Kategoriarkiv: Aqīdah

Īmān (tro) existerar inte utan handling – Imām Ahmad

Publicerad den av

al-Khallāl (dog år 311 H.) sa: ”Yūsuf ibn Mūsa berättade till mig att han hörde Abū ’Abdillāh (dvs Imām Ahmad) säga: ’Īmān (tro) existerar inte utan handling’.” [Kitāb al-Sunnah av al-Khallāl, nr. 962] [1]

Abū al-Hārith sa: ”Jag frågade Abū ’Abdillāh Ahmad ibn Muhammad ibn Hanbal: ’Är man troende om man [endast] säger: Lā ilāha illa Allāh?’ Då sa han: ’Sådär var Īmān i början, sedan uppenbarades de obligatoriska handlingarna: bönen, allmosan (Zakāt), fastan under Ramadān och vallfärden (Hajj)’.” [Kitāb al-Sunnah av al-Khallāl, nr. 955] [2]

”Abū ’Abdillāh (dvs Imām Ahmad) sa: ’Jarīr ibn ’Abdillāh var en de sista bland Allāhs sändebuds följeslagare som blev muslim och han sa: ’Jag gav trohetsed till profeten ﷺ om att ge uppriktigt råd (nasīha)’ [3], så hur kan uppriktig rådgivning och blygsamhet (hayā’) [4] vara en del av Īmān, men inte fastan och bönen?!?’” [Kitāb al-Sunnah av al-Khallāl, nr. 1021] [5]

al-Khallāl sa: ”Harb ibn Ismā’īl al-Kirmānī sa till mig: ’Jag hörde Ahmad bli frågad: ’Vem är al-Murji’a?’ Då sa han: ’De som påstår att Īmān [endast] är tal’.” [Kitāb al-Sunnah av al-Khallāl, nr. 959] [6]

Det återberättas att Abū al-Hārith sa till Imām Ahmad: ”’Vad säger du om den som säger att Īmān [endast] är tal?’ Då sa han: ’Den som säger att Īmān [endast] är tal är en murji’.’ Sedan sa han (dvs Abū al-Hārith): ’Jag hörde Abū ’Abdillāh (dvs Imām Ahmad) bli frågad vad irjā’ är för något och då svarade han: ’Den som säger att Īmān [endast] är tal är en murji’ och sunnahn är att man säger: ’Īmān är tal och handling, den stiger och sjunker’.” [Kitāb al-Sunnah av al-Khallāl, nr. 964] [7]

Det återberättas att Abū Bakr al-Athram sa: ”Jag hörde när det sades till Abū ’Abdillāh (dvs Imām Ahmad): ’Vad säger du om Shabāba?’ Då svarade han: ’Shabāba var en kallare till irjā’’ [8]. Sedan sa han (dvs Imām Ahmad): ’Det sägs även att Shabāba yttrade vidrigare uttalanden än detta, som jag inte har hört någon annan yttra. Shabāba sa: ’Om han yttrar något så har han utfört en handling’. Han sa: ’Īmān består av tal och handling såsom de säger, så om han yttrar något så har han utfört en handling med sin kroppsdel, dvs med sin tunga. Han utförde alltså en handling med sin tunga när han talade’. Sedan sa Abū ’Abdillāh (dvs Imām Ahmad): ’Detta är ett vidrigt uttalande och jag har inte hört någon annan säga något sådant och det har inte nått mig heller’.” [Kitāb al-Sunnah av al-Khallāl, nr. 982] [9]

Alla återberättelser är autentiska enligt Dr. ’Atiyya al-Zahrānī, som har verifierat återberättelserna i Kitāb al-Sunnah av al-Khallāl.

_____________

Översättarens fotnoter:

[1] Återberättelsen på arabiska:

وأخبرني يوسف بن موسی ، سمع أبا عبد الله يقول : ”الإيمان لا يكون إلَّا بعمل”. [كتاب السنة للخلال, رقم ٩٦٢]

[2] Återberättelsen på arabiska:

أخبرني محمد بن أبي هارون ، ومحمد بن جعفر أن أبا الحارث حدثهم قال : سألت أبا عبد الله أحمد بن محمد بن حنبل قلت : إذا قال الرجل لا إله إلا الله فهو مؤمن ؟ قال : كذا كان بدء الإيمان ثم نزلت الفرائض الصلاة والزكاة وصوم رمضان وحج البيت . [كتاب السنة للخلال, رقم ٩٥٥ – ”ذکر بدء الإيمان کيف کان ، والرد على المرجئة لأنه نزلت الفرائض بعد قول لا إله إلا الله”]

[3] Se: Sahīh Muslim, nr. 98 eller 107 beroende på upplagan.

[4] Profeten ﷺ sa: ”Īmān består av mer än sextio delar och blygsamhet är en del av Īmān”. [Sahīh al-Bukhārī, nr. 9]

عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ ـ رضى الله عنه ـ عَنِ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم قَالَ ‏ ”‏ الإِيمَانُ بِضْعٌ وَسِتُّونَ شُعْبَةً، وَالْحَيَاءُ شُعْبَةٌ مِنَ الإِيمَانِ ‏”‏‏.‏ [صحيح البخاري، ٩]

[5] Återberättelsen på arabiska:

وأخبرني عبد الملك بن عبد الحميد قال : قال أبو عبد الله (أي الإمام أحمد) : جریر بن عبد الله من أخر من أسلم من أصحاب رسول الله صلى الله عليه وسلم ويقول : بايعت النبي صلى الله عليه وسلم على النصح ، فيكون النصح والحياء من الإيمان ، ولا يكون الصوم والصلاة من الإيمان. [كتاب السنة للخلال, رقم ۱۰۲۱]

[6] Återberättelsen på arabiska:

أخبرني حرب بن إسماعيل الكرماني ، قال : سمعت أحمد وقيل له : المرجئة من هم ؟ قال : ”من زعم أن الإيمان قول”. [كتاب السنة للخلال, رقم ٩٥٩]

[7] Återberättelsen på arabiska:

وأخبرني محمد بن أبي هارون ، ومحمد بن جعفر ، أن أبا الحارث حدثهم ، أنه قال لأبي عبد الله : فمن قال : الإيمان قول ؟ قال : ( من قال : الإيمان قول ، فهو مرجئ ) ، قال : وسئل أبو عبد الله وأنا أسمع عن الإرجاء ما هو ؟ قال : ( من قال : الإيمان قول ، فهو مرجئ والسنة فيه أن تقول : الإيمان قول وعمل يزيد وينقص . [كتاب السنة للخلال, رقم ٩٦٤]

[8] Irjā’ är Murji’as troslära. De anser bland annat att handlingar inte är ett villkor för att räknas som muslim och att det räcker med att man uttalar trosbekännelsen. Ahl us-Sunnah anser däremot att Īmān består av tal, handlingar och trosuppfattning/avsikt och att dessa är villkor för att man ska räknas som muslim.

[9] Återberättelsen på arabiska:

أخبرنا محمد بن علي ، قال : ثنا أبو بكر الأثرم ، قال : سمعت أبا عبد الله ، وقيل له : شبابة ، أي شيء تقول فيه ؟ فقال : شبابة كان يدعو إلى الإرجاء ، قال : « وقد حكي عن شبابة قول أخبث من هذه الأقاويل ، ما سمعت أحداً عن مثله ، قال : قال شبابة : إذا قال فقد عمل ، قال : الإيمان قول وعمل كما يقولون : فإذا قال فقد عمل بجارحته أي : بلسانه ، فقد عمل بلسانه حين تكلم ، ثم قال أبو عبد الله : « هذا قول خبيث ، ما سمعت أحداً يقول به ، ولا بلغني ». [كتاب السنة للخلال, رقم ۹۸۲]

Salafs Takfir på Jahmiyya – Sulayman al-‘Alwaan

Publicerad den av

Shaykh Sulayman al-’Alwan sa:

”De stora imamerna bland Salaf gjorde takfir på Jahmiyya som förnekar Allahs höghet över sin skapelse, som förnekar att Allah talar genom påståendet att koranen är skapad, som inte bekräftar egenskapen av barmhärtighet hos Allah och inte heller egenskapen av kärlek, och inte heller egenskapen av vrede och inte heller egenskapen av välbehag. Därför gör imamerna av Ahl us-Sunnah takfir på dem, såsom Ibn ul-Qayyim, må Allah vara barmhärtig över honom, påpekade i sin ‘Nuniyya’ där han sa:

’Femhundra lärda i olika länder nämnde deras kufr och Imam al-Lalaka’i återberättade detta från dem och före honom nämnde även al-Tabarani detta.’ (Slutciterat från Ibn ul-Qayyim)

Ahl us-Sunnah klargjorde detta såsom ni själv kan se i al-Lalaka’is bok ’Sharh Usul I’tiqad Ahl us-Sunnah wal-Jama’a’, i Ibn Battas bok ’al-Ibana’, i Imam al-Bukharis bok ’Khalq af’al al-’Ibad’, i al-Khallals bok ’as-Sunnah’, i al-Ajurris bok ’ash-Shari’a’ och i Shaykh ul-Islam Ibn Taymiyyas och Ibn ul-Qayyims böcker, må Allahs barmhärtighet vara över dem alla.”

[Sharh Kitab Tajrid al-Tawhid lil-Maqrizi, Föreläsning 4, min. 28.16 – 29.16]

Och varken judarna eller de kristna kommer någonsin vara nöjda med dig, förrän du följer deras religion. (Tafsir)

Publicerad den av

”Och varken judarna eller de kristna kommer någonsin vara nöjda med dig, förrän du följer deras religion. Säg: ”Allahs vägledning är den enda sanna vägledningen.” Sannerligen, om du skulle anpassa dig efter deras önskningar sedan du fått all den kunskap som kommit dig till del, skulle ingen kunna skydda dig mot Allah och ingen skulle komma till din hjälp.” [1] 

[Qur’anen: 2:120]

Ibn Jarir al-Tabari (224-310 H.) sa bland annat följande när han förklarade versens betydelse: ”Varken judarna eller de kristna kommer någonsin vara nöjda med dig, åh Muhammad. Försök därför inte göra dem nöjda och gör istället Allah nöjd genom att kalla dem till sanningen som Allah har sänt dig med”. [2]

Ibn Kathir (700-774 H.) kommenterade versen och sa: ”I detta finns ett strängt hot [om ett straff] till ummahn gällande att inte följa judarnas och de kristnas sätt efter allt de har lärt sig från qur’anen och sunnahn och vi söker Allahs skydd från det. Talet är till sändebudet men befallningen är riktad till hans ummah”. [3]

Översättarens fotnoter:

[1]  وَلَن تَرْضَىٰ عَنكَ الْيَهُودُ وَلَا النَّصَارَىٰ حَتَّىٰ تَتَّبِعَ مِلَّتَهُمْ ۗ قُلْ إِنَّ هُدَى اللَّهِ هُوَ الْهُدَىٰ ۗ وَلَئِنِ اتَّبَعْتَ أَهْوَاءَهُم بَعْدَ الَّذِي جَاءَكَ مِنَ الْعِلْمِ ۙ مَا لَكَ مِنَ اللَّهِ مِن وَلِيٍّ وَلَا نَصِيرٍ

[2]

 قال الإمام الطبري: وليست اليهود ، يا محمد ، ولا النصارى براضية عنك أبدا ، فدع طلب ما يرضيهم ويوافقهم ، وأقبل على طلب رضا الله في دعائهم إلى ما بعثك الله به من الحق

[3]

قال إبن كثير: فيه تهديد ووعيد شديد للأمة عن اتباع طرائق اليهود والنصارى ، بعد ما علموا من القرآن والسنة ، عياذا بالله من ذلك ، فإن الخطاب مع الرسول، والأمر لأمته .

Shi’a Zaydiyya – Shaykh al-’Alwaan

Publicerad den av

Shaykh Sulaymaan al-’Alwaan sa:

”I vår tid finns det knappt några shi’a enligt den gamla definitionen [av shi’a] [1]. I vår tid finns det Zaydiyya [2] och de är många i Jemen, men de är Mu’tazila [3] när det kommer till [Allahs] namn och attribut, Zaydiyya när det kommer till Sahaaba (följeslagarna), Qubooriyya (gravdyrkare) när det kommer till Tawhid al-’Ibaada (Allahs enhet inom dyrkan) och de har avvikelser inom många frågor. Och det finns exempel på dem i vår tid….”.

Sedan säger shaykhen även:

”…. och de är vilseledda inom alla frågor. När det kommer till Tawhid al-’Ibaada så ger dem seger till Shirk och Mushrikin och försvarar gravdyrkarna och idoldyrkarna. När det kommer till Tawhid inom [Allahs] namn och attribut så är de Mu’tazila. När det kommer till frågor inom Imaan och Din så är de Murji’a. När det kommer till Sahaaba så är de en blandning av Rafidha och Zaydiyya.” [4]



Översättarens fotnoter:

[1] Shi’a enligt de tidiga lärdas definition är de som ansåg att ’Ali hade mer rätt till kalifatet än ’Othman eller även mer rätt än Abu Bakr och ’Omar. Eller de som ansåg att ’Ali var bättre än ’Othman, utan att anse att ’Ali hade mer rätt till kalifatet än någon av de tre första kaliferna (må Allah vara nöjd med dem alla). Det som dessa shi’a hade gemensamt var att de inte talade illa om Abu Bakr och ’Omar, till skillnad från dagens shi’a Rafidha.

[2] Zaydiyya är en sekt inom shi’ismen som inte är lika extrem och vilseledd som Shi’a Rafidha som finns i länder som bland annat Irak, Iran och Libanon.

[3] Mu’tazila är en vilseledd sekt som bland annat anser att den som begår en stor synd utan att göra tawba befinner sig i en nivå mellan islam och kufr (otro). Dvs att han varken är troende eller icke-troende, men att han straffas i helvetet för evigt i nästkommande liv. De anser även att Qur’anen är skapad och de förnekar Allahs attribut.

[4] Källa: Sharh Sahih al-Bukhari, del 30/47, min. 22.27 – 23.21.
https://www.youtube.com/watch?v=jsKGGrxXjnQ&feature=share


Att varna för innovatörer – Ahmad ibn Hanbal

Publicerad den av

Ibn Taymiyya sa: ”Vissa personer sa till Ahmad ibn Hanbal: ’Det är svårt för mig att säga: ’Den personen är si och den där personen är så’. Han svarade: ’Om du är tyst och jag är tyst, hur ska den okunnige då veta vem som är autentisk och vem som är svag?!’”.

Ibn Taymiyya fortsätter: ”Muslimerna är överens om att det är obligatoriskt att varna ummahn för innovatörernas imamer som bär på uttalanden som går emot qur’ānen och sunnahn, eller som utför dyrkan som går emot qur’ānen och sunnahn och att klargöra deras tillstånd. Till den grad att det sades till Ahmad ibn Hanbal: ’Vad är mer kärt för dig: en person som fastar, ber och isolerar sig själv i moskén för dyrkan eller en person som varnar för innovatörerna?’. Han svarade: ’Om han ber och isolerar sig själv i moskén för dyrkan så är det [endast] han själv som drar nytta av det, men om han varnar för innovatörerna så drar muslimerna nytta av det och det är bättre’”.

Ibn Taymiyya fortsätter: ”Han klargjorde alltså att nyttan med detta omfattar muslimerna överlag i deras religion och att detta är en typ av jihād för Allāhs sak eftersom det är en kollektiv obligation att rena Allāhs väg, religion, metodik, lag och att stå emot dessa människors överträdelser och angrepp på detta. Det här är något som muslimerna är enade kring. Och om inte Allāh hade orsakat att någon står emot dessa människors skada så hade det skett sedefördärv i religionen. Och denna skada hade varit värre än skadan som hade orsakats av fienden om de hade tagit över [muslimernas länder] i krig. Orsaken är att dessa människor (den externa fienden) inte hade orsakat fördärv i [muslimernas] hjärtan och religion förutom med tiden. Men de andra däremot (innovatörerna) fördärvar [muslimernas] hjärtan redan från första början”.

[Majmū’ al-Fatāwa, 28/231-232]

Är kyrkor Guds hus? – Ibn Taymiyya

Publicerad den av

Ibn Taymiyya blev tillfrågad: ”Kan man säga att det (dvs kyrkor) är Allāhs hus eller inte?”

Han svarade: ”Det är INTE Allāhs hus, det är moskéerna som är Allāhs hus. Det är däremot hus som man begår kufr (otro) i, även om Han (dvs Allāh) åkallas i dem. Man bedömer hus utefter dess folk och dess folk är kuffār (icke-troende) och det är hus för kuffārs dyrkan”.

[al-Fatāwa al-Kubra 2/59]

هل الكنائس بيوت الله؟

سئل إبن تيمية رحمه الله : هل يقال إنها بيوت الله أم لا؟

فأجاب : ليست بيوت الله ، وإنما بيوت الله المساجد ، بل هي بيوت يكفر فيها بالله ، وإن كان قد يذكر فيها ؛ فالبيوت بمنزلة أهلها ، وأهلهاكفار ، فهي بيوت عبادة الكفار .

 ”الفتاوى الكبرى” (2/ 59) .

Att bevittna kuffārs högtider – Tafsīr Sūrat al-Furqān, vers 72.

Publicerad den av

Allāh Den upphöjde säger:

 وَالَّذِينَ لَا يَشْهَدُونَ الزُّورَ

”Och de som inte bevittnar falskhet (al-Zūr)…” (Sūrat al-Furqān, vers 72)

Ibn Kathīr sa: ”Abū al-’Āliya, Tāwūs, Muhammad ibn Sīrīn, al-Dahhāk, al-Rabī’ ibn Anas och andra än dem sa: ”Det är månggudadyrkarnas (al-Mushrikūns) högtider”. (Tafsīr Ibn Kathīr) [1]

Ibn Taymiyya nämnde även detta och kommenterade: ”Om detta är fallet gällande bevittnandet av det utan att [ens] utföra någon handling, hur är det då om man även utför handlingar som är unika för dem?!”. [2] (al-Fatāwa al-Kubra, 2/487, Majmū‘ al-Fatāwa, 25/329)

_____________

Översättarens fotnoter:

[1] قال أبو العالية ، وطاوس ، ومحمد بن سيرين ، والضحاك ، والربيع بن أنس ، وغيرهم : هي أعياد المشركين . تفسير ابن کثير

[2] قال شيخ الإسلام ابن تيمية:

فإذا كان هذا في شهودها من غير فعل ، فكيف بالأفعال التي هي من خصائصها .

 ”الفتاوى الكبرى” (2/ 487)، ”مجموع الفتاوى” (25/ 329).

Judar och kristna är kuffar – Shaykh ’Ali al-Khudayr

Publicerad den av

Är judarna och de kristna kuffar (icke-troende)? Är Ahl ul-Kitaab (bokens folk) kuffar? Vad är de detaljerade bevisen på det?

Svar av Shaykh ’Ali al-Khudayr:

”Ja, de är kuffar enligt qur’anen, sunnahn och ijmaa’ (konsensus).

När det kommer till qur’anen så har Allah Den högste sagt: De som säger: ”Gud är den tredje av ett tretal” har begått kufr (otro) [1].

Den högste sa även: De som säger: ”Gud är Kristus, Marias son” har begått kufr (otro) [2].

Den högste sa även: Strid mot dem som fick ta emot en uppenbarad Skrift, som varken tror på Gud eller på den Yttersta dagen och som inte anser som förbjudet det som Gud och Hans sändebud har förbjudit och inte iakttar den sanna religionens bud – [strid mot dem] till dess de frivilligt betalar jizya (skyddsskatten) medan de är förödmjukade [3]. Judarna sa: ”Esra (’Uzayr), Guds son”, medan de kristna sa: ”Kristus (al-Masih), Guds son” [4].

Den högste sa även: Säg: Åh, bokens folk! Låt oss samlas kring en regel, gemensam för oss och för er – att vi inte skall dyrka någon utom Gud och inte sätta något vid Guds sida [5].

Den högste sa även: Åh, bokens folk! Varför avvisar ni Guds budskap fastän ert eget vittnesbörd [bekräftar deras sanning]? [6].

En grupp bland de lärda har även nämnt att det råder ijmaa’ (konsensus) gällande bokens folks, judarnas och de kristnas, kufr (otro). Bland dem [som nämnde konsensus] är al-Qaadhi ’Iyaadh [7] i [sin bok] al-Shifaa, Ibn Hazm [8] i [sin bok] al-Fisal och Ibn Taymiyya [9] i al-Fataawa och många fler än dem. Och judarna och de kristna är Ahl ul-Kitaab och det finns ingen skillnad mellan dem.” [*]

[200 Q & A i Muntada al-Salafiyyoon, fråga nr. 15]

___________

Översättarens fotnoter:

[1] Surat al-Maa’ida, 5:73.

[2] Surat al-Maa’ida, 5:72.

[3] Surat al-Tawba, 9:29.

[4] Surat al-Tawba, 9:30.

[5] Surat Aal ’Imraan, 3:64.

[6] Surat Aal ’Imraan, 3:70.

[7] al-Qaadhi ‘Iyaadh (476-544 H.) sa: ”Det råder ijmaa’ (konsensus) gällande otron av den som inte gör takfir på de kristna och judarna och den som lämnar muslimernas religion eller avstår från att göra takfir på dem eller tvekar [på deras kufr]. [al-Shifaa, 2/281].

قال القاضي عياض – رحمه الله – :

” الإجماع على كفر من لم يكفر أحداً من النصارى واليهود ، وكل من فارق دين المسلمين ، أو وقف في تكفيرهم ، أو شك ” انتهى من ” الشفا ” (2/281) .

[8] Ibn Hazm (384-456 H.) sa: ”De [lärda] är överens om att judarna och de kristna kallas för kuffar”. [Maraatib al-Ijmaa’, s.119]

قال ابن حزم – رحمه الله – : واتفقوا على تسمية اليهود والنصارى كفاراً . ” مراتب الإجماع ” ( ص 119 ) .

[9] Ibn Taymiyya (661-728 H.) sa: ”Det är känt och etablerat inom islam att judarna och de kristna är kuffar”. [Majmoo’ al-Fataawa, 35/201]

قال شيخ الإسلام ابن تيمية – رحمه الله – : إن اليهود والنصارى كفار كفراً معلوماً بالاضطرار من دين الإسلام . ” مجموع الفتاوى ” ( 35 / 201 ) .

[*] Shaykh ’Ali al-Khudayrs fatwa på arabiska: https://justpaste.it/Ahlulkitabkuffaralkhudayr

Domen på att be i en moské som har en grav inuti – Shaykh Sulaymān al-‘Alwān

Publicerad den av

Det återberättas från Ibn Mas’ūd (må Allāh vara nöjd med honom) att profeten ﷺ sa: ”Bland de värsta människorna är de som lever när ‘timmen’ (d.v.s. domedagen) inträffar och de som tar gravar som moskéer (d.v.s. platser för dyrkan)”. [Återberättad av imām Ahmad]

روى الإمام أحمد (3844) عَنْ عَبْدِ اللَّهِ بن مسعود رضي الله عنه قَالَ : سَمِعْتُ رَسُولَ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ يَقُولُ : ( إِِنَّ مِنْ شِرَارِ النَّاسِ مَنْ تُدْرِكُهُ السَّاعَةُ وَهُمْ أَحْيَاءٌ وَمَنْ يَتَّخِذُ الْقُبُورَ مَسَاجِدَ ) 

Shaykh Sulaymān al-‘Alwān kommenterade denna hadīth och sa:

”Shaykh ul-Islām Ibn Taymiyyah och al-Hāfidh adh-Dhahabī sa att dess kedja är hasan (acceptabel). Den relevanta delen från denna hadīth är ‘och de som tar gravar som moskéer (d.v.s. platser för dyrkan)’. Detta är ett bevis på att det inte är tillåtet att ta gravar som platser för dyrkan och att en moské och en grav inte kan kombineras i islām. Därför måste man ta bort den som kom till efter den andra* och det är därför harām att be i en moské som har en grav. Det är delade åsikter bland al-fuqahā’ (de lärda inom fiqh) gällande den som ber [i en sådan moské]:

Är hans bön ogiltig och måste han be om den igen?

Eller är den giltig, men att det är en synd?

Det finns två åsikter hos al-fuqahā’:

● Den första åsikten: att bönen är ogiltig och att han måste be om den. Imām Ahmad och Abū Muhammad Ibn Hazm, må Allāh vara barmhärtig över dem, höll denna åsikt.

● Imām ash-Shāfi’ī, Mālik och en grupp bland de lärda, och det är till och med majoritetens åsikt, anser att bönen är giltig. En grupp [bland dem] ansåg att det är ogillat (makrūh) och den andra gruppen ansåg att det är harām. Detta är Shaykh ul-Islām Ibn Taymiyyahs åsikt, må Allāh vara barmhärtig över honom, att bönen är giltig, men att det är harām.

Men oavsett vilken åsikt man följer, den första eller den andra, så ska man inte ens be [där] överhuvudtaget, eftersom oenigheten råder gällande bönens giltighet och inte gällande om man ska be där till att börja med. De tillåter inte att man ber i en moské som har en grav inuti, men det finns två åsikter gällande om bönen är giltig eller inte OM man väl ber där. Men till att börja med, så ska man inte ens be där och man ska inte ens gå in i den moskén, även om det innebär att man i så fall kommer att be ensam. Att du ber ensam är bättre än att du ber i en moské där det finns en grav, även om det till och med är bön i församling (jamā’ah). Orsaken till detta är att skydda statusen av tawhīd och att om man ber i en moské som har en grav, så kan det vara en väg som leder till att man börjar glorifiera denna grav. Eftersom de som placerar gravarna i moskéerna tror att bönen i en sådan moské är mer rekommenderad än i andra moskéer [utan gravar]. Och att det som accepteras [av Allāh] i denna moské, kanske inte accepteras i andra moskéer [utan gravar]. Och [de tror även] att du’ā’ är accepterad eftersom att det finns en waliy (‘helgon’) i denna moské. Därför ser vi idag hur utspritt det är med gravar i den muslimska världen och i synnerhet i de afrikanska länderna. I länder som tillskrivs islām, finns det tusentals gravar inuti moskéer, med syftet att glorifiera dem. Om en person som de tror är en waliy dör, så bygger de en kupol och en moské över honom. De gör även det till en plats för besök och tawāf som de anser vara en bättre plats att göra tawāf runt än al-Bayt al-‘Atīq (Ka’ba). Den som säger/gör någonting mot denna ‘waliy’ blir utsatt för hårda attacker eller på ett sätt som inte går att beskriva. Och tusentals okunniga människor gör tawāf (cirkulerar i dyrkan) runt denna grav, ber till den, utför nadhr** (löften) till den och gör sujūd på den. De hoppas på att de ska få någon nytta från denna ‘waliy’ och få något av hans barakah (välsignelse). Därför är det obligatoriskt för de lärda att klargöra tawhīd och det som sändebuden kom med, eftersom denna handling är en annullering av det som sändebuden kom med och det som skrifterna har sänts ner med. Denna handling är bātil (felaktig) och Allāh, Den glorifierade och upphöjde, skickade sändebuden och skrifterna för att klargöra tawhīd och för att klargöra det som är i enlighet med fitra (människans naturliga tillstånd som han föds med) och sunt förnuft. Dessa människor gick emot det som sändebuden kom med och gick emot fitra och gick även emot sunt förnuft.”

Källa: Sharh Kitāb Tajrīd al-Tawhīd al-Mufīd li al-Shaykh Sulaymān ibn Nāsir al-‘Alwān, Lektion 9, Min. 20.35 – 24.30.

________________

Översättarens fotnoter:

* D.v.s. riva moskén om den byggdes ovanpå graven eller flytta på graven om den blev placerad i moskén.

** Nadhr = Till exempel att man säger: om si och så händer, så ska jag fasta för din skull (d.v.s. för någon annan än Allāhs skull).

Kan man hamna i större kufr även om det inte är kopplat till trosuppfattning? – Shaykh al-Shu’aybī

Publicerad den av

Shaykh Hamūd Ibn ‘Uqlā’ al-Shu’aybī [1] (må Allāh vara barmhärtig över honom) sa:

”Den som säger att det inte finns någon kufr som tar en ut ur religionen förutom kufr inom trosuppfattning (i’tiqād), följer i så fall helt och hållet murji’as väg (madhhab). Till exempel om han kastar sharī’an bakom sin rygg (dvs struntar i den) och [istället] implementerar människoskapta lagar, så gör vi takfīr på honom enbart på grund av själva handlingen [2]. Men vad som finns i deras hjärtan, – dvs de som styr med människoskapta lagar – det har vi ingen kunskap om och det har [heller] inget med saken att göra”.

[Sharh al-‘Aqīda al-Tahāwiyya, s. 211-212] [*]

____________________

Översättarens fotnoter:

[1] Han föddes år 1346 hijri (ca 1927-1928) i en by i närheten av Burayda i Saudiarabien och han dog år 1422 hijri (januari 2002). Många kända lärda och shuyūkh har studerat under honom, bland annat Sālih al-Fawzān, Saudis nuvarande mufti: ‘Abdul-‘Azīz āl al-Shaykh, ‘Alī al-Khudayr, Abdullāh al-Ghunaymān och Salmān al-‘Ouda. Även Ibn ‘Uthaymīn och Sālih al-Luhaydān hade honom som lärare en kort period när de studerade i universitetet i Riyādh. Shaykh ‘Alī al-Khudayr var väldigt nära Shaykh ‘Uqlā’.

[2] Dvs att man gör takfīr på honom endast på grund av hans implementering av människoskapta lagar istället för Allāhs sharī’a och att det inte spelar någon roll om han älskar Allāhs sharī’a i sitt hjärta, eller om han anser att det är bättre än människoskapta lagar eller inte, eller om han anser det vara harām att styra med människoskapta lagar eller inte.

[*] قال الشيخ حمود بن عقلاء الشعيبي : ومن يقول ما فيه كفر يخرج من الملة إلا كفر الاعتقاد فهذا ينطبق عليه مذهب المرجئة تماما ، فمثلا لو نبذ الشرع وراء ظهره فحكّم القانون لحكمنا بكفره بمجرد العمل , أما ما في قلوبهم – أي المحكمين للقانون – فلا علم لنا به ولا علاقة له .

(شرح العقيدة الطحاوية ، ص ٢١١ – ٢١٢)