Frågeställare: ”Hur skedde avvikelsen mellan metodiken (d v s hadīth manhaj) hos de tidiga hadīthlärda och de senare hadīthlärda? Och vem var den första som kom med det (d v s avvikelsen)?

Shaykh Sulaymān al-‘Alwān: Brodern frågar: ‘Hur uppstod avvikelsen från de tidiga lärdas metodik inom dessa frågor? Och vem var den första som kom med det (d v s avvikelsen)?’

De tidiga lärda hade en praktisk metodik och när de blev tillfrågade så svarade de. Och det är inte alla som kan läsa de tidiga lärdas böcker eller undersöka deras metodik.

Så en grupp bland de lärda och en av de var al-Khatīb [al-Baghdādī] i al-Kifāya. Han skrev en bok inom Hadīthvetenskap (Mustalah) och han nämnde de lärdas åsikter och al-Huffādhs uttalanden i frågor kopplade till hadīth. Och han inkluderade de fiqhlärdas uttalanden och uttalanden från personer som inte har någon erfarenhet av hadīthvetenskap. Det ledde till en mix av uttalanden från de stora imamerna inom hadīth och de lärda inom fiqh och de som blev påverkade av lärda inom ‘ilm ul-Kalām. Sedan efter det började denna metodik att utvecklas och Ibn us-Salāh, Ibn Daqīq il-‘Īd, de irakiska Huffādh, Ibn Hajar och många andra sammanfattade dessa uttalanden i sammanfattade böcker och i Mandhūmāt (diktform). Det ledde till att denna metodik blev utspridd och blev känd som de hadīthlärdas metodik. Men så är inte fallet i verkligheten. Om man gör en jämförelse mellan de tidiga lärdas metodik och de senare tids lärdas metodik så kommer man att se många skillnader. Vare sig när det gäller att klassa hadīther som autentiska eller att klassa dem som svaga. Därför är det som de tidiga lärda har kommit överens om när det kommer till att klassa en hadīth som autentisk eller svag, det korrekta. Det är inte möjligt att det korrekta är motsatsen till vad de har sagt.”

(Min. 0.00 – 2.22)