp vad som är inkluderat i Sunan al-Fitra enligt Hanbalī rättsskolan så nämnde han bland annat:

”Att låta skägget växa och det är harām att raka det. Men det gör inget om man tar bort den del av skägget som är längre än en knytnäve [1].” [2] [3]

[Dalīl ut-Tālib, s. 69, kap. 3:1: Sunan ul-Fitra]

_____________________

Översättarens fotnoter:

[1] Dvs att det inte är tillåtet att korta skägget så att det blir kortare än sin knytnäve.

[2] Dalīl al-Tālib är en sammanfattad fiqh bok som anses vara en av Hanbalī rättsskolans ”officiella” fiqh böcker.

[3] Shaykh Sulaymān al-‘Alwān sa: ”Det har inte återberättats från en enda följeslagare att någon av dem brukade ta bort det som var kortare än en knytnäveslängd. Det som dock har nämnts är gällande det som är längre än en knytnäveslängd.”

قال الشيخ سليمان العلوان: فإنه لم يُذكر عن صحابي قط أنه كان يأخذ ما دون القبضة! إنما جاء الكلام فيما زاد على القبضة .

Att ge gåvor under icke-muslimernas högtider

Publicerad den av

Fakhr ul-Dīn al-Zayla’ī al-Hanafī (dog år 743 H.) kommenterade uttalandet nedan:

”Det är inte tillåtet att ge gåvor på grund av Newroz och al-Mahrajān [1]”.

Sedan sa han: ”Det vill säga att det inte är tillåtet att ge gåvor på grund av dessa två dagar och det är snarare kufr (otro). Abū Hafs al-Kabīr [2], må Allāh vara barmhärtig över honom, sa: ’Om en person dyrkar Allāh i femtio år och sedan ger ett ägg till några månggudadyrkare under Newroz, med avsikten att upphöja denna dag, så har han begått kufr och hans handlingar har blivit ogiltiga. Författaren av al-Jāmi’ al-Asghar [3] sa: ’Om han ger en gåva till en annan muslim under Newroz utan att ha avsikten att upphöja denna dag, men att det endast är en vana bland folket, så har han inte begått kufr. Men han bör inte göra det specifikt under den dagen och han han bör istället göra det en dag före eller en dag efter så att det inte ska anses vara ett efterliknande av det folket [4]. Orsaken är att Allāhs sändebud ﷺ sa: ’Den som efterliknar ett folk är en av dem’’. Han sa även i al-Jāmi’ al-Asghar: ’En person köpte en sak under Newroz som han inte har köpt tidigare. Om han gjorde det för att upphöja den dagen såsom månggudadyrkarna gör så har han begått kufr, men om hans avsikt endast var att äta, dricka och roa sig så har han inte begått kufr.” [5] [Tabyīn al-Haqā’iq, 6/228]

Även Ibn Hajar al-’Asqalāni (som var Shāfi’ī) nämnde Abū Hafs al-Kabīrs uttalande som nämndes ovan av al-Zayla’ī. Se: Fath ul-Bārī, 2/513.

Muhammad ibn Yūsuf al-Mawwāq al-Mālikī (dog år 897 H.) sa: ”Ibn ul-Qāsim [6] ogillade att man ger gåvor till kristna under deras högtid eller att ge palmblad som gåva till judar på grund av deras högtid.” [al-Tāj wa al-Iklīl, 4/139]

Även Ibn Taymiyya nämnde Ibn ul-Qāsims åsikt som nämndes ovan av al-Mawwāq. [Se: Iqtidā’ al-Sirāt al-Mustaqīm]

Ibn ul-Turkmānī al-Hanafī (683 – 750 H) sa: ”Den som är muslim syndar om han sitter med dem [dvs under deras högtidsfirande] eller om han hjälper dem genom att slakta eller laga mat eller genom att låna ut djur som de kan rida på för att ta sig till sina högtidsfester”. [7] [al-Luma’ fī al-Hawādith wa al-Bida’, 1/294)]

al-Hajjāwī (dog 968 H.) sa i sin bok al-Iqnā’ (3/152), som är en av Hanbalī rättsskolans klassiska fiqh böcker: ”Det är förbjudet att bevittna judarnas och de kristnas högtider, att sälja något till dem under den tiden eller att ge dem gåvor på grund av deras högtid.” [8]

Ibn Taymiyya (Hanbalī) sa: ”Man ska inte ta emot en gåva från en [muslimsk] person som ger en gåva till muslimerna vid tidpunkten av dessa högtider som vanligtvis inte brukar ges vid andra tidpunkter än under denna högtid. I synnerhet om denna gåva är något som bidrar till efterliknandet av dem [dvs icke-muslimerna], som exempelvis att ge stearinljus och liknande under julen eller att ge ägg eller mjölk och får under Skärtorsdagen som inträffar vid slutet av deras fasteperiod. Man ska inte heller ge gåvor till någon muslim under dessa högtider på grund av högtiden och i synnerhet om det är något som bidrar till efterliknandet av dem såsom vi nämnde tidigare”. [9] [Iqtidā’ al-Sirāt al-Mustaqīm, 1/227]

Ibn Taymiyya sa även: ”Det är inte heller tillåtet att anordna festmåltider, utbyta gåvor eller sälja saker som hjälper dem i det (dvs i firandet av deras högtider)”. [Majmū’ al-Fatāwa, 25/329] 

Kort därefter säger Ibn Taymiyya: ”Det finns ingen oenighet bland de lärda gällande utförandet av dessa ovannämnda handlingar och en grupp bland de lärda ansåg till och med att den som utför dessa handlingar har begått kufr (otro) eftersom dessa handlingar innebär glorifiering av kufr ritualer”. [10] [Majmū’ al-Fatāwa, 25/330]

Sufin Ibn Hajar al-Haytamī (Shāfi’ī) sa: ”Jag såg att en av våra lärda från de senare generationerna har nämnt saker som stämmer överens med vad jag har sagt och efter det sa han: ’Bland de vidrigaste innovationerna är muslimernas efterliknande av de kristna under deras högtider genom att efterlikna dem i deras mat och när det kommer till att ge dem gåvor och ta emot deras gåvor [under deras högtider]’”. [11] [al-Fatāwa al-Fiqhiyya al-Kubra, Bāb al-Ridda, 4/238-239]

_________________________

Översättarens fotnoter:

[1] Två hedniska persiska högtider.

[2] Han var en stor Hanafī lärd från staden Bukhāra i vad som idag är Uzbekistan. Han föddes år 150 efter profetens ﷺ hijra och dog år 217 H.

[3] En Hanafī lärd som heter Muhammad ibn al-Walīd al-Samarqandī.

[4] Dvs icke-muslimerna.

[5] al-Zayla’īs fatwa på arabiska:

قال فخر الدين الزيلعي (المتوفى ٧٤٣ ه) في ”تبيين الحقائق” (حنفي) (6/228) : ” ( والإعطاء باسم النيروز والمهرجان لا يجوز ) أي الهدايا باسم هذين اليومين حرام بل كفر , وقال أبو حفص الكبير رحمه الله لو أن رجلا عبد الله خمسين سنة ثم جاء يوم النيروز , وأهدى لبعض المشركين بيضة ، يريد به تعظيم ذلك اليوم ، فقد كفر , وحبط عمله . وقال صاحب الجامع الأصغر : إذا أهدى يوم النيروز إلى مسلم آخر , ولم يرد به التعظيم لذلك اليوم , ولكن ما اعتاده بعض الناس لا يكفر , ولكن ينبغي له أن لا يفعل ذلك في ذلك اليوم خاصة , ويفعله قبله أو بعده ، كي لا يكون تشبها بأولئك القوم , وقد قال رسول الله صلى الله عليه وسلم من تشبه بقوم فهو منهم . وقال في الجامع الأصغر رجل اشترى يوم النيروز شيئا ، لم يكن يشتريه قبل ذلك ، إن أراد به تعظيم ذلك اليوم كما يعظمه المشركون كفر , وإن أراد الأكل والشرب والتنعم لا يكفر ” انتهى .

[6] Ibn ul-Qāsim var Imām Māliks elev och muftin över Egypten. Han föddes år 132 H och dog år 191 H.

Ibn ul-Qāsims åsikt på arabiska:

وقال محمد بن يوسف المواق (المتوفى: 897هـ) في ”التاج والإكليل” (مالكي) (4/319) : ” وكره ابن القاسم أن يهدي للنصراني في عيده مكافأة له ، ونحوه إعطاء اليهودي ورق النخيل لعيده ” انتهى .

[7] Ibn ul-Turkmānīs ord på arabiska:

قال الإمام ابن التركماني (٦٨٣ – ٧٥٠ هـ): (( فيأثم المسلم بمجالسته لهم، وبإعانته لهم بذبح وطبخ وإعارة دابة ويركبوها لمواسمهم وأعيادهم )) اللمع في الحوادث والبدع، لابن التركماني ( ١ / ٢٩٤ )

[8] Citatet från al-Hajjāwī på arabiska:

وقال الحجاوي في ”الإقناع” (3/152) من كتب الحنابلة : ” ويحرم شهود عيد اليهود والنصارى وبيعه لهم فيه ، ومهاداتهم لعيدهم ” انتهى .

[9] Ibn Taymiyyas fatwa på arabiska:

قال ابن تيمية رحمه الله : ” ومن أهدى للمسلمين هدية في هذه الأعياد مخالِفة للعادة في سائر الأوقات غير هذا العيد : لم تقبل هديته ، خصوصا إن كانت الهدية مما يستعان بها على التشبه بهم ، مثل إهداء الشمع ونحوه في الميلاد ، أو إهداء البيض واللبن والغنم في الخميس الصغير الذي في آخر صومهم ، وكذلك أيضا لا يهدى لأحد من المسلمين في هذه الأعياد هدية لأجل العيد ، لا سيما إذا كان مما يستعان بها على التشبه بهم كما ذكرناه ” انتهى من ”اقتضاء الصراط المستقيم” (1/227).

[10] Ibn Taymiyyas andra fatwa på arabiska:

قال ابن تيمية: لا يحل للمسلمين أن يتشبهوا بهم في شيء، مما يختص بأعيادم، لا من طعام، ولا لباس ولا اغتسال ، ولا إيقاد نيران ، ولا تبطيل عادة من معيشة أو عبادة ، أو غير ذلك . ولا يحل فعل وليمة ، ولا الإهداء ، ولا البيع بما يستعان به على ذلك لأجل ذلك . ولا تمكين الصبيان ونحوهم من اللعب الذي في الأعياد ولا إظهار زينة .

وبالجملة ليس لهم أن يخصوا أعيادم بشيء من شعائرهم ، بل يكون يوم عيدهم عند المسلمين كسائر الأيام لا يخصه المسلمون بشيء من خصائصهم .

وأما إذا أصابه المسلمون قصداً ، فقد كره ذلك طوائف من السلف والخلف . وأما تخصیصه بما تقدم ذكره فلا نزاع فيه بين العلماء. بل قد ذهب طائفة من العلماء إلى كفر من يفعل هذه الأمور ، لما فيها من تعظیم شعائر الكفر . وقال طائفة منهم : من ذبح نطيحة يوم عیدهم فكأنما ذبح خنزيراً. (مجموع الفتاوى، ٢٥ / ٢٣٠ – ٢٢٩)

[11] Ibn Hajar al-Haytamīs ord:

وقال ابن حجر الهيتمي الشافعي في ( باب الردة ) : (ثم رأيت بعض أئمتنا المتأخرين ذكر ما يوافق ما ذكرته فقال : ومن أقبح البدع موافقة المسلمين النصارى في أعيادهم بالتشبه بأكلهم والهدية لهم وقبول هديتهم فيه. [الفتاوى الفقهية الكبرى (4/238-239)]

‘Eid al-Fitr är endast en dag, inte tre – Shaykh al-Alwān

Publicerad den av

Shaykh Sulaymān al-Alwān sa:

”Till skillnad från vad lekmännen säger idag, så är al-Fitr endast en ‘Eid-dag. De har förvandlat dagen av ‘Eid al-Fitr till tre dagar. Detta är fel och har ingen grund. ‘Eid al-Fitr är endast en dag och det är dagen som kommer efter Ramadān. Dagarna som kommer efter det är däremot inte någon ‘Eid.”

[Sharh Kitāb as-Sawm min Jāmi’ at-Tirmidhi li ash-Shaykh Sulaymān al-‘Alwān, kap.8, s.35]

قال الشيخ سليمان العلوان: ”والفطر ليس له من العيد إلا يوم واحد خلاف للعامة الآن يجعلون ثلاثة أيام عيداً لعيد الفطر، وهذا غلط وليس له أصل، عيد الفطر ليس له إلا يوم واحد فقط وهو اليوم الذي يلي رمضان، وأما ما يليه فليس من العيد في شيء.”