(Texten är lånad)

Han säger; ”Religion som ej kan hantera KRITIK, Ifrågasättande och intellektuellt tänkande är inte en religion VÄRD ATT FÖLJA. ISLAM ÄR INGET UNDANTAG..

Jag: Enligt honom ska Islam och andra religioner kunna kritiseras och ifrågasättas, men inte han. När muslimer respektfullt ställer objektiva frågor som han inte vill besvara (har inga svar på) och som han upplever som kritik och påhopp, brukar han besvara med att; blockera, håna och förminska. Varför kan han inte besvara enkla och ”känsliga” frågor om han nu är så säker och trygg i sig själv? Verkar som att han lider av Gudskomplex. Gud ska kunna ifrågasättas, men inte han!

Att icke troende kritiserar Islam är inget som förvånar. De är trots allt icke troende av en anledning, men vem ska Islam kunna kritiseras av? Honom, eller andra muslimer?

Det är enkelt. Om man inte vill vara muslim behöver man inte vara det, men man räknas inte som troende om man tvivlar på eller kritiserar Islam som muslim. Det vet både han, och nästan alla muslimer väldigt väl. Vad är det som döljer sig bakom hans vilja och rättighet att kunna kritisera Islam? – Avsky mot Islam och muslimer.

Han säger; ”VI MUSLIMER MÅSTE BÖRJA STÄRKA VÅR TRO GENOM ATT SÄTTA DEN PÅ PROV. DET ÄR MÄNSKLIGT ATT TVEKA. Tvekandemekanismen finns där av en anledning..

Jag: Han vill ”stärka” sin tro genom att tvivla och sätta Islam och Allah på prov. Han verkar inte ha koll på att det är Allah som prövar människor, inte tvärtom. 

Allah ta’la säger: ”Ingen kan ställa Honom till svars för Hans handlande, men människor skall stå till svars [för sina handlingar].” (al-Anbiya, 23)

قال تعالى: لَا يُسْأَلُ عَمَّا يَفْعَلُ وَهُمْ يُسْأَلُونَ. [الأنبياء: 23]

Det är naturligt att man inte kan och förstår sig på allt, men att ha tvivel om Allah och Hans makt (vad Anas vill att muslimer ska göra) innebär att man hamnar i otro.

Tvivel kring Allahs existens eller makt leder till otro (Kufr-Shakk). 

Allah ta’la säger: ”[Med sitt övermodiga skryt] hade han redan vållat sig själv skada, men så gick han runt [med sin vän] i vingården och fortsatte: ”Jag tror inte att denna [vingård] någonsin kommer att förtorka; INTE HELLER TROR JAG ATT DEN YTTERSTA STUNDEN KOMMER, MEN OM DEN KOMMER [Tvivel] också jag förs inför min Herre, skall jag säkert få något ännu bättre i dess ställe!” Samtalet fortgick och vännen sade: ”FÖRNEKAR DU Honom som har skapat dig av jord, därefter av en droppe [säd] och till sist format dig till en människa? (al-Kahf, 35-37)

قال تعالى: وَدَخَلَ جَنَّتَهُ وَهُوَ ظَالِمٌ لِّنَفْسِهِ قَالَ مَا أَظُنُّ أَن تَبِيدَ هَٰذِهِ أَبَدًا. وَمَا أَظُنُّ السَّاعَةَ قَائِمَةً وَلَئِن رُّدِدتُّ إِلَىٰ رَبِّي لَأَجِدَنَّ خَيْرًا مِّنْهَا مُنقَلَبًا. قَالَ لَهُ صَاحِبُهُ وَهُوَ يُحَاوِرُهُ أَكَفَرْتَ بِالَّذِي خَلَقَكَ مِن تُرَابٍ ثُمَّ مِن نُّطْفَةٍ ثُمَّ سَوَّاكَ رَجُلًا. [الكهف: 35-37]

Allah ta’la säger: ”Riktiga troende är de som tror på Allah, Hans Sändebud, och som INTE HYSER TVIVEL OM TRON och kämpar för Allahs sak med sina ägodelar och med livet som insats – dessa är de som är uppriktiga [i sin bekännelse av tron].” (al-Hujuraat, 15)

قال تعالى: إِنَّمَا الْمُؤْمِنُونَ الَّذِينَ آمَنُوا بِاللَّهِ وَرَسُولِهِ ثُمَّ لَمْ يَرْتَابُوا وَجَاهَدُوا بِأَمْوَالِهِمْ وَأَنفُسِهِمْ فِي سَبِيلِ اللَّهِ ۚ أُولَٰئِكَ هُمُ الصَّادِقُونَ. [الحجرات: 15]

Abu Hurayrah återberättar att Allahs Sändebud (ﷺ) vid ett tillfälle sade; ”Jag vittnar om att det inte finns någon Gud utom Allah, och att jag är Hans Budbärare. Den tjänare som möter Allah med dessa två (Trosbekännelsen) utan att tvivla, kommer att inträda Paradiset.” (Muslim, 27)

27 عَنْ أَبِي هُرَيْرَةَ قَالَ.. فَقَالَ عِنْدَ ذَلِكَ أَشْهَدُ أَنْ لَا إِلَهَ إِلَّا اللَّهُ وَأَنِّي رَسُولُ اللَّهِ لَا يَلْقَى اللَّهَ بِهِمَا عَبْدٌ غَيْرَ شَاكٍّ فِيهِمَا إِلَّا دَخَلَ الْجَنَّةَ. رواه مسلم.

Ibn al-Qayyim säger; ”Den stora formen av otro (Kufr al-Akbar) är av fem sorter; förnekelse, högmod och stolthet med att man erkänner sanningen*, likgiltighet, tvivel och hyckleri.” (Maadarij as-Saalikin, 1/346)

*Tro på att Islam är sanning men vägran att underkasta sig och följa på grund av högmod, precis som Iblis gjorde.

قال ابن القيم: ”وأما الكفر الأكبر، فخمسة أنواع: كفر تكذيب، وكفر استكبار وإباء مع التصديق، وكفر إعراض، وكفر شك، وكفر نفاق.” مدارج السالكين (1/346)

Hans lögn och förtal mot Profeten Ibrahim ‘alayhi salam.

Han citerar följande vers och kommenterar därefter;

”Koranen berättar om en Profeternas fader, Abraham, och säger: [Minns också] Abraham som sade: ”Herre! Visa mig hur Du återuppväcker de döda.” [Gud] frågade: ”Tror du då inte?” [Abraham] svarade: ”Jo, jag tror, men jag vill att mitt hjärta skall få ro.” 

..Tvekar att någon av oss har en starkare tro än Abraham. Han är ett sändebud. Trots detta ber Abraham Gud att visa (BEVISA) hur Gud återupplivar döda. Argumentet är att han vill känna ro. HAN VILL INTE HA DESSA TVEKSAMHETER.

Jag: Anas påstår och ljuger om att Ibrahim tvivlade på Allah, och att Allah var ”tvungen” att visa och BEVISA Sin makt för Ibrahim! Vad är det Allah ska behöva bevisa för människor? Han är inte beroende av oss. Vi är i behov av Honom.

Allah ta’la säger: ”Och Musa sade: ”Om ni och alla på denna jord förnekar Honom, skall ni tänka på att Allah är Sig själv nog [oberoende av skapelsen], och att allt lov och pris tillhör Honom.” ( Ibrahim, 8 )

قال تعالى: وَقَالَ مُوسَىٰ إِن تَكْفُرُوا أَنتُمْ وَمَن فِي الْأَرْضِ جَمِيعًا فَإِنَّ اللَّهَ لَغَنِيٌّ حَمِيدٌ. [ إبراهيم: 8]

När han säger, ”Han (Ibrahim) vill inte ha dessa tveksamheter”, så låter det mer troligt att han pratar om sig själv med tanke på det som hänt på sistone, inte Ibrahim. Han försöker dölja sina egna tvivel genom att förtala Profeten Ibrahim. Vilka ”tveksamheter” hade Ibrahim – att Allah inte finns, eller att Han inte är allsmäktig? Att påstå att Allah inte är allsmäktig, eller tvivla, är lika med att tro att Han inte finns. En Gud som inte är allsmäktig kan inte vara Gud.

Allah ta’la säger; ”Och när Ibrahim sade: ”Herre! Visa mig HUR Du återuppväcker dem döda.” [Allah] frågade: ”Tror du inte?” [Ibrahim] svarade: ”Jo, jag tror, men jag vill att mitt hjärta skall få ro.. (al-Baqarah, 260)

قال تعالى: وَإِذْ قَالَ إِبْرَاهِيمُ رَبِّ أَرِنِي كَيْفَ تُحْيِي الْمَوْتَىٰ ۖ قَالَ أَوَلَمْ تُؤْمِن ۖ قَالَ بَلَىٰ وَلَٰكِن لِّيَطْمَئِنَّ قَلْبِي ۖ قَالَ فَخُذْ أَرْبَعَةً مِّنَ الطَّيْرِ فَصُرْهُنَّ إِلَيْكَ ثُمَّ اجْعَلْ عَلَىٰ كُلِّ جَبَلٍ مِّنْهُنَّ جُزْءًا ثُمَّ ادْعُهُنَّ يَأْتِينَكَ سَعْيًا ۚ وَاعْلَمْ أَنَّ اللَّهَ عَزِيزٌ حَكِيمٌ. [البقرة: 260]  

Lägg märke till följande i versen; 

1- Ibrahim ‘alayhi salam säger ”HUR”, inte, ”Är Du kapabel”, eller ”Har Du makt att kunna göra det”. Ibrahim vet om att Allah kan, och att Han är allsmäktig. Han frågar av nyfikenhet och för att stärka sitt band till Allah ännu mer. Ibrahim frågar inte för att han tvivlar.

2- Allahs fråga till Ibrahim, ”Tror du inte”, Allah vet om att Ibrahim är stadig i sin tro, men Han väljer att testa Ibrahim. Tänk på det jag sa tidigare, Allah testar människor och Profeter, inte tvärtom. Enligt Anas ska människor testa Skaparen genom att tvivla och Gud har en ”skyldighet” att bevisa sin makt.

3- Ibrahim ‘alayhi salam bekräftar sin tro genom att säga; ”Jo, jag tror”, men Anas påstår att Ibrahim hade sina tvivel om Allah.

Allah ta’la säger: ”Har du inte hört om den man som tvistade med Ibrahim om hans Herre? Allah hade skänkt honom kunglig makt. Och Ibrahim sade: ”MIN HERRE ÄR DEN SOM SKÄNKER LIV OCH SKÄNKER DÖD.. (al-Baqarah, 258)

قال تعالى: أَلَمْ تَرَ إِلَى الَّذِي حَاجَّ إِبْرَاهِيمَ فِي رَبِّهِ أَنْ آتَاهُ اللَّهُ الْمُلْكَ إِذْ قَالَ إِبْرَاهِيمُ رَبِّيَ الَّذِي يُحْيِي وَيُمِيتُ قَالَ أَنَا أُحْيِي وَأُمِيتُ ۖ قَالَ إِبْرَاهِيمُ فَإِنَّ اللَّهَ يَأْتِي بِالشَّمْسِ مِنَ الْمَشْرِقِ فَأْتِ بِهَا مِنَ الْمَغْرِبِ فَبُهِتَ الَّذِي كَفَرَ ۗ وَاللَّهُ لَا يَهْدِي الْقَوْمَ الظَّالِمِينَ. [البقرة: 258]

Versen visar tydligt att Ibrahim vet och är övertygad om att Allah skänker liv och död.

Ibn Hazm säger: ”Den som påstår att al-Khalil (Ibrahim) – ‘Alayhi salam – tvivlade, anklagar honom för otro, och den som anser att någon Profet har begått otro är själv otrogen.” (al-Fisal fi al-Milal wa al-Ahwa’i wa an-Nihal, 18/4)

قال ابن حزم: ”ومن نسب إلى الخليل – عليه السلام – الشك فقد نسب إليه الكفر، ومن كفر نبيا فقد كفر.” (الفصل في الملل و الأهواء والنحل، 4 /18)

Ibn Taymiyyah säger: ”Många (lärda) från Ahli Sunnah anser att Profeter inte kan hamna i otro, även innan de får sitt Budskap. Detta anser; al-Anbari, az-Zujaaj, Ibn ‘Atiyyah, Ibn al-Jawzi och al-Bagawi. 

al-Bagawi säger: ”Ahlul al-Usoul (lärda) anser att Profeter är troende innan de får sitt Budskap.” (Tafsir ayaat ashkalat ‘ala kathir min al-‘Ulama’, 181/1)

قال شيخ الإسلام ابن تيمية رحمه الله: ”وكثير من أهل السنة يقولون: إن الأنبياء معصومون من الكفر قبل النبوة، كما قال ذلك ابن الأنباري والزجاج وابن عطية وابن الجوزي والبغوي. قال البغوي: وأهل الأصول على أن الأنبياء كانوا مؤمنين قبل الوحي.” (تفسير آيات أشكلت على كثير من العلماء, 1/ 181)

Lärda är enade kring att Profeter inte kan; hamna i otro, hyckleri, tvivel, begå skamlösa handlingar (ljuga, stjäla, bedra, begå otukt), begå misstag när det kommer till att förmedla Budskap, och allmänt begå stora synder. 

Lärda hävdar att Profeter är skyddade mot att hamna i otro innan de får sitt Budskap, medan Anas påstår att Ibrahim tvivlade när han hade fått sitt Budskap, och när han var som stadigast i tron! Det är uppenbart att Anas vill få muslimer att ”stärka” sin tro genom att tvivla, för att på så sätt kunna finna ”Gud” (begå otro).

Ibrahims dygder och status hos Allah.

Allah ta’la säger: ”Redan som liten gav Vi Ibrahim vägledning och vi visste att han var [värdig Våra gåvor].” (al-Anbiya, 51)

Mujahid säger: ”Allah gav honom vägledning som liten.” (Tafsir at-Tabari)

 قال تعالى: وَلَقَدْ آتَيْنَا إِبْرَاهِيمَ رُشْدَهُ مِنْ قَبْلُ وَكُنَّا بِهِ عَالِمِينَ. [الأنبياء: 51]

عن مجاهد ( آتَيْنَا إِبْرَاهِيمَ رُشْدَهُ مِنْ قَبْلُ) قال: هداه صغيرا. [تفسير الطبري‎]

Allah ta’la säger: ”Vem uppfyller religionens krav bättre än den som i allt underordnar sig Allahs vilja, som gör det goda och det rätta, och som följer Ibrahims rena, ursprungliga tro? – Ibrahim som Allah utvalde till Sin nära och förtrogna vän.” (an-Nisa’a, 125)

 قال تعالى: وَمَنْ أَحْسَنُ دِينًا مِّمَّنْ أَسْلَمَ وَجْهَهُ لِلَّهِ وَهُوَ مُحْسِنٌ وَاتَّبَعَ مِلَّةَ إِبْرَاهِيمَ حَنِيفًا ۗ وَاتَّخَذَ اللَّهُ إِبْرَاهِيمَ خَلِيلًا. [النساء: 125]

Allah ta’la säger: ”Ibrahim [ensam] var som en hel nation som underkastade sig Allah som monoteist – han som inte satte någon vid Allahs sida. Han var alltid tacksam mot [Allah] för Hans välsignelser, Han som hade utvalt honom och lett honom till den raka vägen. Och Vi skänkte honom det goda i denna värld, och i det nästkommande är hans plats bland de rättfärdiga. Och Vi uppenbarade för dig [Muhammad] att du ska följa Ibrahim i hans rena och ursprungliga lära [Monoteism], han som inte avgudade [andra än Allah] i sin dyrkan.” (an-Nahl, 120-123)

قال تعالى: إِنَّ إِبْرَاهِيمَ كَانَ أُمَّةً قَانِتًا لِّلَّهِ حَنِيفًا وَلَمْ يَكُ مِنَ الْمُشْرِكِينَ. شَاكِرًا لِّأَنْعُمِهِ ۚ اجْتَبَاهُ وَهَدَاهُ إِلَىٰ صِرَاطٍ مُّسْتَقِيمٍ. وَآتَيْنَاهُ فِي الدُّنْيَا حَسَنَةً ۖ وَإِنَّهُ فِي الْآخِرَةِ لَمِنَ الصَّالِحِينَ. ثُمَّ أَوْحَيْنَا إِلَيْكَ أَنِ اتَّبِعْ مِلَّةَ إِبْرَاهِيمَ حَنِيفًا ۖ وَمَا كَانَ مِنَ الْمُشْرِكِينَ. [ النحل: 123-120]

Anas ibn Malik återberättar att en man kom till Allahs Sändebud (ﷺ) och ropade; ”Du är den bästa skapelsen”. Profeten (ﷺ) svarade; ”Det är Ibrahim [som är den bästa skapelsen].” (Muslim, 2369)

2369 عَنْ أَنَسِ بْنِ مَالِكٍ قَالَ جَاءَ رَجُلٌ إِلَى رَسُولِ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ فَقَالَ يَا خَيْرَ الْبَرِيَّةِ فَقَالَ رَسُولُ اللَّهِ صَلَّى اللَّهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ ذَاكَ إِبْرَاهِيمُ عَلَيْهِ السَّلَام. رواه مسلم.

Efter tjugo år av ”kunskapssökande” och ”massvis av studier” med lärda, påstår Anas att Profeten Ibrahim hade sina tvivel om Allah. Pinsamt!

Han säger; ”OM MAN INTE TVEKAR KAN MAN INTE KOMMA FRAM TILL TRON. Det är först när man TVEKAR, undrar, frågar och söker svar som man KOMMER FRAM TILL TRON PÅ GUD, eller inte. Att ha tankar och funderingar kring GUDS EXISTENS är alltså naturligt. Skräms inte av dessa tankar. Omfamna dem och gör din resa. Och du som orkar läsa allt detta.”

Jag: Hur kommer man fram till Gud tvekandes på Gud? Man kommer fram till Gud när man är  övertygad, inte om man tvekar. Att man undrar och ställer frågor är naturligt. Man kan tveka och ifrågasätta innan man antar en trosuppfattning, men man kan inte kalla sig för troende och samtidigt tvivla.

Det råder dock inga tvivel om att Anas är Dajjal (charlatan/lögnare) och en kallare till Helvetets portar. Hans villfarelser och lögner om Islam är många, och är numera kända för allt fler. Hans arrogans, storhetsvansinne, självbelåtenhet, jakt på bekräftelse och uppmärksamhet, är några av flera skäl till varför han hamnat där han är idag.