Fakhr ul-Dīn al-Zayla’ī al-Hanafī (dog år 743 H.) kommenterade uttalandet nedan:

”Det är inte tillåtet att ge gåvor på grund av Newroz och al-Mahrajān [1]”.

Sedan sa han: ”Det vill säga att det inte är tillåtet att ge gåvor på grund av dessa två dagar och det är snarare kufr (otro). Abū Hafs al-Kabīr [2], må Allāh vara barmhärtig över honom, sa: ’Om en person dyrkar Allāh i femtio år och sedan ger ett ägg till några månggudadyrkare under Newroz, med avsikten att upphöja denna dag, så har han begått kufr och hans handlingar har blivit ogiltiga. Författaren av al-Jāmi’ al-Asghar [3] sa: ’Om han ger en gåva till en annan muslim under Newroz utan att ha avsikten att upphöja denna dag, men att det endast är en vana bland folket, så har han inte begått kufr. Men han bör inte göra det specifikt under den dagen och han han bör istället göra det en dag före eller en dag efter så att det inte ska anses vara ett efterliknande av det folket [4]. Orsaken är att Allāhs sändebud ﷺ sa: ’Den som efterliknar ett folk är en av dem’’. Han sa även i al-Jāmi’ al-Asghar: ’En person köpte en sak under Newroz som han inte har köpt tidigare. Om han gjorde det för att upphöja den dagen såsom månggudadyrkarna gör så har han begått kufr, men om hans avsikt endast var att äta, dricka och roa sig så har han inte begått kufr.” [5] [Tabyīn al-Haqā’iq, 6/228]

Även Ibn Hajar al-’Asqalāni (som var Shāfi’ī) nämnde Abū Hafs al-Kabīrs uttalande som nämndes ovan av al-Zayla’ī. Se: Fath ul-Bārī, 2/513.

Muhammad ibn Yūsuf al-Mawwāq al-Mālikī (dog år 897 H.) sa: ”Ibn ul-Qāsim [6] ogillade att man ger gåvor till kristna under deras högtid eller att ge palmblad som gåva till judar på grund av deras högtid.” [al-Tāj wa al-Iklīl, 4/139]

Även Ibn Taymiyya nämnde Ibn ul-Qāsims åsikt som nämndes ovan av al-Mawwāq. [Se: Iqtidā’ al-Sirāt al-Mustaqīm]

Ibn ul-Turkmānī al-Hanafī (683 – 750 H) sa: ”Den som är muslim syndar om han sitter med dem [dvs under deras högtidsfirande] eller om han hjälper dem genom att slakta eller laga mat eller genom att låna ut djur som de kan rida på för att ta sig till sina högtidsfester”. [7] [al-Luma’ fī al-Hawādith wa al-Bida’, 1/294)]

al-Hajjāwī (dog 968 H.) sa i sin bok al-Iqnā’ (3/152), som är en av Hanbalī rättsskolans klassiska fiqh böcker: ”Det är förbjudet att bevittna judarnas och de kristnas högtider, att sälja något till dem under den tiden eller att ge dem gåvor på grund av deras högtid.” [8]

Ibn Taymiyya (Hanbalī) sa: ”Man ska inte ta emot en gåva från en [muslimsk] person som ger en gåva till muslimerna vid tidpunkten av dessa högtider som vanligtvis inte brukar ges vid andra tidpunkter än under denna högtid. I synnerhet om denna gåva är något som bidrar till efterliknandet av dem [dvs icke-muslimerna], som exempelvis att ge stearinljus och liknande under julen eller att ge ägg eller mjölk och får under Skärtorsdagen som inträffar vid slutet av deras fasteperiod. Man ska inte heller ge gåvor till någon muslim under dessa högtider på grund av högtiden och i synnerhet om det är något som bidrar till efterliknandet av dem såsom vi nämnde tidigare”. [9] [Iqtidā’ al-Sirāt al-Mustaqīm, 1/227]

Ibn Taymiyya sa även: ”Det är inte heller tillåtet att anordna festmåltider, utbyta gåvor eller sälja saker som hjälper dem i det (dvs i firandet av deras högtider)”. [Majmū’ al-Fatāwa, 25/329] 

Kort därefter säger Ibn Taymiyya: ”Det finns ingen oenighet bland de lärda gällande utförandet av dessa ovannämnda handlingar och en grupp bland de lärda ansåg till och med att den som utför dessa handlingar har begått kufr (otro) eftersom dessa handlingar innebär glorifiering av kufr ritualer”. [10] [Majmū’ al-Fatāwa, 25/330]

Sufin Ibn Hajar al-Haytamī (Shāfi’ī) sa: ”Jag såg att en av våra lärda från de senare generationerna har nämnt saker som stämmer överens med vad jag har sagt och efter det sa han: ’Bland de vidrigaste innovationerna är muslimernas efterliknande av de kristna under deras högtider genom att efterlikna dem i deras mat och när det kommer till att ge dem gåvor och ta emot deras gåvor [under deras högtider]’”. [11] [al-Fatāwa al-Fiqhiyya al-Kubra, Bāb al-Ridda, 4/238-239]

_________________________

Översättarens fotnoter:

[1] Två hedniska persiska högtider.

[2] Han var en stor Hanafī lärd från staden Bukhāra i vad som idag är Uzbekistan. Han föddes år 150 efter profetens ﷺ hijra och dog år 217 H.

[3] En Hanafī lärd som heter Muhammad ibn al-Walīd al-Samarqandī.

[4] Dvs icke-muslimerna.

[5] al-Zayla’īs fatwa på arabiska:

قال فخر الدين الزيلعي (المتوفى ٧٤٣ ه) في ”تبيين الحقائق” (حنفي) (6/228) : ” ( والإعطاء باسم النيروز والمهرجان لا يجوز ) أي الهدايا باسم هذين اليومين حرام بل كفر , وقال أبو حفص الكبير رحمه الله لو أن رجلا عبد الله خمسين سنة ثم جاء يوم النيروز , وأهدى لبعض المشركين بيضة ، يريد به تعظيم ذلك اليوم ، فقد كفر , وحبط عمله . وقال صاحب الجامع الأصغر : إذا أهدى يوم النيروز إلى مسلم آخر , ولم يرد به التعظيم لذلك اليوم , ولكن ما اعتاده بعض الناس لا يكفر , ولكن ينبغي له أن لا يفعل ذلك في ذلك اليوم خاصة , ويفعله قبله أو بعده ، كي لا يكون تشبها بأولئك القوم , وقد قال رسول الله صلى الله عليه وسلم من تشبه بقوم فهو منهم . وقال في الجامع الأصغر رجل اشترى يوم النيروز شيئا ، لم يكن يشتريه قبل ذلك ، إن أراد به تعظيم ذلك اليوم كما يعظمه المشركون كفر , وإن أراد الأكل والشرب والتنعم لا يكفر ” انتهى .

[6] Ibn ul-Qāsim var Imām Māliks elev och muftin över Egypten. Han föddes år 132 H och dog år 191 H.

Ibn ul-Qāsims åsikt på arabiska:

وقال محمد بن يوسف المواق (المتوفى: 897هـ) في ”التاج والإكليل” (مالكي) (4/319) : ” وكره ابن القاسم أن يهدي للنصراني في عيده مكافأة له ، ونحوه إعطاء اليهودي ورق النخيل لعيده ” انتهى .

[7] Ibn ul-Turkmānīs ord på arabiska:

قال الإمام ابن التركماني (٦٨٣ – ٧٥٠ هـ): (( فيأثم المسلم بمجالسته لهم، وبإعانته لهم بذبح وطبخ وإعارة دابة ويركبوها لمواسمهم وأعيادهم )) اللمع في الحوادث والبدع، لابن التركماني ( ١ / ٢٩٤ )

[8] Citatet från al-Hajjāwī på arabiska:

وقال الحجاوي في ”الإقناع” (3/152) من كتب الحنابلة : ” ويحرم شهود عيد اليهود والنصارى وبيعه لهم فيه ، ومهاداتهم لعيدهم ” انتهى .

[9] Ibn Taymiyyas fatwa på arabiska:

قال ابن تيمية رحمه الله : ” ومن أهدى للمسلمين هدية في هذه الأعياد مخالِفة للعادة في سائر الأوقات غير هذا العيد : لم تقبل هديته ، خصوصا إن كانت الهدية مما يستعان بها على التشبه بهم ، مثل إهداء الشمع ونحوه في الميلاد ، أو إهداء البيض واللبن والغنم في الخميس الصغير الذي في آخر صومهم ، وكذلك أيضا لا يهدى لأحد من المسلمين في هذه الأعياد هدية لأجل العيد ، لا سيما إذا كان مما يستعان بها على التشبه بهم كما ذكرناه ” انتهى من ”اقتضاء الصراط المستقيم” (1/227).

[10] Ibn Taymiyyas andra fatwa på arabiska:

قال ابن تيمية: لا يحل للمسلمين أن يتشبهوا بهم في شيء، مما يختص بأعيادم، لا من طعام، ولا لباس ولا اغتسال ، ولا إيقاد نيران ، ولا تبطيل عادة من معيشة أو عبادة ، أو غير ذلك . ولا يحل فعل وليمة ، ولا الإهداء ، ولا البيع بما يستعان به على ذلك لأجل ذلك . ولا تمكين الصبيان ونحوهم من اللعب الذي في الأعياد ولا إظهار زينة .

وبالجملة ليس لهم أن يخصوا أعيادم بشيء من شعائرهم ، بل يكون يوم عيدهم عند المسلمين كسائر الأيام لا يخصه المسلمون بشيء من خصائصهم .

وأما إذا أصابه المسلمون قصداً ، فقد كره ذلك طوائف من السلف والخلف . وأما تخصیصه بما تقدم ذكره فلا نزاع فيه بين العلماء. بل قد ذهب طائفة من العلماء إلى كفر من يفعل هذه الأمور ، لما فيها من تعظیم شعائر الكفر . وقال طائفة منهم : من ذبح نطيحة يوم عیدهم فكأنما ذبح خنزيراً. (مجموع الفتاوى، ٢٥ / ٢٣٠ – ٢٢٩)

[11] Ibn Hajar al-Haytamīs ord:

وقال ابن حجر الهيتمي الشافعي في ( باب الردة ) : (ثم رأيت بعض أئمتنا المتأخرين ذكر ما يوافق ما ذكرته فقال : ومن أقبح البدع موافقة المسلمين النصارى في أعيادهم بالتشبه بأكلهم والهدية لهم وقبول هديتهم فيه. [الفتاوى الفقهية الكبرى (4/238-239)]