‘Abd ur-Rahmān ibn ‘Abdillāh al-Ba’lī al-Hanbalī (dog år 1192 hijrī) sa: ”Det är harām att prata medan imamen predikar (khutba).”

Sedan sa han: ”Och det är tillåtet när han är tyst mellan dem [1] eller under tiden han gör du’ā’.” [2] [3]

(Bidāyat ul-‘Ābid wa Kifāyat uz-Zāhid, s. 80)

Shaykh Sulaymān al-‘Alwān sa: ”Det är tillåtet att prata när imamen inte predikar. Exempelvis mellan de två predikningarna. Mellan de två predikningarna är det tillåtet att prata, besvara salām, påbjuda det goda och förbjuda det onda, dricka och liknande. Men när imamen predikar så ska man inte sysselsätta sig med något annat än att lyssna.”

(Min. 03.00-03.22)

ما حكم الأكل والشرب والإمام يخطب في الجمعة || العلامة سليمان العلوان

Översättarens fotnoter:

[1] Dvs mellan de två predikningarna när imamen sätter sig ner och är tyst i några sekunder.

[2] Dvs i slutet av imamens fredagspredikan.

[3] al-Ba’līs ord i boken: