Fråga:
”As-Salāmu ‘alaykum shaykh. Vad är domen på att be bakom en madkhalī?”
Svar från Shaykh al-Sādiq Abū ‘Abdillāh al-Hāshimī:
”Wa ‘alaykum as-Salām wa rahmatullāhi wa barakātuh. Om han är fanatisk, så nej.” [*]
(Datum: 14-01-2026)
Översättarens fotnoter:
[*] Dvs att man inte ska be bakom en madkhalī om han är fanatisk.
سؤال:
السلام عليكم شيخنا
ما حكم الصلاة خلف مدخلي؟
جواب الشيخ الصادق أبو عبد الله الهاشمي:
وعليكم السلام ورحمة الله وبركاته.
إذا كان متعصبا فلا.
Fråga:
”As-Salāmu ‘alaykum wa rahmatullāhi wa barakātuh. Må Allāh ära dig, shaykh.
Är det tillåtet att be bakom madākhila?”
Svar från Shaykh Khāled al-Hāyek:
”Wa ‘alaykum as-Salām wa rahmatullāhi wa barakātuh.
Nej.”
سؤال:
”السلام عليكم ورحمة الله وبركاته حياك الله شيخنا، هل تجوز الصلاة خلف المدخلية؟”
جواب من الشيخ خالد الحايك:
”وعليكم السلام ورحمة الله وبركاته
لا”
Fråga:
”As-Salāmu ‘alaykum wa rahmatullāhi wa barakātuh. Må Allāh belöna er med gott.
Vad är domen gällande att ställa sig upp för landets flagga?”
⸻
Svar från Shaykh al-Sādiq Abū ‘Abdillāh al-Hāshimī:
”Wa ‘alaykum us-Salām wa rahmatullāhi wa barakātuh.
Detta är en uppenbar villfarelse (dalāl) och en kriminell [1] jāhiliyya. Och Allāh vet bäst.” [2]
⸻
Översättarens fotnoter:
[1] På arabiska står det:
جاهلية مجرمة
”kriminell jāhiliyya”, men shaykhen kanske egentligen ville skriva:
جاهلية محرّمة
”otillåten jāhiliyya”.
[2] Frågan och svaret på arabiska:
س/ السلام عليكم ورحمة الله وبركاته.
أحسن الله إليكم شيخنا الحبيب.
يقول سائل:
السلام عليكم ورحمة الله وبركاته.
جزاكم الله خيرا.
ماحكم الوقوف لعلم البلاد؟
الجواب: وعليكم السلام ورحمة الله وبركاته.
هذا ضلال مبين وجاهلية مجرمة. والله أعلم.
https://t.me/alhekmahwalather/10378
Ibn Taymiyya sa:
”Man bör veta att den troende har rätt till lojalitet även om han har begått orätt- eller en överträdelse mot dig. Och den icke-troende förtjänar hat även om han ger dig något och behandlar dig väl. Detta eftersom Allāh, den Upphöjde, sände sändebuden och uppenbarade skrifterna för att hela religionen ska tillhöra Allāh, så att kärleken riktas till Hans allierade och hatet till Hans fiender.
Och om en och samma person har både gott och ont inom sig, omoral och lydnad, synd och sunnah, samt bid‘a, då förtjänar han lojalitet och belöning i den mån han har gott, och han förtjänar fiendskap och bestraffning i den mån han har ont. Hos en och samma person kan därför finnas orsaker till både att hedra honom och att förnedra honom.
Som den fattige tjuven vars hand huggs av på grund av hans stöld, men han får också ur statskassan det som täcker hans behov. Detta är den grundprincip som Ahl us-Sunnah wal Jamā‘ah är överens om.”
[Majmū’ ul-Fatāwa, 28/209]
قال شيخ الإسلام ابن تيمية: ”وليُعلم أن المؤمن تجب موالاته وإن ظلمك واعتدى عليك، والكافر تجب معاداته وإن أعطاك وأحسن إليك، فإن الله تعالى بعث الرسل وأنزل الكتب ليكون الدين كله لله، فيكون الحب لأوليائه والبغض لأعدائه، وإذا اجتمع في الرجل الواحد خير وشر، وفجور وطاعة، ومعصية وسنة وبدعة، استحق من الموالاة والثواب بحسب ما فيه من الخير، واستحق من المعادات والعقاب بحسب ما فيه من الشر، فيجتمع في الشخص الواحد موجبات الإكرام والإهانة له من هذا وهذا، كاللص الفقير تقطع يده لسرقته، ويعطى من بيت المال ما يكفيه لحاجته، هذا هو الأصل الذي اتفق عليه أهل السنة والجماعة.” (مجموع الفتاوى لابن تيمية، ٢٨\٢٠٩)
Anas Khalifa spred en stor lögn (oavsett om det var avsiktligt eller inte) i en av sina live-sändningar om varför han lämnade salafismen (del 3, min 41.15).
Han påstod nämligen att Ibn Taymiyya i sin bok ”Iqtidā’ al-Sirāt al-Mustaqīm” tillät firandet av icke-muslimers högtider om man befinner sig i icke-muslimska länder.
Jag kommer först börja med att visa Ibn Taymiyyas citat som Anas syftar på och sedan kommer jag också att visa vad Ibn Taymiyya har sagt gällande firandet av icke-muslimers högtider eller att man deltar i dem på något sätt.
Nedan har vi citatet som Anas felaktigt försökte citera:
Ibn Taymiyya sa: ”Om en muslim befinner sig i Dār ul-Harb [1] eller Dār ul-Kufr [2] som inte är Dār Harb så är han inte befalld att urskilja sig [från icke-muslimerna] i sitt yttre utseende på grund av skadan som kan inträffa i och med detta. Ibland kan det till och med vara rekommenderat eller obligatoriskt för honom att se ut som dem i deras yttre utseende om det finns en religiös nytta i detta, som exempelvis att kalla dem till religionen och liknande goda ändamål. Men i de islamiska länderna där Allāh har gett ära till Sin religion och förödmjukat de icke-troende och tvingat dem att betala jizya (skyddsskatten), så måste man urskilja sig från dem”. [3] [Iqtidā’ al-Sirāt al-Mustaqīm, 1/471-472]
Ni ser alltså att Ibn Taymiyya inte nämnde något om att fira icke-muslimers högtider och att det enda han nämnde var att man inte behöver urskilja sig från icke-muslimer när det kommer till utseende om man befinner sig i icke-muslimska länder och det finns en nytta med det och även risk för att utsättas för skada.
Nedan har vi Ibn Taymiyyas åsikt om domen på att fira icke-muslimers högtider:
Ibn Taymiyya sa: ”Det är inte tillåtet för muslimerna att efterlikna dem i något som är unikt för deras högtider, vare sig när det kommer till mat, klädsel, tvättning, tända ljus, avstå från vardagliga sysslor eller i dyrkan etc. Det är inte heller tillåtet att anordna festmåltider, utbyta gåvor eller sälja saker som hjälper dem i det (dvs i firandet av deras högtider). Inte heller är det tillåtet att låta barnen och andra delta i lekarna som leks under dessa högtider eller att sätta upp utsmyckningar/dekorationer”. [Majmū’ al-Fatāwa, 25/329]
Ibn Taymiyya säger sedan något intressant typ 4-5 rader längre ner i texten:
”Det finns ingen oenighet bland de lärda gällande utförandet av dessa ovannämnda handlingar och en grupp bland de lärda ansåg till och med att den som utför dessa handlingar har begått KUFR (otro) eftersom dessa handlingar innebär glorifiering av kufr ritualer”. [Majmū’ al-Fatāwa, 25/330]
Fatwan från Majmū’ al-Fatāwa kan ni se på arabiska i de bifogade bilderna längst ner. [4]
Vi ser alltså att Ibn Taymiyya sa att det INTE är tillåtet att fira icke-muslimers högtider och att vissa lärda till och med ansåg det vara kufr!
________
Översättarens fotnoter:
[1] Dār Harb = Ett icke-muslimskt land som inte har ingått i något avtal med det islamiska kalifatet eller den islamiska staten och anses därför vara ett fiendeland i ett krigstillstånd med muslimerna även om det inte pågår något krig mellan dem för tillfället.
[2] Dār Kufr = Ett icke-muslimskt land som till skillnad från Dār ul-Harb har ingått i något avtal med det islamiska kalifatet eller den islamiska staten och anses därför inte befinna sig i ett krigstillstånd med muslimerna.
[3]
قال شيخ الإسلام ابن تيمية رحمه الله :
” لو أن المسلم بدار حرب ، أو دار كفر غير حرب ؛ لم يكن مأمورا بالمخالفة لهم في الهدي الظاهر ، لما عليه في ذلك من الضرر .
بل قد يستحب للرجل ، أو يجب عليه ، أن يشاركهم أحيانا في هديهم الظاهر إذا كان في ذلك مصلحة دينية : من دعوتهم إلى الدين ، ونحو ذلك من المقاصد الصالحة .
فأما في دار الإسلام والهجرة ، التي أعز الله فيها دينه ، وجعل على الكافرين بها الصغار والجزية ، ففيها شرعت المخالفة ” انتهى من ” اقتضاء الصراط المستقيم ” (١ / ٤٧١-٤٧٢).
[4]
يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا اذْكُرُوا نِعْمَةَ اللَّهِ عَلَيْكُمْ إِذْ جَاءَتْكُمْ جُنُودٌ فَأَرْسَلْنَا عَلَيْهِمْ رِيحاً وَجُنُوداً لَمْ تَرَوْهَا وَكَانَ اللَّهُ بِمَا تَعْمَلُونَ بَصِيراً
( سورة الأحزاب ، أية ٩ )
”TROENDE! Minns att Allah visade er Sin nåd när [fiendens] styrkor ryckte fram mot er och Vi sände en [isande] vind mot dem och [himmelska] härskaror som ni inte kunde se. Men Allah såg vad ni gjorde.” [Surat al-Ahzaab, vers 9]
( سورة المائدة ، أية ٢٦ )
”men sörj inte över sådana trotsiga syndare.” [Surat al-Maa’ida, vers 26]
Denna hadith finns även i Sunan al-Nasaa’i och al-Nasaa’i namngav kapitlet:
”Kapitel: Att slippa kuffar” باب الاِسْتِرَاحَةِ مِنَ الْكُفَّارِ ) ).
[Hadith 1931, kapitel 21:49]
____________________
Översättarens fotnoter:
[1] Hadithen (arabiska):
عَنْ أَبِي قَتَادَةَ بْنِ رِبْعِيٍّ الأَنْصَارِيِّ، أَنَّهُ كَانَ يُحَدِّثُ أَنَّ رَسُولَ اللَّهِ صلى الله عليه وسلم مُرَّ عَلَيْهِ بِجِنَازَةٍ فَقَالَ ” مُسْتَرِيحٌ، وَمُسْتَرَاحٌ مِنْهُ ”. قَالُوا يَا رَسُولَ اللَّهِ مَا الْمُسْتَرِيحُ وَالْمُسْتَرَاحُ مِنْهُ قَالَ ” الْعَبْدُ الْمُؤْمِنُ يَسْتَرِيحُ مِنْ نَصَبِ الدُّنْيَا وَأَذَاهَا إِلَى رَحْمَةِ اللَّهِ، وَالْعَبْدُ الْفَاجِرُ يَسْتَرِيحُ مِنْهُ الْعِبَادُ وَالْبِلاَدُ وَالشَّجَرُ وَالدَّوَابُّ ”.
( صحيح البخاري: (٨١) كتاب الرقاق، (٤٢) باب سَكَرَاتِ الْمَوْتِ, حديث رقم ٦٥١٢ )
[2] Ibn ul-Qayyims ord om Abu Bakrs glädje (arabiska):
قال ابن القيم : ” وَفِي سُجُودِ كعب حِينَ سَمِعَ صَوْتَ الْمُبَشِّرِ دَلِيلٌ ظَاهِرٌ أَنَّ تِلْكَ كَانَتْ عَادَةَ الصَّحَابَةِ، وَهِيَ سُجُودُ الشُّكْرِ عِنْدَ النِّعَمِ الْمُتَجَدِّدَةِ وَالنِّقَمِ الْمُنْدَفِعَةِ، وَقَدْ سَجَدَ أَبُو بَكْرٍ الصِّدِّيقُ لَمَّا جَاءَهُ قَتْلُ مسيلمة الكذاب، وَسَجَدَ عَلِيُّ بْنُ أَبِي طَالِبٍ لَمَّا وَجَدَ ذَا الثُّدَيَّةِ مَقْتُولًا فِي الْخَوَارِجِ،
[ زاد المعاد ، ٣ / ٥١١ ]
[3] Återberättelsen om Abu Bakr i Musannaf ‘Abd al-Razzaq (arabiska):
عَبْدُ الرَّزَّاقِ ، عَنِ الثَّوْرِيِّ ، عَنْ أَبِي سَلَمَةَ ، عَنْ أَبِي عَوْنٍ قَالَ : سَجَدَ أَبُو بَكْرٍ حِينَ جَاءَهُ فَتْحُ الْيَمَامَةِ .
( مصنف عبد الرزاق , رقم ٥٧٧٧ , كتاب صلاة العيدين , باب سجود الرجل شكرا )
[4] Ibn Taymiyyas ord om ‘Alis glädje (arabiska):
قال شيخ الإسلام ابن تيمية – رحمه الله – : وقاتل أمير المؤمنين علي بن أبى طالب رضي الله عنه الخوارجَ ، وذكر فيهم سنَّة رسول الله المتضمنة لقتالهم ، وفرح بقتلهم ، وسجد لله شكراً لما رأى أباهم مقتولاً وهو ذو الثُّدَيَّة .
( مجموع الفتاوى , 20 / 395 )
[5] Återberättelsen om ’Ali i Sahih Muslim (arabiska):
فَقَالَ عَلِيٌّ رضى الله عنه الْتَمِسُوا فِيهِمُ الْمُخْدَجَ . فَالْتَمَسُوهُ فَلَمْ يَجِدُوهُ فَقَامَ عَلِيٌّ – رضى الله عنه – بِنَفْسِهِ حَتَّى أَتَى نَاسًا قَدْ قُتِلَ بَعْضُهُمْ عَلَى بَعْضٍ قَالَ أَخِّرُوهُمْ . فَوَجَدُوهُ مِمَّا يَلِي الأَرْضَ فَكَبَّرَ ثُمَّ قَالَ صَدَقَ اللَّهُ وَبَلَّغَ رَسُولُهُ
( صحيح مسلم ، رقم الحديث ١٠٦٦ )
[6] al-Hajjaaj ibn Yusuf al-Thaqafi var en minister i Irak inom ‘Abbasi kalifatet och han var en tyrann som bland annat dödade följeslagaren ’Abdullah ibn al-Zubayr och den store lärde taabi’in Sa’id ibn Jubayr som var elev hos Ibn ’Abbas. De lärda under hans tid var oeniga gällande om han var muslim eller murtadd kafir.
al-Dhahabi (673-748 H.) sa: ”Allah förstörde honom (dvs tog hans liv) under Ramadan, år 95 [H.] då han var en gammal man. Han var en förtryckare, en tyrann, en naasibi [*], lömsk och en man som spillde mycket blod.”
Lite längre ner i samma stycke sa al-Dhahabi även: ”Vi talar därför illa om honom och vi älskar inte honom. Vi hatar honom för Allahs skull och det är bland det starkaste bandet av tro.” [Siyar A’laam al-Nubalaa’, 4/342, Kapitlet om al-Hajjaaj]
[*] En naasibi är en person som ogillar följeslagaren ’Ali ibn abi Talib och hans barn och ättlingar eller förminskar ’Alis dygd, som en motreaktion av shi’as extremism i deras påstådda kärlek till profetens ﷺ hushåll (Ahl ul-Bayt).
al-Dhahabis ord om al-Hajjaaj (arabiska):
قال الذهبي: أَهْلَكَهُ اللَّهُ فِي رَمَضَانَ سَنَةَ خَمْسٍ وَتِسْعِينَ . كَهْلًا ، وَكَانَ ظَلُومًا ، جَبَّارًا ، نَاصِبِيًّا ، خَبِيثًا ، سَفَّاكًا لِلدِّمَاءِ ، وَكَانَ ذَا شَجَاعَةٍ وَإِقْدَامٍ وَمَكْرٍ وَدَهَاءٍ ، وَفَصَاحَةٍ وَبَلَاغَةٍ ، وَتَعْظِيمٍ لِلْقُرْآنِ . قَدْ سُقْتُ مِنْ سُوءِ سِيرَتِهِ فِي تَارِيخِي الْكَبِيرِ ، وَحِصَارَهُ لِابْنِ الزُّبَيْرِ بِالْكَعْبَةِ ، وَرَمْيَهُ إِيَّاهَا بِالْمَنْجَنِيقِ ، وَإِذْلَالَهُ لِأَهْلِ الْحَرَمَيْنِ ، ثُمَّ وِلَايَتَهُ عَلَى الْعِرَاقِ وَالْمَشْرِقِ كُلِّهِ عِشْرِينَ سَنَةً ، وَحُرُوبَ ابْنِ الْأَشْعَثِ لَهُ ، وَتَأْخِيرَهُ لِلصَّلَوَاتِ إِلَى أَنِ اسْتَأْصَلَهُ اللَّهُ . فَنَسُبُّهُ وَلَا نُحِبُّهُ ، بَلْ نُبْغِضُهُ فِي اللَّهِ ; فَإِنَّ ذَلِكَ مِنْ أَوْثَقِ عُرَى الْإِيمَانِ .
[سير أعلام النبلاء ، ٤ / ٣٤٢]
[7] Ibrahim al-Nakha’is glädje (arabiska):
أخرج ابنُ سعدٍ في ” طبقاته ” (6 / 280) قال : أخبرنا عبدُ الحميدِ بنُ عبدِ الرحمنِ الحِماني ، عن أبي حَنِيْفَةَ : عَنْ حَمَّادٍ ، قَالَ : بَشَّرْتُ إِبْرَاهِيْمَ بِمَوْتِ الحَجَّاجِ ، فَسَجَدَ ، وَرَأَيْتُهُ يَبْكِي مِنَ الفَرَحِ .
[8] Denne ’Abd ul-Majid är Ibn ’Abd ul-’Aziz ibn abi Rawwaad och han var en av ledarfigurerna inom sekten al-Murji’a.
[9] ‘Abd ul-Razzaq al-San’anis glädje (arabiska):
قال سَلَمةُ بنُ شَبيبٍ : كنتُ عند عبد الرَّزَّاقِ- يعني الصَّنعانيَّ – ، فجاءَنا موتُ عبد المجيدِ، فقال : الحمدُ للهِ الذي أراحَ أُمَّةَ محمَّدٍ مِن عَبدِ المجيدِ .
[سير أعلام النبلاء 9 / 435 ]
وعبدُ المجيدِ هذا هو ابنُ عبد العَزيزِ بنِ أبي رَوَّاد، وكان رأسًا في الإرجاءِ.
[10] ’Abd ul-Rahman ibn Mahdis glädje (arabiska):
ولَمّا جاءَ نعيُ وَهبٍ القُرشيِّ – وكان ضالًّا مُضِلًّا – لعبدِ الرَّحمنِ بنِ مَهديٍّ، قال : ( الحمدُ للهِ الذي أراحَ المُسلِمينَ منه ).
[لسان الميزان لابن حجر، ٨ / ٤٠٢].
[11] Bishr al-Haafis glädje (arabiska):
وعن بشر بن الحارث أنه قال : «جاء موت هذا الذي يقال له المريسي وأنا في السوق، فلولا أن الموضع ليس موضع سجود لسجدت شكرا ، الحمد لله الذي أماته هكذا قولوا .»
( تاريخ بغداد : ٧ / ٧٠ ، تلبيس إبليس : فصل : أقوال مأثورة في ذم البدعة والمبتدعين ، ص ٢٤ )
[12] Ibn abi Du’aad var en vilseledd mu’tazili lärd. Han var en högt uppsatt domare hos ‘Abbasi kalifatet och han var huvudorsaken till att Imam Ahmad fängslades och torterades. Han dog år 240 H.
al-Dhahabi sa om honom: ”Jahmin, Ahmad ibn Hanbals fiende. Han var en person som spred [påståendet om] att Qur’anen är skapad.” [Siyar A’laam al-Nubalaa’, 12/169]
al-Dhahabi sa även: ”Ibn Abi Du’aad motsatte sig Imam Ahmad och visade fiendskap gentemot honom under prövningen [som Ahmad utsattes för] och han brukade säga: ’Åh, de troendes ledare, avrätta honom. Han är vilseledd och han vilseleder andra’.” [Siyar A’laam al-Nubalaa’, 12/170]
al-Dhahabis ord om Ibn abi Du’aad (arabiska):
قال الذهبي : الجهمي ، عدو أحمد بن حنبل. كان داعية إلى خلق القرآن ،
[سير أعلام النبلاء، ١٢ / ١٦٩]
وقال أيضاً : وقد كان ابن أبي دواد يوم المحنة إلبا على الإمام أحمد يقول : يا أمير المؤمنين ، اقتله ، هو ضال مضل.
[سير أعلام النبلاء، ١٢ / ١٧٠]
[13] Ahmad ibn Hanbals ord (arabiska):
قال الخلاَّل – رحمه الله – : وقيل للإمامِ أحمدَ بنِ حَنبلٍ: الرَّجُلُ يَفرَحُ بما يَنزِلُ بأصحابِ ابنِ أبي دُؤاد؛ عليه في ذلك إثمٌ؟
!قال : ومَن لا يَفرَحُ بهذا ؟
( كتاب السنَّة , 5 / 121 )
[14] Ibn al-Naqibs glädje (arabiska):
وقال الخطيب البغدادي – رحمه الله – في ترجمة عبيد الله بن عبد الله بن الحسين أبو القاسم الحفَّاف المعروف بابن النقيب – : كتبتُ عنه ، وكان سماعه صحيحاً ، وكان شديداً في السنَّة ، وبلغني أنه جلس للتهنئة لما مات ابن المعلم شيخ الرافضة وقال : ما أبالي أي وقت مت بعد أن شاهدت موت ابن المعلم .
( تاريخ بغداد , 10 / 382 ) .
[15] Ibn Kathir om al-Hasan ibn Saafi ibn Bazdan al-Turki (arabiska):
قال ابن كثير – رحمه الله – فيمن توفي سنة 568 هـ – :الحسن بن صافي بن بزدن التركي ، كان من أكابر أمراء بغداد المتحكمين في الدولة ، ولكنه كان رافضيّاً خبيثاً متعصباً للروافض ، وكانوا في خفارته وجاهه ، حتى أراح الله المسلمين منه في هذه السنَة في ذي الحجة منها ، ودفن بداره ، ثم نقل إلى مقابر قريش ، فلله الحمد والمنَّة . وحين مات فرح أهل السنة بموته فرحاً شديداً ، وأظهروا الشكر لله ، فلا تجد أحداً منهم إلا يحمد الله .
( البداية والنهاية , ١٢ / ٣٣٨ )
Ibn ul-Qayyim sa: ”Att gratulera kufr (otro) ritualer som är unika för dem (icke-muslimerna) är harām enligt konsensus. Som att till exempel gratulera dem under deras högtider eller deras fastan genom att säga: ’Må du ha en välsignad högtid’ eller ’Jag gratulerar dig på denna högtid’ och liknande. Om den som gratulerar dem skonas från kufr (otro), så är det i alla fall harām. Det är som att gratulera någon som bugar sig (går ner i sujūd) för korset. Det är till och med en större synd och mer förkastligt hos Allāh, än om man skulle gratulera någon för att dricka alkohol, mörda, eller ha otillåtna sexuella relationer och liknande. Och många av de som inte har respekt för religionen hamnar i detta och de vet inte hur förkastlig deras handling är. Den som gratulerar en annan person för en synd, innovation eller kufr som han har begått, har utsatt sig själv för Allāhs vrede”. (Ahkām Ahl al-Dhimma, 3/211)
قال ابن القيم رحمه الله: ”وأما التهنئة بشعائر الكفر المختصة به : فحرام بالاتفاق ، مثل أن يهنئهم بأعيادهم ، وصومهم ، فيقول : ” عيد مبارك عليك ” ، أو ” تهنأ بهذا العيد ” ، ونحوه ، فهذا إن سلم قائله من الكفر : فهو من المحرمات ، وهو بمنزلة أن يهنئه بسجوده للصليب ، بل ذلك أعظم إثماً عند الله وأشد مقتاً من التهنئة بشرب الخمر ، وقتل النفس ، وارتكاب الفرج الحرام ، ونحوه . وكثير ممن لا قدر للدين عنده ، يقع في ذلك , ولا يدري قبح ما فعل . فمن هنأ عبدا بمعصية أو بدعة أو كفر فقد تعرض لمقت الله وسخطه .” ( أحكام أهل الذمة ، ( 3 / 211 ) )
Fakhr ul-Dīn al-Zayla’ī al-Hanafī (dog år 743 H.) kommenterade uttalandet nedan:
”Det är inte tillåtet att ge gåvor på grund av Newroz och al-Mahrajān [1]”.
Sedan sa han: ”Det vill säga att det inte är tillåtet att ge gåvor på grund av dessa två dagar och det är snarare kufr (otro). Abū Hafs al-Kabīr [2], må Allāh vara barmhärtig över honom, sa: ’Om en person dyrkar Allāh i femtio år och sedan ger ett ägg till några månggudadyrkare under Newroz, med avsikten att upphöja denna dag, så har han begått kufr och hans handlingar har blivit ogiltiga. Författaren av al-Jāmi’ al-Asghar [3] sa: ’Om han ger en gåva till en annan muslim under Newroz utan att ha avsikten att upphöja denna dag, men att det endast är en vana bland folket, så har han inte begått kufr. Men han bör inte göra det specifikt under den dagen och han han bör istället göra det en dag före eller en dag efter så att det inte ska anses vara ett efterliknande av det folket [4]. Orsaken är att Allāhs sändebud ﷺ sa: ’Den som efterliknar ett folk är en av dem’’. Han sa även i al-Jāmi’ al-Asghar: ’En person köpte en sak under Newroz som han inte har köpt tidigare. Om han gjorde det för att upphöja den dagen såsom månggudadyrkarna gör så har han begått kufr, men om hans avsikt endast var att äta, dricka och roa sig så har han inte begått kufr.” [5] [Tabyīn al-Haqā’iq, 6/228]
Även Ibn Hajar al-’Asqalāni (som var Shāfi’ī) nämnde Abū Hafs al-Kabīrs uttalande som nämndes ovan av al-Zayla’ī. Se: Fath ul-Bārī, 2/513.
Muhammad ibn Yūsuf al-Mawwāq al-Mālikī (dog år 897 H.) sa: ”Ibn ul-Qāsim [6] ogillade att man ger gåvor till kristna under deras högtid eller att ge palmblad som gåva till judar på grund av deras högtid.” [al-Tāj wa al-Iklīl, 4/139]
Även Ibn Taymiyya nämnde Ibn ul-Qāsims åsikt som nämndes ovan av al-Mawwāq. [Se: Iqtidā’ al-Sirāt al-Mustaqīm]
Ibn ul-Turkmānī al-Hanafī (683 – 750 H) sa: ”Den som är muslim syndar om han sitter med dem [dvs under deras högtidsfirande] eller om han hjälper dem genom att slakta eller laga mat eller genom att låna ut djur som de kan rida på för att ta sig till sina högtidsfester”. [7] [al-Luma’ fī al-Hawādith wa al-Bida’, 1/294)]
al-Hajjāwī (dog 968 H.) sa i sin bok al-Iqnā’ (3/152), som är en av Hanbalī rättsskolans klassiska fiqh böcker: ”Det är förbjudet att bevittna judarnas och de kristnas högtider, att sälja något till dem under den tiden eller att ge dem gåvor på grund av deras högtid.” [8]
Ibn Taymiyya (Hanbalī) sa: ”Man ska inte ta emot en gåva från en [muslimsk] person som ger en gåva till muslimerna vid tidpunkten av dessa högtider som vanligtvis inte brukar ges vid andra tidpunkter än under denna högtid. I synnerhet om denna gåva är något som bidrar till efterliknandet av dem [dvs icke-muslimerna], som exempelvis att ge stearinljus och liknande under julen eller att ge ägg eller mjölk och får under Skärtorsdagen som inträffar vid slutet av deras fasteperiod. Man ska inte heller ge gåvor till någon muslim under dessa högtider på grund av högtiden och i synnerhet om det är något som bidrar till efterliknandet av dem såsom vi nämnde tidigare”. [9] [Iqtidā’ al-Sirāt al-Mustaqīm, 1/227]
Ibn Taymiyya sa även: ”Det är inte heller tillåtet att anordna festmåltider, utbyta gåvor eller sälja saker som hjälper dem i det (dvs i firandet av deras högtider)”. [Majmū’ al-Fatāwa, 25/329]
Kort därefter säger Ibn Taymiyya: ”Det finns ingen oenighet bland de lärda gällande utförandet av dessa ovannämnda handlingar och en grupp bland de lärda ansåg till och med att den som utför dessa handlingar har begått kufr (otro) eftersom dessa handlingar innebär glorifiering av kufr ritualer”. [10] [Majmū’ al-Fatāwa, 25/330]
Sufin Ibn Hajar al-Haytamī (Shāfi’ī) sa: ”Jag såg att en av våra lärda från de senare generationerna har nämnt saker som stämmer överens med vad jag har sagt och efter det sa han: ’Bland de vidrigaste innovationerna är muslimernas efterliknande av de kristna under deras högtider genom att efterlikna dem i deras mat och när det kommer till att ge dem gåvor och ta emot deras gåvor [under deras högtider]’”. [11] [al-Fatāwa al-Fiqhiyya al-Kubra, Bāb al-Ridda, 4/238-239]
_________________________
Översättarens fotnoter:
[1] Två hedniska persiska högtider.
[2] Han var en stor Hanafī lärd från staden Bukhāra i vad som idag är Uzbekistan. Han föddes år 150 efter profetens ﷺ hijra och dog år 217 H.
[3] En Hanafī lärd som heter Muhammad ibn al-Walīd al-Samarqandī.
[4] Dvs icke-muslimerna.
[5] al-Zayla’īs fatwa på arabiska:
قال فخر الدين الزيلعي (المتوفى ٧٤٣ ه) في ”تبيين الحقائق” (حنفي) (6/228) : ” ( والإعطاء باسم النيروز والمهرجان لا يجوز ) أي الهدايا باسم هذين اليومين حرام بل كفر , وقال أبو حفص الكبير رحمه الله لو أن رجلا عبد الله خمسين سنة ثم جاء يوم النيروز , وأهدى لبعض المشركين بيضة ، يريد به تعظيم ذلك اليوم ، فقد كفر , وحبط عمله . وقال صاحب الجامع الأصغر : إذا أهدى يوم النيروز إلى مسلم آخر , ولم يرد به التعظيم لذلك اليوم , ولكن ما اعتاده بعض الناس لا يكفر , ولكن ينبغي له أن لا يفعل ذلك في ذلك اليوم خاصة , ويفعله قبله أو بعده ، كي لا يكون تشبها بأولئك القوم , وقد قال رسول الله صلى الله عليه وسلم من تشبه بقوم فهو منهم . وقال في الجامع الأصغر رجل اشترى يوم النيروز شيئا ، لم يكن يشتريه قبل ذلك ، إن أراد به تعظيم ذلك اليوم كما يعظمه المشركون كفر , وإن أراد الأكل والشرب والتنعم لا يكفر ” انتهى .
[6] Ibn ul-Qāsim var Imām Māliks elev och muftin över Egypten. Han föddes år 132 H och dog år 191 H.
Ibn ul-Qāsims åsikt på arabiska:
وقال محمد بن يوسف المواق (المتوفى: 897هـ) في ”التاج والإكليل” (مالكي) (4/319) : ” وكره ابن القاسم أن يهدي للنصراني في عيده مكافأة له ، ونحوه إعطاء اليهودي ورق النخيل لعيده ” انتهى .
[7] Ibn ul-Turkmānīs ord på arabiska:
قال الإمام ابن التركماني (٦٨٣ – ٧٥٠ هـ): (( فيأثم المسلم بمجالسته لهم، وبإعانته لهم بذبح وطبخ وإعارة دابة ويركبوها لمواسمهم وأعيادهم )) اللمع في الحوادث والبدع، لابن التركماني ( ١ / ٢٩٤ )
[8] Citatet från al-Hajjāwī på arabiska:
وقال الحجاوي في ”الإقناع” (3/152) من كتب الحنابلة : ” ويحرم شهود عيد اليهود والنصارى وبيعه لهم فيه ، ومهاداتهم لعيدهم ” انتهى .
[9] Ibn Taymiyyas fatwa på arabiska:
قال ابن تيمية رحمه الله : ” ومن أهدى للمسلمين هدية في هذه الأعياد مخالِفة للعادة في سائر الأوقات غير هذا العيد : لم تقبل هديته ، خصوصا إن كانت الهدية مما يستعان بها على التشبه بهم ، مثل إهداء الشمع ونحوه في الميلاد ، أو إهداء البيض واللبن والغنم في الخميس الصغير الذي في آخر صومهم ، وكذلك أيضا لا يهدى لأحد من المسلمين في هذه الأعياد هدية لأجل العيد ، لا سيما إذا كان مما يستعان بها على التشبه بهم كما ذكرناه ” انتهى من ”اقتضاء الصراط المستقيم” (1/227).
[10] Ibn Taymiyyas andra fatwa på arabiska:
قال ابن تيمية: لا يحل للمسلمين أن يتشبهوا بهم في شيء، مما يختص بأعيادم، لا من طعام، ولا لباس ولا اغتسال ، ولا إيقاد نيران ، ولا تبطيل عادة من معيشة أو عبادة ، أو غير ذلك . ولا يحل فعل وليمة ، ولا الإهداء ، ولا البيع بما يستعان به على ذلك لأجل ذلك . ولا تمكين الصبيان ونحوهم من اللعب الذي في الأعياد ولا إظهار زينة .
وبالجملة ليس لهم أن يخصوا أعيادم بشيء من شعائرهم ، بل يكون يوم عيدهم عند المسلمين كسائر الأيام لا يخصه المسلمون بشيء من خصائصهم .
وأما إذا أصابه المسلمون قصداً ، فقد كره ذلك طوائف من السلف والخلف . وأما تخصیصه بما تقدم ذكره فلا نزاع فيه بين العلماء. بل قد ذهب طائفة من العلماء إلى كفر من يفعل هذه الأمور ، لما فيها من تعظیم شعائر الكفر . وقال طائفة منهم : من ذبح نطيحة يوم عیدهم فكأنما ذبح خنزيراً. (مجموع الفتاوى، ٢٥ / ٢٣٠ – ٢٢٩)
[11] Ibn Hajar al-Haytamīs ord:
وقال ابن حجر الهيتمي الشافعي في ( باب الردة ) : (ثم رأيت بعض أئمتنا المتأخرين ذكر ما يوافق ما ذكرته فقال : ومن أقبح البدع موافقة المسلمين النصارى في أعيادهم بالتشبه بأكلهم والهدية لهم وقبول هديتهم فيه. [الفتاوى الفقهية الكبرى (4/238-239)]
Ibn ul-Qayyim sa:
”De legitima lärda är överens om att det inte är tillåtet för muslimerna att närvara under månggudadyrkarnas firande av sina högtider och detta har de lärda inom fiqh från de fyra rättsskolorna nämnt i sina böcker…
al-Bayhaqī har även återberättat med autentisk kedja från ’Omar ibn al-Khattāb, må Allāh vara nöjd med honom, att han sa: ’Gå inte in i månggudadyrkarnas kyrkor under deras högtider eftersom Allāhs vrede kommer ner på dem’. [1]
’Omar sa även: ’Håll er borta från Allahs fiender under deras högtider’. [2]
al-Bayhaqī [3] återberättade även med acceptabel kedja från [följeslagaren] ’Abdullāh ibn ’Amr (ibn al-‘Ās) att han sa: ’Den som passerar icke-arabernas länder (dvs icke-muslimerna) och firar deras Newroz (det persiska nyåret) och deras festivaler och efterliknar dem tills han dör och han befinner sig i det tillståndet, kommer att samlas med dem på domedagen’.” [4]
Slutciterat från Ahkām Ahl al-Dhimma, 1/723-724.
__________
Översättarens fotnoter:
[1] al-Sunan al-Kubra lil-Bayhaqī, 9/234, hadīth nr. 18861. Musannaf ’Abd ul-Razzāq, hadīth nr. 1609.
[2] al-Sunan al-Kubra lil-Bayhaqī, hadīth nr. 18862.
[3] Hadīth 18290 i al-Bayhaqīs al-Sunan al-Kubra, 9/234. Kapitel: (Bāb: Karāhiyat al-Dukhūl ’ala Ahl al-Dhimma fi kanā’isihim).
[4] Ibn ul-Qayyims ord på arabiska:
قال ابن القيم رحمه الله : ولا يجوز للمسلمين حضور أعياد المشركين باتفاق أهل العلم الذين هم أهله . وقد صرح به الفقهاء من أتباع المذاهب الأربعة في كتبهم . . . وروى البيهقي بإسناد صحيح عن عمر بن الخطاب رضي الله عنه أنه قال : (لا تدخلوا على المشركين في كنائسهم يوم عيدهم فإن السخطة تنزل عليهم) . وقال عمر أيضاً : (اجتنبوا أعداء الله في أعيادهم) . وروى البيهقي بإسناد جيد عن عبد الله بن عمرو أنه قال : (من مَرَّ ببلاد الأعاجم فصنع نيروزهم ومهرجانهم وتشبه بهم حتى يموت وهو كذلك حشر معهم يوم القيامة) انتهى من أحكام أهل الذمة 1 /723-724 .
”Och varken judarna eller de kristna kommer någonsin vara nöjda med dig, förrän du följer deras religion. Säg: ”Allahs vägledning är den enda sanna vägledningen.” Sannerligen, om du skulle anpassa dig efter deras önskningar sedan du fått all den kunskap som kommit dig till del, skulle ingen kunna skydda dig mot Allah och ingen skulle komma till din hjälp.” [1]
[Qur’anen: 2:120]
Ibn Jarir al-Tabari (224-310 H.) sa bland annat följande när han förklarade versens betydelse: ”Varken judarna eller de kristna kommer någonsin vara nöjda med dig, åh Muhammad. Försök därför inte göra dem nöjda och gör istället Allah nöjd genom att kalla dem till sanningen som Allah har sänt dig med”. [2]
Ibn Kathir (700-774 H.) kommenterade versen och sa: ”I detta finns ett strängt hot [om ett straff] till ummahn gällande att inte följa judarnas och de kristnas sätt efter allt de har lärt sig från qur’anen och sunnahn och vi söker Allahs skydd från det. Talet är till sändebudet men befallningen är riktad till hans ummah”. [3]
Översättarens fotnoter:
[1] وَلَن تَرْضَىٰ عَنكَ الْيَهُودُ وَلَا النَّصَارَىٰ حَتَّىٰ تَتَّبِعَ مِلَّتَهُمْ ۗ قُلْ إِنَّ هُدَى اللَّهِ هُوَ الْهُدَىٰ ۗ وَلَئِنِ اتَّبَعْتَ أَهْوَاءَهُم بَعْدَ الَّذِي جَاءَكَ مِنَ الْعِلْمِ ۙ مَا لَكَ مِنَ اللَّهِ مِن وَلِيٍّ وَلَا نَصِيرٍ
[2]
قال الإمام الطبري: وليست اليهود ، يا محمد ، ولا النصارى براضية عنك أبدا ، فدع طلب ما يرضيهم ويوافقهم ، وأقبل على طلب رضا الله في دعائهم إلى ما بعثك الله به من الحق
[3]
قال إبن كثير: فيه تهديد ووعيد شديد للأمة عن اتباع طرائق اليهود والنصارى ، بعد ما علموا من القرآن والسنة ، عياذا بالله من ذلك ، فإن الخطاب مع الرسول، والأمر لأمته .
SALAF NU 