Författararkiv: Salaf Nu

Menstruation tar slut under fastedag i Ramadān – al-‘Alwān

Publicerad den av

Shaykh Sulaymān al-‘Alwān tillfrågades:

”En kvinna blev ren från sin menstruation under en fastedag i Ramadān. Är det obligatoriskt för henne att fasta resten av dagen?”

Shaykhen svarade: 

”Detta har sagts av Imām Abū Hanīfa och även Ahmad ibn Hanbal i en återberättelse (dvs att det även återberättas en annan åsikt från honom). Mālik sa däremot att hon inte ska fasta om hon har blivit ren. Han sa även om den som återvänder från sin resa medan han inte är fastande och hans fru inte heller fastar eftersom hon blev ren från sin menstruation under [fastedag i] Ramadān, att det är tillåtet för hennes man att ha samlag med henne om han vill. Och detta är även Imām Ahmads åsikt, må Allāhs barmhärtighet vara över honom, enligt den andra återberättelsen [från honom] och det är det korrekta. ‘Abdullāh ibn Mas’ūd, må Allāh vara nöjd med honom, sa: ‘Den som åt i början av dagen, låt honom då [även] äta i dess slut.’ Återberättad av Ibn abī Shayba i al-Musannaf från Wakī’ från Ibn ‘Awn från Ibn Muhayrīz som sa: Ibn Mas’ūd sa… Och Allāh vet bäst.”

 السؤال: امرأة طهرت من الحيض في صيام رمضان فهل يجب عليها الإمساك بقية يومها؟

– الإجابة: قال بذلك الإمام أبو حنيفة وأحمد بن حنبل في رواية. وقال مالك لا تمسك إذا طهرت وقال في الذي يقدم من سفره وهو مفطر وامرأته مفطرة حين طهرت من حيضها في رمضان أن لزوجها أن يصيبها إن شاء. وهذا قول الإمام أحمد رحمه الله في الرواية الثانية وهو الصحيح وقد قال عبد الله بن مسعود رضي الله عنه: ”من أكل أول النهار فليأكل آخره” (رواه ابن أبي شيبة في المصنف عن وكيع عن ابن عون عن ابن محيريز قال قال ابن مسعود) والله أعلم.

– الشيخ سليمان العلوان

••┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈┈••

✦ t.me/alalwand

Profeten Muhammads ‎(ﷺ) släktlinje

Publicerad den av

Ibn ul-Qayyim sa: 

”Han är Muhammad ibn ‘Abdillāh [*] ibn ‘Abd il-Muttalib ibn Hāshim ibn ‘Abd Manāf ibn Qusayy ibn Kilāb ibn Murrah ibn Ka’b ibn Lu’ayy ibn Ghālib ibn Fihr ibn Mālik ibn in-Nadr ibn Kinānah ibn Khuzaymah ibn Mudrikah ibn Ilyās ibn Mudar ibn Nizār ibn Ma’add ibn ‘Adnān.

Ända fram hit (dvs till ‘Adnān) vet man att det är korrekt, och man är överens om detta bland släktforskarna. Det finns ingen oenighet i detta överhuvudtaget. Det som är omtvistat är endast det som kommer efter ‘Adnān.

Det råder dock ingen oenighet bland dem om att ‘Adnān är en ättling till Ismā’īl, må frid vare över honom.”

(Zād ul-Ma’ād, s. 23)

Översättarens fotnoter:

[*] Någon kanske undrar varför det står ”‘Abdillāh” med bokstaven i istället för ”‘Abdullāh” med bokstaven u. Orsaken är att i arabisk grammatik (nahw) så är ordet ”ibn” i detta fallet något som kallas för ”mudāf” (det ägda ordet) och ”‘Abdullāh” är ”mudāf ilayhi” (ägare). Det gör så att ”‘Abdullāh” med ”damma” omvandlas till ”‘Abdillāh” med ”kasra”.

Slutsats: Profetens ‎(ﷺ) far hette ”‘Abdullāh” men när man lägger till ”ibn” före ”‘Abdullāh” så blir det ”ibn ‘Abdillāh”.

 نَسَبُ الرَّسُولِ ﷺ

قال ابن القيم:

”هُوَ: مُحَمَّدُ بْنُ عَبْدِ اللَّهِ بْنِ عَبْدِ الْمُطَّلِبِ بْنِ هَاشِم بْنِ عَبْدِ مَنَاف بْنِ قُصَيّ بْنِ كِلَاب بْنِ مُرَّة بْنِ كَعْب بْنِ لُؤَيّ بْنِ غَالِب بْنِ فِهْر بْنِ مَالِك بْنِ النَّضْرِ بْنِ كِنَانَةَ بْنِ خُزَيْمَةَ بْنِ مُدْرِكَةَ بْنِ إِلْيَاسَ بْنِ مُضَرَ بْنِ نِزَار بْنِ مَعَدِّ بْنِ عَدْنَان.

إلى ههنا معلوم الصحة، متفق عليه بين النسابين، لا خلاف فيه البتة، وإنما الخلاف فيما بعد عدنان. ولكن لا خلاف بينهم أن عدنان من ولد إسماعيل عليه السلام.”

(زاد المعاد، ص ٢٣)

Samlag under Ramadān för den resande – Imām Ahmad

Publicerad den av

Abū Dāwūd al-Sijistānī sa: 

”Jag sa till Ahmad [ibn Hanbal]: ‘Får man ha samlag med sin fru under dagen i Ramadān om man är resande?’

Han tog lätt på det och sa: ‘Han äter ju.'” [*]

[Masā’il al-Imām Ahmad – Riwāyat Abī Dāwūd – Bāb al-Sawm fī al-Safar, nr. 652] 

Översättarens fotnot: 

[*] Dvs: Han fastar ju inte så varför ska han inte kunna ha samlag?

Imām Ahmad ansåg att man inte ska fasta om man är resande.

Matrester mellan tänderna under fastan

Publicerad den av

Ibn ul-Mundhir (242-318 H.) sa: ”Det råder konsensus om att det inte åligger den fastande någon skuld eller börda för det han råkar svälja tillsammans med sin saliv, som har fastnat mellan tänderna, om han inte kan förhindra det.” [al-Ijmā’ li Ibn il-Mundhir, nr. 151]

قال ابن المنذر (٢٤٢-٣١٨ هـ): ”وأجمعوا على أن لا شيء على الصائم فيما يزدرده (أي الإبتلاع) مما يجري مع الريق مما بين الأسنان، فيما لا يقدر على الإمتناع منه.” [الإجماع لابن المنذر ، رقم ١٥١]

”Makthavarnas handlingar är kufr men jag gör inte takfīr” – ‘Alī al-Khudayr

Publicerad den av

Fråga 25: ”Vissa personer säger: ‘Tawāghīts (kāfir makthavare) handlingar är kufr, men jag gör inte takfīr (med ursäkten att han inte har islamisk kunskap eller med ursäkten att Allāh inte kommer att fråga honom om dem).’ Är detta uttalande irjā’ (dvs från murji’as ‘aqīdah)?”

Svar av Shaykh ‘Alī al-Khudayr: ”Ja, det är irjā’.”

(As’ilat al-Liqā’ al-Maftūh fī Muntada al-Salafiyyūn)

 س ٢٥ – بعض الأشخاص يقول أن أفعال الطواغيت كفر وأنا لا أكفرهم ( بحجة أنه لا يمتلك علم شرعي أو بحجة أن الله لن يسأله عنهم) هل هذا القول من الأرجاء ؟ 

جواب الشيخ علي الخضير: نعم من الإرجاء . 

(أسئلة اللقاء المفتوح في منتدى السلفيون)

Bön bakom en madkhalī – Shaykh al-Hāshimī

Publicerad den av

Fråga:

”As-Salāmu ‘alaykum shaykh. Vad är domen på att be bakom en madkhalī?”

Svar från Shaykh al-Sādiq Abū ‘Abdillāh al-Hāshimī:

”Wa ‘alaykum as-Salām wa rahmatullāhi wa barakātuh. Om han är fanatisk, så nej.” [*]

(Datum: 14-01-2026)

Översättarens fotnoter:

[*] Dvs att man inte ska be bakom en madkhalī om han är fanatisk.

سؤال:

السلام عليكم شيخنا

ما حكم الصلاة خلف مدخلي؟

جواب الشيخ الصادق أبو عبد الله الهاشمي:

وعليكم السلام ورحمة الله وبركاته.

إذا كان متعصبا فلا.

Bön bakom en madkhalī – Shaykh al-Hāyek

Publicerad den av

Fråga:

”As-Salāmu ‘alaykum wa rahmatullāhi wa barakātuh. Må Allāh ära dig, shaykh.

Är det tillåtet att be bakom madākhila?”

Svar från Shaykh Khāled al-Hāyek:

”Wa ‘alaykum as-Salām wa rahmatullāhi wa barakātuh.

Nej.”

سؤال:

”السلام عليكم ورحمة الله وبركاته حياك الله شيخنا، هل تجوز الصلاة خلف المدخلية؟”

جواب من الشيخ خالد الحايك:

”وعليكم السلام ورحمة الله وبركاته

 لا”

Bön bakom den som rakar skägget eller har isbāl – al-Hāshimī

Publicerad den av

Fråga:

”As-Salāmu ‘alaykum wa rahmatullāhi wa barakātuh, vår ädle shaykh. Är det tillåtet att be bakom en person som rakar sitt skägg och har sina kläder nedanför anklarna (isbāl)?”

⸻

Svar från Shaykh al-Sādiq Abū ‘Abdillāh al-Hāshimī:

”Wa ‘alaykum us-Salām wa rahmatullāhi wa barakātuh. Detta är fisq. [1] Be inte bakom honom om du hittar någon annan. Och en sådan person bör inte vara imam [i bönen]. Och Allāh vet bäst.” [2]

Översättarens fotnoter:

[1] Fisq: En fāsiq är en muslim som har begått en stor synd utan att ångra sig eller som envisas med att ständigt begå små synder.


الفسق: الإقرار على كبيرة والإصرار على صغيرة.

Shaykh Sulaymān al-‘Alwān sa: ”Khawāridj förstår inte denna sanning. De lägger orättvisa (dhulm), kufr och fisq på samma nivå. Men Allāh, den Upphöjde, har gjort åtskillnad mellan dessa saker, såsom i Hans, den Upphöjdes, ord: ‘Och Han har gjort kufr, fusūq och ‘isyān (olydnad) avskyvärda för er’ (al-Hujurāt, vers 7). Så fisq är en nivå under kufr, och ‘isyān är en nivå under fisq.”

(Sharh Sahīh al-Bukhārī, lektion 26, min. 4)

قال الشيخ سليمان العلوان: 

”الخوارج لا يفقهون هذه الحقيقة. فيجعلون الظلم والكفر والفسق مرتبة واحدة. وقد فرّق الله تعالى بين هذه الأمور كما في قوله تعالى: 

وَكَرَّهَ إِلَيْكُمُ الْكُفْرَ وَالْفُسُوقَ وَالْعِصْيَانَ (الحجرات، ٧)

فالفسق دون الكفر، والعصيان دون الفسق.”

(شرح صحيح البخاري ~ سليمان العلوان ~ 26-47، دقيقة ٤)

https://youtu.be/wihjWuXDWy0?si=uz25lFti2w-r_91t

[2] Frågan och svaret på arabiska:

السؤال: السلام عليكم ورحمة الله وبركاته شيخنا الفاضل

هل يجوز الصلاة خلف حلاق اللحية ومسبل الإزار؟

الجواب: وعليكم السلام ورحمة الله وبركاته.

هذا فسق فإذا وجدت غيره فلا تصل خلفه، وليس لمثله أن يتقدم للإمامة. والله أعلم.

Ställa sig upp för flaggan – Shaykh al-Hāshimī

Publicerad den av

Fråga:

”As-Salāmu ‘alaykum wa rahmatullāhi wa barakātuh. Må Allāh belöna er med gott.

Vad är domen gällande att ställa sig upp för landets flagga?”

⸻

Svar från Shaykh al-Sādiq Abū ‘Abdillāh al-Hāshimī:

”Wa ‘alaykum us-Salām wa rahmatullāhi wa barakātuh.

Detta är en uppenbar villfarelse (dalāl) och en kriminell [1] jāhiliyya. Och Allāh vet bäst.” [2]

⸻

Översättarens fotnoter:

[1] På arabiska står det:

جاهلية مجرمة

”kriminell jāhiliyya”, men shaykhen kanske egentligen ville skriva:

جاهلية محرّمة

”otillåten jāhiliyya”. 

[2] Frågan och svaret på arabiska:

س/ السلام عليكم ورحمة الله وبركاته.

أحسن الله إليكم شيخنا الحبيب.

يقول سائل:

السلام عليكم ورحمة الله وبركاته.

جزاكم الله خيرا.

ماحكم الوقوف لعلم البلاد؟

الجواب: وعليكم السلام ورحمة الله وبركاته.

هذا ضلال مبين وجاهلية مجرمة. والله أعلم.

https://t.me/alhekmahwalather/10378

al-Walā’ wal Barā’ – Ibn Taymiyya

Publicerad den av

Ibn Taymiyya sa:

”Man bör veta att den troende har rätt till lojalitet även om han har begått orätt- eller en överträdelse mot dig. Och den icke-troende förtjänar hat även om han ger dig något och behandlar dig väl. Detta eftersom Allāh, den Upphöjde, sände sändebuden och uppenbarade skrifterna för att hela religionen ska tillhöra Allāh, så att kärleken riktas till Hans allierade och hatet till Hans fiender.

Och om en och samma person har både gott och ont inom sig, omoral och lydnad, synd och sunnah, samt bid‘a, då förtjänar han lojalitet och belöning i den mån han har gott, och han förtjänar fiendskap och bestraffning i den mån han har ont. Hos en och samma person kan därför finnas orsaker till både att hedra honom och att förnedra honom.

Som den fattige tjuven vars hand huggs av på grund av hans stöld, men han får också ur statskassan det som täcker hans behov. Detta är den grundprincip som Ahl us-Sunnah wal Jamā‘ah är överens om.”

[Majmū’ ul-Fatāwa, 28/209] 

قال شيخ الإسلام ابن تيمية: ”وليُعلم أن المؤمن تجب موالاته وإن ظلمك واعتدى عليك، والكافر تجب معاداته وإن أعطاك وأحسن إليك، فإن الله تعالى بعث الرسل وأنزل الكتب ليكون الدين كله لله، فيكون الحب لأوليائه والبغض لأعدائه، وإذا اجتمع في الرجل الواحد خير وشر، وفجور وطاعة، ومعصية وسنة وبدعة، استحق من الموالاة والثواب بحسب ما فيه من الخير، واستحق من المعادات والعقاب بحسب ما فيه من الشر، فيجتمع في الشخص الواحد موجبات الإكرام والإهانة له من هذا وهذا، كاللص الفقير تقطع يده لسرقته، ويعطى من بيت المال ما يكفيه لحاجته، هذا هو الأصل الذي اتفق عليه أهل السنة والجماعة.” (مجموع الفتاوى لابن تيمية، ٢٨\٢٠٩)