at-Tirmidhī (Dog år 279 H.) [1] nämner följande hadīth [med komplett kedja]:
Abū Hurayra sa: ”Allāhs sändebud (ﷺ) sa: ‘Allāh accepterar allmosa (sadaqa) och Han tar emot den med Sin högra Hand och tar hand om den åt er såsom ni tar hand om ert föl (hästunge etc) tills matbiten blir lika stor som [berget] Uhud.’
[Abū Hurayra sa:] ‘En bekräftelse av detta finns i Allāhs, Den allsmäktige, Den majestätiskes bok:
‘Han är den som godtar ångern från Sina tjänare.’ (Sūrat ush-Shūra 42:25)
Och Han tar emot allmosorna.
(يَمْحَقُ الله الرَّبَا ويُرْبِي الصَّدَقَاتِ).
‘Allāh utplånar ockret och utökar allmosorna.'” (Sūrat ul-Baqara 2:276)
(Jāmi’ ut-Tirmidhī, nr. 662, Kapitel 7)
at-Tirmidhī kommenterade under hadīthen och sa: ”Denna hadīth är hasan sahīh (d v s, autentisk). Det har återberättats en liknande [hadīth] genom ‘Ā’isha från profeten (ﷺ). Ett flertal lärda har kommenterat denna hadīth och andra liknande återberättelser gällande [Allāhs] attribut (sifāt) och Herrens, Den välsignades och upphöjdes, nedstigning (nuzūl) varje natt till dunyas himmel. De sa: ‘Dessa återberättelser är bekräftade, vi tror på dem, vi försöker inte föreställa oss dem och vi frågar inte ‘hur?’ (kayf).’ Detta har återberättats från Mālik (93-179 H.), Sufyānibn ‘Uyayna (107-198 H.) och ‘Abdullāh ibn ul-Mubārak (118-181 H.). De sa att vi ska nämna dessa hadīther utan ‘hur’. Detta är vad de lärda från Ahl us-Sunnah wal-Jamā’a säger. Al-Jahmiyya däremot förnekade dessa återberättelser och sa att det är liknelse med skapelsen (tashbīh). Allāh, Den allsmäktige, Den majestätiske, nämnde ‘hand’ (al-Yadd) och ‘syn’ (al-Basar) ett flertal gånger i Sin bok, men al-Jahmiyya förvrängde dessa verser och förklarade dem på ett sätt som inte stämmer överens med de lärdas förklaring. De (al-Jahmiyya) sa att Allāh inte alls skapade Ādam med Sin hand och de sa att ‘hand’ i denna kontext betyder ‘styrka’ (al-Quwwa).
Ishāq ibn Ibrāhīm (Ibn Rāhawayh)[2] sa: ‘Det anses vara liknelse med skapelsen om man säger ‘hand såsom [vår] hand eller lik vår hand’ eller ‘hörsel såsom [vår] hörsel eller lik vår hörsel.’ Så om han säger ‘hörsel såsom [vår] hörsel eller lik vår hörsel’ då anses det vara liknelse med skapelsen, men om man säger såsom Allāh, Den upphöjde, sa ‘hand, hörsel och syn’ utan att säga ‘hur’ och utan att säga ‘lik [vår] hörsel’ och inte heller ‘såsom [vår] hörsel’, då anses det inte vara liknelse med skapelsen. Det är såsom Allāh, Den upphöjde, sa i Sin bok:
”Och när en lärd lämnar det han känner till i Allāhs bok och Hans sändebuds sunnah och istället följer makthavarens dom som skiljer sig från Allāhs och Hans sändebuds dom, så blir han en murtadd kāfir som förtjänar bestraffning i detta liv och i det nästkommande.
”Följ det som har uppenbarats för er av er Herre, och följ inte [andra som ni har tagit till] beskyddare i Hans ställe.” – Men det är sällan ni ägnar någon eftertanke [åt Våra varningar]! [1]
Och om han blir slagen, fängslad och utsatt för olika sorters skada för att lämna det som han känner till av Allāhs- och Hans sändebuds lagar som måste följas och istället följer andras domar, så är han förtjänt av Allāhs straff. Han måste ha tålamod även om han utsätts för skada för Allāhs sak eftersom detta är Allāhs sunnah när det kommer till profeterna och deras följare.
Vi skall helt visst pröva er tills vi gett till känna vilka kämparna (al-Mujāhidīn) och de tålmodiga bland er är, och Vi skall pröva era påståenden. [3]
Eller räknar ni med att träda in i paradiset utan att först ha gått igenom detsamma som de som levde före er? De drabbades av fattigdom och lidande och skakades så mycket att sändebudet och de med honom som hade antagit tron sade: ”När kommer Allāhs hjälp?” Men Allāhs hjälp är alltid nära.” [4] [5]
[Majmū’ al-Fatāwa, 35/372]
___________
Översättarens fotnoter:
[1] Sūrat ul-A’rāf [7], verser 1-3.
[2] Sūrat ul-‘Ankabūt [29], verser 1-3.
[3] Sūrat Muhammad [47], vers 31.
[4] Sūrat al-Baqara [2], vers 214.
[5] OBS! Syftet med publiceringen av denna fatwa är inte att uppmuntra till takfīr på alla lärda och imamer som är anställda hos staten eller som försvarar makthavarna. Det finns regler och villkor för takfīr som måste uppfyllas innan man kan göra takfīr på en specifik individ. Syftet är endast att visa hur farligt det är att som lärd förvränga religionen för att göra makthavaren nöjd såsom vissa av dagens lärda gör som exempelvis madākhila och även andra som exempelvis många sūfis.
يقول شيخ الإسلام ابن تيمية: ”ومتى ترك العَالِمُ مَا عَلِمَهُ من كتاب الله وسنة رسوله، واتبع حكم الحاكم المُخالف لحكم الله ورسوله كان مرتدًا كافرًا يستحق العقوبة في الدنيا والآخرة. قال تعالى: {المص. كِتَابٌ أُنْزِلَ إلَيْكَ فَلَا يَكُنْ فِي صَدْرِكَ حَرَجٌ مِنْهُ لِتُنْذِرَ بِهِ وَذِكْرَى لِلْمُؤْمِنِينَ} {اتَّبِعُوا مَا أُنْزِلَ إلَيْكُمْ مِنْ رَبِّكُمْ وَلَا تَتَّبِعُوا مِنْ دُونِهِ أَوْلِيَاءَ قَلِيلًا مَا تَذَكَّرُونَ}. وَلَوْ ضُرِبَ وَحُبِسَ وَأُوذِيَ بأنواع الأذى ليدع ما علمه من شرع الله ورسوله الذي يجب اتباعه واتبع حكم غيره كان مستحقًا لعذاب الله، بل عليه أن يصبر وإن أوذي في الله فهذه سنة الله في الأنبياء وأتباعهم . قال الله تعالى: {الم. أَحَسِبَ النَّاسُ أَنْ يُتْرَكُوا أَنْ يَقُولُوا آمَنَّا وَهُمْ لَا يُفْتَنُونَ} {وَلَقَدْ فَتَنَّا الَّذِينَ مِنْ قَبْلِهِمْ فَلَيَعْلَمَنَّ اللَّهُ الَّذِينَ صَدَقُوا وَلَيَعْلَمَنَّ الْكَاذِبِينَ}، وقال تَعَالَى: {وَلَنَبْلُوَنَّكُمْ حَتَّى نَعْلَمَ المُجَاهِدِينَ مِنْكُمْ والصَّابِرِينَ وَنَبْلُوَ أَخْبَارَكُمْ} وقالَ تَعَالى: {أَمْ حَسِبْتُمْ أَنْ تَدْخُلُوا الْجَنَّةَ وَلَمَّا يَأْتِكُمْ مَثَلُ الَّذِينَ خَلَوْا مِنْ قَبْلِكُمْ مَسَّتْهُمُ الْبَأْسَاءُ وَالضَّرَّاءُ وَزُلْزِلُوا حَتَّى يَقُولَ الرَّسُولُ وَالَّذِينَ آمَنُوا مَعَهُ مَتَى نَصْرُ اللَّهِ أَلَا إنَّ نَصْرَ اللَّهِ قَرِيبٌ}”. (مجموع الفتاوى, 35 / 372)
Abū Ismā’īl al-Ansārī al-Harawī (396-481 H.) sa följande om Ashā’ira: ”De kallade bekräftandet [av Allāhs attribut] tashbīh (liknandet av Allāh med skapelsen) och på det sättet kritiserade de [indirekt] qur’ānen och anklagade sändebudet (ﷺ) för att vara vilseledd.” (Dhamm al-Kalām, 5/140)
قال أبو إسماعيل الأنصاري الهروي في ذم الكلام (5/140) واصفاً حال الأشاعرة :”وسموا الإثبات تشبيهاً فعابوا القرآن وضللوا الرسول.”
_____________
Lärdas åsikter om Abū Ismā’īl al-Harawī:
1. Ibn Taymiyya sa följande om Abū Ismā’īl al-Harawī:
”Shaykh al-Islām Abū Ismā’īl ‘Abdullāh ibn Muhammad al-Ansārī al-Harawī.”
Och kort därefter i samma stycke sa han:
”Han var en Imām inom Hadīth, Tafsīr och annat.” (Al-Istiqāma, 1/104)
قال ابن تيمية: إن الذين أدركوا عصر أبي القاسم (يعني القشيري) من مشايخ القوم لم يكن فيهم أقوم بهذا الباب من شيخ الإسلام أبى إسماعيل عبد الله بن محمد الأنصاري الهروي لا سيما في المعرفة بأخبار القوم وكلامهم وطريقهم فإنه في ذلك ونحوه من أعلم الناس وكان إماما في الحديث والتفسير وغير ذلك.
ينظر: (الاستقامة لابن تيمية، تحقيق محمد رشاد سالم،1/104).
2. Al-Dhahabī sa följande om honom:
”Shaykh ul-Islām, Imamen, förebilden och den stora Hāfidh, Abū Ismā’īl ‘Abdullāh ibn Muhammad ibn ‘Alī ibn Muhammad ibn Ahmad ibn ‘Alī ibn Ja’far ibn Mansūr ibn Matt al-Ansārī al-Harawī. Författaren av ”Dhamm al-Kalām”, Khurāsāns shaykh och ättling till profetens (ﷺ) följeslagare Abū Ayyūb al-Ansārī.” (Siyar a’lām an-Nubalā’, 18/503)
قال الذهبي: ”شيخ الإسلام ، الإمام القدوة ، الحافظ الكبير أبو إسماعيل ، عبد الله بن محمد بن علي بن محمد بن أحمد بن علي بن جعفر بن منصور بن مت الأنصاري الهروي ، مصنف كتاب ” ذم الكلام ” ، وشيخ خراسان من ذرية صاحب النبي – صلى الله عليه وسلم – أبي أيوب الأنصاري . [سير أعلام النبلاء، ١٨ / ٥٠٣]
3. Ibn ul-Qayyims bok ”Madārij as-Sālikīn” är en förklaring av Abū Ismā’īl al-Harawīs bok ”Manāzil as-Sā’irīn”.
Vikten av att gifta sig med människor som praktiserar sunnah, samt faran med att gifta sig med innovatörer och de som följer sina begär.
Innovationer och irrläror följs nästan uteslutet på grund av lust-dyrkan och vägran att acceptera klar sanning. Det handlar väldigt sällan om ignorans idag. Människor som följer sunnah så gott de kan, och som verkligen strävar efter att lära sig och följer det som är rätt, är väldigt väldigt få till antal idag.
Shaykh al-Islam Ibn Taymiyyah رحمه الله sade: ”Den som vägrar acceptera sanningen, honom kommer Allah straffa med att han accepterar falskhet och lögn istället.” [Majmu’ al-Fatawa]
En del tror att de kan ändra på någon efter ett giftermål. Människor som är djupt inrotade i villfarelser och innovationer ska man inte gifta sig med. Handlar det om innovationer som nollställer Islam (بدع شركية), är det inte tillåtet att förhandla med sådana människor om giftermål över huvud taget. Detta är särskilt farligt för systrar, då det oftast blir att de följer det som deras män anser vara korrekt.
Sådana äktenskap brukar ofta sluta upp med att den ena viker sig för den andra, eller skilsmässa.
– Imran ibn Hittan tillhör tabi’ins generation. Han återberättar bland annat hadither från Aisha.
Han blev kär i en kvinna från khawarij. Han ville gifta sig med henne och hade planer på att omvända henne till rätt väg. De gifte sig, men det blev inte riktigt som han hade tänkt sig. Hon omvände honom, och han blev en av dem ledande figurerna för khawarij.
– Abu Hasan al-Ash’aris far var en rättfärdig man. När Abu Hasan var liten dog hans far och hans mor gifte om sig med Abu Ali al-Jubba’i. Abu Ali var en av ledarna för Mu’tazilah*. Som barn växte Abu Hasan upp med sin styvfar, och han annamade också hans lära. Han skulle komma att följa Mu’tazilas irrläror i fyrtio år..
*Mu’tazilah är en sekt som avviker från Ahli Sunnahs läror på många punkter. De tror bland annat på att Quranen är skapad, och de anser den inte vara Allahs ord. De anser också att Allah inte befinner sig ovanför tronen. De förnekar även och vantolkar Allahs egenskaper.
Malik ibn Anas sade: ”Man ska inte gifta bort sina döttrar till innovatörer, eller gifta sig med dem. Man ska inte heller hälsa på dem, be med dem, eller be begravningsbön över dem.” [al-Mudawwanah al-Kubra]
Abu Abdillah (al-Bukhari) sade: ”Att be bakom en jahmi eller en rafidi, är för mig samma sak som att be bakom judar eller kristna. Det är inte tillåtet att hälsa på dem (jahmiyyah och shi’ah), besöka dem när dem insjuknar, gifta sig med dem, be begravningsbön över dem, eller äta kött från djur som de har offrat.” [Khalq af’al al-‘Ibad]
Nedan har ni ett par verser från gamla testamentet (Tora) som förespråkar dödandet av spädbarn, kvinnor och förintandet av hela befolkningar:
Döda nu alla barn av manligt kön, och döda alla kvinnor som har haft samlag med en man. (Fjärde Moseboken 31:17)
Dra nu ut och krossa amalekiterna och vig dem åt förintelse med allt som tillhör dem. Skona ingen utan döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar och får, kameler och åsnor. (Första Samuelsboken 15:3)
Döda gammal och ung, barn och kvinnor, förgör dem, men rör ingen som bär tecknet. Börja vid min helgedom. Då började de med männen, de äldste, som stod framför templet. Orena templet och fyll förgårdarna med dräpta, sade han till dem, gå sedan ut i staden och slå ihjäl. (Hesekiel 9: 6-7)
Samarien har trotsat sin Gud och får sona sin skuld. De skall falla för svärdet, deras spädbarn skall krossas, havande kvinnor skäras upp. (Hosea 14:1)
Men i städer som tillhör dessa folk och som Herren, din Gud, vill göra till din egendom får du inte skona en enda levande varelse. I enlighet med Herrens, din Guds, befallning skall du viga dem alla åt förintelse, hettiterna och amoreerna, kanaaneerna och perisseerna, hiveerna och jevuseerna. (Femte Moseboken 20:16-17)
När Herren, din Gud, har låtit dig få ro för alla fiender runt omkring, i det land som Herren, din Gud, vill göra till din egendom och låta dig ta i besittning, skall du utplåna minnet av amalekiterna från jorden. Glöm aldrig detta! (Femte Moseboken 25:19)
Ibn Taymiyya sa: ”Den första innovationen som uppstod inom islām var innovationen hos Khawāridj och Shī’a. Båda [innovationerna] uppstod under Amīr al-Mu’minīn ’Alī Ibn Abī Tālibs kalifat och han straffade båda grupperna. När det kommer till Khawāridj så krigade de mot honom och han dödade dem. Men när det kommer till Shī’a så brände han de extrema bland dem och efterlyste att ’Abdullāh ibn Saba’ [1] skulle dödas, men han flydde från honom. Han beordrade också att den som föredrog honom framför Abū Bakr och ’Omar skulle bli piskad.” [2]
[Majmū’ al-Fatāwa (3/279)]
______________
Admins fotnoter:
[1] Ibn Saba’ var grundaren till shī’ismen och hans följare påstod att ’Alī var ’Allāh och det var orsaken till att han dödade dem.
Ibn Taymiyya sa: ”Den första personen att introducera åsikten om ‘Alīs ofelbarhet och att han borde ha varit [den första] kalifen var dessa hycklares ledare, ‘Abdullāh ibn Saba’, som var en jude som utgav sig för att vara muslim och hade som mål att korrumpera islām på samma sätt som Paulus hade korrumperat de kristnas religion.” [Majmū’ al-Fatāwa (4/518)]
يقول شيخ الإسلام ابن تيمية رحمه الله : ”وأول من ابتدع القول بالعصمة لعلي وبالنص عليه في الخلافة : هو رأس هؤلاء المنافقين عبد الله بن سبأ ، الذي كان يهوديا فأظهر الإسلام وأراد إفساد دين الإسلام كما أفسد بولص دين النصارى ” انتهى من ”مجموع الفتاوى” (4 /518).
[2] Första citatet på arabiska:
قال شيخ الإسلام ابن تيمية : ”وأول بدعة حدثت في الإسلام بدعة الخوارج والشيعة ، حدثتا في أثناء خلافة أمير المؤمنين علي بن أبي طالب ، فعاقب الطائفتين . أما الخوارج فقاتلوه فقتلهم ، وأما الشيعة فحرق غاليتهم بالنار وطلب قتل عبد الله بن سبأ فهرب منه ، وأمر بجلد من يفضله على أبي بكر وعمر .”
al-Murji’a påstår att det räcker med att man uttalar trosbekännelsen för att räknas som en muslim och hamna i paradiset och att goda handlingar inte är ett villkor för ens islam. Salaf och de lärda som kom efter dem i många olika generationer har förklarat att denna trosuppfattning går emot Ahl us-Sunnahs trosuppfattning. Jag har tidigare bevisat att Imām Ahmad kritiserade denna trosuppfattning [*]. Även al-Ājurrī (och andra lärda vars uttalanden jag kommer att dela med mig vid senare tillfällen) har kritiserat detta.
al-Ājurrī (dog år 360 H.) sa: ”Om någon använder sig av de återberättade hadītherna ’Den som säger: Lā ilāha illa Allāh kommer att inträda paradiset’ som bevis, då ska det sägas till honom att så var fallet innan de obligatoriska handlingarna uppenbarades såsom jag tidigare har nämnt. Detta är vad muslimernas lärda har sagt. Lärda som Allāh Den upphöjde har gynnat med kunskap och som var imamer som togs som goda exempel. Till skillnad från al-Murji’a som gick emot följeslagarna och de [lärda] som följde dem i det goda och imamernas åsikt i vartenda land vars namn vi inte är rädda för att nämna.” [Kitāb al-Sharī’a, s. 554-555]
قال الآجري (ت ٣٦٠ هـ): فإن احتجَ محتج بالأحاديث التي رُويت : ( من قال : لا إله إلا الله دخل الجنة ). قيل له : هذه كـانـت قـبـل نـزول الفرائض على مـا تقـدم ذكـرنا [ له ] وهذا قول علماء المسلمين مِمَّنْ نَفَعَهُم الله تعالى بالعلم، وكانوا أئمة يُقْتَدَى بهم، سِوى المرجئة الذين خرجوا عن جملة ما عليه الصحابة والتابعون لهم بإحسان، وقول الأئمة الذين لا يستوحش من ذكرهم في كلِّ بلد .
Vissa sūfī ashā’ira i Sverige har tidigare försökt påstå att den store tafsīr lärde Ibn Jarīr al-Tabarī (224/225-310 H.) likt dem själva inte tror på att Allāh befinner sig i himlen (ovanför universums himlar) såsom Allāh har bekräftat åt Sig själv i qur’ānen och såsom det även har bekräftats i ett flertal autentiska hadīther.
Låt oss därför se vad al-Tabarī säger i sin tafsīr av vers 16-17 i Sūrat al-Mulk:
I tafsīren av denna vers ser vi klart och tydligt att al-Tabarī, likt Ahl us-Sunnah, bekräftar att Allāh är i (ovanför) himlen. Eftersom Ashā’ira förnekar att Allāh är ovanför Sin skapelse och ovanför himlen så försökte de hitta en utväg och då sa de att verserna handlar om änglar i himlen och inte Allāh.
Ibn Khuzayma (223-311 H.) [2] sa: ”al-Jahmiyya [3], må Allāhs förbannelser vara över dem, påstod på grund av sin okunnighet gällande vår Herres bok, vår profets ﷺ sunnah och på grund av deras bristfälliga kunskap inom det arabiska språket, som är det språk som vi har blivit tilltalade med, att Ahl us-Sunnah är mushabbiha. De som följer det som står i återberättelserna (al-āthār), som säger det som finns i deras Herres bok och i deras profets ﷺ sunnah, som bekräftar de attribut som Allāh, Den allsmäktige, Den majestätiske, har beskrivit Sig själv med i Sin uppenbarelse och som är bekräftat innanför bokbindningen (dvs i qur’ānen) och av Hans utvalde profets ﷺ yttrande återberättat av pålitliga personer [i en kedja] ända fram till honom (dvs profeten ﷺ).” Slutciterat. [4]
[Tahdhīb Kitāb al-Tawhīd av Ibn Khuzayma, s. 32]
Vi ser alltså att Ibn Khuzayma sa att det är al-Jahmiyya som kommer med denna anklagelse mot Ahl us-Sunnah. Detta innebär att al-Ashā’ira och al-Māturīdiyya håller med al-Jahmiyya i denna avvikande ’aqīdan eftersom att de också anklagar Ahl us-Sunnah för att vara mushabbiha pga samma orsak.
”Fakhr ul-Dīn al-Rāzī” (dog år 606 H.) som är en av de Ash’arī lärda som har haft störst inflytande på Ash’arī ’aqīdans utveckling gick till och med så långt att han kallade Ibn Khuzaymas bok för ”Kitāb al-Shirk” istället för ”Kitāb al-Tawhīd”, endast pga av att Ibn Khuzayma bekräftade Allāhs attribut och accepterade dem såsom Allāh själv har nämnt i Qur’ānen och såsom profeten ﷺ nämnde i sunnahn, utan att förvränga dess betydelse såsom bland annat al-Ashā’ira och al-Māturīdiyya gör.
_______________________
Översättarens fotnoter:
[1] al-Mushabbiha är de som liknar Allāhs attribut med skapelsens utseende. Tex att de säger att Allāhs hand ser ut som människans hand etc.
[2] Kort info om Ibn Khuzayma:
Ibn Kathīr sa: ”Han kallas för ’imamernas imam’.” [al-Bidāya wa al-Nihāya, 15/9]
Ibn Kathīr sa även: ”Han är en av islāms mujtahidūn.” [al-Bidāya wa al-Nihāya, 15/9]
al-Dhahabī sa följande om honom: ”al-Hāfidh al-Hujjah, al-Faqīh, Shaykh al-Islām, Imām al-A’imma (imamernas imam).” [Siyar a’lām al-Nubalā’, 14/365]
al-Dhahabī sa även: ”al-Bukhārī och Muslim återberättade hadīth från honom i andra böcker än Sahīh al-Bukhārī och Sahīh Muslim.” [Siyar a’lām al-Nubalā’, 14/366]
al-Dhahabī sa även: ”Han hörde [hadīther] från Ishāq Ibn Rāhawayh.” [Siyar a’lām al-Nubalā’, 14/365]
al-Dhahabī nämnde även citat från stora lärda som al-Dāraqutnī (306-385 H.), al-Hākim (321-405 H.), Ibn Hibbān (270-354 H.) och Ibn Abī Hātim al-Rāzī (dog 327 H.) där de ska ha prisat Ibn Khuzayma.
Han säger; ”Religion som ej kan hantera KRITIK, Ifrågasättande och intellektuellt tänkande är inte en religion VÄRD ATT FÖLJA. ISLAM ÄR INGET UNDANTAG..
Jag: Enligt honom ska Islam och andra religioner kunna kritiseras och ifrågasättas, men inte han. När muslimer respektfullt ställer objektiva frågor som han inte vill besvara (har inga svar på) och som han upplever som kritik och påhopp, brukar han besvara med att; blockera, håna och förminska. Varför kan han inte besvara enkla och ”känsliga” frågor om han nu är så säker och trygg i sig själv? Verkar som att han lider av Gudskomplex. Gud ska kunna ifrågasättas, men inte han!
Att icke troende kritiserar Islam är inget som förvånar. De är trots allt icke troende av en anledning, men vem ska Islam kunna kritiseras av? Honom, eller andra muslimer?
Det är enkelt. Om man inte vill vara muslim behöver man inte vara det, men man räknas inte som troende om man tvivlar på eller kritiserar Islam som muslim. Det vet både han, och nästan alla muslimer väldigt väl. Vad är det som döljer sig bakom hans vilja och rättighet att kunna kritisera Islam? – Avsky mot Islam och muslimer.
Han säger; ”VI MUSLIMER MÅSTE BÖRJA STÄRKA VÅR TRO GENOM ATT SÄTTA DEN PÅ PROV. DET ÄR MÄNSKLIGT ATT TVEKA. Tvekandemekanismen finns där av en anledning..
Jag: Han vill ”stärka” sin tro genom att tvivla och sätta Islam och Allah på prov. Han verkar inte ha koll på att det är Allah som prövar människor, inte tvärtom.
Allah ta’la säger: ”Ingen kan ställa Honom till svars för Hans handlande, men människor skall stå till svars [för sina handlingar].” (al-Anbiya, 23)
قال تعالى: لَا يُسْأَلُ عَمَّا يَفْعَلُ وَهُمْ يُسْأَلُونَ. [الأنبياء: 23]
Det är naturligt att man inte kan och förstår sig på allt, men att ha tvivel om Allah och Hans makt (vad Anas vill att muslimer ska göra) innebär att man hamnar i otro.
Tvivel kring Allahs existens eller makt leder till otro (Kufr-Shakk).
Allah ta’la säger: ”[Med sitt övermodiga skryt] hade han redan vållat sig själv skada, men så gick han runt [med sin vän] i vingården och fortsatte: ”Jag tror inte att denna [vingård] någonsin kommer att förtorka; INTE HELLER TROR JAG ATT DEN YTTERSTA STUNDEN KOMMER, MEN OM DEN KOMMER [Tvivel] också jag förs inför min Herre, skall jag säkert få något ännu bättre i dess ställe!” Samtalet fortgick och vännen sade: ”FÖRNEKAR DU Honom som har skapat dig av jord, därefter av en droppe [säd] och till sist format dig till en människa? (al-Kahf, 35-37)
Allah ta’la säger: ”Riktiga troende är de som tror på Allah, Hans Sändebud, och som INTE HYSER TVIVEL OM TRON och kämpar för Allahs sak med sina ägodelar och med livet som insats – dessa är de som är uppriktiga [i sin bekännelse av tron].” (al-Hujuraat, 15)
Abu Hurayrah återberättar att Allahs Sändebud (ﷺ) vid ett tillfälle sade; ”Jag vittnar om att det inte finns någon Gud utom Allah, och att jag är Hans Budbärare. Den tjänare som möter Allah med dessa två (Trosbekännelsen) utan att tvivla, kommer att inträda Paradiset.” (Muslim, 27)
Ibn al-Qayyim säger; ”Den stora formen av otro (Kufr al-Akbar) är av fem sorter; förnekelse, högmod och stolthet med att man erkänner sanningen*, likgiltighet, tvivel och hyckleri.” (Maadarij as-Saalikin, 1/346)
*Tro på att Islam är sanning men vägran att underkasta sig och följa på grund av högmod, precis som Iblis gjorde.
قال ابن القيم: ”وأما الكفر الأكبر، فخمسة أنواع: كفر تكذيب، وكفر استكبار وإباء مع التصديق، وكفر إعراض، وكفر شك، وكفر نفاق.” مدارج السالكين (1/346)
Hans lögn och förtal mot Profeten Ibrahim ‘alayhi salam.
Han citerar följande vers och kommenterar därefter;
”Koranen berättar om en Profeternas fader, Abraham, och säger: [Minns också] Abraham som sade: ”Herre! Visa mig hur Du återuppväcker de döda.” [Gud] frågade: ”Tror du då inte?” [Abraham] svarade: ”Jo, jag tror, men jag vill att mitt hjärta skall få ro.”
..Tvekar att någon av oss har en starkare tro än Abraham. Han är ett sändebud. Trots detta ber Abraham Gud att visa (BEVISA) hur Gud återupplivar döda. Argumentet är att han vill känna ro. HAN VILL INTE HA DESSA TVEKSAMHETER.
Jag: Anas påstår och ljuger om att Ibrahim tvivlade på Allah, och att Allah var ”tvungen” att visa och BEVISA Sin makt för Ibrahim! Vad är det Allah ska behöva bevisa för människor? Han är inte beroende av oss. Vi är i behov av Honom.
Allah ta’la säger: ”Och Musa sade: ”Om ni och alla på denna jord förnekar Honom, skall ni tänka på att Allah är Sig själv nog [oberoende av skapelsen], och att allt lov och pris tillhör Honom.” ( Ibrahim, 8 )
När han säger, ”Han (Ibrahim) vill inte ha dessa tveksamheter”, så låter det mer troligt att han pratar om sig själv med tanke på det som hänt på sistone, inte Ibrahim. Han försöker dölja sina egna tvivel genom att förtala Profeten Ibrahim. Vilka ”tveksamheter” hade Ibrahim – att Allah inte finns, eller att Han inte är allsmäktig? Att påstå att Allah inte är allsmäktig, eller tvivla, är lika med att tro att Han inte finns. En Gud som inte är allsmäktig kan inte vara Gud.
Allah ta’la säger; ”Och när Ibrahim sade: ”Herre! Visa mig HUR Du återuppväcker dem döda.” [Allah] frågade: ”Tror du inte?” [Ibrahim] svarade: ”Jo, jag tror, men jag vill att mitt hjärta skall få ro.. (al-Baqarah, 260)
1- Ibrahim ‘alayhi salam säger ”HUR”, inte, ”Är Du kapabel”, eller ”Har Du makt att kunna göra det”. Ibrahim vet om att Allah kan, och att Han är allsmäktig. Han frågar av nyfikenhet och för att stärka sitt band till Allah ännu mer. Ibrahim frågar inte för att han tvivlar.
2- Allahs fråga till Ibrahim, ”Tror du inte”, Allah vet om att Ibrahim är stadig i sin tro, men Han väljer att testa Ibrahim. Tänk på det jag sa tidigare, Allah testar människor och Profeter, inte tvärtom. Enligt Anas ska människor testa Skaparen genom att tvivla och Gud har en ”skyldighet” att bevisa sin makt.
3- Ibrahim ‘alayhi salam bekräftar sin tro genom att säga; ”Jo, jag tror”, men Anas påstår att Ibrahim hade sina tvivel om Allah.
Allah ta’la säger: ”Har du inte hört om den man som tvistade med Ibrahim om hans Herre? Allah hade skänkt honom kunglig makt. Och Ibrahim sade: ”MIN HERRE ÄR DEN SOM SKÄNKER LIV OCH SKÄNKER DÖD.. (al-Baqarah, 258)
Versen visar tydligt att Ibrahim vet och är övertygad om att Allah skänker liv och död.
Ibn Hazm säger: ”Den som påstår att al-Khalil (Ibrahim) – ‘Alayhi salam – tvivlade, anklagar honom för otro, och den som anser att någon Profet har begått otro är själv otrogen.” (al-Fisal fi al-Milal wa al-Ahwa’i wa an-Nihal, 18/4)
قال ابن حزم: ”ومن نسب إلى الخليل – عليه السلام – الشك فقد نسب إليه الكفر، ومن كفر نبيا فقد كفر.” (الفصل في الملل و الأهواء والنحل، 4 /18)
Ibn Taymiyyah säger: ”Många (lärda) från Ahli Sunnah anser att Profeter inte kan hamna i otro, även innan de får sitt Budskap. Detta anser; al-Anbari, az-Zujaaj, Ibn ‘Atiyyah, Ibn al-Jawzi och al-Bagawi.
al-Bagawi säger: ”Ahlul al-Usoul (lärda) anser att Profeter är troende innan de får sitt Budskap.” (Tafsir ayaat ashkalat ‘ala kathir min al-‘Ulama’, 181/1)
قال شيخ الإسلام ابن تيمية رحمه الله: ”وكثير من أهل السنة يقولون: إن الأنبياء معصومون من الكفر قبل النبوة، كما قال ذلك ابن الأنباري والزجاج وابن عطية وابن الجوزي والبغوي. قال البغوي: وأهل الأصول على أن الأنبياء كانوا مؤمنين قبل الوحي.” (تفسير آيات أشكلت على كثير من العلماء, 1/ 181)
Lärda är enade kring att Profeter inte kan; hamna i otro, hyckleri, tvivel, begå skamlösa handlingar (ljuga, stjäla, bedra, begå otukt), begå misstag när det kommer till att förmedla Budskap, och allmänt begå stora synder.
Lärda hävdar att Profeter är skyddade mot att hamna i otro innan de får sitt Budskap, medan Anas påstår att Ibrahim tvivlade när han hade fått sitt Budskap, och när han var som stadigast i tron! Det är uppenbart att Anas vill få muslimer att ”stärka” sin tro genom att tvivla, för att på så sätt kunna finna ”Gud” (begå otro).
Ibrahims dygder och status hos Allah.
Allah ta’la säger: ”Redan som liten gav Vi Ibrahim vägledning och vi visste att han var [värdig Våra gåvor].” (al-Anbiya, 51)
Mujahid säger: ”Allah gav honom vägledning som liten.” (Tafsir at-Tabari)
عن مجاهد ( آتَيْنَا إِبْرَاهِيمَ رُشْدَهُ مِنْ قَبْلُ) قال: هداه صغيرا. [تفسير الطبري]
Allah ta’la säger: ”Vem uppfyller religionens krav bättre än den som i allt underordnar sig Allahs vilja, som gör det goda och det rätta, och som följer Ibrahims rena, ursprungliga tro? – Ibrahim som Allah utvalde till Sin nära och förtrogna vän.” (an-Nisa’a, 125)
Allah ta’la säger: ”Ibrahim [ensam] var som en hel nation som underkastade sig Allah som monoteist – han som inte satte någon vid Allahs sida. Han var alltid tacksam mot [Allah] för Hans välsignelser, Han som hade utvalt honom och lett honom till den raka vägen. Och Vi skänkte honom det goda i denna värld, och i det nästkommande är hans plats bland de rättfärdiga. Och Vi uppenbarade för dig [Muhammad] att du ska följa Ibrahim i hans rena och ursprungliga lära [Monoteism], han som inte avgudade [andra än Allah] i sin dyrkan.” (an-Nahl, 120-123)
Anas ibn Malik återberättar att en man kom till Allahs Sändebud (ﷺ) och ropade; ”Du är den bästa skapelsen”. Profeten (ﷺ) svarade; ”Det är Ibrahim [som är den bästa skapelsen].” (Muslim, 2369)
Efter tjugo år av ”kunskapssökande” och ”massvis av studier” med lärda, påstår Anas att Profeten Ibrahim hade sina tvivel om Allah. Pinsamt!
Han säger; ”OM MAN INTE TVEKAR KAN MAN INTE KOMMA FRAM TILL TRON. Det är först när man TVEKAR, undrar, frågar och söker svar som man KOMMER FRAM TILL TRON PÅ GUD, eller inte. Att ha tankar och funderingar kring GUDS EXISTENS är alltså naturligt. Skräms inte av dessa tankar. Omfamna dem och gör din resa. Och du som orkar läsa allt detta.”
Jag: Hur kommer man fram till Gud tvekandes på Gud? Man kommer fram till Gud när man är övertygad, inte om man tvekar. Att man undrar och ställer frågor är naturligt. Man kan tveka och ifrågasätta innan man antar en trosuppfattning, men man kan inte kalla sig för troende och samtidigt tvivla.
Det råder dock inga tvivel om att Anas är Dajjal (charlatan/lögnare) och en kallare till Helvetets portar. Hans villfarelser och lögner om Islam är många, och är numera kända för allt fler. Hans arrogans, storhetsvansinne, självbelåtenhet, jakt på bekräftelse och uppmärksamhet, är några av flera skäl till varför han hamnat där han är idag.
SALAF NU 