Kategoriarkiv: Aqīdah

Kufr dūna kufr i dömande – Shaykh al-Tarīfī

Publicerad den av

Shaykh ’Abd ul-‘Azīz al-Tarīfī [1] sa:

”Denna dom (kufr dūna kufr, d v s mindre kufr) har återberättats från vissa av Salaf [2] och man syftar på den som lagstiftar i enlighet med Allāhs styre, men är bristfällig när det kommer till praktiken. Han informerar folket om att Allāh lagstiftade si och så och att det är obligatoriskt [att styra i enlighet med sharī’ah], men begår själv överträdelser. Hans överträdelse är därför praktisk. Det är återberättat från vissa av Salaf som till exempel ‘Abdullāh ibn ‘Abbās, Ibn Jarīr al-Tabarī, Qatāda och Mujāhid bin Jabar att detta är kufr dūna kufr. Det återberättas även från ‘Abdullāh ibn ‘Abbās att han sa: ‘Det är inte den kufr som ni syftar på’. Detta inkluderar två situationer:

● När det gäller lagstiftning (tashrī’), så menar man att det är förnekelse av Allāh och kufr akbar (stor kufr).

● När det gäller att praktisera/implementera lagstiftningen eller att man har bristfälligheter i vissa delar, så inkluderas det i denna cirkel (d.v.s. kufr dūna kufr).

Därför säger vi att en stat befinner sig i en av två situationer:

● En stat som lagstiftar i enlighet med Allāhs styre och varken överskrider eller går emot Allāhs styre i fundamenten av Hans lagstiftning, men som begår fel i implementeringen [av vissa lagar]. Detta är då en islamisk stat och dess ledare är muslim. Men hans (d.v.s. ledarens) dom fastställs beroende på omfattningen av hans överträdelser och överskridande i implementeringen av det som Allāh har lagstiftat åt honom. Om han ökar i dhulm (orättvisa) gällande detta, så ökar därmed också hans straff och kritiken gentemot honom.

● Den andra staten och den andra situationen handlar om en stat som lagstiftar i enlighet med något annat än Allāhs styre, vare sig det är helt och hållet eller delvis, även om det vore endast en enda lag. Exempelvis att de förklarar zina vara tillåtet om båda personerna är okej med det. Vi säger då att detta inte är en islamisk stat eller ett islamiskt styre och att ledaren inte heller är muslim.”

Shaykh al-Tarīfī sa även vid ett annat tillfälle:

”Bland det som det inte finns någon tvekan om är att stiftandet av lagar (tashrī’) och att påtvinga folket till att dömas (tahākum) inom det är tydlig kufr, även om det utifrån verkar som att makthavaren erkänner trosbekännelsen. Detta på grund av att hans handling förnekar detta erkännande. Därför är det omöjligt att en muwahhid (monoteist) påtvingar kufr.” [3]

_______________

Översättarens fotnoter:

[1] Jag vill tillägga att bara för att jag delar något från al-Tarīfī så betyder det inte att jag delar samma manhaj som honom.

[2] De tre första generationerna som inkluderar generationen av profetens (ﷺ) följeslagare och de två generationerna som kom efter dem.


[3]
 قال الطريفي: ”ومما لا ريب فيه أن تشريع قوانين وإجبار الناس على التحاكم إليها كفر بين، وإن أقر الحاكم بالشهادتين ظاهراً، فإن عمله هذا ينفي ذلك الإقرار، إذ يستحيل الإكراه على الكفر من موحد.”

Att närvara under kuffārs högtidsfirande – Ibn ul-Qayyim

Publicerad den av

Ibn ul-Qayyim sa:

”De legitima lärda är överens om att det inte är tillåtet för muslimerna att närvara under månggudadyrkarnas firande av sina högtider och detta har de lärda inom fiqh från de fyra rättsskolorna nämnt i sina böcker…

al-Bayhaqī har även återberättat med autentisk kedja från ’Omar ibn al-Khattāb, må Allāh vara nöjd med honom, att han sa: ’Gå inte in i månggudadyrkarnas kyrkor under deras högtider eftersom Allāhs vrede kommer ner på dem’. [1]

’Omar sa även: ’Håll er borta från Allahs fiender under deras högtider’. [2]

al-Bayhaqī [3] återberättade även med acceptabel kedja från [följeslagaren] ’Abdullāh ibn ’Amr (ibn al-‘Ās) att han sa: ’Den som passerar icke-arabernas länder (dvs icke-muslimerna) och firar deras Newroz (det persiska nyåret) och deras festivaler och efterliknar dem tills han dör och han befinner sig i det tillståndet, kommer att samlas med dem på domedagen’.” [4]

Slutciterat från Ahkām Ahl al-Dhimma, 1/723-724.

__________

Översättarens fotnoter:

[1] al-Sunan al-Kubra lil-Bayhaqī, 9/234, hadīth nr. 18861. Musannaf ’Abd ul-Razzāq, hadīth nr. 1609.

[2] al-Sunan al-Kubra lil-Bayhaqī, hadīth nr. 18862.

[3] Hadīth 18290 i al-Bayhaqīs al-Sunan al-Kubra, 9/234. Kapitel: (Bāb: Karāhiyat al-Dukhūl ’ala Ahl al-Dhimma fi kanā’isihim).

[4] Ibn ul-Qayyims ord på arabiska:

قال ابن القيم رحمه الله : ولا يجوز للمسلمين حضور أعياد المشركين باتفاق أهل العلم الذين هم أهله . وقد صرح به الفقهاء من أتباع المذاهب الأربعة في كتبهم . . . وروى البيهقي بإسناد صحيح عن عمر بن الخطاب رضي الله عنه أنه قال : (لا تدخلوا على المشركين في كنائسهم يوم عيدهم فإن السخطة تنزل عليهم) . وقال عمر أيضاً : (اجتنبوا أعداء الله في أعيادهم) . وروى البيهقي بإسناد جيد عن عبد الله بن عمرو أنه قال : (من مَرَّ ببلاد الأعاجم فصنع نيروزهم ومهرجانهم وتشبه بهم حتى يموت وهو كذلك حشر معهم يوم القيامة) انتهى من أحكام أهل الذمة 1 /723-724 .

Domen på att ta kunskap från innovatörer – Shaykh al-’Alwaan

Publicerad den av

Shaykh Sulayman al-’Alwaan sa:

”I början framstår han (al-Dajjal) som någon som påbjuder [det goda] och förbjuder [det onda], sedan påstår han att han är en profet och efter det påstår han att han är Allah och människornas herre, skapare och försörjare.

Och han bär på vissa tvivel [som han utsätter muslimerna för] och därför varnade profeten ﷺ för honom som exempelvis i Sahih al-Bukhari och Sahih Muslim [där han sa]: ”Det fanns inte en enda profet förutom att han varnade sitt folk för al-Dajjal och även jag varnar er för honom”.

Det återberättas även hos Abu Dawood att profeten ﷺ sa: ”Den som hör om al-Dajjal ska hålla sig borta från honom. Vid Den (dvs Allah) i vars hand min själ ligger, man kommer att anse sig själva vara troende men sedan slutar det med att man följer honom (dvs al-Dajjal)”.

Detta på grund av tvivlen som han kommer att komma med. Och tjänaren blir utsatt för prövningar såsom profeten ﷺ sa: ”Den som utsätter sig själv för fitna kommer att hamna i det”.

Och detta är ett tydligt bevis på att man ska hålla sig borta från fitna och tveksamheter (shubuhaat) och att man inte ska förlita sig endast på sin kunskap och sin tro (imaan) eftersom han kan bli svag när han stöter på andras tvivel [som de lägger fram].

Bland de som levde före oss fanns det vissa som ansåg det vara tillåtet att lyssna på innovatörerna och därför hamnade de i villfarelse. Många utav de avvikande människorna, under gamla tider och även på senare tid, avvek på grund av att de ansåg det vara tillåtet att sitta med vilseledda och avvikande människor och att ta kunskap från dem och lyssna på dem.

Detta är tillåtet för en grupp bland de lärda och för de som kan skydda sig mot deras tvivel och implementera hujjah (bevis) på dem så att Allah kanske vägleder dem”. [1]

[al-Liqaa’ al-Maftooh, del 11, Min. 07.35 – 8.25]

Shaykh al-’Alwaan sa även:

”Folk idag har tagit väldigt lätt på att lyssna på vilseledda shuyookh och titta på [deras] TV-kanaler och läsa från de vilseledda och de har ingen kunskap som kan skydda dem [från att falla för deras vilseledning och själva avvika]. Ändå läser de från vem som helst. Och Muhammad Ibn Sirin sa: ”Denna kunskap är en del av religionen, så var försiktig med vem du tar din religion ifrån”.” [2] [3]

[al-Liqaa’ al-Maftooh, del 17, Min. 29.10 – 29.30]

Översättarens fotnoter:

[1] قال الشيخ سليمان العلوان: وهو (أي الدجال) يظهر بمظهر الآمر والناهي في البداية، ثم يدعي النبوة، ثم يدعي الإلهية وأنه رب الناس وخالقهم ورازقهم.

وتكون له شبهات، ومن ثَمَّ حذر النبي صلى الله عليه وسلم منه، وفي الصحيحين: (ما من نبي إلا وقد أنذر أمته من الدجال وإني أنذركموه).

وعند أبي داود أن النبي صلى الله عليه وسلم قال: (من سمع بالدجال فلينأ عنه، فوالذي نفسي بيده إن الرجل ليحسب أنه مؤمن فيتَّبعه) وذلك لما يبعث به من الشبهات، والعبد يفتن كما قال النبي صلى الله عليه وسلم: (ومن يستشرف الفتن تستشرفه).

وهذا يعطي دلالة واضحة على أن على العبد يبتعد عن مواطن الفتن، وعن مواطن الشبهات، وألا يركن إلى مجرد علمه ومجرد إيمانه، فقد يضعف أمام شبه الآخرين.

ولذلك قد ترخص بعض من مضى بالسماع إلى أهل البدع، فكان له انحراف، وكثير من المنحرفين في القديم والحديث كان سبب وبداية انحرافهم هو الترخص بمجالسة أهل الضلال وأهل الانحراف والاستماع إلى علومهم وإلى كلامهم، وإنما هذا يرخص فيه لطائفة من أهل العلم والدين ومن له حصانة ليرد على شبههم وليقيم الحجة عليهم لعل الله أن يهديهم.

اللقاء المفتوح الحادي عشر لفضيلة الشيخ سليمان العلوان

[2] Ibn Sirins ord återberättas i förordet till Sahih Muslim.

[3] قال أيضاً: تساهل الناس اليوم جداً في الاستماع لشيوخ الضلال، ومشاهدة الفضائيات، والقراءة للمنحرفين والضالين، وهم ليس لديهم حصانة علمية، فيقرؤون لمن هب ودب! وقد قال الإمام محمد بن سيرين: (إن هذا العلم دين فانظروا عمن تأخذون دينكم!).

اللقاء المفتوح السابع عشر لفضيلة الشيخ سليمان العلوان

Īmān (tro) existerar inte utan handling – Imām Ahmad

Publicerad den av

al-Khallāl (dog år 311 H.) sa: ”Yūsuf ibn Mūsa berättade till mig att han hörde Abū ’Abdillāh (dvs Imām Ahmad) säga: ’Īmān (tro) existerar inte utan handling’.” [Kitāb al-Sunnah av al-Khallāl, nr. 962] [1]

Abū al-Hārith sa: ”Jag frågade Abū ’Abdillāh Ahmad ibn Muhammad ibn Hanbal: ’Är man troende om man [endast] säger: Lā ilāha illa Allāh?’ Då sa han: ’Sådär var Īmān i början, sedan uppenbarades de obligatoriska handlingarna: bönen, allmosan (Zakāt), fastan under Ramadān och vallfärden (Hajj)’.” [Kitāb al-Sunnah av al-Khallāl, nr. 955] [2]

”Abū ’Abdillāh (dvs Imām Ahmad) sa: ’Jarīr ibn ’Abdillāh var en de sista bland Allāhs sändebuds följeslagare som blev muslim och han sa: ’Jag gav trohetsed till profeten ﷺ om att ge uppriktigt råd (nasīha)’ [3], så hur kan uppriktig rådgivning och blygsamhet (hayā’) [4] vara en del av Īmān, men inte fastan och bönen?!?’” [Kitāb al-Sunnah av al-Khallāl, nr. 1021] [5]

al-Khallāl sa: ”Harb ibn Ismā’īl al-Kirmānī sa till mig: ’Jag hörde Ahmad bli frågad: ’Vem är al-Murji’a?’ Då sa han: ’De som påstår att Īmān [endast] är tal’.” [Kitāb al-Sunnah av al-Khallāl, nr. 959] [6]

Det återberättas att Abū al-Hārith sa till Imām Ahmad: ”’Vad säger du om den som säger att Īmān [endast] är tal?’ Då sa han: ’Den som säger att Īmān [endast] är tal är en murji’.’ Sedan sa han (dvs Abū al-Hārith): ’Jag hörde Abū ’Abdillāh (dvs Imām Ahmad) bli frågad vad irjā’ är för något och då svarade han: ’Den som säger att Īmān [endast] är tal är en murji’ och sunnahn är att man säger: ’Īmān är tal och handling, den stiger och sjunker’.” [Kitāb al-Sunnah av al-Khallāl, nr. 964] [7]

Det återberättas att Abū Bakr al-Athram sa: ”Jag hörde när det sades till Abū ’Abdillāh (dvs Imām Ahmad): ’Vad säger du om Shabāba?’ Då svarade han: ’Shabāba var en kallare till irjā’’ [8]. Sedan sa han (dvs Imām Ahmad): ’Det sägs även att Shabāba yttrade vidrigare uttalanden än detta, som jag inte har hört någon annan yttra. Shabāba sa: ’Om han yttrar något så har han utfört en handling’. Han sa: ’Īmān består av tal och handling såsom de säger, så om han yttrar något så har han utfört en handling med sin kroppsdel, dvs med sin tunga. Han utförde alltså en handling med sin tunga när han talade’. Sedan sa Abū ’Abdillāh (dvs Imām Ahmad): ’Detta är ett vidrigt uttalande och jag har inte hört någon annan säga något sådant och det har inte nått mig heller’.” [Kitāb al-Sunnah av al-Khallāl, nr. 982] [9]

Alla återberättelser är autentiska enligt Dr. ’Atiyya al-Zahrānī, som har verifierat återberättelserna i Kitāb al-Sunnah av al-Khallāl.

_____________

Översättarens fotnoter:

[1] Återberättelsen på arabiska:

وأخبرني يوسف بن موسی ، سمع أبا عبد الله يقول : ”الإيمان لا يكون إلَّا بعمل”. [كتاب السنة للخلال, رقم ٩٦٢]

[2] Återberättelsen på arabiska:

أخبرني محمد بن أبي هارون ، ومحمد بن جعفر أن أبا الحارث حدثهم قال : سألت أبا عبد الله أحمد بن محمد بن حنبل قلت : إذا قال الرجل لا إله إلا الله فهو مؤمن ؟ قال : كذا كان بدء الإيمان ثم نزلت الفرائض الصلاة والزكاة وصوم رمضان وحج البيت . [كتاب السنة للخلال, رقم ٩٥٥ – ”ذکر بدء الإيمان کيف کان ، والرد على المرجئة لأنه نزلت الفرائض بعد قول لا إله إلا الله”]

[3] Se: Sahīh Muslim, nr. 98 eller 107 beroende på upplagan.

[4] Profeten ﷺ sa: ”Īmān består av mer än sextio delar och blygsamhet är en del av Īmān”. [Sahīh al-Bukhārī, nr. 9]

عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ ـ رضى الله عنه ـ عَنِ النَّبِيِّ صلى الله عليه وسلم قَالَ ‏ ”‏ الإِيمَانُ بِضْعٌ وَسِتُّونَ شُعْبَةً، وَالْحَيَاءُ شُعْبَةٌ مِنَ الإِيمَانِ ‏”‏‏.‏ [صحيح البخاري، ٩]

[5] Återberättelsen på arabiska:

وأخبرني عبد الملك بن عبد الحميد قال : قال أبو عبد الله (أي الإمام أحمد) : جریر بن عبد الله من أخر من أسلم من أصحاب رسول الله صلى الله عليه وسلم ويقول : بايعت النبي صلى الله عليه وسلم على النصح ، فيكون النصح والحياء من الإيمان ، ولا يكون الصوم والصلاة من الإيمان. [كتاب السنة للخلال, رقم ۱۰۲۱]

[6] Återberättelsen på arabiska:

أخبرني حرب بن إسماعيل الكرماني ، قال : سمعت أحمد وقيل له : المرجئة من هم ؟ قال : ”من زعم أن الإيمان قول”. [كتاب السنة للخلال, رقم ٩٥٩]

[7] Återberättelsen på arabiska:

وأخبرني محمد بن أبي هارون ، ومحمد بن جعفر ، أن أبا الحارث حدثهم ، أنه قال لأبي عبد الله : فمن قال : الإيمان قول ؟ قال : ( من قال : الإيمان قول ، فهو مرجئ ) ، قال : وسئل أبو عبد الله وأنا أسمع عن الإرجاء ما هو ؟ قال : ( من قال : الإيمان قول ، فهو مرجئ والسنة فيه أن تقول : الإيمان قول وعمل يزيد وينقص . [كتاب السنة للخلال, رقم ٩٦٤]

[8] Irjā’ är Murji’as troslära. De anser bland annat att handlingar inte är ett villkor för att räknas som muslim och att det räcker med att man uttalar trosbekännelsen. Ahl us-Sunnah anser däremot att Īmān består av tal, handlingar och trosuppfattning/avsikt och att dessa är villkor för att man ska räknas som muslim.

[9] Återberättelsen på arabiska:

أخبرنا محمد بن علي ، قال : ثنا أبو بكر الأثرم ، قال : سمعت أبا عبد الله ، وقيل له : شبابة ، أي شيء تقول فيه ؟ فقال : شبابة كان يدعو إلى الإرجاء ، قال : « وقد حكي عن شبابة قول أخبث من هذه الأقاويل ، ما سمعت أحداً عن مثله ، قال : قال شبابة : إذا قال فقد عمل ، قال : الإيمان قول وعمل كما يقولون : فإذا قال فقد عمل بجارحته أي : بلسانه ، فقد عمل بلسانه حين تكلم ، ثم قال أبو عبد الله : « هذا قول خبيث ، ما سمعت أحداً يقول به ، ولا بلغني ». [كتاب السنة للخلال, رقم ۹۸۲]

Salafs Takfir på Jahmiyya – Sulayman al-‘Alwaan

Publicerad den av

Shaykh Sulayman al-’Alwan sa:

”De stora imamerna bland Salaf gjorde takfir på Jahmiyya som förnekar Allahs höghet över sin skapelse, som förnekar att Allah talar genom påståendet att koranen är skapad, som inte bekräftar egenskapen av barmhärtighet hos Allah och inte heller egenskapen av kärlek, och inte heller egenskapen av vrede och inte heller egenskapen av välbehag. Därför gör imamerna av Ahl us-Sunnah takfir på dem, såsom Ibn ul-Qayyim, må Allah vara barmhärtig över honom, påpekade i sin ‘Nuniyya’ där han sa:

’Femhundra lärda i olika länder nämnde deras kufr och Imam al-Lalaka’i återberättade detta från dem och före honom nämnde även al-Tabarani detta.’ (Slutciterat från Ibn ul-Qayyim)

Ahl us-Sunnah klargjorde detta såsom ni själv kan se i al-Lalaka’is bok ’Sharh Usul I’tiqad Ahl us-Sunnah wal-Jama’a’, i Ibn Battas bok ’al-Ibana’, i Imam al-Bukharis bok ’Khalq af’al al-’Ibad’, i al-Khallals bok ’as-Sunnah’, i al-Ajurris bok ’ash-Shari’a’ och i Shaykh ul-Islam Ibn Taymiyyas och Ibn ul-Qayyims böcker, må Allahs barmhärtighet vara över dem alla.”

[Sharh Kitab Tajrid al-Tawhid lil-Maqrizi, Föreläsning 4, min. 28.16 – 29.16]

Och varken judarna eller de kristna kommer någonsin vara nöjda med dig, förrän du följer deras religion. (Tafsir)

Publicerad den av

”Och varken judarna eller de kristna kommer någonsin vara nöjda med dig, förrän du följer deras religion. Säg: ”Allahs vägledning är den enda sanna vägledningen.” Sannerligen, om du skulle anpassa dig efter deras önskningar sedan du fått all den kunskap som kommit dig till del, skulle ingen kunna skydda dig mot Allah och ingen skulle komma till din hjälp.” [1] 

[Qur’anen: 2:120]

Ibn Jarir al-Tabari (224-310 H.) sa bland annat följande när han förklarade versens betydelse: ”Varken judarna eller de kristna kommer någonsin vara nöjda med dig, åh Muhammad. Försök därför inte göra dem nöjda och gör istället Allah nöjd genom att kalla dem till sanningen som Allah har sänt dig med”. [2]

Ibn Kathir (700-774 H.) kommenterade versen och sa: ”I detta finns ett strängt hot [om ett straff] till ummahn gällande att inte följa judarnas och de kristnas sätt efter allt de har lärt sig från qur’anen och sunnahn och vi söker Allahs skydd från det. Talet är till sändebudet men befallningen är riktad till hans ummah”. [3]

Översättarens fotnoter:

[1]  وَلَن تَرْضَىٰ عَنكَ الْيَهُودُ وَلَا النَّصَارَىٰ حَتَّىٰ تَتَّبِعَ مِلَّتَهُمْ ۗ قُلْ إِنَّ هُدَى اللَّهِ هُوَ الْهُدَىٰ ۗ وَلَئِنِ اتَّبَعْتَ أَهْوَاءَهُم بَعْدَ الَّذِي جَاءَكَ مِنَ الْعِلْمِ ۙ مَا لَكَ مِنَ اللَّهِ مِن وَلِيٍّ وَلَا نَصِيرٍ

[2]

 قال الإمام الطبري: وليست اليهود ، يا محمد ، ولا النصارى براضية عنك أبدا ، فدع طلب ما يرضيهم ويوافقهم ، وأقبل على طلب رضا الله في دعائهم إلى ما بعثك الله به من الحق

[3]

قال إبن كثير: فيه تهديد ووعيد شديد للأمة عن اتباع طرائق اليهود والنصارى ، بعد ما علموا من القرآن والسنة ، عياذا بالله من ذلك ، فإن الخطاب مع الرسول، والأمر لأمته .

Shi’a Zaydiyya – Shaykh al-’Alwaan

Publicerad den av

Shaykh Sulaymaan al-’Alwaan sa:

”I vår tid finns det knappt några shi’a enligt den gamla definitionen [av shi’a] [1]. I vår tid finns det Zaydiyya [2] och de är många i Jemen, men de är Mu’tazila [3] när det kommer till [Allahs] namn och attribut, Zaydiyya när det kommer till Sahaaba (följeslagarna), Qubooriyya (gravdyrkare) när det kommer till Tawhid al-’Ibaada (Allahs enhet inom dyrkan) och de har avvikelser inom många frågor. Och det finns exempel på dem i vår tid….”.

Sedan säger shaykhen även:

”…. och de är vilseledda inom alla frågor. När det kommer till Tawhid al-’Ibaada så ger dem seger till Shirk och Mushrikin och försvarar gravdyrkarna och idoldyrkarna. När det kommer till Tawhid inom [Allahs] namn och attribut så är de Mu’tazila. När det kommer till frågor inom Imaan och Din så är de Murji’a. När det kommer till Sahaaba så är de en blandning av Rafidha och Zaydiyya.” [4]



Översättarens fotnoter:

[1] Shi’a enligt de tidiga lärdas definition är de som ansåg att ’Ali hade mer rätt till kalifatet än ’Othman eller även mer rätt än Abu Bakr och ’Omar. Eller de som ansåg att ’Ali var bättre än ’Othman, utan att anse att ’Ali hade mer rätt till kalifatet än någon av de tre första kaliferna (må Allah vara nöjd med dem alla). Det som dessa shi’a hade gemensamt var att de inte talade illa om Abu Bakr och ’Omar, till skillnad från dagens shi’a Rafidha.

[2] Zaydiyya är en sekt inom shi’ismen som inte är lika extrem och vilseledd som Shi’a Rafidha som finns i länder som bland annat Irak, Iran och Libanon.

[3] Mu’tazila är en vilseledd sekt som bland annat anser att den som begår en stor synd utan att göra tawba befinner sig i en nivå mellan islam och kufr (otro). Dvs att han varken är troende eller icke-troende, men att han straffas i helvetet för evigt i nästkommande liv. De anser även att Qur’anen är skapad och de förnekar Allahs attribut.

[4] Källa: Sharh Sahih al-Bukhari, del 30/47, min. 22.27 – 23.21.
https://www.youtube.com/watch?v=jsKGGrxXjnQ&feature=share


Att varna för innovatörer – Ahmad ibn Hanbal

Publicerad den av

Ibn Taymiyya sa: ”Vissa personer sa till Ahmad ibn Hanbal: ’Det är svårt för mig att säga: ’Den personen är si och den där personen är så’. Han svarade: ’Om du är tyst och jag är tyst, hur ska den okunnige då veta vem som är autentisk och vem som är svag?!’”.

Ibn Taymiyya fortsätter: ”Muslimerna är överens om att det är obligatoriskt att varna ummahn för innovatörernas imamer som bär på uttalanden som går emot qur’ānen och sunnahn, eller som utför dyrkan som går emot qur’ānen och sunnahn och att klargöra deras tillstånd. Till den grad att det sades till Ahmad ibn Hanbal: ’Vad är mer kärt för dig: en person som fastar, ber och isolerar sig själv i moskén för dyrkan eller en person som varnar för innovatörerna?’. Han svarade: ’Om han ber och isolerar sig själv i moskén för dyrkan så är det [endast] han själv som drar nytta av det, men om han varnar för innovatörerna så drar muslimerna nytta av det och det är bättre’”.

Ibn Taymiyya fortsätter: ”Han klargjorde alltså att nyttan med detta omfattar muslimerna överlag i deras religion och att detta är en typ av jihād för Allāhs sak eftersom det är en kollektiv obligation att rena Allāhs väg, religion, metodik, lag och att stå emot dessa människors överträdelser och angrepp på detta. Det här är något som muslimerna är enade kring. Och om inte Allāh hade orsakat att någon står emot dessa människors skada så hade det skett sedefördärv i religionen. Och denna skada hade varit värre än skadan som hade orsakats av fienden om de hade tagit över [muslimernas länder] i krig. Orsaken är att dessa människor (den externa fienden) inte hade orsakat fördärv i [muslimernas] hjärtan och religion förutom med tiden. Men de andra däremot (innovatörerna) fördärvar [muslimernas] hjärtan redan från första början”.

[Majmū’ al-Fatāwa, 28/231-232]

Är kyrkor Guds hus? – Ibn Taymiyya

Publicerad den av

Ibn Taymiyya blev tillfrågad: ”Kan man säga att det (dvs kyrkor) är Allāhs hus eller inte?”

Han svarade: ”Det är INTE Allāhs hus, det är moskéerna som är Allāhs hus. Det är däremot hus som man begår kufr (otro) i, även om Han (dvs Allāh) åkallas i dem. Man bedömer hus utefter dess folk och dess folk är kuffār (icke-troende) och det är hus för kuffārs dyrkan”.

[al-Fatāwa al-Kubra 2/59]

هل الكنائس بيوت الله؟

سئل إبن تيمية رحمه الله : هل يقال إنها بيوت الله أم لا؟

فأجاب : ليست بيوت الله ، وإنما بيوت الله المساجد ، بل هي بيوت يكفر فيها بالله ، وإن كان قد يذكر فيها ؛ فالبيوت بمنزلة أهلها ، وأهلهاكفار ، فهي بيوت عبادة الكفار .

 ”الفتاوى الكبرى” (2/ 59) .

Att bevittna kuffārs högtider – Tafsīr Sūrat al-Furqān, vers 72.

Publicerad den av

Allāh Den upphöjde säger:

 وَالَّذِينَ لَا يَشْهَدُونَ الزُّورَ

”Och de som inte bevittnar falskhet (al-Zūr)…” (Sūrat al-Furqān, vers 72)

Ibn Kathīr sa: ”Abū al-’Āliya, Tāwūs, Muhammad ibn Sīrīn, al-Dahhāk, al-Rabī’ ibn Anas och andra än dem sa: ”Det är månggudadyrkarnas (al-Mushrikūns) högtider”. (Tafsīr Ibn Kathīr) [1]

Ibn Taymiyya nämnde även detta och kommenterade: ”Om detta är fallet gällande bevittnandet av det utan att [ens] utföra någon handling, hur är det då om man även utför handlingar som är unika för dem?!”. [2] (al-Fatāwa al-Kubra, 2/487, Majmū‘ al-Fatāwa, 25/329)

_____________

Översättarens fotnoter:

[1] قال أبو العالية ، وطاوس ، ومحمد بن سيرين ، والضحاك ، والربيع بن أنس ، وغيرهم : هي أعياد المشركين . تفسير ابن کثير

[2] قال شيخ الإسلام ابن تيمية:

فإذا كان هذا في شهودها من غير فعل ، فكيف بالأفعال التي هي من خصائصها .

 ”الفتاوى الكبرى” (2/ 487)، ”مجموع الفتاوى” (25/ 329).