ash-Shālanjī sa:

”‘Jag frågade Ahmad ibn Hanbal om den som inte stryker över hela ansiktet när han utför tayammum.’

Han sa: ‘Han måste ta om sin bön.’

Jag sa: ‘Hur kommer det sig att att det är tillräckligt att stryka över en del av huvudet [1] (d v s, i wudū’) men att det inte är tillåtet att utelämna något när man stryker över ansiktet i tayammum?’

Han sa: ‘Det har inte nått mig att någon utelämnade det i sin tayammum.'” [2]

(Fath ul-Bārī (2/246) av Ibn Rajab)

Översättarens fotnoter:

[1] D v s att man inte behöver stryka över hela huvudet.

[2] Vissa lärda ansåg att man inte behöver ta om sin bön om man bad utan ha strykit över hela ansiktet eller händerna när man utförde tayammum och orsaken är att de jämförde det med att stryka över huvudet i wudū’.

Andra lärda sa att man inte medvetet ska utelämna att stryka över hela ansiktet men att om man råkar utelämna något av ansiktet så behöver man inte ta om sin bön.