”Är det tillåtet att begå shirk och kufr vid nödvändighet (idtirār) och nytta (maslaha)?”

Shaykh ‘Alī al-Khudayr sa:

”Svaret är: nej!

Det här är en fråga [som har dykt upp] i modern tid. Det är inte tillåtet att begå shirk och kufr vid nödvändighet och nytta. Gå inte till domstolar som dömer med människoskapta lagar för att söka domslut (tahākum) hos dem, med ursäkten av att du är ‘tvungen’ [1]. Det är inte tillåtet. Gå inte med i parlament och svär trohetsed till grundlagen, vi söker skydd hos Allāh från detta, med ursäkten av att ’gynna da’wahn’. Eller att du stiftar lagar, det är inte tillåtet, det är shirk. Att begå shirk och kufr blir alltså inte tillåtet vid nödvändighet och nytta.

När är det tillåtet att begå shirk och kufr? Endast vid tvång (ikrāh), vid nödvändighet däremot blir det inte tillåtet. Exempelvis att man säger: ’Jag är tvungen (mudtarr, inte under ikrāh) och jag gick och sökte domslut i deras domstolar’. Att man gör det självmant. Det här är absolut inte tillåtet!

Det är inte heller tillåtet att alliera sig med sekularisterna, acceptera deras kufr och vara tyst om den, med ursäkten av att ’gynna da’wahn’. De hamnar i shirk med ursäkten av att ’gynna da’wahn’ och de hamnar i kufr, med ursäkten av att ’gynna da’wahn’. Det här är klar och tydlig vilseledning. Det finns ingen nytta [i det här fallet]! Det finns ingen nytta efter [att man har begått] shirk. Den största skadan (mafsada) är shirk och den största nyttan (maslaha) är din tawhīd. Vad är nyttan om [din] tawhīd är borta?

Det här är en fråga [som har dykt upp] i modern tid. Vissa människor begår shirk, vi söker skydd hos Allāh från det, och kufr med ursäkten av ‘nyttan’ [för islām och muslimerna] och nödvändighet. Det är inte tillåtet! I qur’ānen tillåts shirk och kufr endast vid tvång (ikrāh). Om hans hjärta förblir tryggt i sin tro (imān)”.

Allāh säger:

مَن كَفَرَ بِاللّهِ مِن بَعْدِ إيمَانِهِ إِلاَّ مَنْ أُكْرِهَ وَقَلْبُهُ مُطْمَئِنٌّ بِالإِيمَانِ 

Den som begår otro (kufr) efter att ha antagit tron – förutom den som är utsatt för tvång, fastän hans hjärta förblir tryggt i sin tro, [2]

”Det är det här som gör det tillåtet att begå kufr och shirk, endast tvång. Var finns det bevis för [att man får begå kufr och shirk vid] nödvändighet och nytta? Om nyttan går emot ett tydligt bevis, blir den (nyttan) i detta fall illegitim och om den (nyttan) går emot konsensus (ijmā’), är dess illegitimitet grövre.” [3]

___________________

Översättarens fotnoter:

[1] Mudtarr, kommer från ursprungsordet idtirār. Ordet betyder att man är i starkt behov av något och att man anser att man inte har något val. Men det når inte upp till nivån av tvång (ikrāh). 

[2] Sūrat al-Nahl [16:106]

[3] Källa: ”Sharh Kitāb al-Haqā’iq fī al-Tawhīd”, lektion nr. 12, min. 1.04.25 – 1.06.30.