Kategoriarkiv: Murji’a

Īmān (tro) existerar inte utan handling – al-Ājurrī

Publicerad den av

al-Murji’a påstår att det räcker med att man uttalar trosbekännelsen för att räknas som en muslim och hamna i paradiset och att goda handlingar inte är ett villkor för ens islam. Salaf och de lärda som kom efter dem i många olika generationer har förklarat att denna trosuppfattning går emot Ahl us-Sunnahs trosuppfattning. Jag har tidigare bevisat att Imām Ahmad kritiserade denna trosuppfattning [*]. Även al-Ājurrī (och andra lärda vars uttalanden jag kommer att dela med mig vid senare tillfällen) har kritiserat detta.

al-Ājurrī (dog år 360 H.) sa: ”Om någon använder sig av de återberättade hadītherna ’Den som säger: Lā ilāha illa Allāh kommer att inträda paradiset’ som bevis, då ska det sägas till honom att så var fallet innan de obligatoriska handlingarna uppenbarades såsom jag tidigare har nämnt. Detta är vad muslimernas lärda har sagt. Lärda som Allāh Den upphöjde har gynnat med kunskap och som var imamer som togs som goda exempel. Till skillnad från al-Murji’a som gick emot följeslagarna och de [lärda] som följde dem i det goda och imamernas åsikt i vartenda land vars namn vi inte är rädda för att nämna.” [Kitāb al-Sharī’a, s. 554-555]

قال الآجري (ت ٣٦٠ هـ): فإن احتجَ محتج بالأحاديث التي رُويت : ( من قال : لا إله إلا الله دخل الجنة ). قيل له : هذه كـانـت قـبـل نـزول الفرائض على مـا تقـدم ذكـرنا [ له ] وهذا قول علماء المسلمين مِمَّنْ نَفَعَهُم الله تعالى بالعلم، وكانوا أئمة يُقْتَدَى بهم، سِوى المرجئة الذين خرجوا عن جملة ما عليه الصحابة والتابعون لهم بإحسان، وقول الأئمة الذين لا يستوحش من ذكرهم في كلِّ بلد .

[كتاب الشريعة ، ص ٥٥٤-٥٥٥]

________________________

Översättarens fotnoter:

[*] https://salaf.nu/2021/09/21/imam-ahmad-ibn-hanbals-forstaelse-av-iman/

Allians med kuffar mot muslimer – Muhammad Ibn ’Abdil-Wahhab

Publicerad den av

Madaakhila och Jaamiyya påstår att det inte är kufr akbar (större otro) att alliera sig med kuffar mot muslimer så länge man inte gör det med avsikten att förstöra islam eller på grund av kärlek till kuffars religion och liknande. De anser till och med att det är Khawaridj och Takfiris som anser motsatsen.

I och med att de påstår att de har samma ‘aqida som Muhammad Ibn ’Abdil-Wahhab, så tycker jag därför att vi ska läsa vad Muhammad Ibn ’Abdil-Wahhab har sagt om detta.

Muhammad Ibn ’Abdil-Wahhab sa:

”Låt oss [för argumentationens skull] säga att ash-Shaams [1] meningsskiljaktigheter med Ali [Ibn Abi Taalib] motiverade dem (dvs ash-Shaam) till att alliera sig med dem [2] och att komma på ursäkter åt dem och strida på deras sida om de [3] vägrade [den islamiska domen]. Kan du då föreställa dig att någon av följeslagarna hade tvivlat på otron (kufr) av de (dvs ash-Shaam) som gick över till dem [4], även om de visade att de tar avstånd från deras trosuppfattning och att de endast gick över till dem och förfinade deras metodologi för att kunna hämnas på ’Othmaans mördare? [5] Du bör därför fundera djupt över denna fråga, eftersom detta endast förblir en tveksamhet för den som Allah vill utsätta för prövning (fitna).” [6]

[al-Durar al-Saniyya, 10/79-80, Taarikh Najd, s. 338]

Översättarens fotnoter:

[1] Dvs följeslagaren Mu’aawiya Ibn Abi Sufyaan och de som var med honom.

[2] Dvs gruppen som Ali Ibn Abi Taalib brände till döds när de vägrade sluta säga att Ali är Allah.

[3] Dvs gruppen som dyrkade Ali.

[4] Dvs gruppen som dyrkade Ali.

[5] Konflikten mellan Ali Ibn Abi Taalib och Mu’aawiya (dvs ash-Shaam) inträffade efter att Khalifan Othmaan Ibn ’Affaan blev mördad och Ali blev därefter den nya Khalifan. Mu’aawiya och de som var med honom ville hämnas direkt på mördarna, men Ali ville avvakta lite. Då inträffade konflikten mellan dessa två läger.

[6] Vi ser att shaykhen säger att Mu’awiya hade begått kufr om han allierade sig med dessa shi’a mushrikoon mot ‘Ali även om de gjorde det endast för att hämnas ‘Othmans död utan att göra det på grund av kärlek till kufr eller kuffar eller liknande. Han säger även att sahaba inte hade tvekat på att göra takfir på honom och att de som säger annat har blivit utsatta för fitna d v s att de är på fel väg.

Īmān (tro) existerar inte utan handling – Imām Ahmad

Publicerad den av

al-Khallāl (dog år 311 H.) sa: ”Yūsuf ibn Mūsa berättade till mig att han hörde Abū ’Abdillāh (dvs Imām Ahmad) säga: ’Īmān (tro) existerar inte utan handling’.” [Kitāb al-Sunnah av al-Khallāl, nr. 962] [1]

Abū al-Hārith sa: ”Jag frågade Abū ’Abdillāh Ahmad ibn Muhammad ibn Hanbal: ’Är man troende om man [endast] säger: Lā ilāha illa Allāh?’ Då sa han: ’Sådär var Īmān i början, sedan uppenbarades de obligatoriska handlingarna: bönen, allmosan (Zakāt), fastan under Ramadān och vallfärden (Hajj)’.” [Kitāb al-Sunnah av al-Khallāl, nr. 955] [2]

”Abū ’Abdillāh (dvs Imām Ahmad) sa: ’Jarīr ibn ’Abdillāh var en de sista bland Allāhs sändebuds följeslagare som blev muslim och han sa: ’Jag gav trohetsed till profeten ﷺ om att ge uppriktigt råd (nasīha)’ [3], så hur kan uppriktig rådgivning och blygsamhet (hayā’) [4] vara en del av Īmān, men inte fastan och bönen?!?’” [Kitāb al-Sunnah av al-Khallāl, nr. 1021] [5]

al-Khallāl sa: ”Harb ibn Ismā’īl al-Kirmānī sa till mig: ’Jag hörde Ahmad bli frågad: ’Vem är al-Murji’a?’ Då sa han: ’De som påstår att Īmān [endast] är tal’.” [Kitāb al-Sunnah av al-Khallāl, nr. 959] [6]

Det återberättas att Abū al-Hārith sa till Imām Ahmad: ”’Vad säger du om den som säger att Īmān [endast] är tal?’ Då sa han: ’Den som säger att Īmān [endast] är tal är en murji’.’ Sedan sa han (dvs Abū al-Hārith): ’Jag hörde Abū ’Abdillāh (dvs Imām Ahmad) bli frågad vad irjā’ är för något och då svarade han: ’Den som säger att Īmān [endast] är tal är en murji’ och sunnahn är att man säger: ’Īmān är tal och handling, den stiger och sjunker’.” [Kitāb al-Sunnah av al-Khallāl, nr. 964] [7]

Det återberättas att Abū Bakr al-Athram sa: ”Jag hörde när det sades till Abū ’Abdillāh (dvs Imām Ahmad): ’Vad säger du om Shabāba?’ Då svarade han: ’Shabāba var en kallare till irjā’’ [8]. Sedan sa han (dvs Imām Ahmad): ’Det sägs även att Shabāba yttrade vidrigare uttalanden än detta, som jag inte har hört någon annan yttra. Shabāba sa: ’Om han yttrar något så har han utfört en handling’. Han sa: ’Īmān består av tal och handling såsom de säger, så om han yttrar något så har han utfört en handling med sin kroppsdel, dvs med sin tunga. Han utförde alltså en handling med sin tunga när han talade’. Sedan sa Abū ’Abdillāh (dvs Imām Ahmad): ’Detta är ett vidrigt uttalande och jag har inte hört någon annan säga något sådant och det har inte nått mig heller’.” [Kitāb al-Sunnah av al-Khallāl, nr. 982] [9]

Alla återberättelser är autentiska enligt Dr. ’Atiyya al-Zahrānī, som har verifierat återberättelserna i Kitāb al-Sunnah av al-Khallāl.

_____________

Översättarens fotnoter:

[1] Återberättelsen på arabiska:

وأخبرني يوسف بن موسی ، سمع أبا عبد الله يقول : ”الإيمان لا يكون إلَّا بعمل”. [كتاب السنة للخلال, رقم ٩٦٢]

[2] Återberättelsen på arabiska:

أخبرني محمد بن أبي هارون ، ومحمد بن جعفر أن أبا الحارث حدثهم قال : سألت أبا عبد الله أحمد بن محمد بن حنبل قلت : إذا قال الرجل لا إله إلا الله فهو مؤمن ؟ قال : كذا كان بدء الإيمان ثم نزلت الفرائض الصلاة والزكاة وصوم رمضان وحج البيت . [كتاب السنة للخلال, رقم ٩٥٥ – ”ذکر بدء الإيمان کيف کان ، والرد على المرجئة لأنه نزلت الفرائض بعد قول لا إله إلا الله”]

[3] Se: Sahīh Muslim, nr. 98 eller 107 beroende på upplagan.

[4] Profeten ﷺ sa: ”Īmān består av mer än sextio delar och blygsamhet är en del av Īmān”. [Sahīh al-Bukhārī, nr. 9]

عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ ـ رضى الله عنه ـ عَنِ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم قَالَ ‏ ”‏ الإِيمَانُ بِضْعٌ وَسِتُّونَ شُعْبَةً، وَالْحَيَاءُ شُعْبَةٌ مِنَ الإِيمَانِ ‏”‏‏.‏ [صحيح البخاري، ٩]

[5] Återberättelsen på arabiska:

وأخبرني عبد الملك بن عبد الحميد قال : قال أبو عبد الله (أي الإمام أحمد) : جریر بن عبد الله من أخر من أسلم من أصحاب رسول الله صلى الله عليه وسلم ويقول : بايعت النبي صلى الله عليه وسلم على النصح ، فيكون النصح والحياء من الإيمان ، ولا يكون الصوم والصلاة من الإيمان. [كتاب السنة للخلال, رقم ۱۰۲۱]

[6] Återberättelsen på arabiska:

أخبرني حرب بن إسماعيل الكرماني ، قال : سمعت أحمد وقيل له : المرجئة من هم ؟ قال : ”من زعم أن الإيمان قول”. [كتاب السنة للخلال, رقم ٩٥٩]

[7] Återberättelsen på arabiska:

وأخبرني محمد بن أبي هارون ، ومحمد بن جعفر ، أن أبا الحارث حدثهم ، أنه قال لأبي عبد الله : فمن قال : الإيمان قول ؟ قال : ( من قال : الإيمان قول ، فهو مرجئ ) ، قال : وسئل أبو عبد الله وأنا أسمع عن الإرجاء ما هو ؟ قال : ( من قال : الإيمان قول ، فهو مرجئ والسنة فيه أن تقول : الإيمان قول وعمل يزيد وينقص . [كتاب السنة للخلال, رقم ٩٦٤]

[8] Irjā’ är Murji’as troslära. De anser bland annat att handlingar inte är ett villkor för att räknas som muslim och att det räcker med att man uttalar trosbekännelsen. Ahl us-Sunnah anser däremot att Īmān består av tal, handlingar och trosuppfattning/avsikt och att dessa är villkor för att man ska räknas som muslim.

[9] Återberättelsen på arabiska:

أخبرنا محمد بن علي ، قال : ثنا أبو بكر الأثرم ، قال : سمعت أبا عبد الله ، وقيل له : شبابة ، أي شيء تقول فيه ؟ فقال : شبابة كان يدعو إلى الإرجاء ، قال : « وقد حكي عن شبابة قول أخبث من هذه الأقاويل ، ما سمعت أحداً عن مثله ، قال : قال شبابة : إذا قال فقد عمل ، قال : الإيمان قول وعمل كما يقولون : فإذا قال فقد عمل بجارحته أي : بلسانه ، فقد عمل بلسانه حين تكلم ، ثم قال أبو عبد الله : « هذا قول خبيث ، ما سمعت أحداً يقول به ، ولا بلغني ». [كتاب السنة للخلال, رقم ۹۸۲]

Kan man hamna i större kufr även om det inte är kopplat till trosuppfattning? – Shaykh al-Shu’aybī

Publicerad den av

Shaykh Hamūd Ibn ‘Uqlā’ al-Shu’aybī [1] (må Allāh vara barmhärtig över honom) sa:

”Den som säger att det inte finns någon kufr som tar en ut ur religionen förutom kufr inom trosuppfattning (i’tiqād), följer i så fall helt och hållet murji’as väg (madhhab). Till exempel om han kastar sharī’an bakom sin rygg (dvs struntar i den) och [istället] implementerar människoskapta lagar, så gör vi takfīr på honom enbart på grund av själva handlingen [2]. Men vad som finns i deras hjärtan, – dvs de som styr med människoskapta lagar – det har vi ingen kunskap om och det har [heller] inget med saken att göra”.

[Sharh al-‘Aqīda al-Tahāwiyya, s. 211-212] [*]

____________________

Översättarens fotnoter:

[1] Han föddes år 1346 hijri (ca 1927-1928) i en by i närheten av Burayda i Saudiarabien och han dog år 1422 hijri (januari 2002). Många kända lärda och shuyūkh har studerat under honom, bland annat Sālih al-Fawzān, Saudis nuvarande mufti: ‘Abdul-‘Azīz āl al-Shaykh, ‘Alī al-Khudayr, Abdullāh al-Ghunaymān och Salmān al-‘Ouda. Även Ibn ‘Uthaymīn och Sālih al-Luhaydān hade honom som lärare en kort period när de studerade i universitetet i Riyādh. Shaykh ‘Alī al-Khudayr var väldigt nära Shaykh ‘Uqlā’.

[2] Dvs att man gör takfīr på honom endast på grund av hans implementering av människoskapta lagar istället för Allāhs sharī’a och att det inte spelar någon roll om han älskar Allāhs sharī’a i sitt hjärta, eller om han anser att det är bättre än människoskapta lagar eller inte, eller om han anser det vara harām att styra med människoskapta lagar eller inte.

[*] قال الشيخ حمود بن عقلاء الشعيبي : ومن يقول ما فيه كفر يخرج من الملة إلا كفر الاعتقاد فهذا ينطبق عليه مذهب المرجئة تماما ، فمثلا لو نبذ الشرع وراء ظهره فحكّم القانون لحكمنا بكفره بمجرد العمل , أما ما في قلوبهم – أي المحكمين للقانون – فلا علم لنا به ولا علاقة له .

(شرح العقيدة الطحاوية ، ص ٢١١ – ٢١٢)