Kategoriarkiv: Madakhila och Jamiyya

Makthavarnas lärda – Ibn Taymiyya

Publicerad den av

Ibn Taymiyya sa:

”Och när en lärd lämnar det han känner till i Allāhs bok och Hans sändebuds sunnah och istället följer makthavarens dom som skiljer sig från Allāhs och Hans sändebuds dom, så blir han en murtadd kāfir som förtjänar bestraffning i detta liv och i det nästkommande.

Den upphöjde (dvs Allāh) sa:

المص

Alif Lām Mīm Sād.

كِتَابٌ أُنزِلَ إِلَيْكَ فَلاَ يَكُن فِي صَدْرِكَ حَرَجٌ مِّنْهُ لِتُنذِرَ بِهِ وَذِكْرَى لِلْمُؤْمِنِينَ

En skrift har uppenbarats för dig – ängslas inte i ditt hjärta över detta – för att du med den skall varna [de icke-troende] och förmana de troende:

اتَّبِعُوا مَا أُنْزِلَ إلَيْكُمْ مِنْ رَبِّكُمْ وَلَا تَتَّبِعُوا مِنْ دُونِهِ أَوْلِيَاءَ قَلِيلًا مَا تَذَكَّرُونَ

”Följ det som har uppenbarats för er av er Herre, och följ inte [andra som ni har tagit till] beskyddare i Hans ställe.” – Men det är sällan ni ägnar någon eftertanke [åt Våra varningar]! [1]

Och om han blir slagen, fängslad och utsatt för olika sorters skada för att lämna det som han känner till av Allāhs- och Hans sändebuds lagar som måste följas och istället följer andras domar, så är han förtjänt av Allāhs straff. Han måste ha tålamod även om han utsätts för skada för Allāhs sak eftersom detta är Allāhs sunnah när det kommer till profeterna och deras följare.

Allāh, Den upphöjde, sa:

الم

Alif Lām Mīm.

أَحَسِبَ النَّاسُ أَن يُتْرَكُوا أَن يَقُولُوا آمَنَّا وَهُمْ لَا يُفْتَنُونَ

Tror människorna att de efter att ha förklarat ”Vi tror” skall lämnas i fred utan att få utstå prövningar.

وَلَقَدْ فَتَنَّا الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ فَلَيَعْلَمَنَّ اللَّهُ الَّذِينَ صَدَقُوا وَلَيَعْلَمَنَّ الْكَاذِبِينَ

Vi satte också deras föregångare på prov. Ja, Allāh ska ge till känna dem som talar sanning och Han skall ge till känna de lögnaktiga. [2]

Den upphöjde (dvs Allāh) sa även:

وَلَنَبْلُوَنَّكُمْ حَتَّى نَعْلَمَ المُجَاهِدِينَ مِنْكُمْ والصَّابِرِينَ وَنَبْلُوَ أَخْبَارَكُمْ

Vi skall helt visst pröva er tills vi gett till känna vilka kämparna (al-Mujāhidīn) och de tålmodiga bland er är, och Vi skall pröva era påståenden. [3]

Och Allāh, Den upphöjde, sa även:

أَمْ حَسِبْتُمْ أَنْ تَدْخُلُوا الْجَنَّةَ وَلَمَّا يَأْتِكُمْ مَثَلُ الَّذِينَ خَلَوْا مِنْ قَبْلِكُمْ مَسَّتْهُمُ الْبَأْسَاءُ وَالضَّرَّاءُ وَزُلْزِلُوا حَتَّى يَقُولَ الرَّسُولُ وَالَّذِينَ آمَنُوا مَعَهُ مَتَى نَصْرُ اللَّهِ أَلَا إنَّ نَصْرَ اللَّهِ قَرِيبٌ

Eller räknar ni med att träda in i paradiset utan att först ha gått igenom detsamma som de som levde före er? De drabbades av fattigdom och lidande och skakades så mycket att sändebudet och de med honom som hade antagit tron sade: ”När kommer Allāhs hjälp?” Men Allāhs hjälp är alltid nära.” [4] [5]

[Majmū’ al-Fatāwa, 35/372]

___________

Översättarens fotnoter:

[1] Sūrat ul-A’rāf [7], verser 1-3.

[2] Sūrat ul-‘Ankabūt [29], verser 1-3.

[3] Sūrat Muhammad [47], vers 31.

[4] Sūrat al-Baqara [2], vers 214.

[5] OBS! Syftet med publiceringen av denna fatwa är inte att uppmuntra till takfīr på alla lärda och imamer som är anställda hos staten eller som försvarar makthavarna. Det finns regler och villkor för takfīr som måste uppfyllas innan man kan göra takfīr på en specifik individ. Syftet är endast att visa hur farligt det är att som lärd förvränga religionen för att göra makthavaren nöjd såsom vissa av dagens lärda gör som exempelvis madākhila och även andra som exempelvis många sūfis.

يقول شيخ الإسلام ابن تيمية: ”ومتى ترك العَالِمُ مَا عَلِمَهُ من كتاب الله وسنة رسوله، واتبع حكم الحاكم المُخالف لحكم الله ورسوله كان مرتدًا كافرًا يستحق العقوبة في الدنيا والآخرة. قال تعالى: {المص. كِتَابٌ أُنْزِلَ إلَيْكَ فَلَا يَكُنْ فِي صَدْرِكَ حَرَجٌ مِنْهُ لِتُنْذِرَ بِهِ وَذِكْرَى لِلْمُؤْمِنِينَ} {اتَّبِعُوا مَا أُنْزِلَ إلَيْكُمْ مِنْ رَبِّكُمْ وَلَا تَتَّبِعُوا مِنْ دُونِهِ أَوْلِيَاءَ قَلِيلًا مَا تَذَكَّرُونَ}. وَلَوْ ضُرِبَ وَحُبِسَ وَأُوذِيَ بأنواع الأذى ليدع ما علمه من شرع الله ورسوله الذي يجب اتباعه واتبع حكم غيره كان مستحقًا لعذاب الله، بل عليه أن يصبر وإن أوذي في الله فهذه سنة الله في الأنبياء وأتباعهم . قال الله تعالى: {الم. أَحَسِبَ النَّاسُ أَنْ يُتْرَكُوا أَنْ يَقُولُوا آمَنَّا وَهُمْ لَا يُفْتَنُونَ} {وَلَقَدْ فَتَنَّا الَّذِينَ مِنْ قَبْلِهِمْ فَلَيَعْلَمَنَّ اللَّهُ الَّذِينَ صَدَقُوا وَلَيَعْلَمَنَّ الْكَاذِبِينَ}، وقال تَعَالَى: {وَلَنَبْلُوَنَّكُمْ حَتَّى نَعْلَمَ المُجَاهِدِينَ مِنْكُمْ والصَّابِرِينَ وَنَبْلُوَ أَخْبَارَكُمْ} وقالَ تَعَالى: {أَمْ حَسِبْتُمْ أَنْ تَدْخُلُوا الْجَنَّةَ وَلَمَّا يَأْتِكُمْ مَثَلُ الَّذِينَ خَلَوْا مِنْ قَبْلِكُمْ مَسَّتْهُمُ الْبَأْسَاءُ وَالضَّرَّاءُ وَزُلْزِلُوا حَتَّى يَقُولَ الرَّسُولُ وَالَّذِينَ آمَنُوا مَعَهُ مَتَى نَصْرُ اللَّهِ أَلَا إنَّ نَصْرَ اللَّهِ قَرِيبٌ}”. (مجموع الفتاوى, 35 / 372)

Allians med kuffar mot muslimer – Muhammad Ibn ’Abdil-Wahhab

Publicerad den av

Madaakhila och Jaamiyya påstår att det inte är kufr akbar (större otro) att alliera sig med kuffar mot muslimer så länge man inte gör det med avsikten att förstöra islam eller på grund av kärlek till kuffars religion och liknande. De anser till och med att det är Khawaridj och Takfiris som anser motsatsen.

I och med att de påstår att de har samma ‘aqida som Muhammad Ibn ’Abdil-Wahhab, så tycker jag därför att vi ska läsa vad Muhammad Ibn ’Abdil-Wahhab har sagt om detta.

Muhammad Ibn ’Abdil-Wahhab sa:

”Låt oss [för argumentationens skull] säga att ash-Shaams [1] meningsskiljaktigheter med Ali [Ibn Abi Taalib] motiverade dem (dvs ash-Shaam) till att alliera sig med dem [2] och att komma på ursäkter åt dem och strida på deras sida om de [3] vägrade [den islamiska domen]. Kan du då föreställa dig att någon av följeslagarna hade tvivlat på otron (kufr) av de (dvs ash-Shaam) som gick över till dem [4], även om de visade att de tar avstånd från deras trosuppfattning och att de endast gick över till dem och förfinade deras metodologi för att kunna hämnas på ’Othmaans mördare? [5] Du bör därför fundera djupt över denna fråga, eftersom detta endast förblir en tveksamhet för den som Allah vill utsätta för prövning (fitna).” [6]

[al-Durar al-Saniyya, 10/79-80, Taarikh Najd, s. 338]

Översättarens fotnoter:

[1] Dvs följeslagaren Mu’aawiya Ibn Abi Sufyaan och de som var med honom.

[2] Dvs gruppen som Ali Ibn Abi Taalib brände till döds när de vägrade sluta säga att Ali är Allah.

[3] Dvs gruppen som dyrkade Ali.

[4] Dvs gruppen som dyrkade Ali.

[5] Konflikten mellan Ali Ibn Abi Taalib och Mu’aawiya (dvs ash-Shaam) inträffade efter att Khalifan Othmaan Ibn ’Affaan blev mördad och Ali blev därefter den nya Khalifan. Mu’aawiya och de som var med honom ville hämnas direkt på mördarna, men Ali ville avvakta lite. Då inträffade konflikten mellan dessa två läger.

[6] Vi ser att shaykhen säger att Mu’awiya hade begått kufr om han allierade sig med dessa shi’a mushrikoon mot ‘Ali även om de gjorde det endast för att hämnas ‘Othmans död utan att göra det på grund av kärlek till kufr eller kuffar eller liknande. Han säger även att sahaba inte hade tvekat på att göra takfir på honom och att de som säger annat har blivit utsatta för fitna d v s att de är på fel väg.